Direktlänk till inlägg 18 februari 2015
"Jaha....här sitter vi och väntar på att starten ska gå!"
"Lite kultur och historia, Kultur-Historia, det kan väl aldrig skada, va?"
Klart man undrar VARFÖR man byggde så STORT?
Tänk bara hur många som fick arbeta med att elda,
så hela detta gigantiska slott blev varmt.
"Dom här frågorna är väl inte något som vi fyra funderade så mycket över,
våra tankar var nog mest på NÄR SKA VI GÅ, egentligen???"
Några kompisar följde med oss i dag.
Fr hö. Chicko, Kicken, Skorpan och Ronja.
Så äntligen rörde vi på oss....
Ronja skulle bara tala om för den unga Kicken, vem det var som bestämde i dag!
Han älskade att bli jagad,
spelade ingen roll att han hade två brudar efter sig.
"Nu tar vi dig, grabben!"
Ibland kom han liiite på efterkälken,
men pinnade på bra för att komma ikapp oss andra.
Det gick bra där det var barmark.....
Lite värre där snön låg kvar.
Har man korta ben, då är det tungt....men är man en envis kille,
då löser man det också.
Och där Skorpan var, där var även Chicko!
"Kom då grabben....ta mig om du kan"
"Vänta vänta, jag kommer...."
En som inte hade några problem med snö och is, det var Kicken.
Kom kom, den här vägen ska vi gå....
"Jag kommmer.....!"
Som sagt, haaaalt på sina ställen, och rätt svårt att få stopp på sig själv!
Skrattade ibland gott åt envisa Chicko, som inte gav sig.....
"Jag kommer Skorpan, jag kommer"
Såg ut som om dom hade riktigt roligt, det var lek från början till slut.
"Här är jag, ser ni mig?"
"Nu får du ge dig, Lilla grabben!!"
"Hör du inte vad jag säger åt dig?"
Ronja, hon säger ifrån en gång....ganska ordentligt......så lyssnar alla direkt.
Medan Skorpan säkert tycker det är väldigt kul att bli jagad.
En riktigt rolig runda, med stopp för matsäcksintag så klart.
Och att det var isiga vägar, det hade inte varit några som helst problem,
om man nu inte råkat glömma "broddarna" hemma!
Löfstad Slott, ett vackert slott med så mycket historia i väggarna.
Vi säger tack för trevligt sällskap, kul att ni ville hänga med oss.
Om vi gick dryga 6 km i ibland tung snö, så sprang säkert hundarna det dubbla.
Inte undra på att dom snarkar högt och sover gott nu.
Kram
Susanne