Eller tänkte o tänkte.....det har jag ju lagt ner för en stund.....nästan.

Det var det här med hundarna.

Hur sjutton kan man sakna dom så mycket, bara efter ett par dagar?

Kanske inte så konstigt iofs, dom är ju runt mig.....alltid.

Här springer ofta hundar lösa, sköter sig själva hela dagarna, strosar runt på stränderna bland alla människor,

och lägger sig gärna under någons solsäng för att få lite klappar och kel.

Så tänkte jag....en Berner här,

i sanden på stranden, det vore väl nått' att få hem på kvällen....eller kanske inte.

Att ligga helt stilla i solen, det är inte riktigt min grej,

nej, jag måste göra något, t.ex GÅ!

Stranden är många många kilometer lång, så det är bara att bestämma när man vill vända.

Och blir det för varmt, jaa, då kliver man ner i havets kristallklara vatten för svalka.

Den här tiden på året är det väldigt lugnt här, inte alls fullpackat på stranden,
vilket också känns avkopplande.

Lugn o ro helt enkelt, och det var ju det vi eftersträvade.

Att höra vågorna ger också ro i själen.

Som jag nog skrivit om tidigare så är min förmåga att hitta rätt ganska obefintlig.

I kväll t.ex, skulle vi prova en speciell restaurang som vi blivit tipsade om.

Den låg en bit från hotellet, men ingen av oss är ju rädda för att vandra, så vi gick....

....och gick och gick....

Till saken hör att maken hade tänkt att jag skulle klara det här själv, utan hans hjälp

och sa därför ingenting om att jag var helt ute och cyklade.

Så småningom började jag känna att, nääe, det här är nog inte rätt i alla fall??

Då ingrep min "GPS-Gubbe", och förde oss enkelt till rätt ställe.

Jaa ja.....jag hade gått åt helt fel håll....

Jag lär mig nog aldrig.

Gissa att jag blev glad i kväll, när jag fick ett meddelande från Ronja o Skorpan,

i form av en bild på dom båda, från en av tjejerna som jobbar hos "Doggsen"

Det värmde och gjorde mig så glad.

Tack för det.

Att sitta ute och höra syrsorna spela, utan att ha vinterkläder på sig,

DET är inte heller helt fel, och inget vi varit bortskämda med denna sommar i Sverige.

Konstigt att man blir så trött, när man knappt lyfter ett finger....

Dags att stänga ögonen tror jag, och drömma något trevligt....om dom här två kanske...

   
   

Kram

Susanne

 

Eva H

5 oktober 2015 22:46

Jag börjar bli rätt förtjust i din käre make! Först bäcken/bron o nu detta :D

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

5 oktober 2015 22:58

Joo du, Eva, han är en filur...alltid ett hyss i bakfickan. Man vet liksom aldrig vad som kan hända 😂

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...