Direktlänk till inlägg 5 oktober 2014
Vilken helg.......
"Vi har en plan!
En plan i att få tag på det där goda som ligger där borta,
utan att någon märker det!?"
När Skorpan mår bra, då är hon svår att stoppa.
"Japp, nu har jag bestämt mig!!!"
"Kom nu Ronja, nu SKA vi leka!!"
"Hepp hepp hepp!"
Vet inte om Ronja förstår att Skorpan ska ta det lite lugnt, för hon är på henne direkt,
och säger åt henne att vara lugn.
I går.....det är dagen som jag tänkt gräva ner.
Stryka den från almanackan, ta bort den bara!
Fredagen, det var första dagen efter operationen, som jag sa,
"NU, nu är Skorpan precis sitt vanliga jag igen".
Puh, så skönt!
Lördag morgon!
Märker direkt att det är något som itne är ok med Skorpan?
Ser att svansen har ett märkligt utseende....OK, vattensvans?
Men det var något mera!
Den där magkänslan....ska man lita på den?
Gick ut med henne, och kollade än det ena, än det andra.
Hon hade problem att bajsa!!!
Efter en snabb titt, kunde jag konstatera att hon hade en skog i ändtarmen.
Joo, hon är en ätare av rang
Skorpan äter ALLT! och lite till.
Jag visste att hon hade ätit gräs, och tuggat på pinnar....
Hjälpte henne att få ut en hög med skogsprodukter.
Men hon mådde inte bra!
Ringde djursjukhuset, som, så klart ville träffa Skorpan.
Hon hade ju faktiskt gjort en stor bukoperation för ett tag sedan.
Jaha, bara att sätta sig i bilen och åka.
Träffade även denna gången en trevlig och bra veterinär, som undersökte Skorpan noggrant.
Vattensvans, jo, det hade hon, men det som bekymrade mest, det var tarmen.
Veterinären plockade ut ännu mera skog, medan jag höll i och Skorpan skrek.
Gillar inte skrik!!!
Lilla lilla Skorpan, mitt hjärta blöder när hundar har ont.
BAd även veterinären kolla magen och op-såret ordentligt.
Jag har sett att det är en liten rodnad på en liten bit av ärret, men ingen större fara.
Såg rent o fint ut, kanske att det kom lite vätska ur såret, men ingen fara.
Håll bara rent......ha det bart, även utomhus...
Smärtstillande några dagar för svansen, och hålla koll på magen/tarmen. tvätta av såret vid behov.
Pust!
Inget jätte allvarligt, men skönt och bra att vi fick det kollat.
Nu vände vi hemåt igen, hundarna och jag.
Men det skulle inte sluta där med elände.
Halvägs hem, stannade jag för att hämta telefonen i baksätet..
...då ser jag att det är skit-lite luft i ett däck!
GRRRR!!!
Men vad i.....
Där stod jag, på en liten väg, nästan utan trafik.......i skogen!
Klart jag kan byta däck, men jag klarar inte att ta i för att lossa bultarna, det fixar inte min rygg.
Då stannar det en bil, med en barnfamilj, som frågar om jag behöver hjälp.
Tack, säger jag, men med lite luft kvar i däcket,
skulle jag chansa på att ta mig till en mack som ligger i närheten.
Körde sakta sakta, och hade tur att klara mig, utan att förstöra fälgen.
Där stegade jag in på macken, och sa högt!
"Finns det någon stark och snäll människa, som kan hjälpa mig att byta däck???"
NIX!
Alla försvann!!!
Två tjejer jobbade på macken, och vi bestämde,
att med gemensamma krafter, skulle vi nog fixa det här själva....så det så!
Ut med hundarna, satt fast dom i en stolpe, bort med grindarna, bort med mattor på golvet,
för att till slut komma fram till reservdäcket. (otroligt krångligt)
Så var vi igång......men det gick inte! Bultarna satt som berget.
Det kom en kille och provade, men utan att lyckas.
Tjejer är envisa, och till slut, lossnade dom jäkla bultarna.
Då ser jag en tjänstebil rulla in för att tanka....en bil jag kände igen.
(En av makens kompisar....Hoppade fram till honom, ropade HEJ!,
och sa att han kom som en räddande ängel.
Klart han hjälpte oss.....snabbt och relativt lätt byttes däcket, till ett litet minidäck,
där hastigheten är väldigt begränsad.
Men vad gör det, huvudsaken att jag kom hem.
Tackade alla inblandade så jättemycket, och skulle börja packa in allt i bilen igen.
Då säger tjejerna på macken...."Du kör ingenstans nu, plocka in allt, så kommer du in till oss"
Jaha???
Gjorde som dom sa......alltså, det finns änglar...
Får ännu en tår i ögat nu.....
När jag kom in på macken, hade dom gjort iordning en varm bulle och en god kopp kaffe till mig.
Du behöver sätta dig ner en stund, och bara koppla av, sa dom.
Vilka underbara människor det finns.
Några timmar senare var jag hemma igen......SUCK.
I dag, då mådde Skorpan redan bättre, och konstigt nog, syns inte mycket av någon vattensvans,
trots att hon inte fått någon mera smärtlindring sedan igår em.
Avföring ok......MEN!!!
Ni trodde väl inte det var slut här va???
Nej då, inte alls
Såret!
Tittade till det som vanligt.....och såg att det var mera rött i dag.
Trycket lite, och joodå, ur såret rann var!!!
Gult fult var!
Vet inte om man ska skratta eller gråta.
Hade lovat höra av mig till veterinären, om det blev någon förändring,
så ja, det var bara att ringa igen.
Jag kan verkligen inte komma idag, sa jag, men det kan väl inte vara nödvändigt.
Det är infekterat, och behöver hon antibiotika, så kan ni väl bara skriva ut det?
Joorå, klart dom kunde det.
Så nu kör vi en kur, och hoppas infektionen lägger sig snart.
Är det konstigt att man tappar "sugen".
Ibland blir det nog lite för mycket på en gång, även för mig.
Man skulle nästan kunna tro att "någon" vill mig riktigt illa
Bilderna som susade förbi i dag, visar bara en super glad hund(tack o lov)
som inte känner sig alls sjuk nu.
Men oj oj, en sak till ja......Skorpan fyllde ju TVÅ ÅR I GÅR!!!
Det var väl inte världens bästa födelsedag, men lite extra gott att äta (havregrynsgröt) fick hon.
Firandet får vi ta igen när allt är över och som vanligt igen.
Ska ta och försöka sova.....NU!
Kramar
Susanne