Två brudar, som alltid är tillsammans,

det är Ronja och Skorpan.

Många säger att det är viktigt att dela på dom ibland,

men, som tur är, får man ha olika åsikter om saker o ting 

  

Through thick and thin   

Det var så där härligt i dag igen.

Blåsten från i går hade avtagit, och det var så skönt i solen.

(Som gjort för att fotografera lite)

Ja, kom då vovvarna!!!

"Jag ska komma först, nä, jag ska komma först!!!"

"Ööh, måste du skrika rakt i örat på mig, Ronja?"   

Nej då, Ronja hon sticker aldrig iväg........

Ja, hon är så duktigt, så........

Mm.........jag vet inte vad som flög i henne i dag?

Hon kunde bara inte motstå frestelsen.

Några rådjur kom strosande framför ögonen på henne i dag,

och tjopp, så drog rådjur och Ronja iväg?

Jag stod som ett frågetecken???

 Men RONJA, vad gör du?

  

Skorpan då, hon som ALLTID gärna drar iväg,

hon blev också så "paff" att hon satte sig bredvid mig, och bara tittade.

"Vad händer, Matte???"

  

"Hur tänker du nu, Ronja, ropade jag?"

"Eh.....inte alls, kanske", sa Ronja, och kom ganska snabbt tillbaka!

Oj då, så det blev nu då?

"Och jag fick såå mycket beröm........"

  

Snart händer det.........

Bara två bilder till........

Ronja blev visst lite trött efter jakten!

Var i en jättemysig skog, som dessutom var mycket lättgången.

Laddade för att ta nästa bild, som skulle bli på rådjuren som närmade sig igen.........

Men där tog det STOPP!!!

Batterislut  i kameran  

Har länge sagt att jag måste skaffa ett batteri till.......men det har jag så klart glömt.

Nu SKA det bli av!!!

Helgen för oss kommer innehålla;

Plock ute

Plock inne

Och spår

Just det, först, LADDA BATTERI!

Trevlig helg

Kram

Susanne

Äntligen, i dag var det återigen dags för utflykt i solsken.

Det har varit några dagar nu, med mest regn, och då blir det inte mycket bilder tagna.

Men, i dag var vi igång igen.

Mot sandgrop och skogspromenad,

tillsammans med sonen, som nog är den bästa lek-kompisen på två ben!

På toppen........

   

.......på väg ner.........

 

"SE OPP!!!!!"

 

"Och här kommer jaaaag!!!" 

Att rumla runt i sanden är visst jättekul!!! 

Mjukt och skönt........

 

....och väääldigt sandigt, helt enkelt!

"Men så kasta pinnen då!!!"

 

"Visst är jag duktig, va?"

 

Sötnos!

Åkte sedan och hälsade på en sötnos till!

Quinzy.

   

Ena stunden busas det så sanden ryker..........

För att i nästa stund, vara så här keliga mot varandra.

I kväll hade även Skorpan kurs igen.

Hon gör stora framsteg, och överraskar sin matte vid varje träningstillfälle.

Ingångar, som vi tränat såå himla mycket på, dom fixade hon riktigt, riktigt bra i dag!

Den berömda poletten hade visst trillat ner.

"Stanna kvar är jag också ganska bra på", tycker Skorpan.

Kanske kan bero på all träning som hon fått,

i samband med fotografering, från dag 1 här?

    

I morgon är det redan fredag igen???

Galet fort går veckorna.

Innan vi vet ordet av, så är det säkert jul igen!

Sanden är nu bortblåst ur pälsarna,

så man slipper gå på ett "sandstrandsliknande" golv i morgon.

Kram

Susanne

                 

När vi (mina döttrar, barnbarn och jag) i dag besökte en "hamburgerkedja", (inga namn)

så hände en olycka.
En äldre man, och hans dotter kom in för att handla mat.
Helt plötsligt, säger en av mina döttrar, "Nej, vad händer med mannen??"
Den äldre mannen segnar ner mot golvet, och dottern försöker på alla sätt hålla honom upprätt.
Jag är glad, att akutsjukvården "sitter i blodet" vid tillfällen som dessa.

Man tänker inte, liksom. Bara studsar opp, och fram för att hjälpa.

"Går in i en roll"

Slänger sig ner på golvet, talar om vad andra ska göra.

Fick ner farbrorn på golvet, där han ganska snabbt vaknade till.

Kollade andning puls, medan dottern berättade för mig att hennes pappa var döende....i cancer,

och dom var på väg genom Sverige, för att pappan ville hem, till Malmö.

Det kändes så ledsamt. Han var helt klar i huvudet.
Innan vi lämnade restaurangen, och innan ambulansen kommit,

gick jag bort till dom, och frågade hur det var med dom.

Dom var så otroligt tacksamma, och det värmer mig så, att kunna göra lite skillnad.

Farbrorn tog min hand........och sa, >"Jag SKA hänga med ett tag till!!!"

Jag hoppas dom klarade den långa resan........

Det som jag reagerar mot i allt det här, det är att INGEN verkar bry sig!

Alla sitter bara och tittar, för att sedan vända bort huvudet, och fortsätta äta?

Pratade om detta med mina döttrar,

som sa att man kanske känner sig osäker på VAD man ska göra,

vilket jag kan förstå.

Men man kan reagera, tycker jag. Något kan alla göra!

Känns så bra att kunna hjälpa.

Efter maten, tog hundarna och jag en promenad,

som i dag innebar massor av spring utan koppel.

Lycka!

Vi hade haft en långt snack, Skorpungen och jag, om hur man uppför sig!

Nu är ju hon en väldigt förståndig hund, trots massor av små fasoner,

så det är klart att hon förstod mig   

Skitväder hade vi här.......Men, har man hund, så har man,

då är regn ingen ursäkt för att stanna inne   

Att man sedan får hem skitigaste hundarna, det får man liksom på köpet   

Pga regnet, tänkte jag ställa in dagens repris på i går.

Promenaden i Industrilandskapet, med "tokig Skorpa".

Meeeen, jag är ju ganska envis av mig, så vad sjutton, vi begav oss dit också!!!

"Kom ihåg nu Skorpan, vad vi pratat om!"

           

"Jag lovar, matte, lovar att inte flamsa runt som i går"

"Sittning", på precis samma ställe som i går........

"Jag tycker hon skötte sig jättebra idag, matte!!!"

"Vad tycker du???"

Absolut, Skorpan var preciiiis som vanligt, samma lyhörda lilla vovve,

som faktiskt KAN gå fint också   

En riktigt bra dag!

Känns som jag gjorde skillnad, vilket är en bra känsla.

Kram

Susanne

    

Nu kör vi igen då   

Precis lagom, när gårdagens inlägg skulle publiceras,

jaa, då stänger hela Bloggplatsen ner?

  

Jaja, vad gör väl det om hundra år!

Här kommer lite om "vår gårdag" i alla fall.

Vi går ganska ofta i Norrköpings fina industrilandskap.

Bra träning för hundarna.

Mycket människor i rörelse,

massor av galler att sätta små tassar på, vatten som dånar....

          

      Fick sällskap på vår promanad av dessa kompisar. 

"Wow, kolla, det är vatten här under också!!!"

Det gäller att "spreta" lite med tassarna när man går på galler!   

Vet inte vad som flög i den lilla Skorpungen i går?

Vi har, som sagt, gått här många gånger, och hon har alltid "skött sig" exemplariskt.

Men jösses, som hon betedde sig i går   

Som en liten galning.   

Lyssnade inte för fem öre, studsade fram bland människorna,

drog i kopplet........för några sekunder var hon väldigt billig.

  

"Det här är ju mina buskompisar", sa Skorpan. "Vi brukar alltid få springa lösa?"

"Vad menar du matte, ska vi gå i koppel???"

Det här ska det genast bli ändring på nu.

Mera träning.......

(Sitta stilla kan jag i alla fall)

Är man "bara" ett år, så kan det bli lite mycket i lilla huvudet ibland   

Tillbaka där vi startade igen.

En ganska trött Skorpa, efter allt "jobbande".

Bara alla människor som ville hälsa på våra hundar, det tar på "krafterna"   

Dags att ge sig ut i SPÖREGNET!

Ha en bra dag!!

Kram

Susanne

                                                  



   

Vilken helg vi haft!

Är så himla glad....och väldans stolt   

Det var dags igen, för Arbetsprov i Ängelholm i lördags.

Som ni kanske vet, så har vi tränat och tränat den sista tiden,

för att få till den där förbaskade slalomen.

Ronja har inte alls gillat det, med påföljd att jag blivit mer eller mindre irriterad.............

Jaa, vad händer då?

Ronja stannar,  och står helt stilla på banan.   

"Inte värt att röra sig, kanske.........matte låter inte alls glad!!"

Men, nu kändes det som om hon hade kommit på vad jag ville att hon skulle göra.

Kanske, kanske, skulle vi kunna bättra på våra poäng lite, tänkte jag i lördags.

Startade hemifrån tidigt tidigt, efter bara några få timmars sömn.

(Eftersom Ronja hade ätit något olämpligt, och var jättedålig hela natten)

Hur skulle det här gå......?

Efter dryga 40 mil, var vi i alla fall på plats.

Ronja kändes otroligt laddad!

Glad och pigg (trots svält)

Startade med T-vägskorsningen............tjohooo, 10 poäng!!! (koefficient 3)

Ojoj, vad Ronja var glad! (Och jag då)

Nu.....nu var det dags för "mardrömmen" = slalomen!!!   

Ta det lugnt, ta det bara lugnt nu.......

Fick den där blicken av Ronja, en lugnande blick, som sa........

"Jag fixar det, matte.......var inte orolig!"

(Näe, jag vet, hundar kan inte tala......)

Hon var heeelt otrolig!!!

Jag får en klump i halsen, bara av att skriva om detta.

En stjärna   

Hela 8 poäng på slalomen!!!   (koefficient 4)

Jag såg nog verkligen ut som smilegubben.

Sååå lycklig och glad.

Så, nu spelade det liksom ingen roll längre, hur resten av provet gick.

Duktiga, duktiga Ronja   

Som sagt, jag var så ofokuserad nu, så när vi skulle fortsätta med trottoarkanten,

jaa, då vet jag inte riktigt vad jag gjorde.

Ronja kom helt galet i ingången, och fick noll poäng där.

Men vem brydde sig om det?

ICKE jag!

Men, vi samlade oss, och fortsatte med,

Tunnel = 10 poäng! (koefficient 2)

Backa = 10 poäng! (koefficient 4)

Platsliggning = 10 poäng! (koefficient 4)

Bro = 9,5 poäng (koefficient 2)

(Stort tack till Sören Poulsen för bilderna från tävlingen)

Helhetsintryck = 8, vilket gav en slutsumma på 189 poäng!!!

På våren 2012, tog Ronja sitt första prov, Arbetsprov I.

Hösten samma år, klarade hon Arbetsprov II.

Och nu, ett år senare, tog hon alltså AP III.

Nu är nästa mål, att under våren 2014, lyckas med AP III ännu en gång,

och då ta hem ett championat.

Det skulle vara så himla roligt.

Arbetsprovschampion   

Ronja med sina fina priser och AP-rosetten.

"Så där ja, nu kan vi väl få leka lite, Skorpan och jag.....?"

Njae.....hade ju en liten tanke,

att ev. prova på allmändraget med Skorpungen.....

(Då har man bara skakelhjul på, alltså ingen last)

Momenten är ej heller så många.

En gång förra veckan, hade Skorpan fått testa skaklarna.

Hon tyckte väl att det var liiiite läskigt, men ok då, det gick väl an.

Körde lite med hjulen på, medan vi väntade.

Hur skulle jag göra?

Ja, vad sjutton, alltid bra träning, tänkte jag.

Vi körde den svåra stanna-rutan flera gånger, utan några som helst problem.

(Startar då två meter framför en ruta, som består av fyra koner.

Man sänder sedan in hunden i rutan, medan man själv står kvar.

Kommenderar stanna, när hunden är mitt i rutan.)

Ok, vi provar!!!

Först, selning 10 poäng   

Så slalom, även här.

Inga händer framför hunden, bara rösten ska styra.

Framåt, höger, vänster.......

(stoppar mina händer i fickan, har annars en tendens att vifta lite väl yvigt ibland)

"Vad ska jag göra nu då, matte??"

8 poäng (koefficient 3)

T-vägskorsning = 8 poäng (koefficient 2)

Så till sist.....stannarutan.

Nu var jag så upprymd, att jag helt kom av mig.

Hjärnsläpp!

Gjorde inte alls på det sättet som vi tränat på?

I allmändraget har man inte "råd" att nolla något enda moment.

Skorpan kommer också igen i vår.

Hon får dessutom inte köra något arbetsprov förrän hon fyllt 2 år.

Vi har tiden på oss   

Skorpungen förstod, så klart, ingenting, så här nollade vi.

Men jag är så stolt över henne.

Hon gör verkligen allt jag ber om.

Allt är så roligt. (Om vi gör det tillsammans)

     

Nu så, nu var det dags för lek!

Efter en hel dag med jobb,

då är det extra kul att släppa loss med bästa vännen!

Inte nog med att det gick så bra i lördags!!!

Dessutom fyllde Ronja 5 år, just den 19 oktober.

Vilken dag!!!

På kvällen blev det umgänge med flera av "dragarna",

massor av god mat och många glada skratt.

  

Vid 22-tiden, var det dags att ta sig hem igen, dom dryga 40 milen.

Klockan blev söndag, när vi äntligen stupade i säng...........

..................men vilken dag vi haft.

Nej, nej, det är inte slut än!!!

I dag skulle den här lilla "Trollungen" firas!!!

Kalas, tårta, paket, rubbet!

"Hur gammal är du, Meya???"

"T J E E E!!!"

(TREEE)

Så där....då var jag klar för i dag då.

Tack till alla er som grattat Ronjas fina resultat.

Kram till er

Susanne

Läktarplats.......näe, inte riktigt,

men en spännande inblick i hur fångarna haft det på Norrköpingsanstalten.

               

Anstalten är ett gammalt säkerhetsfängelse,

som uppfördes under 1790-talet.

Fängelset har inhyst dom grövsta förbrytarna i Sverige, bl.a Clark Olofsson,

Ioan Ursut, (som förövrigt lyckades rymma härifrån)

Mattias Flink, Stig Bergling, m.fl

Tänk om dessa väggar kunde tala......

Dom här väggarna "talade" lite.........

Hörde någon bland besökarna, som förfasade sig över detta schema???

"Men, ojojo, så hemskt dom hade det!"

VA!!! Hemskt? Var det inte ett straff dessa förbrytare skulle ha???

"BUNKER"

Personal, som arbetat länge här,

informerade oss om stort och smått som hänt bakom murarna.

Anstalten är nu stängd, sedan i somras,

och nu funderar kommunen på VAD som ska göras?

Bostäder?

Vandrarhem?

Ord överflödiga.............

En gammal byggnad, som bevarar massor av hemligheter.

En rundvandring, som berättade om en svunnen tid.

En vy över rastgården från vakttornet.

Vacker utsikt över industrilandskapet.

Granne till anstalten, är Folkparken.

En otroligt vacker park.........med Motala Ström som slingrar sig fram.

Höst i parken, innebär MASSOR av löv!!!

Och massor av sprakande färger.

Tjohoo, bus bland löven!

En "bänksittning" till bara..............

Har ända sedan jag var barn, undrat vad som döljer sig bakom fängelsets höga murar.

Nu vet jag!!!

Vilken konstig blogg det blev i dag??

Ibland chockar man sig själv lite.

Kram på er alla och ha en härlig helg

Susanne

                       

"Äntligen", tycker Meya, har jag fyllt 3 år!

I dag!!!   

Hon har kämpat med att visa tre fingrar under en längre tid.

På varje bild jag tagit av henne, så visas dessa TRE fingrar.

Snaaart, skulle hon fylla.........och i dag var det dags!

Ujujuj, vad allt gått fort........3 år?

Var har dom åren försvunnit?

Vi skickar, så klart massor av grattiskramar till "vår lilla goa unge",

och laddar för kalas i helgen. 

 

  

 

(Nu blir det bara "löv-bilder" med berner)

Dagen i övrigt då?........Stadspromenad, inkl. träning............

Kompispromenad...........inkl. BUS!

Lite vila och mat, sedan dags för brukslydnad, för den här lilla Skorpungen.

Vi tränade hopp, följsamhet, ingångar, budföring.

Jag blir lika förundrad varje gång, över den här hunden.

Hon gör verkligen allt för att det ska bli rätt.

  

Vi avslutade med platsliggning.

Skorpan har fått ganska mycket träning i att ligga stilla.

Oftast då tillsammans med Ronja, och ev. kompisar.

Hon fick ju tidigt vänja sig vid en galen matte, som ska fota heeela tiden.   

När allt kommer omkring, så måste jag erkänna,

att den som mest behöver kurs, det är ju jag!!!

Det är lätt att ha lite för bråttom, när man tycker det går bra.

Små, små steg, som så småningom ska flätas samman.

Ronja fick bara lite genomgång i vissa dragmoment i dag.

Bra med en vilodag, lite då och då.....(tror jag)

Upptäckt att det finns mycket likheter i bruksprov och sennendrag.

Man kan ha nytta av flera olika moment.

Skorpan ska få prova skakelhjulen i morgon igen...........

Men innan det, då ska jag på något riktigt spännande...............

Gå i fängelset, gå direkt i fängelset...........

Ska bli så himla spännande!

Fortsättning följer i morgon, och förhoppningsvis även bilder.

(Hoppas man inte blir inspärrad bara)   

Det var allt från oss........

Kram

Susanne

                                

"Gissa att jag har fått börja "drag-träna!"

"Jag säger bara det.....det är skitkul"

Undrar om all tid, som Skorpan tillbringat med att titta på Ronja,

har lärt henne något?

Näe, så klart inte.

Men man kan ju leka med tanken    

Först lite träning.....sedan massor av bus!!!

"Jag kan minsann roa mig själv också............"

.................medan Ronja finslipar slalomen"  

"Bra att veta exakt var, man ska svänga, för att komma helt rätt."

 

"Joorå, ibland händer det faktiskt att jag lägger mig ner en stund"

Ronja "dansar" runt en pappskiva!

Och sedan "dansar" hon runt med Skorpungen.

Snart, mycket snart, då tar vi en paus i dragträningen.....

Eller, vad sjutton, det känns ju så himla kul nu, när det går framåt.

Har fått tag i en Segebadenpulka,

så i vinter ska dom båda få dra mig, tänkte jag.

Med en dubbelskakel, och två draghundar, så ska det väl bli en jäkla fart 

Vi kommer nog flyga fram   

Tog med min mamma till skogen i dag......jaa, det vill säga, hon satt kvar vid bilen,

medan jag och vovvarna busade runt på åkrar och i skogen.

Men hon såg oss hela tiden, och tyckte det var såå härligt.

Avslutade dagen med fika, tillsammans med en vän,

som i princip hade två berner i knät under hela tiden hon var här.

 Hur kan man inte älska dessa keliga, sociala, urgulliga, mjuka varelser?

Men........dom har en otrolig förmåga, att "känna av" människor.

Om dom inte gillar någon direkt.....då går dom och lägger sig, och visar sig inte.

I regel, eller oftast, har dom helt rätt,

då kan även jag känna att "kemin" inte stämmer riktigt.

Vad har ni för erfarenhet av detta?

Har ni märkt av det hos era hundar?

Jag tycker det är ganska fantastiskt.

Kram

Susanne