Inte ett ord...för det hade fyllt alla rader här,

                    om jag skulle skrivit ner allt helsike som hänt.                      

Och jag lovar, det är inte upplyftande över huvud taget.

Bara eländigt.

Men en sak ska jag banne mig skriva ner här,

och det handlar om ett viktigt ämne, nämligen vänskap.

Jag vet inte om jag haft otur, men jag har träffat på ena riktiga rötägg.

Som dessutom har mage att kalla sig mina vänner, och är så lena i truten att man mår illa...

Allt är bara ett fult spel.

Det här däremot, det är minsann inget spel, bara på riktigt!

  

När jag berättat den här "historien" för några "riktiga" vänner,

så är alla eniga, det är ett fult och hemskt sätt.

Man gör inte så mot någon annan människa,

då vill jag inte ha med "den/dom" att göra mera.

Jag vet, jag kan inte förändra någon, men jag kan ju göra ett val,

så jag slipper utsättas för det igen.

Det kändes kränkande, och det är inte ok.

Man bestämmer tid och plats där man ska träffa sk vänner......

INGEN säger HEJ?

Man undrar, "Har jag kommit fel??"

Att stå där och vinka, "Hej hej, på er!!" utan att få svar, av människor jag trodde jag kände?

Inte ens på 1 meters håll? Ha, så fel jag haft!

Första tanken var nog att vända direkt, men det fanns en anledning till att jag var där,

så jag fullföljde mitt ärende.

Vissa är så upptagna av sitt ego, att dom inte har förmågan att känna av någon annan.

Det finns bara ett ord som är viktigt för dom. J A G JAG!

Att hälsa fick jag lära mig som väldigt väldigt liten.

Tänk att vissa helt gått miste om det?

Inte många som är så ärliga, så otroligt äkta, så sanna vänner,

som just våra hundar, eller hur?!

Det finns inga som helst oärliga baktankar.

Nog om det nu, bara skönt att skriva ner, kände jag, och det jag skriver här,

det är så JAG känner, och ingen annan.

Hon släpptes lös.....ojojoj, vad hon gillade det!!

Pratar så klart om Skorpungen.

Rensade bland alla leksaker, vilket jag fick hjälp med.

Dom hittade då en gammal favorit (fråga mig inte varför just den här är så bra)

En hel back med "roliga" leksaker, men det var anbart den här som var kul i dag.

"Se upp Skorpan, nu hoppar jag rakt på den!!! Då kommer det pipa av bara sjutton!!"

  

"Jag fick tag i den en liten stund!"

"Bäst att sticka och gömma den!!"

"Piper gör den också!!"

"En gammal raritet, säkert 20 år på nacken, men lika kul ändå!"

"Ojoj, nu kommer Ronja som ett ånglok där borta!!"

En härlig promenad, tillsammans med två bra lekkompisar, på två ben!

Och så en matte som är tokig i att fota....

Tog igen i dag, det jag "missade" i går, kan man säga.

För mig blev liksom gårdagens ALLA händelser droppen.

Droppen som fick den berömda bägaren att rinna över.

Tog inte en endaste liten bild, vilket inte hör till vanligheterna precis.

Jag har försökt "bena" ut allting i dag.

Få lite "överblick" kan man säga.

Inte är det roligt precis, men allting lugnar sig säkert så småningom.

Hahaha, dom här tjejerna, dom får mig m.fl att le, om och om igen, hur dåligt man än mår.

Dom gör allt för att man ska få en bra bild (tror jag i alla fall)

Hoppar upp på vad dom än ser, sitter där och liksom poserar (ser det ut som)

Man blir GLAD!

Den här, den blev jag också väldigt väldigt glad över i dag.

Fick den av sonen med sambo, och den kunde inte "komma in i huset" mera lägligt.

Beställd av en tecknare som är så himla duktig.

Tänk att kunna rita så, att få till alla drag på hundarna.

Den kommer pryda sin plats.

  

Usch ja, vilken tid det varit....den vill jag inte ha tillbaka.

För när man varit längst ner på botten, då måste det väl/kan det väl, bara gå uppåt igen?

Med hjälp av dom riktiga, ska det gå!

Även om det tar sin tid, så vill jag att det går åt rätt håll igen.

Dragtränat då!?

Joorå, det har vi gjort, men inte ett ord kommer yppas om det....det ställer bara till ett  o annat.

Duktiga Skorpungen....Nej för sjutton, visst ja, inte säga något var det ju   

Kram

Susanne

                  "Gissa att vi blev snopna i dag då??"                        

"Åkte iväg, på vad vi trodde var en vanlig rolig utflykt"

"Men OJ, vad vi blev överraskade"

"TÅRTA???"

"Till mig?"

"Det var den här killen, Imexx, som skulle firas"

"Han fyller hela 9 år på fredag, men vi blev bjudna på kalas redan i dag"

"WOW!!"

"Dom där bakelserna ser riktigt smarriga ut"

Perfekt plats för kalas!!

(Som av en händelse låg en hamburgerkedja precis just intill)  

Duktiga....som snällt väntar på "ordet"   

"Men jösses?"

"Hur länge ska vi behöva vänta egentligen??"

(Svaret på den frågan är: Tills mattarna fotat färdigt)

Efter att vi alla fått något gott i magarna, var det dags för hundpromenad.

Så vackert det är nu!

En fin "slinga" som vi inte gått förr, med många stenar att hoppa upp på.

(Det var många fler än vi som gillade det här stället, "löpare och gångare, med och utan hundar)

Mera blåsippor!

Det var en supertrevlig dag, som innehöll allt.

T o m solen visade sig, vilket vi båda "mattar" gillade så klart.

(Eftersom vi båda är lite skadade när det gäller fotografering)

Jag är inte så mycket för uppställda bilder, tycker det är roligare med "liv" i bilderna.

Men att få till en fin "stå-bild" på Skorpan, det vore kul, bara för ATT liksom.

Det var ett smart drag av mig att välja i dag,

eftersom Imexx matte är en jätteduktig fotograf

  

Ok, sa Skorpan, jag är redo, och du har gott godis ser jag   

"Kolla där då, där tror jag det ligger något ätbart!"

"Är ni nöjda nu??"

  

  

Testar ett vindskydd!

Inte varje dag man blir bjuden på hundbakelser inte.

Gott var det, och snabbt gick det att få dom i munnen.

Jättegoda....

Nu säger vi godnatt och sov gott.

Kram

Susanne

    Hur mycket kan hända?

Egentligen?

Jag bara undrar?!?!

      Om det nu var så att allt spred ut sig lite lite, över hela året,

      ja då skulle det kanske kännas mindre påtagligt, vad vet jag? 

      Människor i min omgivning avlider, människor i min omgivning blir svårt sjuka,

Människor i min närhet mår väldigt dåligt, vilket jag inte heller mår bra av.

MEN......

Det här, det mår jag bra av!!

Hundarna kan få den sämsta stunden att förvandlas till en toppenstund.

Bara så där, genom att vara det dom är bäst på,

mina underbara följeslagare....varje dag.

Slutspurt i dragträning innan tävlingen.

Nu ska jag "skryta" ordentligt.

Eller skryta o skryta, det tycker jag väl kanske inte, bara skriver ner resultatet av dagens träning.

Ronja och slalom, det har inte alls gått ihop.

Det vet nog alla som känner oss vid det här laget.

(i ärlighetens namn, är nog inte problemet Ronja, utan helt och hållet mitt!)

Svansen upp, glada ögon, laddad till tänderna!!

(Nej nej, inte jag, det var Ronja!!)

Slalombanan (+ dom andra banorna också) uppställd redan när vi kom...(tack, Emelie, vad skönt det kändes)

Resultatet då?

Joo, Ronja körde sin slalom som om hon inte gjort något annat!!!

Jäklar vad hon var bra.

      

En perfekt genomförd bana, då bestämde jag mig för att lämna det där.

Jag vet att hon kan.

Korsningen = ua

Platsligg och backa = ua

Trottoaren då........Tjohooo, spikkrakt, med ett hjulpar på plankan....HELA vägen!!

Jag blir tårögd       

Visst vet hundarna när man blir glad, visst känner dom när matte blir mer än glad...

Tokglad!!

Skorpungen då, näe, hon fick inte dra idag heller.

Hon kommer ändå inte tävla, så vi låter henne "läka ihop" ordentligt först, innan vi lastar på .

Det här, det var inte igår precis!

Som vi sprang fritt, menar jag.

Skööönt, sa Skorpan   

Bästa lekplatsen?

Leråker, gärna "nyregnad" sådan!

Eller varför inte traktorspår, fyllda med vatten?

Bara det klafsar ordentligt, och innehåller massor av vatten som stänker åt alla håll,

då är i alla fall dom här två flickorna helt nöjda.  

Men har man en naken mage...som vissa har rätt ofta (man ser den på bilden)

då tycker i alla fall matte att det borde kännas lite kyligt, BURR!

Tror dock inte vi är helt eniga om den saken, damerna o jag     

Att det hänt mycket tråkigheter den senaste tiden, det ska jag inte ens skriva om här,

för jag lovar, det blir INGEN glad av.

Och jag älskar ju om människor i min närhet är glada.

Joo, en sak kan jag skriva om......

Min "stora" dator behöver städning, och en lite översyn.

En kär vän hade "fixat" en duktig kille som skulle hjälpa mig med detta.....i dag!

Då fick jag som uppgift att spara allt jag inte ville förlora, bilder t.ex

Plättlätt, tänkte jag, och lånade sonens portabla hårddisk.

Vad händer då?

Bilderna får inte plats.

Skulle jag slänga allt.....näe, det kan jag ju inte.

Däremot skulle en stor rensning vara på sin plats, kruxet var bara,

hur jag skulle hinna med det i dag?

Det spelade liksom ingen roll om jag försökte slå knut på mig själv, det tar tid,

och tiden hade jag redan övertrasserat.

Som tur var, var denna "data-kille" en sympatisk sådan, med stor förståelse,

så det blev endast en trevlig fikastund och prat i dag.

En ny (större) hårddisk ska införskaffas snarast, där allt får plats.

Bra att ha en till backup också.

Under tiden som allt detta hände med datorn, så hade jag en VVS-kille här också.

Joorå, bergvärmepannan beslutade sig för att lägga av i natt, och den kylan som då inträder i huset,

den är inte skön precis.

Slutet gott, allting gott!

Det här var INTE så som jag planerat dagen,

men när allt löser sig i slutet, då känns det riktigt skönt.

Dragträningen gjorde dagen fulländad, enda tills.....

(Det var inte slut där inte)

Dom hörde av sig från min mammas boende, och ville jag skulle komma upp.

Mamma mådde inte bra   

Då kände jag.......NEEEEJ, inte mamma också!

Alla har säkert hört talesättet, att det ofta händer tre saker på samma gång.

Tre sorgliga saker på rad.

I mitt fall undrar jag hur många händelser vi är uppe i nu?

Känns som betydligt flera än tre, men jag kan ha fel   

"At the end of the day"

Man slår sig ner, pustar ut, genast kommer dom två "nallarna", lägger sig tätt tätt intill,

då händer något.....

Bernerkramar, det är svaret.

Finns ingen bättre tröst.

Vi behöver inga ord, för vi vet.......

Hundarna o jag   

Gissa vad!?!?!

I morgon händer det...igen.

Jag hoppas det finns "pluppar" hahaha

Kram

Susanne

    Regn regn och mera regn! 

Nej för sjutton, jag är inte bitter över lite regn inte.

Bara på med rätt kläder och ge sig ut i skog o mark.

Om två veckor, då är det dags för årets första dragtävling.

Nu ska ju inte Skorpan tävla som det var tänkt, hon får vänta tills nästa gång.

Men lite lite träning med pyttelätt last, det börjar vi med.

(bilden är INTE tagen på dagens träning!!)

Slalom, trottoaren, t-vägskorsning, bro, tunnel, backa, och platsligg!!!

Spännande ska det bli!!

Och jätteskoj.

Dagens promenad togs i vår skog, och massor av "trädsök".

Man förvånas över hur långa dom faktiskt är, våra berner?

Jättelånga!

Hade kletat tubosten alldeles för lågt i början.....Gör om, gör rätt!

Skorpan fick leta lite lägre, vill inte låta henne sträcka sig allt för mycket ännu.

Ska lägga några dygnsspår i veckan tänkte jag.

Det tycker hundarna är så himla kul, och nu var det ett tag sedan sist.

Njae, inte så jättelänge faktiskt....

Enkel och rolig träning, som inte tar så lång tid att förbereda,

om man inte räknar in ett dygns liggtid på skankerna förstås.

Sa jag att Ronja....den nypiffade, fina ,rena Ronja,

letade upp en lämning från en vidrig fribajsare i dag....IGEN!!!

Hon kan inte låta bli....och jag blir galen!!!

Inte så mycket på henne, men på den människa som har så lite vett i huvudet.

Gissa att jag önskar att jag skulle komma lagom för att få syn på händelsen.

Undrar vad jag skulle göra då???

Nej då, Skorpungen har inte riktigt kommit på tjusningen med rullningarna....än.

Puh!!

Välkomna tillbaka till oss, svanarna!!!

Dom är så vackra, tycker jag.

Nu laddar vi för en rolig och innehållsrik vecka igen.

Eftersom min livssituation är som den är, är det viktigt att ha ett "litet schema".

Men det där schemat betyder så klart inte att det inte finns utrymme för spontana ändringar.

(Att "slappa", hänga hemma, ta det lugnt, det är inte riktigt min melodi,

det mår jag t o m ganska dåligt av.)

Kram

Susanne

                                                  
       

Inte hade vi tänkt dra iväg med ryggsäcken i dag inte.

Näe, det är mycket som ska göras här hemma,

och helgerna är dom enda dagarna vi kan göra det.

Men vad sjutton, sa vi...dagar som i dag, det är dom man ska ta vara på!!!

Så det gjorde vi, helt enkelt.

Som vanligt blir man bara glad och på väldigt härligt humör,

när man står och tittar på dom här två flickorna,

som drar fram som ett snabbtåg på smala stigar genom skogen!

WROOOOM!!!

"Hm....tror minsann det är fika-dags nu?!?!"

"Undrar om dom tog med något till oss??"

"Öh, kompis, vi låtsas att vi håller på o kollar något här,

låtsas att vi inte bryr oss alls, titta inte på dom.....Då kanske kanske vi får något riktigt gott!!"

Så klart dom fick varsitt ben, medan vi njöt av kaffet.

Och joo då, blöta blev dom!!!

Skorpan lycklig, hon luktar sig till vatten på flera hundra meters håll.

Kom upp nu Skorpan.....Nu räcker det!

  

Uppträdande från Ronja, ja, mer eller mindre som vanligt.

"Men kom igen nu då, Ronja!!"

"Läs då, läs vad det står på skylten!!!"

  

"Tok-Stollar"

Men otroligt roliga sådana   

Ronja, som nu i kväll blev av med en hel del beklädnad   

Skorpan, som vi limmade på all päls från Ronja!!

Hahaha, så klart INTE   

Vi ger oss till tåls, ett tu tre så säger jag väl något om att Skorpan har oootroligt mycket päls.

Som tar så lååång tid att få torr efter alla hennes bad.

Var tog hon vägen nu då??

SKOOORPAN!!!

"Här, här uppe är jag ju!!"

Fanns ju några fin-fina höga berg där vi gick i dag.

Topp, för bergshundar!

Damer på höjden!

Lite sim, massor av lek, långpromenad, "go-fika", hundben,

OCH SOL!!

Vad mera kan man önska sig?

Slut för i dag!

(Blev visst lite många bilder i dag. Kunde liksom inte låta bli....)

Kram

Susanne

          Visst är det märkligt ändå,             

livet går liksom vidare, dag för dag, oavsett vad som inträffar.

Ibland känns det som att man skulle vilja stanna världen en stund.

Men, den snurrar envist vidare, i både sorg och glädje.

Det ar varit så otroligt mycket en tid,

det har hänt så mycket....både sorgliga och glada stunder har vi haft.

Den mest glada händelsen nu,

det är nog ändå SKORPAN och hennes snabba tillfrisknande.

I dag, efter en stund med Leon, gick hundarna och jag på en fin plats.

Den består till större delen av gamla ekar, men även rester från en stor gård.

Klart man skickar in "tunga gardet" för en genomsökning, innan jag själv törs gå in!!

"Kusten klar!!"

"Nu kan du gå in, Matte!"

Känns inte så kallt om lilla magen längre,

för lite päls har hon minsann fått tillbaka!

Bravecto, fästingtabletterna som jag gav dom i veckan,

har väl inte direkt visat några biverkningar.

Kanske något dåliga i magen, lite trötta...men i övrigt ingenting.

Nu ska det bli intressant att se om dom får några flera fästingar?

Var väl lite i valet och kvalet först, vilket medel jag skulle välja,

men bestämde mig till slut för just Bravecto.

Allternativet hade varit Nexgard.

Enligt veterinärerna var väl den största skillnaden att det var två olika tillverkare.

Och att Nexgard ges en gång/månad.

Jo, just det, dom "angrep" inte riktigt samma sorts fästingar heller.

Bravecto "dödade" flera sorter än Nexgard.

Valet är nog i slutänden en "smaksak".

Jag är glad att dom mår bra, att dom kan fortsätta bada i sommar,

och inte får en enda sjukdom.

"Jag kan klättra i träd också!!"

Undrar om Ronja var en katt i tidigare liv?

Och i så fall, var även Skorpan det???

"Japp, har klämt fast tårna runt stenen, för att stå stadigt här uppe!"

Kartorna börjar bli färdigutskrivna nu!

Menar så klart kartorna för våra vandringar runt om i naturen.

Klarar mig inte en meter utan dom.....och plupparna på träden!

Utan pluppar går jag i cirklar, runt runt.

Skulle varit på en mycket intressant föreläsning i går kväll,

som så klart handlade om hundars beteende.

Men jag hoppas det kommer en ny chans, för det är alltid ett lika intressant ämne.

Man slutar ju aldrig att fascineras av våra djur, och deras "smarthet"

Kram

Susanne

                         

...sittningar alltså!!

Allt kom av sig i dag, det stannade liksom av.

Oväntade sorgliga besked som gör ont.

Å andra sidan gör det ju inte mindre ont om beskeden är väntade.

Det blir lite av ett slag i magen, man "hör" inte riktigt den information man får först.

Det tar sin tid att få in det, liksom.

Livet är inte oändligt, inte på denna plats i alla fall.

Som sagt, allt kom av sig...

Skulle ha träffat hela "draggänget" för en stunds träning,

och för en gångs skull kunde ALLA komma med.

Utom jag då, just i dag.

Vagn och koner åkte fram här hemma, och vi körde några moment, Ronja och jag.

Joorå, jag är så nöjd....med Ronja vill säga!!

Konerna for all världens väg i blåsten! (läs STORMEN)

Staplade koner på varandra för att få tyngd, men inte hjälpte det.

Till slut var "kon-stapeln" så hög att den tippade!!

  

Vi drog till skogs istället!

Är det här som kallas "modellande"??

Alltså, kolla in Skorpungen!!!

Vilken stjärna, hahaha

"Vår" fina banvall!

(Båda två ser ut att vara på språng, när som helst?!)

Bilden tas, det säger "KLICK" från kameran, vilket dessa båda tokar tolkar på sitt egna lilla vis!

Nämligen bra/kom/slut på sittningen!!!

"Tjohoo, nu kommer viii!!"

Och där står jag och får mig ännu ett gott skratt åt dom båda,

som förmodligen tycker dom är skitsmarta som lyssnar på kamerans KLICK!

Kramvänliga!

När man är glad, ledsen, eller vad som helst faktiskt.

     

Just det ja....en sak till som lätt förändrar en ledsen person till en glad sådan.

Leon, vårt yngsta lilla barnbarn, som kom på "besök" i dag.

Att se honom testa olika maträtter, eller snarare testa olika smaker, det är så underbart roligt!!

Kanske inte lika kul för mamman, som får sprutande mat på sig.

I dag var det couscous och kyckling!

"Så där" tyckte han först om det......

"Njaa, kanske, det var nog inte så dumt trots allt!"

Tag vara på livet när du lever det,

sedan är det för sent.

Kram

Susanne

Det här.....det är livet på en pinne!

                                

Kicken, ständigt jagad av tjejer!

   

Gissa hur lycklig den här tjejen var i dag....

    

"Kom igen då.....vi leker mera!!"

En härlig tur till kusten igen.

I dag hade vi sällskap av två herrar och deras matte, vilket som vanligt var jättekul!!!

Vi fick även en del historia i oss....ganska kul faktiskt.

På den här gården, som en gång legat här, bodde en man vid namn Måns Persson.

Han var känd som en mycket duktig brännvinsbrännare!

Men på 1770-talet kom en ny lag, som förbjöd just hembränning.

Det fanns då en mycket nitisk landsfiskal,

så Måns ville flytta sin verksamhet lite längre bort från vägen.

(för att undgå att bli ertappad)

Ägaren av hela området var kammarherre Fleetwood, och han bodde i Stockholm.

Så Måns han gick till fots, hela vägen till Stockholm, för att framföra sin begäran om flytt av gården.

Och tro't eller ej, men hans begäran beviljades och gården flyttades 800 meter längre in i skogen!

Jösses vilken vandring!!

Gott vatten fanns det fortfarande kvar i den gamla pumpen....

Fin skog!

        

Fint vatten......som lockade till bad, förstås.

   

Även om vi tvåbenta tyckte det såg lite väl kallt ut!

Lite kyligare än förra gången vi besökte denna vackra plats.

     

Och fika, det hade vi så klart med oss......även till sugna hundar.

Att se Skorpan så här glad igen, det gör en matte ännu gladare.

Skitgrisar!

Chicko har inga som helst problem att hänga med i svängarna,

trots att hans ben är en aningens kortare än dom andras. 

Antingen kan man springa i diket, eller så springer man på var sin sida om diket....

Bara att välja.....

Sötaste i dag   

Kicken och Skorpan...

"Jag är inte trött, jag är inte trött, jag är in......"   

(Men jag vet från säker källa att den här killen, Kicken, slog ihop en stund senare!)

  

Chicko, äldst av gänget.

"Söt-nöten" Skorpan!

"Ronny-Ponny"

Det var länge sedan som dessa två töser var så skitiga som i dag, och grabbarna var inte ett dugg bättre.

BAD med andra ord!

Men nu är dom alla som nya igen, till nästa gång......

"Må-Bra-Dag", rätt o slätt!

Kram

Susanne