I dag har till största delen bestått av träning.

(Joo, lite annat nödvändigt hemmapyssel också, men hur kul är det att skriva om)

För Skorpans del, tränar vi position, ingångar och snabba lägganden.

Läggandet, jaa, det säger bara SMACK i marken, så ligger hon där!!!   

Och Ronja då, joo, för hennes del är det nästan enbart draget som tränas.

Även här har vi i dag ägnat oss massor åt snabba lägganden.

Det ingår ju som en bruksgren i arbetsprovet.

Ju snabbare, dessto bättre.

Vi började utan vagn, och tjoade och hoppade,

medan Ronja fick kommandot ligg både nu och då.

Folk som såg oss, hade nog ganska roligt,

undrade vad den "lilla vovvens" matte höll på med........men det lyckades!!!

Vagnen på, och hon fixade läggandet skitbra!

Snabbt och lätt, tjongade det till i marken!

Braaa Ronja!

BACKA!!

"Jajamensann......det kan jag".........I dag lyssnade hon på första kommandot!!!

"High five" matte!!!

Slalom........det gillar jag inte, sa Ronja!!!

Kan inte riktigt begripa mig på varför bara?

Men, en dag kommer jag på det, helt säkert.

Ser så fram mot måndag............men jag återkommer till vad som händer då.

Ett mycket kärt återseende blir det i alla fall.   

Att gå kurs, det är så himla roligt.

Dels träffar många nya människor, med samma intresse,

dels får man nya infallsvinklar, på träningen.

Har dock valt att "bara" gå kurs med Skorpan i höst,

eftersom vi tränar så mycket drag nu med Ronja.

Taggad Ronja!!

Skoj med träningsvillig hund   

Som i en tavla!

Vad är det med gamla byggnader, och berner sennen hundar,

som gör att det blir så fint tillsammans?

I morgon är det dags för appell-spår, för Skorpan!

(Ujuj, vad mycket namn och ord på allt, som jag måste lära mig)

Opp i ottan, så det är väl dags att dra täcket över huvudet kanske.

Senare i morgon, MÅSTE även två hundar tvättas!!!

Joo, det är väldigt nödvändigt faktiskt.

Dom har en otrolig förmåga att kunna skita ner sig så in i "hoppsan"

Tack till er alla, som skrivit så fina kommentarer under gårdagens inlägg.

Många av er har ju följt med oss på alla, både jobbiga och roliga dagar.

Godnatt från oss

Kram

Susanne

När vår Quila hastigt blev sjuk, och lämnade oss, stod hela världen stilla.

Jag trodde aldrig jag skulle bli hel igen.

Att skaffa en ny liten valp, det fanns inte på min karta.

Quilas sjukperiod hade varit så fruktansvärt jobbig.

Men så gick dagarna, och Ronja mådde så dåligt.

Hon saknade sin bästa vän så mycket,

hon slutade helt att äta och blev väldigt sjuk.

Hur skulle vi kunna hjälpa henne att bli glad igen

Klart att vi ville ha två hundar........men ingen skulle ju någonsin kunna fylla Quilas plats.

Men.......så en dag.......tog jag kontakt med en uppfödare, som jag träffat några ggr tidigare,

och dessutom kände förtroende för.

Hade hon möjligtvis några valpar på gång?

Jo visst, det hade hon.

Det föddes en kull, med 9 valpar, den 4 oktober 2012

Att åka och titta, det skulle vi väl inte göra förrän valparna var över tre veckor kanske,

men av någon anledning, så befann jag mig där, när dom bara var tio dagar!!!

Då går det ju absolut inte att bilda sig en uppfattning om hur dom kommer se ut.......eller???

Skorpan i dag!

Har nog aldrig träffat en hund som är så lycklig som Skorpan!

Fortsättning.......

Tio dagar gamla, som små marsvin........

Jag vet inte vad som hände där i valplådan?

Satt med en liten tikvalp i knät.......hon hade lite torkad mat på rumpan........Lite "skorpigt", liksom!

När det var dags för fotografering, sa jag bara att -" Jag har Skorpan här!"

Så kom hennes namn till!

Den gäspande valpen....joo, det är Skorpan.

10 dagar ung.

Den här bilden är tagen av Lotta Fracke!

Pratade med andra kennlar,

tittade på andra valpar...........men Skorpungen, hon var fast i min hjärna (Och i mitt hjärta).

Vid fyra veckor, då var jag där igen.

När man ser alla bilder som tagits,

så upptäcker man att det nästan enbart är på Skorpan.

Jag tror vi valde varandra.

Eller, egentligen, så tror jag Quila var med oss, och hade en tass med i spelet.

Det skulle vara en liten individ, som passade perfekt tillsammans med Ronja.

Skorpan 6 veckor!

Så var det då dags för hemkomsten!

Så underbar, så sockersöt, vår lilla Skorpunge.

Ronja då.....vad tyckte hon..........?

Får tårar i ögonen, när jag ser denna bild.

Skorpan tog det så lugnt, så lugnt, rusade inte rakt på, kände av Ronja,

och satte sig för att vänta, tills Ronja kände sig redo att nosa.

Bilden tagen straxt efter Skorpans hemkomst.

Kloka lilla vovve!

Dagen efter, var det genast bättre.

Dom närmade sig sakta varandra..........

I dag........dom är dom allra bästa vännerna.

Ronja har fått tillbaka sitt glada, lite galna sätt, och känner sig trygg igen.

Skorpungen har fått massor av klokhet från Ronja.

Jag tror det var ödet, som gjorde att Skorpungen hamnade hos just oss.

Vi älskar denna hund, precis som vi älskade Quila, och som vi älskar Ronja

Alla är olika individer, men det finns även massor av likheter, så klart.

Som här..........."Vi springer preciiiiis på samma sätt!!"

Det här är så himla roligt.......Spring och hopp och bus!

Ibland ser man  inte riktigt vad som är fram och bak........

Det tog sin tid, men idag är Ronja en mycket glad och klok hund igen,

och det är jag så tacksam över.

Mycket är en liten Skorpas förtjänst!

Kramar till er

Susanne

Efter lasarettsbesök, och ryggsäcken packad, bar det av på skogsutflykt.

Sol från en klarblå himmel, även denna dag   

             "Hallå........här är jag!!"          

Känns som om jag säger det om och om igen,

men det var verkligen otroligt vackert!

"Kommer ni??"

"Här kan vi fika!!"

Ronja kollade opp platsen, så allt såg ok ut

Mammut-Killen med matte, var vårt sällskap i dag.

Tror dom här två godingarna har blivit väldigt förtjusta i varandra!

Mammut och Skorpan.

Hm.....jaa, vad säger man........

Ronja körde sitt eget race mellan varven.

"Klart alla gossar blir lite kära i mig!!" 

 "Jaa, jag står här och väntar på Skorpan.......  

"Hon ska bara äta färdigt pinnen, så leker hon med mig igen!"      

Högst opp på berget, där var utsikten magisk.

Lite historia fick vi i oss också!

Här är marmorbrottet, som är 190 meter djupt!!!

Ur det kan man få så här vackra marmorskivor.........

Som t.ex kan bli till ett bord........

Hur kan man inte tycka om en dag som i dag?

Man ser ALDRIG en endaste liten människa i skogarna?

Vackert.............

Knappt en liten krusning på Bråviken.

Trötta hundar, trött matte.......nu sover vi lite.....  

Kram

Susanne

I dag kom dom.......Våra gulliga barnbarn, Mille o Meya   

Varma, goa, kramar = Lycka för en mormor.

Vissa dagar, när man träffas, då, helt plötsligt,

tycker man att dom blivit så väldigt stora.......!?

Bara så där?!

Det bästa som finns!!!

Milton, som blir 7 år, nästa födelsedag???

Galet!

Och lill-skruttan, Meya, som snart blir 3 år!

Köttbullarna, som mormor stod och rullade i går kväll, blev uppskattade.....

Joodå, även av dom fyrbenta flickorna, som bor här   

Ronja och Skorpan, blir så otroligt glada,

när det kommer någon som dom verkligen älskar!

I dag kom det läten från dom båda, som jag aldrig tidigare hört,

inte från någon hund, någonsin.

Skrik, tjut, you name it!

Undrar om det är temperaturen ute, som får dom båda att bli ännu tokigare än vanligt?

Svalare, skönare, bara att ge järnet i all lek 

Skorpan ligger ner för räkning  

Men hon har börjat ge igen, mer och mer   

Kampen om mitt byxben fortsatte idag...........

..................väldigt länge!

Så var det dags för träning.................

Dragträning för Ronjas del

Och, några moment i lydnaden, för Skorpans del.

Eller, framför allt är det hennes position som nöts in.

(Som hon faktiskt börjar få riktigt bra kläm på. Slänger in baken snabbt och lätt)

Hon är så himla träningsvillig, och det gör ju allting så roligt.

Ronja var också väldigt taggad och så lycklig,

när selen och vagnen plockades ur bilen.

Tror knappt det är sant, men hon slog mig med häpnad, när hon körde slalomen!!!

Ujujuj, nu drog klockan iväg......igen?!

Morgondagen börjar på smärtenheten,

för att sedan fortsätta med det jag älskar.

Äventyr!!! (med matsäck)

Var rädda om varandra.   

Kram

Susanne

Måndag!

En heeelt vanlig måndag!

Slut på alla resor och äventyr!

Allt preciiis som vanligt igen.........

Påfyllda "må-bra-depåer", som man lever länge på.

T o m att jag har en "gräsänke-vecka"......joo, som vanligt alltså!

Men, jag erkänner.....ganska skönt är det, när allt liksom återgår i gamla vanliga spår.

Det var länge sedan jag tog en riktigt ordentlig promenad i "vår" skog.

Så det fick det bli i dag!

Men först!!

Hälsa på hos min mamma!

Hundarna, liksom en av döttrarna följde med.

Att hundarna var med uppskattades mycket, av dom andra på våningen också.

Var sedan  tvungen att uppsöka min hjärtläkare.......problemen återkommit :-(

Men, det löser sig nog........känner mig lugnare nu i alla fall, vilket gör mycket.

det var efter det......som jag tog den där turen  till skogen.

Då infinner sig det där rofylldan, lugna, tysta..........hjärtat går liksom ner i varv.

ÄÄÄÄLG!!!

Nu är det mycket djur i rörelse i skogen.

Såg tidigt på hundarna, att något luktade väldigt gott.......nära!

"DÄR, BAKOM TALLARNA.........DÄR STOD DEN!!!"

STOOOR!!!

hjälp.........;-)

"Släpp oss igen, matte......vi tar honom!!!"

Höll hundarna kopplade en stund.

I alla fall Skorpungen, hade gladeligen sprungit fram till älgen......bara för att säga HEJ!

Hittade även några liter kantareller.

Trodde dom var upplockade efter helgen, då många från stan åker ut till landet.

Men "mina" ställen, kanske är bara mina ;-)

Hem och rulla köttbullar till morgondagen, då jag får "fin-besök"!!!

Jaa, Mille o Meya, med mamma, kommer hit på lite mat.

Egna köttbullar gör jag faktiskt inte så ofta längre, men vad sjutton,

när livets efterrätt kommer, då går det som en dans att rulla.

 Veckan är planerad, och jag har allt under kontroll.

(Tror jag)

 En mycket "braig" dag, trots allt.

Man får göra det bästa av sin situation.

Att gnälla sig igenom livet, det är inte min melodi,

det gör andra så mycket bättre än jag.

Klart jag ofta tänker på hur det kunde varit, om inte om hade varit.

Men vad hjälper det?

Inte ett dugg.

Ta vara på varje dag........

Kram

Susanne

.....tänkte jag i dag.

Skiter i att skriva här alltså.

Hur gick det då?

Inte alls!   

Svårt att låta bli, jag tycker det är så himla kul att skriva, så är det bara.     

Vi tog en riktigt välbehövlig "vilodag" i dag.

Då menar jag vilodag från långa promenader.

Nog sjutton känns det i vaderna,

att dom muskler man ev har där fått jobba lite.

Vår skog var precis lagom i dag......

Det finns ju höga berg att springa opp och ner i där också!

"Jaa, jag har då inte ont någonstans, inte!!!"

"Men vi har fått skön massage av matte varje dag"

Alltid full fart på Ronja!   

                  Och Skorpungen är aldrig långt efter........             

Blir så full i skratt, när jag ser hur Skorpan försöker "tuffa till sig" mot Ronja,

som i sin tur skiter fullständigt i henne      

Att "tacklas" med rumpan, det har hon också lärt sig, den där lilla   

ALLTID samma pinne........den är helt enkelt bäst!

"Men så släpp nu då!!!"

"ALDRIG!"

"Så.....blir det bra om vi sitter så här?"

"Oooohh.......jag gliiiiiider ner........Hjälp mig Ronja!"

"Skynda skynda, att ta bilden nu då!"

Dom är allt bra medgörliga, flickorna   

Lite träning fick det bli också.

Lite lagom.......

Bruksprov är vad vi "slagit oss in" på nu, Skorpan och jag.

Förutom lydnadsdelen, börjar vi även med spår.

En toppenkurs, om ni frågar mig.

Ibland är det svårt att hitta just den kursen som jag vill gå.

Vi var ett gäng, på förra kursen, som har ungefär samma intressen, vad gäller hundträning, 

så då pratade vi oss fram till en kurs som passade oss.

Små små steg i taget.......

I dag fortsatte vi med apportbocken........inte tugga   

"Men det gjorde jag ju inte heller, matte!"

Glömde ju en fråga också!

Den här fina "pippin" kom ofta och gjorde oss sällskap, när vi rastade på fjället.

Den verkar vara väldigt orädd, och höll sig väldigt nära.

Men, vad heter den???

Säkert någon av er som vet.

Söt och fin är den.

Det var allt, av det som egentligen inte skulle bli något alls   

Kram

Susanne

Bara några ord från bilen..........om det nu fungerar 😊

Så var vi snart hemma igen, efter att ha haft några härliga dagar i fjällen.

Visst känns resan lång, men det är värt varenda timma i bil.

Det blir man påmind om, när man kliver ur bilen, släpper ut hundarna.

Stugan vi hyrde i år, var över förväntan fin.

Det finns inget att klaga på.

Fjälltopparna utanför fönstren, och fina vandringsleder inpå knuten.

Men........trots allt............borta bra, men hemma bäst.

Nu har vi en hel helg att vila kroppen 😊

Kanske, kanske, kommer det här inlägget att komma dit det ska? 😬

Kram

Susanne

💕

Sista "fjälldagen"!

"Smolet" blev dagens mål.

En skylt, talade om att det fanns renar här,

och om vi skulle "möta" några, så skulle vi stå stilla och låta dom passera.

Hundarna kände, så klart, tidigt doften av dom.

Båda två "skvallrade" om att dom var nära.

Nu fick vi inte se lika många renar som sist vi var i fjällen,

men några blev det i alla fall.

Små grupper, med några stycken i varje.

Väl oppe på toppen, blåste det riktigt kallt,

så vi letade rätt på en skreva, där vi kunde inta dagens matsäck.

Utsikten var inte helt fel!

På håll såg vi snöklädda fjälltoppar.

Sååå vackert!

Ronja o Skorpan gillar verkligen kylan, det märks.

Efter att bara vandrat opp, opp, opp, var i alla fall jag lite trött.

Men inte hundarna inte!!!

Kom igen......nu kör vi!!!

Lite påfyllning av vätska..........

Fjätfallen, dit begav vi oss sedan.

Det här är mäktigt att se, och höra!

Dånet är öronbedövande, från allt vatten som forsar fram.

Vilka krafter!

Man skulle ju kunna tro,

att hundarna är trötta när vi så småningom kommer hem.

Visserligen har dom legat i bilen en stund då.............

Men en liten brottningsmatch, det finns det alltid kraft till.

Någon skrev, att en bild såg ut som en tavla.

Det är en perfekt beskrivning av denna fjällvärld.

I morgon bär det av hemåt igen.

Lite möra i kroppen, men fyllda av energi, som räcker länge, länge.

Bara en liten detalj kvar..........städa stugan..........   

Men det får bli morgondagens "mission"

Kram

Susanne