Direktlänk till inlägg 8 september 2015
Den här historien kunde ha slutat för länge sedan,
men tyvärr känns det som den bara börjat.
Nu verkar det blivit någon slags "kamp" mellan veterinärerna....
VEM VINNER?
VEM KOMMER SLUTLIGEN STÅ SOM SEGRARE I KAMPEN OM ATT HJÄLPA SKORPAN???
"Jag vet inte om jag vill vara med längre...."
NÄR ska det här få ett slut??
Jag vet, jag tjatar om det var och varannan dag, men det är mitt sätt att orka.
Och kanske också att ha det nerskrivet, när man ser tillbaka på den här tiden.
Tror dock inte jag kommer se tillbaka med ett leende...
Som en kär vän sa i dag, angående Skorpans lite uppstudsiga min här.......
"Med den här attityden kommer man långt!!"
Hon fixar det!
En av alla veterinärer som träffat Skorpan under dessa två månader ringde i dag.
Han hade fått information om att jag ringt,
att jag hade vissa synpunkter på hanterandet av det här "ärendet"
Bra där!
Gissa att det var ett rätt fjäskigt telefonsamtal, tyvärr.
(Det bästa vore väl helt enkelt att om man nu känner att man nog inte reder ut ett problem,
att "erkänna " det, och försöka hjälpa mig vidare, till någon med bredare kunskap?)
Så säger han:
(Det här är ordagrant hans ord)
"Vi bokar in Skorpan på en operationstid....Du lämnar in henne kl 7.00 och hämtar på kvällen."
"Vi får se när vi kan ta henne, och i så fall vad vi ska göra"
VA????
Är du dum på riktigt???
Finns inte på min världskarta att jag lämnar henne hos er...IGEN!!
Ni har ju haft henne en hel dag, varför gjordes inte allt då???
Såå himla arg jag blev.
Han ringde upp igen efter en stund....
"Vi gör ett undantag, Susanne...Du får vara med hela tiden, du behöver inte lämna henne..."
Jag litar inte ett dugg på dom längre....jag skulle inte ha en aning om vad dom gjorde med Skorpan,
nu har det liksom blivit prestige i det här.
Vem kommer på lösningen?
Så säger han....- "För du vill väl veta vad som orsakar det här, va?"
"Hon kan ju ha en tumör i halsen!"
IDIOT!!!
"Socker-Skorpan"
TUMÖR???
Kan man få en tumör av att springa i högt gräs i 30 sekunder?
Många diagnoser har vi fått nu, alldeles för många!
Kennelhosta!
Främmande kropp i halsen, lufttrupen, lungorna.
Magkatarr!
Böld.
Och nu, Tumör!!!
Ingen brist på ideer i alla fall.....Mycket skrämmande, tycker jag.
Ronja passar bra ihop med blå himmel.
I morgon väntar nya samtal, kanske nya diagnoser, vad vet jag.
Men en sak är säker, jag låter ingen göra något med Skorpan utan att jag är med,
eller att jag litar fullt ut på veterinären, vilket jag har svårt att göra just nu.
På solig, frisk, skön promenad i Linköping i dag,
tillsammans med mina underbara vänner.
Är man i en stad, och befinner sig utanför ett IKEA varuhus....jaa, då bara måste man ju gå ett varv därinne.
Kanske hittar man något som man inte visste man behövde?
Det gjorde jag!
Kaffemuggar för 4 kronor t.ex
Det måste man ha!
En sak till....
Det finns en veterinär som jag har fullt förtroende för.
Det kände jag första gången vi träffades, vilket var i samband med att Quila blev sjuk.
Men, typiskt nog valde han att flytta på sig,
till en annan del av landet......då menar jag verkligen, ANNAN DEL!
BODEN!
Det går ju inte med den bästa viljan i världen att åka dit.
Säger till mig själv...
"Sluta tänk på det här nu, du kan ändå inte göra mera, ge det lite tid.....Oroa dig inte!!"
Inte sjutton hjälper det.
Vi försöker att ta vara på varje dag, vi bara njuter av att ha dessa flickor i vår närhet.
(Men liiite arg blir jag allt....)
"Och jag, jag blir allt liiite trött på dig matte.....!"
"Ibland är det så himla mycket inställningar som ska göras på kameran, det tar sån' tiiid!!!"
Kram
Susanne