Hur är det möjligt?

Jaa, det har jag frågat många gånger senaste dygnet.

     Så här var det!

I söndagskväll, då fick Skorpan den sista tabletten antibiotika för denna gång, trodde jag.

Det var TREDJE kuren sedan hon opererade bort den där majskolven, den 11 september!

(Märkligt, att det var just 11 september)

Ën envis infektion, som inte alls hade lust att ge med sig.

I tisdags, när jag kollade Skorpans mage, då höll jag på att få hjärtinfarkt, tror jag.

Ännu en gång, välde det ut var från flera ställen i ärret.

Det luktade inte heller hallon precis.

Jag var såå himla ARG, ni anar inte.....(Eller det gör ni nog)

Klockan var för mycket för att ringa VALLA då, men i går morse, då kastade jag mig på telefon!

Först ringde jag till Norsholms Djursjukhus, dit vi i normala fall vänder oss med hundarna.

(Men iom att majshistorien hände under jourtid, så hade vi inget annat val,

än att vända oss till Valla i Linköping, när det hände)

Fick prata med en veterinär, och berättade historien, frågade om vi kunde komma dit istället nu,

för mitt förtroende var NOLL och inget för Valla.

Måste tillägga att jag bad Valla ta en odling senast vi var där, (onödigt tyckte dom) som dom lovade ringa om,

så fort svaret kom, oavsett vad det stod.

Ingen har hört av sig?

Fick en tid i går em, och jag skulle också ringa Valla

och begära att dom faxade över journalerna på Skorpan.

Jag bad dom "snällt", (först) men dom skulle väl se om dom hann?

Ni fattar säkert  vad jag sa då!!!

Jag sa även att jag tyckte det var såå dåligt att inte svaret kommit på odlingen...

...Oj, säger dom då, den kom precis nu!!

Troligen!

För att korta ner denna historia lite (så ni inte "tröttnar") så fick jag INTE reda på svaret!!!

Nix, det var jag tvungen att boka en tid för att få? Har ni gört något så idiotiskt?

Skit i det, sa jag, faxa nu bara journalerna, så får jag svaret i eftermiddag.

Gissa att jag kokade.....

Det dröjde en stund.....så ringde Valla!?!?!

Chefen på Valla t o m!

"Det här var ju tråkigt", sa han......"att vi ännu en gång pratas vid när vi gjort fel"

Joo, för dom har gjort bort sig tidigare, i samband med att Skorpan fick operera bort en tand.

Men det är en annan historia......"Tandhistorien"

Han bad tusen ggr om ursäkt, för att, som han sa, Skorpan blivit felbehandlad.

Hon skulle givetvis fått nytt antibiotika för länge sedan.

Och ang. provsvaret från odlingen, joo, det kom för en vecka sedan,

så jag hade återigen fått en lögn slängd rakt i ansiktet. (eller i örat var det ju)

JAG HATAR LÖGNER!!!!

Jag orkade inte/hade ingen lust att prata med honom mera just då.

Och hur mycket han än bad, så ville jag verkligen inte befatta mig med dom mera, vilket jag sa.

Han lovade iaf skicka journalerna.

Så träffade vi då ytterligare en veterinär i går.

Han var trevlig och gullig mot Skorpan (viktigt för mig)

och gjorde en grundlig undersökning på henne.

Allt såg bra ut, förutom att hennes sår läcker äckligt var.

Odlingsvaret löd; Stafylokocker...+ något mera namn, som jag har glömt???

Det var just det namnet, som tydligen gjorde att det inte fanns så många valmöjligheter på antibiotika.

Ett antibiotika som tog död på alla bakterier en gång för alla.

Den bästa tänkbara sorten startade vi med i går.

Skönt........trodde jag ja!

Trodde ni det var slut här.......NÄÄHÄÄE DÅ!

En stund efter att hon fått dom första tabletterna i går, så kräktes hon upp all mat!

Hon mådde jätte-illa!

Gav henne probiotika, och så fick hon en dos till i morse.

Då kräktes hon inte, men hon mådde inte ok alls.

Hon mår illa helt enkelt.

Blir man tokig, eller blir man tokig?

Ringde igen till Norsholm.....skulle hon verkligen må så här i TVÅ VECKOR?

(så länge ska hon äta denna sort)

Veterinären jag pratade med, bad att få diskutera med sina kollegor, och sedan återkomma.

Det gillar jag, att dom verkligen erkänner att dom inte riktigt vet.

När dom senare ringde tillbaka, hade dom kommit fram till att vi ska prova att ge henne halv dos,

tillsammans då med mat OCH probiotika, så ska vi se hur hon "gillar" det.

OCH, så ska jag RINGA imorrn igen!

SUCK!

Bilderna är från i dag, när vi åkte långt ut i skogen, gick och strosade,

satt och fikade på en stubbe, plockade massor av "trattisar".

Njöt av varandra och tystnaden.

Och som sagt, Skorpan mår bara bra, som ni ser.

Hon är pigg och glad, (tack för det) har god aptit både på mat och livet.

Här funderar hon på hur sjutton hon ska kunna leka med den stora pippin

som kretsar runt våra huvuden.

"HALLÅÅÅÅ, kom ner vettja, jag vill ju bara leka lite med dig, lilla pippin!!"

Ang. Valla då.

Jag säger som jag sa sist, jag kommer inte vända mig dit igen......

Men när olyckan är framme, och det är bråttom, tiden på dygnet är JOUR, vad gör man?

Valla ligger närmast, då är det bara att gilla läget.

Hade vi inte kommit in när vi gjorde med Skorpan, då hade det varit för sent.

Den 11 september!

Helt otroligt!

Skönt att dom inte behövde öppna magen i går igen.

För tanken var att öppna, "spola rent", och sätta in dränage.

I stället ska jag "tömma" och gärna hålla öppet, spola o skölja, så länge det finns var kvar.

Akta er för majskolvar, och sprid kunskap om detta!

Tack igen för allt ert engagemang som värmer mitt oroliga hjärta.

Det rusar iväg lite väl mycket ibland.

Kram

Susanne

 

SytantenSytanten

23 oktober 2014 23:34

Åh lilla skorpan...Nu måste det bli bra!!
Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

Susanne

25 oktober 2014 00:16

Tack, Bettan

 

Ingela

23 oktober 2014 23:35

Herregud vilken historia detta blev!Ja fel antibiotika sa jag det var. Även om jag inte är vet kan jag räkna ut saker bättre ibland! Hoppas nu att det äntligen ger sig! Dessa lögner!!! Dåligt oerhört dåligt!
Kram

http://www.ostanvindens.se

Susanne

25 oktober 2014 00:13

Kan bara hålla med dig!!
Kram

 

anna

23 oktober 2014 23:59

Jag blir så ledsen men är så glad över att Skorpan ändå mår bra trots omständigheterna. Kramar

http://annaslantligaliv.blogg.se

Susanne

25 oktober 2014 00:13

Tack snälla Anna

 

Eva H

24 oktober 2014 10:08

Sitter här och kokar!
Och saknar ÄN mer den gamla stammens veterinärer som inte bara så pengar och som dessutom inte var så attans rädda för att inte kunna allt! (De 2 jag hade på t-ex. Doglass med sina öronop talade både med varandra o andra om honom)
Nu håller vi allt här igen, för att Skorpan ska få behålla tillräckligt med medicin för att den ska hinna göra verkan!
Härligt att hon ändå inte är mer påverkad.
Gen henne världens största KRAM och ngn miljon pussar från mig!

http://fyrfotingar.blogspot.com

Susanne

25 oktober 2014 00:16

Ju mera det sjunker in, desto mera irriterande är det. Vilken "soppa" det blev av allt som hänt.
Kram utdelad, och pussarna, jaa, vi är på god väg ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...