Det är ju ett av mina värsta problem, den där oron.              

Allting var som vanligt i går, såg inget konstigt alls när vi var ute...

Men så helt plötsligt, ser vi hur Ronja haltar!?!?!

Det är egentligen inte alls så konstigt, med tanke på hur hon far omkring.

Hoppar och studsar, upp och ner, och dessutom är det rätt isigt ute nu.

Jag hade väl egentligen svaret på vad som hänt, att hon sträckt sig när hon halkade till på isen.

Men så irrar sig tankarna vidare i mitt huvud.

Helt plötsligt har jag gått händelserna i förväg,

och börjar dessutom fundera på att Ronja blir 7 år i år!

Ingen ålder, egentligen.....men vi har ju berner.....

Hon tog det lugnt resten av gårdagen,

jag klämde och kände igenom henne, utan att hon reagerade alls.

Sakta men säkert börjar jag nog tro på att det inte var någon anledning till oro.

Hon fick inte göra några större "rusher" i dag,

tänkte att hon skulle hålla alla sina tassar i marken...

"Husse husse husse!!!"

"Kan du leka med mig??"

"Va va va???"

En skogsrunda med hundar och barnbarn i dag, med trädklättring....

Mille är liten tuffing, och på backen står mormor med hjärtat i halsgropen!

"LUUUGN mormor, det är luuugnt!!"

"Hahaha, var inte rädd mormor, jag håller mig i ordentligt!"

Meya kramade som tur var trädet riktigt hårt"

(och morfar stod beredd under henne)

"Ujuj, vad vi har haft mycket att stå i, Ronja och jag!"

"Vi måste ju hjälpa till att kolla Mille och Meya, se om dom äter något t.ex,

och då städa undan om det ramlar ner något på golvet."

"I natt var jag tvungen att se till så dom inte frös,

eller kanske drömde något otäckt, så jag lade mig hos dom...."

"Det gillade dom, tror jag"

Stor killen.....det har gått så otroligt fort allting.

Helt plötsligt kan han läsa och räkna??

Det var ju inte länge sedan som han låg i famnen på oss?

Att ha dessa två små "trollungar" här, det är allt bra härligt.

"Kolla då mormor, vad högt upp i trädet jag är!!"

På marken står jag och.....just det, oroar mig!!!

Ronja och Skorpan har fått hjälp med sina pälsar också!

Tror det är en ganska ömsesidig känsla det där.....

Hundarna älskar att bli ompysslade, även av barnen,

och barnen älskar att krama och fixa, klappa och mysa med Ronja o Skorpan.

Men oavsett hur mycket jag litar på både hundar och barn,

så skulle jag aldrig någonsin lämna dom ensamna tillsammans.

Det är min skyldighet!

Glädjande nog, har SKorpan nu kommit in i nästa fas.

Nu tror jag det kommer vara lugnt ett tag....tills hon ska "valpa", men det tar vi då   

Kram

Susanne

"Hur blir det egentligen?"

"Ska det bli mera snö.....?"

"Vi bara undrar lite, för vi skulle vilja komma igång med dragträningen igen"

Joo, vi har dragit pulka o så, men träning av arbetsprov,

det har helt legat nere en tid.

Det bara kom över mig i dag, helt plötsligt.....Är så himla taggad och sugen på att sparka igång igen.

Kanske det berodde på att vi var och undersökte platsen för årets första tävling i dag.

Kollade lite ordentligt på OM platsen var ok, och den kommer bli toppenbra!

Vi måste ju kunna få plats med alla grejer, och vissa moment tar ganska stor plats.

Som slalomen t.ex....min akilleshäl!!!    Jag säger min, för Ronja, hon kan det....

Sist var det matte som klantade sig, och tog ett endaste litet felkliv i just slalomen.

Klaaant!

Men nu har jag jobbat med detta!

Att få dom där nerverna under kontroll.

Jaa då, det går såå bra så!!       

När man står där vid starten, och känner att alla kommandon som vi använder,

sakta men säkert börjar försvinna ur mitt huvud, då kommer paniken smygandes

Äh, det kan väl inte bara försvinna, tänker ni kanske...

Johooorå, det kan dom visst!

Kan bara säga, då är det illa!!

Riktigt illa.

Och rätt dömt att misslyckas.....om jag då inte kan minnas att jag bara låter Ronja fixa det själv.

Hon vet precis vad hon ska göra, så lägger jag inte min näsa i blöt,

då kan det gå lika bra utan min inblandning.

Kanske det, kanske   

Bort med isen nu bara, så kör vi....

Tror det var så också, att när Skorpan opererades, och inte fick dra något,

då tappade jag sugen i höstas.

Men nu hoppas vi att ALLA får vara friska.....

April, då äger den första tävlingen rum, på hemmaplan!

Har även varit "duktig" och bokat boende inför den årliga träningshelgen i Gävletrakten.

Ser vi fram mot mycket.

Alla vi som håller på med denna sport, bor väldigt utspridda i vårt avlånga land,

så dom arbetsprov som äger rum under året, det är då vi har möjlighet att träffas.

Platsen för tävling.

Inhängnat, och även tillgång till lite annat "smått o gott"

Skoj skoj!

Nu ska nog mormor sova lite, så man är pigg när barnbarnen vaknar.

(Iofs sover dom länge, och inte väcker dom någon heller....uj ja, dom börjar bli så stora?)

Kram

Susanne

Hästar!

Det var mitt stora intresse, innan den där hemska olyckan   

Den dagen tog det liksom slut.

Kanske var det därför som jag i dag ägnar så stor del av mitt liv åt hundar.

För djur, det kan jag inte vara utan.

Djur, oavsett vilket, så ger dom så otroligt mycket.

Dom har inga som helst baktankar med någonting, dom är rakt igenom ärliga,

och finns alltid där för oss.

Jag är så glad att jag har möjlighet att få träffa hästar fortfarande,

även om just ridning är ett helt och hållet avslutat kapitell i mitt liv.

Quinzy!

En otroligt fin/snygg/vacker tjej, som ägs av sonens sambo.

Vi åkte för att hälsa på i stallet i dag, och få känna stall/hästdoften.

"Men guuud vad du fotar, människa!!!"

Ridhuset var tomt, och hundarna är INTE nybadade.....så vad sjutton,

vi släppte in dom där, för en stunds spring i sågspånet.  

WOW, sa dom, och blev som förbytta, båda två.

UNDERBART!!

"Vilket härligt ställe.....det luktar/smakar mums"   

Att få till bilder på lösspringande hundar i ett ridhus, det var en omöjlighet för mig.

Vi har ju vid några tillfällen varit på utställning i ridhus, och jag avskyr det.

Man kommer dit med rena fina nybadade hundar,

kliver in i skiten i sina låga skor, och vips så är allt förvandlat.

Man har INTE längre rena hundar, man har spån/hästskit i skorna.....

Men i dag, då var det bara roligt.

Ronja o Skorpan såg nästan ut som pigga små hästar, (med betoning på SMÅ)

som stått stilla lite länge.

Efter stallfika, hundspring och häst bilder, var det dags att vara "vårdhundar"!!!

Neeej...det gick inte för sig i dag inte, inte som dom såg ut.

Sorry, tänkte inte på det   

Hundarna fick helt enkelt vänta i bilen, vilket dom inte har något emot alls.

Tog sedan en tur till med dom, bara för att vi gillar't   

Skorpan flyger över marken.   

Nu laddar vi för Mille/Meya-helg!

Myyys med barnbarn =   

Kram

Susanne

                     I dag gick det undan!!                     

Massor av spring och glädjeskutt, på våra fyrbenta "små" vänner   

Medverkande i dagens föreställning var;

Ronja = Den ordningsamma, duktiga, hon som håller koll så att allt går rätt till!

Skorpungen = Den vilda, tokiga, busiga, alltid redo för lek!

Sist, men absolut inte minst.....  

Mammut = Scooby Doo's kopia, den man skrattar sig trött åt, roliga, klumpiga killen!

Häng med nu, nu kör vi!!

Så här såg det ut under större delen av dagen!

Först kan man kanske tycka...Stackars Mammut som blir jagad av TVÅ tokiga "berner-tjejer".

En från vardera hållet...

Som vanligt tar då Mammut sikte på Skorpan,

för se Ronja, henne törs han INTE ge sig på.

"Woohoo, nu kommer han!" (tror jag Skorpan tänker)

Och som sagt...Ronja håller koll, så allt går rätt till!

"TOKER"   

"Näääe, nu har jag ingen lust mera, dom får reda ut det själva....."

Ronja har viktigare saker för sig, som att se om någon har något ätbart med sig, kanske   

TJONG i backen!

Alltså....ärligt talat.....jag tror faktiskt Skorpan ligger och gapskrattar!!!   

Livet, jaa, ALLT är ju så fruktansvärt roligt

 "Så där då....då har jag brottat ner henne....min tjej.....Eller?" 

"HAHAHAHA, brottat ner mig?"

"Sällan grabben, mig brottar man inte ner inte!!"

"Kom an då, ta mig om du kan!!"

Man står där och bara njuter!

Njuter av att se våra hundar ha så himla roligt, och bara få vara...just det, HUNDAR!

Ronja fick en idé!

"Ok, nu ska vi se.....ska bara ta mig upp på den numera murkna stubben....Försiktigt...."

"Jaha, då är jag på plats!"

"Var är ni andra....tänkte vi skulle placera oss för en fin bild här"

"Ok, bra där Skorpan....nu saknar vi bara en......MAMMUUUUT!!!"   

Kolla kolla!!

"Vad tycks hörrni...det fixade vi väl bra va!??!"

Alla nöjda och glada....och lite trötta.

En liten semla på det, och man mådde som en prins....Eh, prinsessa   

Tack våra vänner för i dag, det gör vi som vanligt snart igen   

Kram

Susanne

 Näe, jag tänkte....jag struntar i det i dag.

       Det händer inte ofta, men ibland händer något som får mig lite ur "balans",

joo, visst vet jag varför, men det tänker jag inte "besvära" er med.

Tråkigheter passar inte in här, det har jag bestämt.

Men så kom jag ju på att jag, tro't eller ej, haft kameran med ut även i dag!?!

Konstigt, va?

Jag "kämpar" med att prova olika inställningar på kameran....ibland lyckas det, ibland inte alls.

Och  när jag själv tycker om bilden, då får jag en "kick", blir GLAD!

Så hade jag då lagt in några bilder även denna dag.

I dag var en växlande dag.

Sol, moln, om vartannat.

Har trampat upp en runda i "vår" skog, som väl är dryga km, så den är perfekt.

Bävar bara för att en dag "krocka" med dom nyanlända!!

I snart 30 år har jag gått i dom här skogarna, och varje år sagt samma sak.

Tur att vi inte fått hit vildsvin!!!

Nu har jag just fått veta att det finns en flock med grisar, som rumstrerar i just den här skogen.

Om det tycker jag INTE!!

"STOPP SKORPAN!!!    Inte ett steg till, då slänger jag ner dig i snön!!"

Skorpan var väl inte direkt förändrad till det bättre i dag inte.

Stackars Ronja, tycker jag ibland.

Hon har en Skorpunge hängande i baken hela tiden.

Och stannar hon, jaa, då vänder Skorpan upp baken......rätt upp i ansiktet   

Gissa att "någon" åker i backen många ggr på en dag.

"Men det gör iiingenting", säger Skorpan!

Åter till grisarna, som tydligen är ett litet "gulligt" gäng på ca 20 stycken

En granne som nyligensett dom,

berättade att när dom förflyttar sig till en närliggande skog, går dom alltid på led.

Först går suggan, ledaren av gänget, därefter alla barn i olika storlekar,

sist, och störst, där går galten!

Och han är tydligen stor som ett hus!!! (kanske lite överdrivet)

Det roliga med att se dom, det var att INGEN går ur ledet,

alla håller sig på en rad, tills dom är framme vid målet.

Alltid lär man sig något nytt.

Måtte jag ALDRIG ALDRIG få se dom!!!

"Vad säger du Ronja? Ganska högt va?" 

Vår selfie!

Det är väl det närmaste selfie vi kommer.....det är liksom inte riktigt min grej   

Kram

Susanne

                  Berg!                 

Det gillar vi!

Om då himlen är blå i bakgrunden, och solen framme, då är allt perfekt.

Vi tog med oss fika, satte oss här på toppen, och bara njöt.

Njöt av att bara vara.....

En och annan bild togs också, för omväxlings skull

Ingen bild blir ju en annan lik....joo, det är samma hundar förstås.

"Men du matte....nu berättade du inte hela sanningen va?"

"Säg nu som det var!!"

Mm.....det var ju det här med Skorpungen ja.

Hon är en riktig "Pain in the ass!" om man frågar Ronja i alla fall.

Finns ingen hane i närheten, då går det precis lika bra med Ronja,

eller någon annan hund, eller katt, eller något, vad som helst som rör sig.

"Man skäms!!"

"Tänk er att gå tillsammans med sin kompis,

som hela tiden har en "juckande" rörelse på bakdelen...även under gång!!"

"Akta dina höfter Skorpan, dom kanske hoppar ur led, med den rörelsen!!!"

"Det är lugnt, ingen fara med mina höfter inte!"   

Och lite kul är det också, så klart!

"Oj, vad du blivit stark, lilla Skorpunge...."

Ronja for i backen, för ovanlighetens skull   

Men när allt kommer omkring, så har vi väldans roligt.....

"Kolla själv då!"

"Jag har inte tagit något!"

"Tuggade på tungan bara"   

Fina Skorpan, du är så söt   

...och en riktigt liten luring!

"Hahaha, vad arg hon blir på mig ibland, den där Ronja!"    

Blev så glad i dag, när jag pratade med ägaren till Ronjas mamma.

Hon heter Zaphir, och fyller 10 år i morgon!

Hon är fortfarande lika sprallig och pigg, studsar och far som en gummiboll

DET beteendet känns ju igen.

Hoppas Ronja ärvt den genen, så hon får vara med oss länge länge än, och må bra.

Tack för oss

Kram

Susanne

En gammal tegelvägg......

och två av mina fina      

Alltså, det här med dagar som i dag!

Det är så härligt när solen lyser från en klarblå himmel,

och man hör hur det "dripp-droppar" överallt, från taken.

Inte mycket som kan förstöra min känsla i kroppen då inte.

(även om "någon" verkligen gör tappra försök)

Vi hade det bästa av sällskap i dag, nämligen den bästa av tvåbeningar!

Då händer det alltid roliga saker om man är hund   

Som att man hittar en fin liten pall.....som man kan balansera på i snön.

Och vill man tillräckligt mycket, då kan man t o m vara två på den ostadiga pallen!

(Med en hand + fot som hjälp, tills man hittar den rätta balansen)

Bravo flickor   

Det gällde att vara heeelt stilla....annars fälldes den ihop, och föll.

Snön var tung i dag, och man sjönk djupt ner ibland.

Men opp på toppen av snöhögen skulle vi!!

RONJA

SKORPAN

Skorpan har satt sig fast ordentligt, och ligger stadigt utan att glida ner från höjden....

....medan Ronja.....

"Men så ta alla bilder nån' gång då.....jag kanar ner, jag kanar....."

Kändes nästan lite vårlikt i luften, men det är väl bara en önskedröm.

"Hej, här är jag!"

"Redo för parning....och odräglig enligt matte!"

"Kär i allt och alla"

Ronja, överlycklig över att få ge järnet under hela promenaden,

tillsammans med "den där bästa"

Åååh, HOPP!

Älskart'!   

Att fara omkring som en tok, näe, det är inget för mig just nu, tycker Skorpan.

"Jag är ju för sjutton redo för något annat NU!"

"Var är han? Min prins?"

"Stubbe, sten, bord, snöhög, berg.... jaa, strunt samma, jag hoppar på ALLT jag!"

Batterierna blev påfyllda även i dag, trots tråkiga besked av läkaren på morgonen.

Riktigt tråkiga/jobbiga....men men, en sak i taget nu, 

och först står rtg, mera provtagningar, så får vi se vad det säger....?

Åh, vad skulle jag göra utan er, mina hundar.....ni gör mig aldrig ledsen och besviken.

Ni finns alltid där vid min sida oavsett vad....

Ni fick mig att glömma lite, även i dag.

Har jag sagt att jag tycker om mina hundar?

Ja ja, nån' gång kanske....

Solbelyst Skorpunge!

Kameran lånades i dag ut till vårt kära sällskap, och bilderna blev så fina, tycker jag     

Kram alla fina vänner

Susanne

  NIX!!

     Skorpan fick inte följa med i dag.

Har man kommit in i den där fasen, när man tror det är dags för parning,

då är det "herrförbud" ett tag!  

"Skit också!"

Träff med grabbarna i dag!

Grabbarna var Linus, Ludde och Moltaz!

Ett kanonväder för en stunds lek och bus i snön.

Linus hade visst lite bråttom, och hamnade med nosen i snön.

Bakom honom, Ronja, och så bröderna, Ludde o Moltaz.

På rad......

Bakom Ronja finns ALLTID en liten Ludde   

Tror Ronja njöt av att ha tre gossar helt för sig själv.

Så lyckades vi få alla på samma bild.

I  mitten, Ludde och Moltaz.

Längst till hö sitter Linus, på andra kanten Ronja.

Barnen är Arvid och Nora, som ingår i Linus o Luddes familj.

Visst är dom ursöta, "bröderna Brothers"

Kan man bli annat än glad över att se fyra berner springa i snön.....

Tiden går fort när man har roligt!

"Neeej"

"Ska du redan åka hem, Ronja??"

Ludde var av annan åsikt....

Hem till en överlycklig Skorpa,

som iofs hade haft en flera timmar lång promenad med husse,

men glad blev hon allt.

Dags för provning!!

Moltaz matte kom hem till oss innan hundträffen idag.

Med sig hade hon en jättefin "present" till Flickorna.

Åh, vad glad jag blev.

Tack så jättemycket igen, Frida!!

Den passade perfekt.

Ronja, i det nya "Back-on-Track täcket, men fina namn broderat.

Och Skorpans "sida"...

Det här kommer vi ha stor nytta av, efter vårt simmande. t.ex

Perfekt!

Nu så, nu är det sista gången jag skickar iväg det här   

TRE ggr har jag skrivit om det......tre ggr har allt försvunnit!!!

Vi provar....

Kram

Susanne