Det började som en helt vanlig, härlig dag.

Med en utflykt, tillsammans med likasinnade.

Vi skulle leta rätt på en rövarborg!!

Fyra hundar, och lika många tvåbenta, gav sig iväg genom skogen.

Varmt, men inte för varmt, för inne i djupa skogarna är det skuggigt och skönt.

Vatten, det hittar man ju alltid.

Fyra vänner vid ett "vattenhål"

(Lite lagom lerigt också)

Efter att vi hittat borgen!! och tagit oss igenom osnitslad, igenväxt terräng,

kom vi fram till Asplången.

Det är en sjö där Göta Kanal passerar i.

Där badade hundarna, och njöt av svalkan....

Det var absolut inget fel på Ronja då!!

Simning, sedan intog vi den medhavda matsäcken,

precis intill kanalen.

        Och vilken tur vi hade, kanalbåten, Wilhelm Tham, kom precis lagom när vi satt där,

så vi kunde följa dess slussning.

Det är precis så båten kommer in i slussarna.

Hulta heter den här första slussen, från Asplången sett.

Fortfarande märktes ingeting på Ronja.....

Vi kom till slut tiullbaka till bilarna, och gav oss hemåt igen.

  Men sedan.....Ronja hoppade ur bilen hemma, och skrek!

Så skrek hon, så fort hon rörde på sig......hon blev snabbt sämre och sämre???

Såg på henne att hon mådde såå dåligt, hade så ont.

VAR??

Har klämt och känt, och jag tror att hon har ont i nacken.

Rimligt att hon kanske sträckt sig?

Jag tänker så här:

 Ronja har sträckt sig någon gång under vandringen,

som ibland gick genom ganska eländig terräng.

Så länge hon h öll igång, så kände hon inte av det....men efter vila i bilen hem, så kom smärtan?

Jaa, inte vet jag......??

När hon låg här på sidan, och skrek vid minsta lilla rörelse, såg ut att ha det riktigt jobbigt...

då kom allt över mig.

Tänkte på när Quila stod här och skrek av smärta, utan att jag kunde hjälpa....jag går sönder...

Det gör verkligen ont i mig.

Mitt förnuftiga jag, ser det så här:

Hon har ont, JA. Hon blir rädd när det gör ont, JA.

.....men en hund som skriker, det är bland det värsta jag vet.

Bilder från dagen, joorå, det finns, men jag tappade helt lusten med allt nu.

Jag kan bara hoppas på att hon mår bättre i morgon.

Och är det en sträckning, så går det ju över.....eller hur?

Det blir alltså inte mera än så här i dag.

Hoppas ni håller några tummar för att det inte är något allvarligt med henne.

(Men inte kan det väl  vara det...som kommer så snabbt??)

Usch och fy, denna hemska oro....

Kram

Susanne

Sagt det många gånger, säger det igen, säkert många många gånger.

TA VARA PÅ VARJE DAG!!!

Vi hade halvt om halvt  bestämt, min "lilla mamma" och jag,

att hon skulle komma ut till oss på landet i dag.

Det är inte det lättaste minsann, det vill jag lova.

Hon har ändrat sig många ggr dom senaste dagarna.

Senast i  morse....."Näe, jag tror inte att jag kan i dag....."

Vi hörs lite senare i dag, sa jag, så får vi se. Känn dig inte tvungen...

Men se, hon piggnade till, och kom mer än gärna med mig hem, när jag hämtade henne.

Sill och färsk potatis, jordgubbar, glass och vispad grädde......det är det bästa hon vet.

Hon var såå glad......och "våra flickor" (hundarna) dom gjorde sitt bästa,

för att hjälpa till med "Må-bra-medicin"

Ronja tog sig en ordentlig pratstund med "Lilla Mamma"   

Trött, men, jag tror väldigt nöjd med dagen, skjutsade jag henne hem.
Gjorde henne även iordning i håret, klippte och fixade,

och bara en sådan sak kan också få en "kvinna" att må bra.

Varmt har vi haft i dag, men det har varit alldeles för blåsigt för min smak.

Men i skogen, där är det helt ok att vara.

"Kom igen då, Ronja......Nu kör vi!!!"

"JAGA MIG DÅ!!"

Långpromenaden blev förlagd till kvällskvisten,

och då har dom här tjejerna samlat på sig så mycket spring,

att det spritter i hela kroppen på dom.

Blir så glad, att dom lyssnar på vad man säger.

Det är gott om vilt i rörelse i skogen vid den tiden vi gick,

och Skorpan har jag väl litet till hundra på precis.

men hon var så duktig i kväll.

"Skvallrade" tidigt, och stod vid något tillfälle mitt emellan mig och ett rådjur.

Tittade åt båda håll......Matte - Rådjur - Matte - Rådjur.....

så till slut......JAA, hon valde rätt!!!   

Typisk posering   

(egentligen gillar jag bilder som inte är så väldigt planerade bättre)

Efter en rejäl rusch, runt, runt, i cirklar omkring mig,

då hängde tungorna bra långt ner på halsen.

"Men lite pinnar kan man väl springa och hämta in och jonglera med lite också!"

Här samlar vi in dagens skörd av fästingar   

Den där lilla "mojängen" som står lutad mot trädet bakom  hundarna.....

Vad kan man ha använt det till, måntro??

Tittade just på termometern, tyckte det kändes aningens kallt när hundarna blåstes.

Det är knappt man tror det är sant....inte många plusgrader alls   

Risk för frost i natt.......Midsommar om några dagar???

Och jag kan inte göra ett dugg åt saken   

Ha det gott

Kram

Susanne

                "Tjohooo, vad glad jag blev......."                   

"Jaa, det är ju DU!!!"

Skorpans "gammel-Matte" hälsade på oss i dag,

och att se glädjen, och igenkännandet, det är så häftigt.

En hund glömmer aldrig, säger man ju....och har den haft en härlig uppväxt,

med bara bra minnen, då är klart man minns det!

Vi tog en promenad i skogen....Jaa, Skorpan ville så klart visa hur hon har det nu för tiden   

Det blir väldigt mycket spår efter skogsmaskinens framfart...

...regnar det dessutom,  ja, då blir mycket lerigt vatten i spåren!!!

"Äh, jag struntar i vad du säger......och nu har jag redan varit i!!"

"Oohps!"

"Kom i och prova, det är jätteskönt!"

"Du hade rätt, Ronja!"

"Det ÄR jätteskönt, med leran som kryper in mellan tårna (trampdynorna)"

Sedvanligt "stubb-hopp", på en stubbe som börjat  vittra sönder.

Dröjer nog inte så länge förrän den helt faller i bitar.

Nu ska vi se...kan ni titta hit nu då?

Skorpan!!!

Hon försöker fånga myggorna, vilket inte gillas av mig.

Tänk om hon en dag försöker fånga en geting???

Då skulle det kunna gå riktigt illa.

Det var ett roligt besök i dag, det tyckte vi alla.

Det måste  vara en härlig känsla, att återse valpar,

som man tagit hand om/lärt känna, under minst dom 8 första veckorna i livet.

Nu laddar vi för mera besök i morgon!!

Kram på er mina vänner (och ni andra)   

Susanne

Två Systrar!

Dom är så otroligt lika, på många många sätt.

Inte bara till utseendet, men väldigt mycket....flera små detaljer, som är identiska.

Så var det det här med "Full fart"

Dom har väldigt mycket fart i sig, vilket jag personligen gillar mycket.

 Eftersom dom bara var två tikar i kullen (och 7 hanar) så är det så kul att följa deras utveckling.

Biltema till stan!

Jaa, men hur knäppt låter inte det?

Som att jag bryr mig, egentligen.

Men, till Biltema styrde jag bilen, i hopp om att hitta...jaa, säg det?

Några små  saker i min korg blev det så klart,

små saker som jag inte visste att jag var i behov av.

Så var det dags att jobba lite!

Hundarna skulle med mig till min mamma, och hennes boende.

Som vanligt mycket uppskattat.

Dom boende lever liksom upp, blir glada i hela ansiktiet, när vi kliver in.

Lite rastning innan bara.....

Skorpan fick direkt upp ett spår, när vi klev ur bilen.

Hon kunde inte släppa det, hade svårt att vända blicken åt ett annat håll.

          Jag vet att det bor mycket harar där vi var,

och jag ville verkligen inte riskera att hon drog iväg igen,

                 mitt bland all trafik.             

Joo, jag släppte henne, men hade stenkoll på hennes lilla näsa.

Gissa att det luktade gott, tyckte hon.

"Snälla, jag kan väl få ge mig ut i spåret, bara liiiite???"

 Skorpan!

Ronja!

 Väntandes på kvällsmaten.

En med och en utan klädsel, men å andra sidan ser man exakt hur "naken-bernern´" ser ut i kroppen.

På riktigt alltså.

Ronjas dagliga procedur....

"Hej hej, husse.....kan vi ta ett snack nu, du och jag?!"

Kram

Susanne

Uppe med tuppen, jaa, i ordets rätta bemärkelse.

Grannarna har tupp, som iofs inte kan klockan riktigt,

men i dag började han tidigt och helt rätt.

Tidigt, med det menar jag riktigt riktigt tidigt...

...tänk, vad mycket man kan, bara för hundarnas skull.

Hade hastigt o lustigt fått fatt i en viltspårsdomare,

och i dag skulle Skorpan gå ett öppet spår.

Gissa att det tog ordentligt på krafterna i dag!

Värmen...(det var +28 grader i skogen vid spårstart i morse)

Domaren "varnade" för att det här kommer inte bli lätt.

Laddade med vatten, gav vi oss av....

Ronja surade som en tok i bilen!

"Livet är allt bra orättvist ibland!"

För att göra ett långt varmt spår kort, så blev Skorpan godkänd!

Men visst hade hon det besvärligt.

Hon tog an spåret i rutan, och traskade iväg....var så envis, och jag följer ju min hund.

Hon var sig inte alls lik, vad sjutton gör hon, tänkte jag?

Efter en kort stund, stannar hon, och markerar....

Ååh, hon hade hittat en liten fågelunge, som trillat ur boet.

Den satt där under blåbärsriset, och funderade säkert på

hur sjutton han skulle komma tillbaka upp i trädet.

I alla fall....svetten fullkomligt rann när vi var klara.   

Vilken pärs.....orm slingrandes framför fötterna UTAN att matten skrek i högan sky!!!

Färska spår av gris......hua!

Men Skorpungen, hon är en riktigt duktig spårare.

Det var dessutom nya marker, ny bekantskap, jaa, allt var nytt.

Vi hade åkt många mil, och skulle nu vända hemåt igen,

men först...BAD!!!   

(Många badbilder blev det!)

   Hundarna hittade "lilla" stocken i vattnet!

  Oj, vad den var tung när man fick upp den på land.

"Men vi hjälps ju åt, så går det lättare"

                       "Ursäkta att jag frågar, men måste du kasta ut den i vattnet hela tiden!"                

"Nästa gång får du hämta den själv!"

SKÖÖÖÖNT!!!

SNOPEN Skorpa!

Jaa, nu åkte väl det sista av pälsen bort,

vid kvällen rengöring (efter lerbad) och kamning.

Trots det, är det lilla som finns ganska fint......eller, jaa, hon är finaste Skorpan oavsett.

Joodå, jag ser dig också, Ronja, så ståtlig så   

Just det ja....irrande jag, fick för mig att vi skulle ta en annan väg hem.

Ha, annan väg, jag visste ju knappt var jag varit, hehe.

Kollade lite karta, körde en bit, kollade lite karta igen....

Så plötsligt fick jag se en lite skylt; RUIN!

Jag är smått tokig i ruiner, gamla hus, historiska vingslag....

Vände bilen, körde in en liten grusväg, och startade mot ruinen.

Det var inte så långt att gå, (bara varmt) men straxt öppnade sig den täta skogen,

och vi stod med nosarna mot detta.

Så vackert!

Här låg ruinen, som inbäddad i grönska, med vacker utsikt över ytterligare en sjö.

Att sitta här en stund, med lite fika, bästa vänner (hundarna) och bara lyssna på skogen,

försöka förnimma tiden som en gång var här, det är mäktigt.

Och väldigt rofyllt.

Den känslan håller jag nog kvar ett tag, tror jag.

Kram

Susanne

      Vi sa det, och vi var överrens.

Inga hundar i poolen.....nej nej, dom behöver inte bada där.

Aldrig!

Men det var länge sedan, och man kan väl ändra sig, eller?

Varma dagar, som i dag, då är det rätt olidligt att vara berner.

Joo, visst finns det skugga, och vatten att dricka.....

Med det som svalkar allra mest....det är BAD!

Ronja kastar sig i vattnet...hon älskar numera att få simma i poolen.

Hon har dessutom förstått, att man INTE får bada bara så där, utan viidare......

Man får vänta snälllt på tillåtelse och varsågod.

Som tur är har vi trappa att gå upp på.

Stege hade varit omöjligt.

Dagens simträning avklarat!!

"Dusch....?" Någon....?"

Skorpungen då....badade hon?

Joorå, klart hon gjorde!

Men, när små Skorpungar badar, då kan man absolut INTE ha en kamera i närheten.

Varför, undrar kanske någon?

Jaa.....för att hon är just en Skorpunge.....ALLT kan hända,

och då vill man vara beredd, och inte oroa sig över en kamera.

Därav bristen på bilder, på en badande Skorpa.

"Får vi bada mera, eller??"

I morse lade jag varsitt spår i skogen till hundarna.

Jag vet, det var egentligen inte alls den perfekta dagen för spårläggning,

men, å andra sidan, gillar jag utmaningar....och utmaning blev det.

Spåren fick ligga till sig ända till sent i kväll.

Använde inget blod alls, bara drog klövarna (rådjur)

5-6 hundra meter bara, men med fyra vinklar och återgång på båda.

Jaa, jösses, vad spännande att se om dom skulle fixa det?

Först ut....en styck Skorpunge!

Hon är otroligt noga i sitt spårande. Lämnar inget åt slumpen.

Hade gjort några små klurigheter, som var kul att se hur hon löste.

Och, det gick skitbra!!!

Total lycka, att få bära hem fina fina klöven.

Hemma vid grinden, stod Ronja och trampade.

Oj, vad bråttom det var.

Har märkt, att om jag tar Ronja sist, då hinner hon bli så "taggad",

och är riktigt riktigt på "allerten i spåret.

Kul att se.

För Ronjas del hann det nästa bli lite mörkt i djupaste skogen,

men hon hade inga problem alls.

Var väl mera matte, som inte såg alla grenar som var i vägen.....ritsch-ratsch i ansiktet....AJ!

En skön sommardag.

Kram

Susanne

Kort kort......det blir dagens blogg.

Kort kort, kan ju också betyda massor av bilder.....och det har jag verkligen tagit i dag,

men tro det eller ej...jag orkar inte lägga in dom.

Det får bli morgondagens första uppgift i stället.

Dagens ena halva tillbringades på lasarettet, och jag fick åter igen hjälp med smärtan.

"Min underbart, omtänksamma" doktor, vill också att jag ligger stilla en stund.....(timma)

Hon känner väl mig vid det här laget, och litar inte riktigt på att jag åker hem och lägger mig,

så därför får jag vara  kvar.....så dom kan ha mig uppkopplad.

Men jag ville hem....fånga den soliga dagen!!

"Det här är ett mycket märkligt fenomen!"

"Skuggbilden ser ju faktiskt ut som om vi sitter och tigger?"

"DET gör väl aldrig vi....ALDRIG!"  He he!

Några snabba ord bara också, om en underbar kväll......

B A D, det är det allra bästa och skönaste sättet till svalka!

I alla fall om man heter Ronja och Skorpan......

"Jag står bara här och njuter i vattnet!"

Vem vinner?

Först tillbaka...."Kommer du, Skorpan!??"

Titta här då!!

Nej nej, det är inte varken Ronja eller SKorpan.

En bernerkompis helt enkelt....vid namn Bomsa.

Hon och hennes matte tillbringade vi den här kvällen med.

Och vi tackar för den riktigt underbara promenaden, som innehöll många badstopp, OCH fika.

Som en skugga av sitt forna  jag...

En blöt Skorpan.

Men gissa vad.....tro det eller ej, men hon såg riktigt fin ut i pälsen, efter kvällens blåsning?!

Redan?

Får kolla i dagsljus i morgon.

Godnatt, från en ganska tagen jag.

Inte ofta jag säger det, att det är jobbigt.......äh, jag säger det inte nu heller.

Ingen mår väl bättre av det.

Har lite (läs mycket)  bilder att lägga in i morgon.

Ses då, om ni vill och kan och orkar   

Kram

Susanne

Undrar om hundarna är lika spända,

på att se dom små fågelungarna lämna boet som jag är?

          Dom höll sig precis i närheten hela förmiddagen.

(Kanske berodde på att jag uppehöll mig där också, förstås)

 Dröjer nog inte länge förrän dom lämnar boet, och DET vill jag ha med på bild!!!

Och jag som hela tiden trott att det var talgoxar som bosatt sig i holken?

Det var blåmes som flög ut i dag.

Det bästa med att Ronja och Skorpan ligger under fågelholken,

det är att grannarnas katter INTE vågar sig dit.

Lite sorgligt vore det ju, om katten fick tag på någon unge.....

Vilket toppenställe....som gjort för riktiga "rusher".......!

Var och hälsade på en av döttrarna på förmiddagen, som håller på att bygga hus.

Det ligger på en gård, där fanns gott om plats för hundar med spring i benen.

(Näe, Skorpan har INTE brutit något ben....)

Vacker grund på en ladugård

          Vad passade väl bättre, en solig dag som i dag,

         än att åka och bada i kväll!!!  

Skorpan, med bestämda steg mot.......ett fynd........TÅNG!!!

Det bästa som finns, tycker hon.

"Vadå?"

"Hämta pinnen....? Det kan du väl göra själv?"

"Ok, ok, jag kommer....!"

På bilden ser det faktiskt ut som att Skorpan HAR päls?

Skenet bedrar, kan jag säga.....har faktiskt aldrig sett någon av våra

tidigare bernrar fälla av så mycket......och då har även dom fällt massor,

om man jämför med andra raser.

Men allt klär en skönhet   

Ronja njuter.

"Jag springer i vassen, sa Skorpan....vill inte visa mig naken heller, haha!"

Nu har i alla fall fällandet avtagit betydligt.

Eller, det finns inte mycket mera att tappa!

Jag har masserat Skorpan varje dag nu, och då använt lite olja, enbart för att pälsen känts lite torr.

Dessutom kammat och blåst......allt ska ju bort, då kan jag ju lika gärna hjälpa till lite, tänkte jag.

I morgon ny vecka, nya insatser......det händer mycket roligt, vill jag lova!

Men vi tar en dag i taget.

Kram

Susanne