Tack för era kommentarer i gårdagens inlägg.

Joo, jag vet ju att det inte skadar, är helt ok, behöver inte ha dåligt samvete......m.m  m.m

Men likt förbaskat tänker jag så......men jag ska se till att slå bort min tanke  

          Snö!            

Ser ni någon snö på bilderna??? 

          Inte jag heller.......Bara ett litet pulver på marken,

          som med väldigt livlig fantasi skulle kunna vara snö.

          Det bästa av allt, det var i alla fall att det var lite fruset i marken = ganska rena hundar!    

Nu har även Skorpan snappat upp vad som är meningen med brunnar!

"Har du redan fått något, Ronja?"

"Luktar lite misstänkt, tycker jag"

Ingen vilodag i dag inte!

Nej, vi gav oss iväg på en rejäl sväng, precis när det "snö-blaskade" som värst.

Kameran fick hänga med, trots vädret.......innanför jackan.

"Skulle vi kunna få det där du har i handen nu, kanske?"

Stora ytor att sträcka ut på.

"Nu drar vi, kompis......."

"NÄÄÄE, Skorpan!!!"

"Nu får du sluta haka fast dig i min svans....bara för att du inte riktigt hänger med"

"Kan väl inte släpa omkring på dig?"

Tjolahopp, Tjolahej!

Här kommer världens tuffaste tjej!

"Snabb så in i vassen, det är jag"

Och väldigt söt   

För att inte tala om vad jag tycker om den här Ronja.

Hon är helt underbar.

Ronja blev 5 i oktober, och tyvärr så börjar den där oron smyga sig på mig.

Jag vet, jag vet, jag vet!

Men jag tänker på Quila, och många, många andra berner, som blivit sjuka i allt för unga år.

Ja, jag blir rädd....så är det bara.

 

Skorpan börjar se lite kraftigare ut,

kan jag konstatera på bilderna den senaste tiden.

Nu när pälsen börjar återvända, ska det bli spännande att se hur den blir.

Tror det är löp på G snart också.......

Här ungefär på promenaden,

började nog både Ronja o Skorpan få nog av mitt fotande   

SUCK!

Ok, jag ger mig.......Det var sista hundbilden.

Senare på eftermiddagen, kom det faktiskt lite mera snö,

men inte alls några 8 cm, som metrologerna sagt.

Jag är ändå glad för det lilla!

Så hände det något.....

Jag vet inte riktigt vad, det går nog absolut inte att förklara.

Baka, jag började baka!!   

Det enda jag ev gör, det är dom där Dumlekakorna.......

Det blev både kokostoppar..........och,

Några bullar, fyllda med äpple!

Joo, det är faktiskt helt sant!

Ja, just det ja....

Skulle tagit upp en intressant sak, när det gäller hundfoder   

Men, det får bli i morrn i stället.

Nu en sista sväng med flickorna.

Kram på er

Susanne

Ibland bara går det inte.

Man/jag bara MÅSTE........Nu händer det inte allt för ofta, men i dag var en sådan dag.

VILODAGEN!

Det var nog två till, som faktiskt tyckte det var helt ok........

Men varför?

Varför smyger sig det där dåliga samvetet runt på min axel?

Dåligt samvete, för att Ronja o Skorpan inte fått sig en rejäl, ordentlig, promenad i dag???

Vi har stor inhägnad tomt för lek och bus, där vi roat oss i dag.

(Och lite apportering hann vi också med)

Jag har varit med och lattjat,

och dom har även legat ute, på dom små, små snöflingorna som landade i går.

"Håll dig nere, ligg helt stilla, Skorpunge!"

Så var vi ju i stan' också, förstås, småsaker som skulle fixas.......

Min mamma skulle få lite tulpaner......åkte till hennes boende.

Så vi har inte legat på sofflocket, precis.

Näe, jag tror nog hundarna överlever dagen.......

Men mitt samvete sitter ändå där på min axel och studsar runt.

Fota gjorde jag också   

Kram

Susanne

Vilken Dag!

Jaa, kan inte säga annat, när man får den där känslan,

att det här, det är nog det bästa som finns. 

(Bland det bästa som finns att göra tillsammans med hundarna)

Att dessutom ha trevligt sällskap på vägen, det gör inte ont alls.

Ronja, Skorpan och Mammut, allra längst bort i diket. 

     Och om någon hittar en mycket intressant sak i ett dike,

jaa, då måste det så klart undersökas av ALLA!   

"Hm.......undrar vem som gått här?"

Kurragömma!

Man skulle faktiskt kunna tro, att Skorpan ägnar sig åt just det.

När Mammut och Ronja jagar henne, då gömmer hon sig alltid, i hopp om att hon är osynlig.

Antingen längst in under en gran, eller, som här, trycker ner sig i det höga gräset.

"Här hittar dom mig aaaldrig!"

Överallt, i alla skogar, finns det väldigt mycket vatten!

"Vaddå?"  

"Skulle jag inte bada, tyckte du?"     

Ronja var snabbt i vattnet........i ALLT vatten hon kunde hitta! 

Den enda, som under inga som helst omständigheter sätter tassarna i det "våta" vattnet,

det är tuffingen själv!

MAMMUT! 

"ALDRIG i livet, att jag blöter ner mig!"

"Dom här två tjejerna är helt galna"

 Skööönt, sa Ronja........

"Väldigt SKÖÖÖNT!" 

"Jo, man väljer med omsorg ut det allra finaste grässtrået,

och drar försiktigt, försiktigt......."

"Mm.....!"

Mammut älskar att jaga Skorpan, och hon har så klart, kommit på,

att det enda stället han inte kommer åt henne, det är i vattnet. 

"Man får ju inte vara dum, inte!"

Fina vägar, mitt i ingenstans.

Och jag hade som vanligt ingen aning om var vi var!

Men, som tur var, hade vi vår alldeles egna, livs levande, GPS med oss.

Mammut's matte, hon har något inbyggt, som jag faktiskt INTE har?

 Mammut, han är en rikigt skön kille, som inte vill någon något illa.

Han har nog lite respekt för Ronja, så klart, men lilla Skorpungen,

hon är bara så rolig att leka med.

Kan bara inte låta bli henne.

"Joo, söt är hon också"   

 Skratta inte nu, är ni snälla!!!

När vi kom fram hit.......då tänkte jag först......vilka jättefina stenar!

Det ser ju nästan ut som sjösten........   

Hm......jag vet bättre nu.......inte sjösten.......BETOR, till vildsvinen!!!   

Men håll med om, att det liknar sten?!

 Om dessa gamla rester från byggnader kunde tala......då skulle jag få svar på alla mina frågor.

Vem har använt denna jordkällare?

Varför är det en stor, tung järndörr på? (som inte gick att rubba)

 Och det här?

Vad är det för litet hus?

Vad har det använts till?

Smedja? Eftersom det fanns en gammal eldstad i?

Många frågor som förblir utan svar. 

 Sent om sider kom vi hem, trötta, med blöta hundar,

men väldigt nöjda med dagen.

Och vad hände då?

Snöflingor singlar ner........

Var bara tvungen att föreviga bilden av snöandet.

Man vet aldrig när det händer igen.

 "Nu vill vi inte gå in!!!"

"Vi vill ligga kvar härute...."

Lite, lite, lite, har det blivit.

Risken, eller chansen, att det finns kvar i morgon är väl tyvärr inte så stor   

Många kilometer i benen i dag, och i hundarnas är det säkert minst det dubbla,

Känns bra!

Kram

Susanne

Jag hann inte i dag!

Hann inte kasta mig ut,

under dom där två sekunderna som den gula (som alla visst glömt namnet på) var framme.

Skogspromenad, "Tok-Bus", Kurragömma......Allt och lite till, utan kamera?

Hemska tanke!

Så därför, backade jag "bandet" lite, och fastnade i gamla bilder, från ca ett år tillbaka.

Det är så kul!

Sötaste som finns

      Blir alldeles varm i bröstet av att se det här.

Den Lilla Pratkvarnen!

Hon har alltid pratat otroligt mycket, vår Skorpunge.

Började i tidig ålder, och har fortsatt.......

Men i dag, då är det lite högre volym på henne   

EN TILL!

Det här skulle lika gärna kunna varit i dag.......lika skitigt och blött i alla fall.

Bara en väldigt mycket yngre Skorpa!

I morgon har vi beställt toppen väder!

Inomhusträningen fortsatte även i kväll.

Måste ju säga, att det ÄR himla kul, att se så snabba framsteg.

Från att i går, tycka att det var lite jobbigt att hålla apporten stilla några längre stunder,

till att i dag, sitta med den länge, länge. Utan tugg!

Tills momentet var avslutat.

I morgon är det dags att packa ryggsäcken igen.

Underbart!

Kram

Susanne

Det var inte helt ok.......Inte alls......

Men!!!

Så sitter jag här och tittar igenom bilderna från i dag, OCH ler!

Kommer då på, att va sjutton håller jag på med???

Inte kan jag låta bli det här heller.  

Att hålla på att ta åt mig, som gjorde i sandlådan,   

det är jag ju alldeles för gammal för, helt enkelt.

Kommit på en sak till......Jag kan inte ensam ordna,

så att alla är glada och nöjda i sina liv.

Men jag lovar, jag gör så gott jag kan.

Jag är hellre själv ledsen, än att se någon annan ledsen.......och det går inte riktigt ihop, känner jag.

Men, då kommer vi till det enda riktigt sanna glädjeämnet nu........

Det här är en av dom!

Man KAN INTE bli annat än glad, när man är tillsammans med dom.

Det här är för mig = LYCKA

Nu så........titta vem som följde med oss en sväng i dag!

Åkte förbi och lånade äldsta barnbarnet.

Bara att passa på, så länga han vill hänga med mormor   

Antar att med åren kommer den lusten avta lite, hahaha!

Milton skrattar gott åt Skorpan, som närmar sig med full fart.

"Jaha matte, ska Milton stå där, på min andra brunn?"

"Jag skull ju precis hoppa dit!"

"Här kommer jag.....ser ni mig??"

Så där ja, varsin brunn, och alla nöjda!

Milton hängde med på lite olika "fix" som skulle göras i dag.

Det är ju absolut inga som helst problem att ha honom med,

han sköter sig själv, och vi pratar och skrattar mycket ihop.

Avslutade med att han hängde med till min mamma, som alltså är hans "gammel-mormor"

Kul, tyckte hon.

I kväll, då hade jag bestämt mig för att ta tag i det här med träning igen, ordentligt.

Regn och mörker utomhus, det kändes inte som ett alternativ till utomhusvistelse.

Och det går ju faktiskt precis lika  bra att vara inne.

Kvällens hjälpmedel.

Ronja, Ronja.......När jag höll på och skulle ta en bild,

(då hade vi redan tränat färdigt)

då smög hon fram, och skulle förmodligen visa framtassarna   

Jag blev på riktigt, väldigt imponerad av Ronja.

Hon har absolut inte fått mycket av den här sortens träning.

För hennes del har det mest handlat om sennendraget.

Men jösses vad hon var sugen.......

Medan jag tränade med Skorpan, då stod Ronja och "gräääät".

När det så var hennes tur, så tycktes hon säga mig;

"Nu jäklar, Matte, nu ska du få se hur duktig jag är då"

Att apportera är hon bra på, och tycker det är roligt, men så här inne,

och med apportbocken, som hon inte heller använt så mycket...........det blev lite annat.

Men, hon vill så hemskt gärna vara till lags, och lyssnar noga på vad jag säger,

så hon gjorde riktigt bra ifrån sig

Så har vi då Skorpungen.....vad gjorde hon?

Joo, precis samma saker som Ronja.

Bara det att hon ju fått lite mera träning, iom senaste kursen.

Fot!

Jaa, jag har aldrig tidigare tränat in fot, som jag gör nu.

Därför är det extra häftigt, när hon gjorde helt rätt, efter lite upprepning.

Vet att det inte spelar någon direkt roll, hur dom går in.

Bakom eller framifrån.......Mina tidigare hundar,

med dom har jag alltid tränat in att dom ska gå runt och bakom mig.

Det var bara det som gällde "förr i tiden". 

Men nu går det väl bra att göra vilket som.

Skorpan tränas med ingång från sidan, och Ronja med att gå bakom.

Har även provat lite att göra om med Ronja, och det är inte omöjligt.

Känns lite knepigt att göra  på olika sätt med hundarna.

Det blev alltså en dag av i dag också, fast jag misströstade en stund   

Solen, jaa, den visade sig med 2 sekunders intervaller!

Kan också konstatera, att vilken skillnad det är på hur trötta hundarna blir.

Efter en hel dags skogspromenad, med massor av spring, ja då är dom lite trötta, visst!

Men efter huvudgympan i kväll, då blev dom heeeelt slut   

Det var allt för i dag.

Från oss.......KRAM   

Susanne

    Tänkte skita i det............lägga ner allt.........   

Klart jag förhastade mig lite.

Det här är ju bland det roligaste jag vet.

Fotografera våra hundar, och sedan blogga om vår dag.

Klart jag tycker det är jätte skoj, att det är så många där ute, som tycker om,

eller i alla fall tittar in ibland. 

Jag skulle ljuga om jag sa något annat.

Och ljuga, mina vänner, DET GÖR MAN ICKE!!

Det var nog bland det första mina barn fick lära sig.

Ljug aldrig, inte för någon.

Vad ni än gjort, så tala alltid sanning, så ska vi hjälpas åt att lösa det.

Tror faktiskt dom fattat det......men jösses,

vad många vuxna människor det finns som aldrig fick lära sig det.

Synd om dom!

Jag sköter mitt, så sköter andra sitt, det är nog det bästa.

Att såra mig (jaa, ibland lyckas det faktiskt) genom att vara utstuderat elak,

det har väl inte hänt så många ggr i vuxen ålder, men händer, det gör det!

Och så var det slutpratat om detta hemska ämne för denna gång.

(Var bara tvungen att skriva ner det, för det här fungerar ju också som en slags dagbok för mig)

Över till något mycket, mycket trevligare, och roligare.

Våra "Tok-Fior"   

Hur är det möjligt?, sa vi flera ggr i skogen i dag.

Hur är det möjligt att man kan ha så roligt, tillsammans med två hundar?

Att studera deras sätt tillsammans, det är ganska fascinerande.

Samma pinne.....ALLTID samma pinne!

 "Haha, jag lyckades sno den!" 

 Himla hund, att vara söt   

(Hoppas ni som läser detta, förstår att jag är lite ironisk i bland) 

"Nähe.......inget kul längre, när inte Ronja är med och slåss om pinnen"

 "Hämtar en ny.........Här Ronja...kolla vad jag har!!!"   

 Runt, runt, runt......jaga, jaga, jaga......

Man ser riktigt paniken i Skorpans ögon, när Ronja närmar sig.......steg för steg   

 "Men sluta Ronja.........Jäklar, nu tappade jag pinnen också!!"

(Inte prata med pinne i munnen)

"Got you!!"

Har jag sagt att jag tror dom har ganska roligt? Hahaha!

Och, dom får oss att må så bra....varje dag,

oavsett allt annat skit som händer runt omkring oss.

"In the end,

you're my best friend"

Helgerna är över, maken börjar jobba igen efter en lång ledighet.

Allt återgår till det vardagliga.

Väntar/längtar till att få lite snö......uhps, dödade just en mygga.....?

Just det, fick vår gamla trotjänare såld i dag. Bilen!

Hann inte ens lägga ut en annons........så bra, va?

(Tack så väldigt mycket för hjälpen........Du vet vem du är)

(Vi kanske t o m får chansen att träffa den igen) ;-)

Kram på er vänner och dom som jag känner

(Så fick jag med ett rim också)   

Susanne

Jaa, ni ser ju själva........Sol i dag igen, kan man tro av bilderna   

Så bra var det nu INTE i dag.

Och då tar man vad man har.......gårdagens sol-bilder   

Blir liksom bättre då!

En Skorpunge som njuter....

I dag såg det mera ut så här   

Grått, grått, och mörkt.

Om man dessutom gömmer sig i det höga gräset, just när matte ska ta en bild,

ja, då blir det väldigt otydligt allting.

"Men tjejer, kan ni komma fram här nu då?"

Hm.....som sagt, grått och mörkt   

Så, istället blir det gårdagens "solbilder", fast med dagens text   

Snabbast.......   

Dagens långa promenad, blev mycket, mycket längre än vad tanken var från början.

Gick och gick, hela eftermiddagen.

Gick på välkända marker, men så hittade vi en liten stig, och var lite "Wild and crazy",

och då vet man ju vad som kan hända.

Man vet inte riktigt var man är.

Inte vilse direkt men.......Jaja, vi kom hem till slut   

Lite träning blev det också på vägen.

Livet är ju inte bara en fest!

Även i dag, skuttade en hare upp, mitt framför ögonen på hundarna.

Bra träning det också.

Båda stack, som skjutna ur en kanon.........Ronja stannade och vände på en femöring

när vi ropade........Underbara Ronja!

Den lilla.....Skorpungen.....hon fortsatte en liten bit.......men bara en liten bit,

innan hon vände om och kom i full fart.

Duktiga, duktiga, hund!

Bor man på landet, och oftast går i skogen, då känns det superviktigt att man kan lita på dom.

Inkallningen MÅSTE sitta som en smäck!

Man vill ju att dom ska få vara lösa.

Så skönt, känns det.

Hade kanske hoppats på, att våra flickor skulle hålla sig skapligt rena......

Klart det inte går, när man traskar på grusvägar.

Gruset riktigt tränger sig in, längst in i pälsarna.

Skorpans päls är för tillfället ganska gles,

så det gick snabbt att spola av henne........

Men Ronja.......Jag vet inte hur mycket päls hon har.....men mycket är det.

Tröttnade på att spola till slut!

"Räddaren i nöden"  det är då HUND-BLÅSEN!!

Vilken uppfinning!   

Skyddsglasögon på, och sedan fullt ös!

Trötter!

(En liten parentes bara......så olik sig hundarna kan se ut ibland.)

(Skorpan är sig inte alls lik här, med sömnen hängandes i ögonen)

Blir så ledsen, när jag ser så många människor som mister sina älskade hundar, i allt för tidig ålder.

Just berner är ju en ras som ofta drabbas av den hemska, fruktansvärda cancern.

Även vår Quila dog av det, alldeles för ung.

Någon skrev, att vi  måste väl vara idioter, som skaffar flera berner,

när vi vet att så många drabbas av en för tidig död.

Och så är det nog!

Men har man en gång haft en berner, då kan i alla fall inte jag tänka mig någon annan ras.

Dom är verkligen speciella......och gosiga........och mjuka........och vänliga.......

alldeles underbara

Kram

Susanne

Ja jäklar, vilken fart det blev i dag!!!

   Solen, den där gula, fina, ni vet, den kom hit!!! 

Vilken lycka!!

Full far ut med kameran......eller, jag menar hundarna, hahaha!

Nu var det inte riktigt sant, det där....

Den tittade fram för några minuter, sedan var den borta för en stund......

Jaja, några bilder MED sol blev det i alla fall på vår promenad.

Skorpan redo för bus!!!

"Kom igen nu då, nu har vi väl legat här länge nog"

Tok-hundar!!!

Och kom ihåg......rulla er INTE, stod jag och skrek!!     

Ingn större fara ännu så länge.

Ganska rena!

Bra där, hundarna      

Men så hände det...IGEN!

Ronja, att du bara måste?

Skojar, som ni kanske förstår.

Så farligt är det inte

(bäst att förtydliga, så ingen tror jag håller på att bli tokig)

Dom badas inte för minsta lilla, då skulle jag nog inte göra annat.

Nej nej, bara när det verklgen inte går att låta dom komma in.

När skiten hänger tjusigt runt halsen, då blir det rengöring.

"Ser det bra ut så här?"

Bara en enda liten hare kom i Skorpans väg i dag.

Jättekul, säger Skorpan!

"Men måste du springa din väg, jag vill ju bara leka lite med dig" 

"HAREN!!!"   

Ser ni.........SOL!!!

Allting blir så mycket roligare, dagar som i dag!

Det är det där med ljuset, som är så vktigt för oss alla.

Skorpan  tittar fortfarande efter haren   

Gick och funderade på alla hundar som jag sett försvunnit den senaste tiden.

Så fruktansvärt det måste vara.

Vad är det som gör att dom försvinner?

Blir dom skrämda?

Och vad är det som gör att dom sedan håller sig undan, och blir rädda för allt?

Kan någon förklara det för mig?

Kan inte sätta mig in i situationen, eftersom jag inte varit med om det.

Känner bara att det måste vara bland det värsta som kan hända.

"Hoppas, hoppas, att det blir något över till "Lilla Mig"

Som sagt, Skorpan åkte upp i badkaret, som varit utlovat under en längre tid.

Hon är väl inte direkt överförtjust, men protesterar inte heller.

Det tog nog lite längre tid än vanligt i dag, för nu blev det väldigt noga tvättat.

Hon fäller ju en del, och det är lika bra att försöka få bort all päls.

Så lite trött blev hon allt....den lilla Duracel-kaninen.

"Näe, nu orkar jag inte hålla mig vaken längre...."

Kram

Susanne