Vi återvände till en trevlig vandringsled i dag,

och fick trevligt sällskap även denna gång.

Ni känner säkert igen honom vid det här laget.....Mammut!

Här tillsammans med Ronja o Skorpan, vid huset som är byggt av slaggprodukter från järnhantering.

Väggarna är helt gröna, och ser nästan ut som glas.

Fint!

Den här leden är så himla vacker, den har liksom allt.

Sjöar, (som jag lyckades hålla mina fröknar från att bada i idag), vackra stigar,

riktig gammelskog, samt många minnesmärken från förr.

Tror man skulle behöva ösa ekan, och kanske täta den lite......

Man blir fascinerad över alla dessa frivilliga människor,

som lägger ner så mycket fritid på att sköta dessa varndringsleder.
Måla "pluppar" på träden, t.ex, så att sådana som jag vet var jag ska gå.

Just här finns många valmöjligheter, om man vill gå kort eller långt, vid sjö eller inte.
Det finns massor kvar att se, men eftersom dagarna är så himla korta nu, hinner man inte allt.

(Om man nu inte vill starta i ottan....och det vill jag ju inte)

Halvvägs på sträckan, stannade vi för den nog så viktiga matsäcken.
Det här var en idealisk plats!

"Vi vet nog vad du har i ryggsäcken, matte!!"

"FIKA?"

Mammut tyckte det var lite konstigt att han skulle stå där på stocken.....

men till slut lyckades matten övertala honom.

Solen lyste med sin frånvaro, men vad gjorde väl det.....egentligen?

Vi hade det mysigt ändå   

På slutet hörde vi någon närma sig.....en hund kom springandes ensam.
Joorå, matten kom också så småningom, ropandes,

på en kille som inte alls hade lust att komma till henne.

Han hade ju just träffat nya kompisar!!!

Skönt att våra hundar stannar och kommer till oss när vi möter någon.

Blev lite full i skratt! Matten hade aldrig tidigare sett någon i "hennes" skog, så hon räknade ju inte alls med oss.

Vi kommer säkert tillbaka, sa vi, och nu känner ju hundarna varandra också!

Blev inte mycket gjort hemma i dag....heller.
Men så mycket roligare det var att vara i skogen en hel dag,

än att vara hemmavid och göra "måste-saker".

Dom där "måste-sakerna kommer ju finnas kvar.....även i morgon, förmodligen.

1 december, och jag tog återigen en fästing i dag!!!

DÖÖÖ nån' gång nu då, dumma äckliga kryp!!!

Kram kram

Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...