Väntar o väntar...."Var ska vi i dag??"

"Bäst att lägga sig vid bilen, så man säkert kommer med opp på fjällen i dag också"

Så fort frukosten är oppäten, då bara SKA hundarna ut, och till bilen.

Kan man kanske ana att dom tycker det här är lika roligt som vi?

ALLT ställer vi opp på....huvudsaken att matte får sina bilder, liksom   

Som att ligga i en "iglo"

En sån här skulle man kanske ha hemma?

Gårdagens tur gick till Fonnfjället, och på vägen opp passerade vi Fonnvallen.

Här finns även en väl inredd stuga för övernattning, väl tilltagen, så många kan få rum.

I dessa stugor finns också stora hundburar, så det är inga som helst problem att ha dom med.

Alla är välkomna.

Här åt vi en god matsäck, och fyllde på vattentankarna i en av alla fjällbäckar.

Vattnet smakar så otroligt gott.

Var så trötta i går, att ingenting orkades med, inte ens kolla bilderna.

Då är man "redigt" trötter.

Men i dag var en ny dag, och vi tog oss till Lofsdalen,

med sina vackra fjäll och många vandringsleder.

Utsikten är milsvid, och så vacker.

Just ja, på vägen dit träffade vi på ett stort gäng renar.

Viltstängslet fungerar ungefär lika bra som hemma,

alltid någon som lyckas hamna på fel sida.

När den här renen i princip strök sig mot bilen,

trodde vi nog att hundarna skulle bli smått galna.

Men icke.....dom bara tittade....blev nog vääääldigt snopna.

Det finns väldigt gott om renar i dessa trakter,

och en resa hit utan att se dom är nog nästan omöjligt.

Men jag tycker det är himla kul att dom vill visa sig, så jag får dom på bild.

Är lite kluven vad det gäller min önskan att få se björn!

Pratade  med några på fjället i går, som sett en björn straxt innan vi sågs.

Uj uj uj....Finns gott om dom också, tydligen.

Har jag sagt att jag älskar gamla fäbovallar, med alla underbara timmerhus   

Och en till   

Det som hände på fjället i dag, det är något som tyvärr händer.

Men....finns det regler, så anser nog jag att man ska följa dom.

Det handlar om lösa hundar utan uppsikt.

När vi satt oss på toppen av fjället i dag, intog vår goda matsäck,

jaa, då kom en halvgalen hund rusande mot oss.

Någon ägare såg vi inte till då, och när han kom riktigt nära oss,

ja då tyckte även Ronja att det fick vara nog!

Stick! sa hon....(eller kanske skrek hon)

Till slut såg vi en ägare, som försökte ropa in sin hund, vilket väl inte lyckades särskillt bra.

Men, han blev nog rätt skraj för Ronja, som då ställt sig opp, och lät sitt allra farligaste.....VOFF!

Allt slutade bra, hunden fångades till slut, och dom traskade vidare.....men inte så mycket som ett ursäkta.

OM det nu varit någon som varit rädd för hundar, då hade händelsen säkert varit hemsk.

Skorpan bland höstfärgerna.

Foskan, med all dess kraft!

Vilka färger!!

Höstlöv, när dom är som vackrast.

Och Skorpan igen, när hon är sitt vackraste jag   

Väderprognosen har utlovat regn, varje dag denna veckan,

men vi har klarat oss från allt som droppar från himlen.

T o m solen har visat sig, vilket man kan kalla tur.

I dag var nog den molnigaste dagen,

men inget regn alls......inte förrän vi satt oss i bilen på väg tillbaka till stugan. 

DÅ öppnade sig himlen...men vad gjorde väl det då.

Det var årets sista etapp på fjällen, i morgon rullar vi hemåt igen,

och vi är mer än nöjda över vår årliga fjällvecka.

Ni som ev inte provat på det här med att vandra i fjällen.......gör det!

Ni kommer inte bli besvikna, jag lovar.

Man blir så fylld av energi, mår så bra.....

Kram

Susanne 

 

Sytanten

23 september 2016 23:32

Så vackra bilder, det ser verkligen härligt ut. Jag var i fjällen för så där 26 år sedan...har väl inge sådan mysig erfarenhet direkt...jag har hört om lappsjuka och jag tror jag drabbades av den rejält. Har väl aldrig känt mej så ensam och utelämnad trots sällskap av både respektive och hund. Klarade inte riktigt av tystnaden...när man hör sin egen puls och alla tankar som "pratar" med en...
Men kanske jag skulle njuta på ett helt annat sätt idag....och uppskatta tystnaden... Ja, kan vara värt att pröva. Ni verkar ha haft en kanonhärlig resa/ vandring. Renarna är ju så söta. Och även Skorpan och Ronja förstås!!
Kram Sytanten

http://www.sytanten-bettan.blogspot.se

 

Susanne

24 september 2016 00:08

Det låter ju inget vidare, Bettan, med lappsjuka och ensamhet..... Å andra sidan kan jag nog förstå, för jag tror jag hade känt detsamma för 26 år sedan. Då var man mera mitt uppe i allt. Älskade liv o rörelse, full fart. Alla är vi ju också olika, gillar olika saker. Som livet är nu uppskattar jag verkligen just tystnaden, lugnet......jag njuter.
Tack för dina ord
Kram 💗
Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Liza Hansson

24 september 2016 08:00

Det känns nästan som man är i fjällen när man läser dina rader och tittar på bilderna! Underbara färger och likaså flickorna. Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...