quilaoronja

Direktlänk till inlägg 5 oktober 2014

Trodde ni det var slut?

Av Susanne - 5 oktober 2014 20:09


Vilken helg.......

                                         

"Vi har en plan!

En plan i att få tag på det där goda som ligger där borta,

utan att någon märker det!?"


När Skorpan mår bra, då är hon svår att stoppa.

"Japp, nu har jag bestämt mig!!!"

"Kom nu Ronja, nu SKA vi leka!!"



"Hepp hepp hepp!"



Vet inte om Ronja förstår att Skorpan ska ta det lite lugnt, för hon är på henne direkt,

och säger åt henne att vara lugn.


I går.....det är dagen som jag tänkt gräva ner.

Stryka den från almanackan, ta bort den bara!

Fredagen, det var första dagen efter operationen, som jag sa,

"NU, nu är Skorpan precis sitt vanliga jag igen".

Puh, så skönt!




Lördag morgon!

Märker direkt att det är något som itne är ok med Skorpan?

Ser att svansen har ett märkligt utseende....OK, vattensvans?

Men det var något mera!



Den där magkänslan....ska man lita på den?

Gick ut med henne, och kollade än det ena, än det andra.

Hon hade problem att bajsa!!!

Efter en snabb titt, kunde jag konstatera att hon hade en skog i ändtarmen.

Joo, hon är en ätare av rang

Skorpan äter ALLT! och lite till.

Jag visste att hon hade ätit gräs, och tuggat på pinnar....

Hjälpte henne att få ut en hög med skogsprodukter.





Men hon mådde inte bra!

Ringde djursjukhuset, som, så klart ville träffa Skorpan.

Hon hade ju faktiskt gjort en stor bukoperation för ett tag sedan.

Jaha, bara att sätta sig i bilen och åka.



Träffade även denna gången en trevlig och bra veterinär, som undersökte Skorpan noggrant.

Vattensvans, jo, det hade hon, men det som bekymrade mest, det var tarmen.

Veterinären plockade ut ännu mera skog, medan jag höll i och Skorpan skrek.

Gillar inte skrik!!!

Lilla lilla Skorpan, mitt hjärta blöder när hundar har ont.




BAd även veterinären kolla magen och op-såret ordentligt.

Jag har sett att det är en liten rodnad på en liten bit av ärret, men ingen större fara.

Såg rent o fint ut, kanske att det kom lite vätska ur såret, men ingen fara.

Håll bara rent......ha det bart, även utomhus...

Smärtstillande några dagar för svansen, och hålla koll på magen/tarmen. tvätta av såret vid behov.


Pust!

Inget jätte allvarligt, men skönt och bra att vi fick det kollat.

Nu vände vi hemåt igen, hundarna och jag.



Men det skulle inte sluta där med elände.

Halvägs hem, stannade jag för att hämta telefonen  i baksätet..

...då ser jag att det är skit-lite luft i ett däck!

GRRRR!!!

Men vad i.....

Där stod jag, på en liten väg, nästan utan trafik.......i skogen!

Klart jag kan byta däck, men jag klarar inte att ta i för att lossa bultarna, det fixar inte min rygg.

Då stannar det en bil, med en barnfamilj, som frågar om jag behöver hjälp.

Tack, säger jag, men med lite  luft kvar i däcket,

skulle jag chansa på att ta mig till en mack som ligger i närheten.



Körde sakta sakta, och hade tur att klara mig, utan att förstöra fälgen.

Där stegade jag in på macken, och sa högt!

"Finns det någon stark och snäll människa, som kan hjälpa mig att byta däck???"

NIX!

Alla försvann!!!

Två tjejer jobbade på macken, och vi bestämde,

att med gemensamma krafter, skulle vi nog fixa det här själva....så det så!


Ut med hundarna, satt fast dom i en stolpe, bort med grindarna, bort med mattor på golvet,

för att till slut komma fram till reservdäcket. (otroligt krångligt)

Så var vi igång......men det gick inte! Bultarna satt som berget.

Det kom en kille och provade, men utan att lyckas.

Tjejer är envisa, och till slut, lossnade dom jäkla bultarna.



Då ser jag en tjänstebil rulla in för att tanka....en bil jag kände igen.

(En av makens kompisar....Hoppade fram till honom, ropade HEJ!,

och sa att han kom som en räddande ängel.

Klart han hjälpte oss.....snabbt och relativt lätt byttes däcket, till ett litet minidäck,

där hastigheten är väldigt begränsad.

Men vad gör det, huvudsaken att jag kom hem.

Tackade alla inblandade så jättemycket, och skulle börja packa in allt i bilen igen.


Då säger tjejerna på macken...."Du kör ingenstans nu, plocka in allt, så kommer du in till oss"

Jaha???

Gjorde som dom sa......alltså, det finns änglar...

Får ännu en tår i ögat nu.....

När jag kom in på macken, hade dom gjort iordning en varm bulle och en god kopp kaffe till mig.

Du behöver sätta dig ner en stund, och bara koppla av, sa dom.

Vilka underbara människor det finns.

  



Några timmar senare var jag hemma igen......SUCK.


I dag, då mådde Skorpan redan bättre, och konstigt nog, syns inte mycket av någon vattensvans,

trots att hon inte fått någon mera smärtlindring sedan igår em.

Avföring ok......MEN!!!

Ni trodde väl inte det var slut här va???

Nej då, inte alls   


Såret!

Tittade till det som vanligt.....och såg att det var mera rött i dag.

Trycket lite, och joodå, ur såret rann var!!!

Gult fult var!

Vet inte om man ska skratta eller gråta.


Hade lovat höra av mig till veterinären, om det blev någon förändring,

så ja, det var bara att ringa igen.

Jag kan verkligen inte komma idag, sa jag, men det kan väl inte vara nödvändigt.

Det är infekterat, och behöver hon antibiotika, så kan ni väl bara skriva ut det?

Joorå, klart dom kunde det.


Så nu kör vi en kur, och hoppas infektionen lägger sig snart.



Är det konstigt att man tappar "sugen".

Ibland blir det nog lite för mycket på en gång, även för mig.

Man skulle nästan kunna tro att "någon" vill mig riktigt illa   


Bilderna som susade förbi i dag, visar bara en super glad hund(tack o lov)

som inte känner sig alls sjuk nu.


Men oj oj, en sak till ja......Skorpan fyllde ju TVÅ ÅR I GÅR!!!

Det var väl inte världens bästa födelsedag,  men lite extra gott att äta (havregrynsgröt) fick hon.

Firandet får vi ta igen när allt är över och som vanligt igen.


Ska ta och försöka sova.....NU!


Kramar

Susanne

 
 
Sofia

Sofia

5 oktober 2014 22:40

Alltså eran otur tar aldrig slut! Vilket elände. Styrkekramar i massor!!!

http://www.echosierra.se

Susanne

5 oktober 2014 22:43

Tack snälla Sofia. Det känns nästa lite overkligt, känns som någon önskat mig olycka ;-)
Kramar tillbaka

 
SytantenSytanten

SytantenSytanten

5 oktober 2014 22:41

Håller tummar och tår för att Skorpan bara ska bli bättre nu!
Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

Susanne

5 oktober 2014 22:42

Tack, Bettan! Det hoppas jag också på.
Kramar
Susanne

 
Lottal

Lottal

6 oktober 2014 07:13

...man tror ju knappt det är sant. Stackars er, jag riktigt känner hur humöret och tålamodet rinner ner i tårna. Hoppas att födelsedagen var en vändning på allt tråkigt och att allt blir riktigt bra nu. Stor kram ( idag fyller Russan 2 år så nu ska vi ta en långpromenad, vågar fortfarande inte ha henne lös eftersom hon fortfarande är skendräktig och vi vill inte leta efter henne nån mer gång, hon hade krupit långt in i ett gryt förra söndagen och måndagen och det var knappt att jag fick ut henne, hujenamej...)

http://www.vidvatternsstrand.blogspot.comw

 
Ingen bild

Ingalill

10 oktober 2014 16:09

Usch för dessa perioder i livet då allt elände drabbar en gång efter gång.Man blir så trött, ledsen och tagen av alla bekymmer. Men förr eller senare vänder det och livet flyter på i all enkelhet. Nu måste det bara komma solskensdagar till er!

Susanne

15 oktober 2014 00:02

Nu längtar man riktigt efter att det ska ta slut på alla bakslag vi haft. Mest tråkigt och trist för Skorpan så klart :-/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 30 december 2022 22:30

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Av Susanne - 13 december 2022 19:04

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

Av Susanne - 30 november 2022 20:30

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

Av Susanne - 8 november 2022 22:16

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

Av Susanne - 30 april 2022 23:35

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...

Ovido - Quiz & Flashcards