Tur ingen såg mig!!

Men jag skrattade så gott efteråt, så jag bara måste skriva ner det,

allt i hop, rakt av bara!

Skulle kunna skylla allt på blåsten, men näe,

det var bara min egen klantighet, ingenting annat.

Rena hundar på promenad, och så klart hittar dom till den lerigaste åkern!

"Kul!"

"Nu kan vi äta opp varandra, eller hur Ronja!"

Lerinpackningen pågår under lång tid,

tassar som åter fylls med lera.

Åh, så skönt det är....

Ja ja, tänkte jag, huvudsaken att dom inte badar i dag....

Leran torkar och den går att borsta bort bara, eller blåsa.

Vi gick bredvid en bäck, som för dagen var extra vattenfylld, 

men å nej, jag skulle minsann hålla full koll,

så ingen badtokig hund försökte smita ner i det leriga vattnet för ett dopp.

Jajamensann!

        Lite måste dom ju få skita ner sig, går liksom inte undvika i det här vädret.      

Vi körde lite uppletande, vilket alltid är lika populärt.

Såå duktiga, dom förstod tydligen att bada blev det inte tal om i dag.

Så lekte vi med repbollarna.

Tränar på att en sitter stilla, medan den andra hämtar boll när jag säger deras namn.

Funkar bättre än väntat.

Men.....det var då det hände....

Tog båda repbollarna, skulle kasta båda samtidigt, tänkte.

Joorå, det gjorde jag ju också.....

Den ena bollen såg jag, den for i väg över gräset....men var sjutton tog den andra bollen vägen????

När landar den nu då?

Ser Ronja springa efter den synliga bollen, medan Skorpan sätter kurs åt helt fel håll??

Men???

Då som först ser jag hur den andra bollen landar....på ANDRA SIDAN DEN DÄR,

till bredden fyllda, BÄCKEN!!!

Och vad gör den duktiga apportören då??

Joo, så klart, hämtar bollen!

"Tjohooo, jag tar den!!"

(Hur sjutton lyckades jag med det där då?)

Jaha ja   

Ronja var snabbt på plats för att se så Skorpan kom opp ordentligt ur vattnet.

Så omtänksamt, va?

Puttade på där bak.....och snodde även åt sig bollen, så klart.

"Men varför kastade du bollen på andra sidan då, matte?"

"Om du nu inte ville att vi skulle bada, menar jag?"

Så då blev det bad även denna dag, och det var ju ingen annans fel än mitt!

Jag skrattade så, för man måste ju se det komiska i det hela.

Att kasta två bollar samtidigt, mot samma håll, och så delar dom på sig,

och hamnar inte alls där det var tänkt.

Det kan man väl kalla en bedrift iofs.

Har ni tänkt på en sak?

När man står där och skrattar så man nästan k...ja ni fattar,

då är det som att hundarna blir ännu mera uppspelta, och liksom deltar i skrattstunden.

Hoppar o skuttar, anfaller sin knasiga matte som nästan ramlar omkull av skratt.

Kul hade vi!

Kanske kan skylla på mitt febriga, helt täppta huvud,

för förkylningen har inte gett med sig alls ännu.

Och så måste jag bara visa....

Den här bilden ska jag leva med en tid......tills jag själv sätter ner min fot där,

vilket kommer ske inom en ganska snar framtid.

Ser helt ok ut i mina ögon.

Längtar efter denna underbara resa!

Och nej, ni två kan tyvärr inte följa med,

utan får vistas på bästa stället för hundar...Doggsen!

Kram kram

Susanne

 

Sara

1 december 2015 01:02

Hahaha åhhh vad ROLIGT tänkte skorpan 😂😂😂😂.. Något som också är spännande är när det typ finns ett enda träd i närheten och kastar bollen för man tänker att trädet hamnar den ju inte i....... Ehhh vart hamnar den då??? Ja i trädet såklart, vet inte hur många bollar jag har förlorat så och stackars jizza letat och letat och letat utan att hitta bollen 😂😂😂 Tur man oftast har någon back up boll!
Kramar

http://hundkattfamiljen.bloggplatsen.se

Susanne

2 december 2015 01:40

Hahaha, jaa, träd är lätt att få opp bollen i! Trodde det var riskfritt, eftersom det inte ens fanns några träd i närheten! Hahaha, skrattar gott!!

 

Inga-lill Jansson

1 december 2015 18:16

Lerinpackiningar skall vara nyttiga många betalar för det våra vovvar får det helt gratis och ofta

Susanne

2 december 2015 01:41

Man kanske skulle prova!? Kasta sig ner i första bästa lerpöl, och rulla runt också, ordentligt, så klart!!

 

siv

19 december 2015 23:47

Kan inte annat än skratta åt dina underbara bilder och texter!

Susanne

23 december 2015 21:54

Haha, vad kul att jag fick dig att skratta Siv :-)
Kram till dig o God Jul

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...