Vem där???                

Kan väl knappast vara någon annan än.......

Just det....

SKORPAN!

"Nu när jag äntligen fått tag i bollen, då släpper jag den aaaaldrig!!"

  

"Jag har mycket viktigare saker för mig, än att jaga en boll...!"

"Att kolla katten som är på väg in till oss"

"Det är osmart om man är katt"

Inte för att dom ogillar katter, nej då, tvärt om,

men dom har en tendens att skrämma iväg dom.

Om två berner sätter en rasande fart mot en katt....då är det ganska självklart att katten sticker.

Rädda sig den som kan, liksom   

Promenad i stan i dag, samtidigt som jag så klart var tvungen

att inhandla några urgulliga små (med betoning på små) bebiskläder.

         

Så äääntligen var det dags att träffas.

Behöver jag säga att han var bedårande söt.

Så fin och jaa, ALLT!

Och vi har ju pratat med varandra under hans "tillväxt" där innen i magen hos mamma,

och då är väl klart han känner igen sin mormor?

Det tycker jag nog det såg ut som.....

Joo, för han sa ju faktiskt "HEJ MORMOR!!!" och tog mitt finger   

Så perfekt!

Vi har gott om tid att lära känna varandra ordentligt, i dag var bara en "snabb-titt".

Nyfikenheten tog liksom överhanden.

Nu är huvudsaken att alla mår bra....

  

Leon ska slippa vara med på bild.....(ett tag)

Därför är det litet "dimmigt" här   

Det är väl inte värt att säga för mycket ännu.

Men efter allt som hänt den senaste tiden,

så kanske kanske min hemska otur vänt....lite i alla fall?!

Hoppas hoppas!

Skorpans sår ser tipp topp ut, hennes mage verkar må bra.....

(lite pälslös bara)   

Och Ronja är jag inte orolig för, nu när knölen är undersökt.

Klart man inte kan springa o kolla varenda knöl som dyker upp,

och det hade jag nog inte gjort direkt heller,

om inte veterinären som kollade på den först sagt, att jag borde få den undersökt den snarast.

Om vi säger att vi har 10 olika leksaker tiull hundarna.

Man slänger ut dom alla.

Man märker ganska snabbt att det bara är en av dom 10 sakerna som är roliga,

och det är alltid samma leksak för båda hundarna.

     

"Haha, nu har jag den...den roliga bollen"

"Lyckades sno den från Ronja"

"Men.....det värsta är att då är det inte så kul längre, att leka med bollen helt ensam?"

Alltid roligare att vara två....

Det var en bra dag i dag, men det var ju inte så konstigt kanske.

Vet att även morgondagen kommer bli innehållsrik och rolig.

Kramar och tack för alla grattis,

både här, via meddelande och framförallt telefon samtal

Susanne

  

  

Dagens "strapats" gick genom ett naturreservat, största delen i regn.

Jo, visst var kameran med, men några bilder värda att spara, det blev det inte.

Någon liten brukar det kunna bli, men nej, en kamera mår nog inte så bra av fukt          

Så istället tog jag tag i något som legat efter en bra stund,

gamla bilder som jag inte ens tittat igenom ordentligt.

  

Kom till en mapp från i somras, när vi besökte Blekinge.

Karlskrona, Kristianopel bl.a

Varmt var det nog överallt i somras, så även här.

Minns att jag gillade dom här fiskebodarna!

Ser så där idylliskt ut.

Och med bernrar i förgrunden, jaa, då blir det ju ännu bättre.....    

Mammut med matte gjorde vi sällskap med i dag.

Hade pratat om några saker vi ville ta en närmare titt på i det här naturreservatet.

Ganska spännande att se och läsa om alla undersökningar och tester som utförs i denna natur.

Men visst, för min del brinner jag mera för gammal kulturhistoria.

Det kan jag bli som uppslukad av.

Hundarna var allt annat än rena när vi kom hem,

men det är rätt skönt, när dom nu är rena, torra och trötta.

Vi har haft en härlig dag, trots skitväder.

Matsäcken intogs på en rastplats, där bordet hade TAK!

Perfekt!

Mycket gamla sägner finns att läsa om detta område,

en del lite sanna, andra bara sagor.

Exempelvis......

Det finns en trolltall, som kallas Tandvärkstallen.

Den har en omkrets på 3 meter.

Sägnen säger, att...

Om man fick tandvärk, skulle man sätta en spik mot det onda och sedan slå in spiken i tallen.

Och vips var tandvärken borta!!

Gamla historier fanns det mycket av även i Kristianopel.

Här sitter Ronja o Skorpan i en del av ringmuren, som slingrar sig runt byn.

En av alla kanoner vi såg!

Dom flesta satt hundarna på......men just vid denna, fick dom vackert hålla sig på marken.

Blekinge är vackert, och erbjuder många fina badplatser.

Och är man ute och åker på sensommaren, då är man ganska ensam på stränderna.

En lååång brygga, som var som gjord för en bild.....

Eller två bilder var det visst.

  

Många bad blev det.....skönt,

för det är nog det enklaste sättet att ge svalka åt en varm hund.

Skorpan   

Ronja med kompisarna Dizel och Lille Pop!

       

Så var det då bebis!

Har den kommit? Vad blev det??

Joo, det blev en gullig lite pojke...

PGA olika anledningar, skriver jag inte så mycket mera om vårt tredje lilla barnbarn här och nu,

men kommer säkert återkomma i ämnet.

Han är såå söt, så klart.

Kram

Susanne

  

                      Träning!                    

  

Helt plötsligt kom sista tävlingen för i år så himla nära?

Ujujuj.....Nu får vi sätta fart, du Ronja!

Jag hade från början en liten tanke att Skorpan skulle starta i AP I nu den 19 oktober,

Men så blev hon sjuk, och den tanken lades på is.

Och det känns ju skönt att det blev som det blev,

för lite snärjigt hade det allt blivit att träna båda hundarna nu.

Nu har vi gott om tid på oss med Skorpungen.

Från att natten var blåsig och regnig, har dagen varit riktigt bra.

Perfekt väder för en berner som arbetar.

Eller busar!!!

Äntligen kan jag koppla av lite, vad gäller hundarna, och jag tror dom märker av det också.

I alla fall Ronja!

Hon är otroligt känslig, och känner av hur jag mår.

Är jag orolig, så är hon det också.

Bara roligt i dag!

Såret på Skorpans mage ser fint ut nu,

men hon har några dagar kvar med antibiotika.

Så var det då dragträningsdags med "gänget".

Skorpan fick dock inte ens ta på sig selen i dag,

bara strosa omkring en stund, för att sedan titta på all träning från bilen.

Inte det roligaste man kan göra, tyckte hon säkert....men nu är det som det är   

Jag hade en plan för dagen!

Att köra ALLA moment i trean, riktigt riktigt, ordentligt.

Göra om tills det blev så bra som det bara kunde bli.

Startade med det värsta....SLALOMEN!

Det är vår akilleshäl liksom.

Men vet ni vad hon gör....joorå, hon traskar på, utan att jag hinner säga något,

så är hon i  mitten av banan, och har gått helt rätt.

Jag blir så full i skratt åt henne.

Hon kan själv hon!

Bro, tunnel...gick absolut helt bra!

Liksom platsligg och backa!

Korsningen hade hon lite bekymmer med....

Den består av små vita lock på marken som visar själva banan.

Eftersom det blåste så in i vassen i dag, och locken ville ge sig av, så la vi stenar på dom.

Vilket då blev rätt svårt att se för hundarna.

Men vi gav oss inte, så till slut fick vi till det helt rätt.

Det bästa som hänt nu, det är att Ronja vet vad jag menar.

Om hon går fel, kan jag stoppa henne, och sedan korrigera med kommandon.....

Typ stanna, backa, höger eller vänster.

Det känns ganska bra, då kan vi ordna till ett misstag liksom.

Jag har en ganska bra känsla, och det är inget jag är så van vid att ha.....  

Lilla Skorpunge, vad du är söt   

Och tillsammans är ni ju inte heller så tokiga, hehe!

     

Jag vet att det är många som undrar över en annan fråga.......men jag kan bara inte skriva om det just nu.

Hoppas ni förstår.

Kram

Susanne

 Den 11 september....

Det var då allt började!!

Jösses, hur mycket kan hända egentligen?

                 

Vad som hänt med Skorpan, det har jag ju redan skrivit om här,

och det sista är att hon nu äter antibiotika igen,

eftersom hon fått infektion en i såret.

Hon är pigg o glad, som vanligt, skulle man kunna säga, och även vattensvansen är borta.

PUH!!!

Så himla skönt, och så lättad jag är över det.

Men.....

I förrgår upptäckte jag en knöl på RONJA!

Hjälp.....jag är allergisk mot knölar!

Framförallt knölar på en berner som alldeles snart blir 6 år.

Knölen sitter bakom ena armbågen, under muskulaturen, på revbenen.

I går blev jag smått galen.....höll på att gå sönder av oro.

Åkte in till en veterinär, utan att ha någon tid bokad....jag var bara tvungen att få veta,

ville bara att någon utbildad skulle känna på den.

Pratade med en veterinär, förklarade lite snabbt om allt som hänt, och bad om hjälp.

"Ok, ta in henne du, så ska jag titta", sa han.

Min önskan var så klart att han skulle säga, "Nej då, ingen fara..."

Men det sa han inte...

I stället sa han....hm.....den här måste du nog kolla upp?!

Distriktsveterinären som jag var hos,

hade inga möjligheter att utföra den undersökningen tyvärr.

Jag höll på att ramla ihop.

Var skulle jag vända mig för att snabbt få hjälpt, och snabbt få knölen kollad?

Ringde runt lite och fick en tid till i dag,

där dom kunde göra både biopsi och ultraljud, om det skulle behövas.

Så var det dags.....åh, vad jag var nervös.

Träffade en jättetrevlig veterinär, som hälsade på Ronja ordentligt, kände igenom henne,

och hittade genast knölen.

Hon sa samma sak....den sitter inte så smart till......men vi tar en biopsi,

och kollar på cellerna i mikroskop.

Då ser vi vad det handlar om för slags celler.

Dom skulle precis börja sänka ner undersökningbordet, så Ronja kunde hoppa upp,

när hon tog ett SKUTT, rakt upp på bordet.

Jaa, så där som hon brukar göra.

"Men ojoj" sa veterinären, det är inte möjligt att en berner kan hoppa upp här?!

Joorå, Ronja kan.....

Hon rakade lite, och frågade vad jag tyckte....ska vi lägga ner henne, eller vad tycker du?

Om det är ok, så står hon nog hellre, sa jag.

Sagt o gjort, "Nu sticker jag in kanylen.......Och nu är det klart!"

Ronja rörde inte en min.

Hon stod med sitt huvud i mina händer, och bara tittade mig i ögonen.   

Nu började den långa väntan.

Bränna, färga, och massor av annat, innan glasskivan skulle läggas under mikroskopet.

Jag satt som på nålar....Veterinären var helt tyst under en låååång tid.

Hemska minuter.....så sa hon....."Än så länge har jag enbart hittat fettceller"

"Men jag ska göra det här riktigt riktigt grundligt nu"

Mera väntan...minuter som tog såå lång tid.

Så äntligen sa hon......Det finns inga cancerceller alls.

Bara fettceller, jag lovar dig det.

Jag for opp och gav henne en kram   

Så himla glad jag blev.

Det här innebär nu att jag har två friska hundar (hurraaaa)

Bara Skorpan som ska bli helt återställd.

En sten har fallit.....

Och nu undrar ni förstås VARFÖR I JÖSSENAMN JAG INTE SVARAT ER I DAG!!!

Svaret är att jag inte har kunnat!

Jag har ett litet/stort orosmoment till, som är i full gång just nu.

*

*

*

*

Vår mellandotter ligger just i detta nu och försöker "krysta fram" vårt lilla barnbarn   

Det är helt fantastiskt, också.

Vårt tredje barnbarn......som är så efterlängtat. 

Så jag har inte haft möjlighet att ens ta upp telefonen ur fickan i eftermiddag.     

Nu hoppas jag att all min otur har vänt, och att jag nu får ha lite tur också.

Nu är det så spännande, och lite nervöst,

....väntar på det där magiska telefonsamtalet från lilla dottern

     

Kramar till er alla

Susanne

Vilken helg.......

                                         

"Vi har en plan!

En plan i att få tag på det där goda som ligger där borta,

utan att någon märker det!?"

När Skorpan mår bra, då är hon svår att stoppa.

"Japp, nu har jag bestämt mig!!!"

"Kom nu Ronja, nu SKA vi leka!!"

"Hepp hepp hepp!"

Vet inte om Ronja förstår att Skorpan ska ta det lite lugnt, för hon är på henne direkt,

och säger åt henne att vara lugn.

I går.....det är dagen som jag tänkt gräva ner.

Stryka den från almanackan, ta bort den bara!

Fredagen, det var första dagen efter operationen, som jag sa,

"NU, nu är Skorpan precis sitt vanliga jag igen".

Puh, så skönt!

Lördag morgon!

Märker direkt att det är något som itne är ok med Skorpan?

Ser att svansen har ett märkligt utseende....OK, vattensvans?

Men det var något mera!

Den där magkänslan....ska man lita på den?

Gick ut med henne, och kollade än det ena, än det andra.

Hon hade problem att bajsa!!!

Efter en snabb titt, kunde jag konstatera att hon hade en skog i ändtarmen.

Joo, hon är en ätare av rang

Skorpan äter ALLT! och lite till.

Jag visste att hon hade ätit gräs, och tuggat på pinnar....

Hjälpte henne att få ut en hög med skogsprodukter.

Men hon mådde inte bra!

Ringde djursjukhuset, som, så klart ville träffa Skorpan.

Hon hade ju faktiskt gjort en stor bukoperation för ett tag sedan.

Jaha, bara att sätta sig i bilen och åka.

Träffade även denna gången en trevlig och bra veterinär, som undersökte Skorpan noggrant.

Vattensvans, jo, det hade hon, men det som bekymrade mest, det var tarmen.

Veterinären plockade ut ännu mera skog, medan jag höll i och Skorpan skrek.

Gillar inte skrik!!!

Lilla lilla Skorpan, mitt hjärta blöder när hundar har ont.

BAd även veterinären kolla magen och op-såret ordentligt.

Jag har sett att det är en liten rodnad på en liten bit av ärret, men ingen större fara.

Såg rent o fint ut, kanske att det kom lite vätska ur såret, men ingen fara.

Håll bara rent......ha det bart, även utomhus...

Smärtstillande några dagar för svansen, och hålla koll på magen/tarmen. tvätta av såret vid behov.

Pust!

Inget jätte allvarligt, men skönt och bra att vi fick det kollat.

Nu vände vi hemåt igen, hundarna och jag.

Men det skulle inte sluta där med elände.

Halvägs hem, stannade jag för att hämta telefonen  i baksätet..

...då ser jag att det är skit-lite luft i ett däck!

GRRRR!!!

Men vad i.....

Där stod jag, på en liten väg, nästan utan trafik.......i skogen!

Klart jag kan byta däck, men jag klarar inte att ta i för att lossa bultarna, det fixar inte min rygg.

Då stannar det en bil, med en barnfamilj, som frågar om jag behöver hjälp.

Tack, säger jag, men med lite  luft kvar i däcket,

skulle jag chansa på att ta mig till en mack som ligger i närheten.

Körde sakta sakta, och hade tur att klara mig, utan att förstöra fälgen.

Där stegade jag in på macken, och sa högt!

"Finns det någon stark och snäll människa, som kan hjälpa mig att byta däck???"

NIX!

Alla försvann!!!

Två tjejer jobbade på macken, och vi bestämde,

att med gemensamma krafter, skulle vi nog fixa det här själva....så det så!

Ut med hundarna, satt fast dom i en stolpe, bort med grindarna, bort med mattor på golvet,

för att till slut komma fram till reservdäcket. (otroligt krångligt)

Så var vi igång......men det gick inte! Bultarna satt som berget.

Det kom en kille och provade, men utan att lyckas.

Tjejer är envisa, och till slut, lossnade dom jäkla bultarna.

Då ser jag en tjänstebil rulla in för att tanka....en bil jag kände igen.

(En av makens kompisar....Hoppade fram till honom, ropade HEJ!,

och sa att han kom som en räddande ängel.

Klart han hjälpte oss.....snabbt och relativt lätt byttes däcket, till ett litet minidäck,

där hastigheten är väldigt begränsad.

Men vad gör det, huvudsaken att jag kom hem.

Tackade alla inblandade så jättemycket, och skulle börja packa in allt i bilen igen.

Då säger tjejerna på macken...."Du kör ingenstans nu, plocka in allt, så kommer du in till oss"

Jaha???

Gjorde som dom sa......alltså, det finns änglar...

Får ännu en tår i ögat nu.....

När jag kom in på macken, hade dom gjort iordning en varm bulle och en god kopp kaffe till mig.

Du behöver sätta dig ner en stund, och bara koppla av, sa dom.

Vilka underbara människor det finns.

  

Några timmar senare var jag hemma igen......SUCK.

I dag, då mådde Skorpan redan bättre, och konstigt nog, syns inte mycket av någon vattensvans,

trots att hon inte fått någon mera smärtlindring sedan igår em.

Avföring ok......MEN!!!

Ni trodde väl inte det var slut här va???

Nej då, inte alls   

Såret!

Tittade till det som vanligt.....och såg att det var mera rött i dag.

Trycket lite, och joodå, ur såret rann var!!!

Gult fult var!

Vet inte om man ska skratta eller gråta.

Hade lovat höra av mig till veterinären, om det blev någon förändring,

så ja, det var bara att ringa igen.

Jag kan verkligen inte komma idag, sa jag, men det kan väl inte vara nödvändigt.

Det är infekterat, och behöver hon antibiotika, så kan ni väl bara skriva ut det?

Joorå, klart dom kunde det.

Så nu kör vi en kur, och hoppas infektionen lägger sig snart.

Är det konstigt att man tappar "sugen".

Ibland blir det nog lite för mycket på en gång, även för mig.

Man skulle nästan kunna tro att "någon" vill mig riktigt illa   

Bilderna som susade förbi i dag, visar bara en super glad hund(tack o lov)

som inte känner sig alls sjuk nu.

Men oj oj, en sak till ja......Skorpan fyllde ju TVÅ ÅR I GÅR!!!

Det var väl inte världens bästa födelsedag,  men lite extra gott att äta (havregrynsgröt) fick hon.

Firandet får vi ta igen när allt är över och som vanligt igen.

Ska ta och försöka sova.....NU!

Kramar

Susanne

Skorpan....hon ÄR en speciell hund.

Hon är MYCKET hund

Hon hittar på väldigt mycket hyss.

Man har ALDRIG långtråkigt i sällskap med Skorpan,

för det händer alltid någonting.

Den senaste tidens veterinärbesök är väl inte det man önskar precis,

men nu har det löst sig och gått bra till slut.

En virvelvind, som alltid rör sig med språng.

Blogg och bilder får vänta till i morgon,

för av någon konstig anledning är jag så himla trött. 😳

Skorpan höll på att skrämmas i dag igen, hon skrek av smärta, och såg allt annat än ok ut.

Nu hoppas och tror vi att det "bara" är vattensvans, pga av överansträngning (svansviftande)

Och magen blir nog bra nu när skogen är bortplockad.

Tack för era tankar (igen) 

När jag fick punktering på bilen i skogen, många mil hemifrån, då trodde jag att

hjärtinfarkten var nära

Fy, vad det dunkade och slog i bröstet.

Men, slutet gott, allting gott

 

Kram till er alla

Susanne 

❤️

Nu vet man säkert!

Vilken otroligt skillnad på Skorpan.

(Kanske tjatar jag om och om igen, men jag är bara så himla glad)

                Nu känner man igen den där hunden med såå mycket energi.

Tänk va, så ont hon måste haft, så dåligt hon måste ha mått,

i 5 veckor med en stor majskolv i magen!     

      

Syntes inte ett spår av det i dag.....

BAAAAD!

En helt fantastiskt slinga gick vi i dag.

Och att solen lyste på oss, det gjorde ju inte saken sämre precis.

En gammal boningsplats.

Härliga stigar........

Härliga små sjöar, med fint vatten.....

Höga berg....

Och lite dalar.

Som jag sa.....Skorpan är som vanligt igen....galen, tokig, lycklig.

Och det är vi alla, bara av att se henne.

"AKTAAA, se opp.....här kommer jaaaaag!!!"

Tänkte att det skulle kännas lite kallt på den rakade lilla magen....

Men nej då, inte alls.

Träning, träning, träning!

Bara sitta stilla   

"Hoppe-Tossan"!

  Mammut blänker i solen. 

Vem törs doppa sig först?

Tävling!

Inte många torra fläckar på oss.....mycket vatten i en bernerpäls.

Åh, vad roligt dom här tre hundarna har det!

Mycket bad och simning i dag.

Ronja har en uppgift i livet, att ta hand om Skorpan.

Hon har full koll på henne, hela tiden.

Framförallt när hon simmar.

Tycker hon att Skorpan kommer för långt ut från land,

då är hon genast där och tar tag i nacken.

Ronja har hjälpt Skorpan några gånger,

när hon faktiskt kommit för långt ut från land, och kunde inte vända.

Simmade ifatt henne, bet tag i nacken, och puffade in henne mot land.

Söta, omtänksamma Ronja.

Vila, det måste man ibland.

Ett fint, ganska nybyggt vindskydd.

Lite tjurigt blir det, men jag hade bestämt mig för att träna detta.

När vi sitter och fikar, då kan hundarna gott ligga och ta igen sig lite.

Välordnad led, som trots branta stigar upp för berg, inte kändes alls så jobbig,

eftersom det fans fina trappor att gå i.

"Ja ja, jag ska ta det försiktigt!"

Hundarna är alltid först....och väntar troget tills vi  kommer ifatt.

  

  Det går inte riktigt att beskriva hur vackert  det var,

och bilderna, ja, dom säger ju bara en del.

Skönt skönt.

Tack för en härlig dag

Kram

Susanne

      Efter att ha gjort en del ändringar i mitt liv, så mår jag så oförskämt bra.

Och det har jag så många fina vänner att tacka för.

Vad härligt det känns!!!        

I dag var det dags att vara lite "vårdhundar" igen.

Nej nej, vi är inte utbildade eller så, men hundar gör såå stor skillnad,

som ni säkert alla vet.

Att få chansen att göra någon annan glad, det är nog bland det bästa som finns.

Det ÄR roligare att ge, än att ta emot.

"Ok, vi är på plats nu....var ska vi i dag, matte???"

Hade en liten önskan om att få med min mamma ut i den härliga hösten,

Men icke!

Hon vill verkligen inte gå utanför sin dörr, och är man 91 år fyllda, och närmar sig 92,

joo, då får man väl bestämma själv.

"En dag ska jag följa med, säger hon, när jag mår lite bättre"

Hade i alla fall med mig lite höstbilder, som hon njöt av   

Så var det då flickorna!

"Tanterna" på våningen, (på mammas boende) dom som befinner sig i dagrummet,

dom jublar verkligen när vi kommer.

Alla lockar på Ronja o Skorpan, som mer än gärna går fram och hälsar på var och en.

Om någon dessutom råkar börja klappa lite extra, då trycker dom ner baken tätt tätt intill.

Så där på bernervis, liksom backar in.....

       När vi hundarna tycer att vi hälsat färdigt, då är det bråttom iväg,

mot dörren där "mormor" bor.

Dom vet precis var dom ska, och drar verkligen dit.

Tror min mamma blir lite stollt att hundarna känner henne så väl.

Hon visar gärna dom andra tanterna att dom kan sitta fint och så.

Och "grannarna" blir nog imponerade,

och tycker lilla mamma är en tuffing, med så stora hundar 

  

Efter "arbetspasset" var det hög tid för skoj!

Benen behövde sträckas ordentligt.

Nu hade dom ju varit såå stillsamma ett tag.

Skön promenad, som på slutet innehöll en lite regnskur.

Vad ska man säga om det här då?

Berner äter opp berner!!!

Fick se det först när jag tömde kameran på bilder,

och jag hade inte en tanke på hur det såg ut när jag fotade.

Skrattade gott.....Skorpan slukar Ronja.

Hela skallen i munnen    

"Det var skönt det där, älskar när vi får springa och leka"

   Tänkte berätta en, jaa, för mig jättekul sak.

För en tid sedan blev jag kontaktad av en "tjej" på nätet.

Hon hade sett en bild på Skorpan som hon tyckte om,

och frågade nu om hon fick "låna" den.

Javisst, sa jag, så gärna.

(Klart jag blev glad, och ännu gladare skulle jag bli)

Hon ville använda bilden som tryck på ryggen på en tröja.

WOW, vad skojigt, tyckte jag!

Så nu har många fått frågan om dessa tröjor, och flera har nappat.

Om jag ska köpa en tröja?

Så klart!

Den här bilden är det som kommer sitta på en del ryggtavlor framöver.

Redan fredag?

Var tar tiden vägen?

I morgon väntas utflykt/äventyr med vänner.

Alltid lika roligt.

Höstigt!

Kram

Susanne