Man får väl vara tacksam och glad,

           och minnas dom gånger man får se solen.

        Fick försöka minnas hur det känns från gårdagen,

för i dag var det absolut ingen sol i sikte.

Regn regn regn!

Och MÖRKER mitt på ljusan dag!

Vi begav oss in i skogen för att slippa blåsten,

men regnet kom vi inte undan.

Äsch, vem bryr sig om det, egentligen?

Vi hade en mysig och blöt promenad i alla fall,

med mycket godissök.

Alltid lika populärt!

Vilka härliga bilder det blir.....NOT!

Ögonen blir självlysande, gillar't inte!!!

"Men du, matte, om jag gör så här då???"

"Jag blundar på bilderna?"

"Då blir det bättre, va?"

Det var mycket som prasslade omkring oss,
och att dömma av Ronja och Skorpans näsor, luktade detta prasslande väldigt gott.

Älskade bollen var också med, och den gömde jag på dom mest konstiga ställen,

men allt  var visst alldeles för lätt i dag.

"Jag tar den, nej, jag tar den!!"

Väl hemkomna och torkade, väntade husse med maten.... 
Mm....Skynda Skynda!!

"Säg att det är till oss, det du gör, husse!"

"Vi är sååå hungriga"

Så hade jag då fått ett recept, som jag var tvungen att prova i dag!

Saltlakritskola!

Är galen i saltlakrits, det bästa jag vet.

Här kommer receptet om någon vill ha   

1 1/2 dl turkisk peppar

3 dl grädde
3 dl muscovadosocker
1 dl ljus sirap
50 gr smör

Allt (förutom lakritsen) blandas och kokas till 120-122 grader

Hacka sönder lakritsen till ett pulver

När kolan kokat klart, tag av värmen, och tillsätt 1 dl av lakritsen.

Blanda tills det smälter.
Häll i en form, toppa med resterande lakritspulver, och låt svalna.

Skär sedan i önskade bitar.   

Jaa, det var så gott så man kan döö!!

Tidigt i morse var jag tvungen att åka till lasarettet för att få hjälp.....

Och i morgon blir det samma visa igen.

Det gick inte att "fixa" till mig som vi brukar, kanylerna vek sig.

Så vi tog lite i dag, och resten i morrn....Då blir det säkert bättre.

"Nu då?"

"M A T?"

Det var allt denna regniga dag....och kolan då, joo, den är snart slut.....Oohps!

Kram

Susanne

Så himla fint det var i morse!!!

Klarblå himmel, helt vindstilla, allt man kan önska.

Och så bra det passade in just i dag,

när vi skulle sticka iväg på lite "lång-utflykt" igen.

Men.....solen hann blekna lite, och i skogen, där kommer ingen sol åt att lysa så här års.

Den orkar liksom inte riktigt så högt över trädtopparna

Men skogspromenaden var det absolut inget fel på ändå, nej nej!

Bara jag och mitt lite galna fotointresse.   

Jag ser möjligheter överallt, tänker bilder.

Inte bara vanliga bilder, utan man vill kanske utvecklas åt ett eller annat håll.

Massor av bilder kasseras innan några får stanna på datorn.

Jaja, tokig kanske, men det står jag för,

och det har blivit ett stort intresse som jag mår så bra av...OCKSÅ!

(Det finns ju några andra saker jag mår bra av också)

Skorpan lycklig!

Har ju tidigare berättat om Skorpan och Mammuts speciella leksätt.

Hon leker inte så med någon annan, även om hon mer än gärna leker med vem som helst.

"Peekaboo!!!"

WOOOW!

Vilket högt berg!!

"Här är jag....kom och ta mig om du kan!"

Fin utsikt över en härlig sjö.

Här är inte alls svårt att samla och fylla på sina "Måbradepåer" inte.

Har ju valt helt själv att inte prata om mina sk. "krämpor".

Det är som det är, och det får jag leva med, men jag har så mycket bra och snabb hjälp att få,

och det måste jag helt enkelt uttnyttja emellanåt.

(Tid för "hjälp" i morgonbitti, fick jag just från min dr via mail.

Det finns mao änglar!! Jag är så tacksam för det)

Alla har ju sina bekymmer och problem, och att höra mina är verkligen inget upplyftande.

Ingen blir glad, allra minst jag.

Så är vi alla dessutom så olika, upplever saker på så olika sätt.

Men huvudsaken är att man gör det man själv mår bra av, och tror på, oavsett vad det är.

I alla fall.....fin promenad, god matsäck, trevligt sällskap......

Mera kan man väl inte begära, det är liksom allt som behövs.

Skulle kanske vara det där med solens strålar då,

som inte nådde ända ner bland träden, hahaha

Och hepp, så började det mörkna i rasande fart!

Över en bäck, på en glashal liten bro.....

"Kommer ni över, eller???"

Tur vi inte mötte någon.....ett vildsvin eller två, t.ex

"Är det någon som ser något....eller???!"

Joorå, så hemskt var det inte, och vi kom tillbaka till bilarna ordentligt.

Vi tackar våra vänner för ännu en härlig dag, och det gör vi snart om.

Kram

Susanne

Då var det dags igen för utflykt.

Tror vi gillar det lika mycket alla tre.

I dag skulle vi spendera dagen tillsammans med vänner, vilket alltid är lika roligt.

Först lite/mycket lek/träning......

Dom här bollarna.....bästa bästa, och roligaste, men ack så svåra att få ordning på.

Ser verkligen ut som det vore stört omöjligt att ta död på dom?

Dessutom, mycket hållbart, giftfritt material!

Suverän att kasta och kampa med!

Gå in och kika här om ni vill   

BOLLEN!

Den är verkligen välanvänd, av båda flickorna,

både till kamp och att apportera.

Den är jättekul...."Men den slåss lite ibland!!"

IMEXX!!  

Han är verkligen en go kille, som helt plötsligt blivit ensam.

Man undrar vad som rör sig i huvudet på en hund som just förlorat sin bästa vän?

Jag minns ju bara hur Ronja blev, efter Quilas bortgång.

Helt apatisk, slutade äta, fick magsår.....

Att se ett djur sörja, och inte kunna förklara, det är hemskt jobbigt.

I dag var i alla fall Imexx väldigt glad, för han är en riktigt "tjej-tjusare", minsann.

Men innan vi tog en gemensam promenad,

då hade solen och ljuset försvunnit för länge sedan.

Den här bilden är tagen vid ett annat tillfälle.

Nu är det så himla lyckligt, att vår vän har ett hundtrim!!!

Och eftersom dom hade en hel del "kunder", så tog jag och ägnade mig åt lite päls/tassvård.

(Passade liksom på när jag var på ett sådant ställe)

Jaa, på Skorpan är det ju inte så mycket att kamma precis,

men en sak är säker, hon fäller inte längre   

Hoppsan.....det fanns visst flera boll-bilder.....

Den ÄR faktiskt väldigt rolig!!   

Hoppdags!

Kom igen nu Ronja....HOPP!

Bilderna som togs mellan dessa två, dom är inte värt att visa....HAHAHA!

Ok, nu är det du, Skorpan......HOPP!

Och precis som vanligt, ska Ronja vara med på ett hörn, alltid....

"Måste ju bara få visa hur duktig jag är, matte!"

Tok-Fia   

En kort millisekunds vila....innan nästa halvlek sätter igång igen.

Vi säger tack för en härlig dag, det gör vi snart om.

Det var väl bara en liten sak.....när vi rullade hemåt i kväll, då var det verkligen glashalt på våra småvägar.

DET gillas INTE.

Just det......i morgon, då väntas det åter bli en härlig dag.

Vi hoppas och tror på sol, vi vet att vi får toppen-sällskap,

OCH dessutom "go-fika" i ryggsäckarna!!!

Var rädda om varandra

Kram

Susanne

     "Vi väntade och väntade...."       

    "Milton och Meya skulle komma idag,  och det gillar vi!"

"Alltså, dom två gillar oss, det vet vi säkert,

för dom vill klappa och kela med oss mest hela tiden"     

 "Men Ronja, jag håller ju på att baka pepparkakor här,

då kan jag väl inte kela med dig heller!" 

Milton försöker baka, men det går väl lite si och så med den saken,

när Ronja gärna vill vara med.

"Hej hej, Mille, ser du mig?"

"Du kanske vill ha en liten puss?"

"Ok då, vi kelar väl lite då"

"Och jag då....är det ingen som vill kela med mig?"

Stackars Skorpan.....

Skrev i går om att hundarna ALLTID är med, och jaa, dom är faktiskt alltid med, i alla fall i köket.

Det brukar vara ganska lönsamt.....(om husse är där)

"Näe, nu är det väl ändå dags, va?"

"Ok, mer än gärna".......Meya är en riktig hundtjej

"Först måste jag bara tvätta av Skorpan lite i öronen", sa Ronja

Så söta.....

Puss, Meya....

"Vad gör du nå då, Skorpan?"

Stora pepparkaksbaket, som barnbarnen ser fram emot,

att få göra massor av olika figurer och pepparkakshus.

Att få dekorera allt med diverse godis, kladda och kladda.

Det slutade även i dag som det brukar med att maken och jag kavlar och kavlar, gör grisar och gubbar,  

och degen vill ta aldrig slut

Men nu så luktar det otroligt gott i huset....jul liksom   

Efter en mysig dag, tog vi barnen till "skogen".

Dom var bara tvugna att få se detta!!!

Det går inte att visa med en bild hur det här ser ut.

Allt blinkar, hela tiden, dessutom till musik, som knappas in på radion.

Jo visst, det ligger ett otroligt arbete bakom detta ljusspel, men jösses!!!

Jag är ganska nöjd med att INTE bo granne där.

En regnig och grå dag, som ändå blev väldigt ljus.

Kram

Susanne

           Tänk va.....livet går liksom bara vidare.            

En riktigt sorglig dag i går, man tror världen ska stanna,

men, nej då, det går bara vidare,

precis som vanligt....bara en ängel till bland alla dom andra.

Därför, eller just därför, känns det så viktigt att vi njuter av dom,

tar vara på den tiden vi har med dom, våra fyrbenta, älskade vänner.

"Jag kommer inte klara av att leva", tänker man, det kommer inte gå.

Men så går tiden, minnena bleknar inte alls, sorgen finns för alltid kvar, saknaden är hemsk...

Sakta sakta, blir såret i hjärtat till ärr, och ärr försvinner aldrig.

Jag får ofta höra,

"Jösses, har du alltid hundarna med dig?"

"Du är ju med dom jämt!"

"Dom klarar sig väl utan dig ett tag?"

OSV...

Joorå, visst gör dom det.

Men nu är det så, att jag har valt att ha hundar i mitt liv,

och det av en anledning.

Dom har hjälpt mig så mycket, hade aldrig varit där jag är i dag,

om inte hundar funnits genom mitt liv.

Så varför skulle jag inte ha dom med mig jämt?

Jag har den möjligheten, att alltid ha dom med mig, precis överallt,

så varför skulle jag inte ha det??

Allt kan förändras i ett nafs, jag vill njuta var dag som jag har med dom.

Som Ronja t.ex

Hon är en riktig "tok-fia".

Hittar på den ena tokigheten efter den andra.

Alltid något nytt!

Nyfiken är hon också......"Undrar om det bor någon här inne???"

Eller, när hon ställer sig högst opp på en trappa, och startar en show, (på två ben)

så att alla som vill får sig ett gott skratt.

Det är underbart!

"Klok som en bok"

Alla hundar har sina egenheter.

Det är så roligt att se deras olika personligheter.

Så har vi då Skorpungen, en liten "Spellivink" som älskar livet!

Det syns verkligen på hela henne, att hon älskar allt och alla.

Tuffast i stan, tror hon själv   

"Öh, vad går du där borta för.....?!"

Ronja är ganska bra på att "ta ner Skorpungar på jorden igen",

så jag har god hjälp där.

"Vad sa du??"

"Vill du ta en bild??"

"Jaa, men ta då.....jag är ju här....!"

"MOAHAHAHAHA!!"

Promenad i stan', "vårdhundsarbete" hos min mamma,

lite mera promenad med tillhörande fotografering.....osv.

Nu laddar vi inför morgondagens pepparkaksbak med barnbarnen, Mille och Meya.

Allt ska dekoreras och pyntas, med både kristyr och små figurer, mini marshmallows och nonstop.

Allt i en sarlig röra...men fint blir det med all säkerhet.

Och hundarna då?

Joo, dom är så klart med dom också   

Kram

Susanne

      Ska försöka skriva lite......det känns rätt tungt faktiskt.

Ännu en berner lämnade i dag det här livet, och ännu en fin stjärna tändes på himlen.

Vi kände honom ganska väl, det var många år sedan vi träffades första gången.

Han var dessutom halvbror med vår Quila, och dom var så lika varandra.

Han var en så härlig äldre herre, som alltid var så full av bus.

En underbar hund, helt enkelt.

GAZTON   

När detta händer, med en väns hund, då kommer liksom allt tillbaka, för oss som är hundtokiga.

Vi vet oftast hur hemskt det är, hur ont det gör....man går sönder helt.

Inga ord, ingenting kan trösta, man ser bara på när en kär vän mår dåligt.

          Man kan bara finnas.....finnas där.              

Allt förändras på en sekund, det går så fort, man hinner inte med.....

Då måste dom tuffa besluten fattas,

dom där besluten som är bland det värsta och tuffaste som finns.

Och det är bara vi som kan fatta dom.

Hur vet vi???

När är det rätt?

Joo, enligt min mening, så VET VI...vi bara vet.

För bara några dagar sedan var vi på utflukt med fyra pigga och glada hundar.

Vi fotade våra hundar i Gamla Linköping, bland alla gamla fina byggnader.

Vi hade så trevligt....

I ett nafs kan det ändra sig....det gjorde det i dag..

Gazton har fått somna, med sin älskade matte tätt intill.

Men jag vet, att han för alltid kommer vandra vid sin mattes sida....alltid.

En sommardag, med fyra varma, trötta vänner.

Fr.vä Skorpan, som ligger på Ronja, som ligger på Imexx, som ligger på Gazton.  

SOV I RO, Gazton   

Vi kommer alltid minnas dig.

Tag vara på livet.....

Kram

Susanne

Jojomensann, ni ser helt rätt, den där underbara solen fick vi se även i dag!!!

Happy happy!

I dag stod det DRAG-träning på vårt schema,

och det var tillsammans med några av våra dragkompisar.

     Milla, Chili och Skorpan.....Ronja hade inte tid?

Även Skorpan hade visst bråttom att börja, har redan lyft på baken......  

När banorna var byggda, fick hundarna en liten "bus-sväng".

Det var väl framförallt dom "små" som behövde rasa av sig lite.

(Dom små??? Trots att Skorpan faktiskt är över två år,

kommer hon nog alltid vara vår "Lilla Skorpunge")

Chili och Skorpan, väntar på klartecken att få leka...

Ronja först ut.

Tunneln, som nog är det momentet som alltid fungerar klockrent.

Men det fanns en tid som Ronja verkligen ogillade just tunneln.

Det prasslade i blåsten, och att ta sig igenom dom hängande banden, det var ganska vidrigt, tyckte hon.

Allt det här skedde när Quila precis lämnat oss, och hela Ronjas värld hade rasat samman.

Som tur är lättade hennes sorg så småningom,

hon fick tillbaka sin livsglädje och kom återigen att gilla det här med drag.

(Det var faktiskt Skorpans förtjänst, det är jag helt övertygad om,

men det är en helt annan historia)

Har nog ingenting att "klaga på" i dag, när det gäller Ronjas drag.

Finaste Ronja   

Så var det då "småbrudarnas" tur att visa opp sig på banan!

Jaa, ni ser ju själva Skorpans min!! Ganska stöddig, om ni frågar mig.

Chili däremot, hon ser mera ödmjuk ut i sin framtoning    

"Ska vi ta och börja nån' gång då??"

Även Skorpan fick prova på både tunnel och bro, och jag är faktiskt imponerad av henne,

att hon fixade det så himla bra.

För bara en tid sedan, när hon var så sjuk, då tyckte hon draget var skitläskigt.

(Inte undra på det)

Nu gäller det att inte slappna av med träningen, när man tycker det går så bra.

Det är långt kvar till nästa tävling,

och vi har ju ett mål som vi skulle vilja klara av en vacker dag.

"Snacka om att jag fick dra TUNG LAST i dag!!!"

"En hel grävmaskin!"

Så sporrande när träningen går så bra,

och det vet jag att det gjorde för alla fyra hundarna i dag.

Lite synd att vi är så få i Sverige som håller på med drag, och jag undrar vad det kan bero på?

Det är ju det här som sennenhundarna använts till i sitt hemland,

och man ser så tydligt att hundarna älskar det.

Det finns inget enkelt med drag, det finns inga genvägar att ta till,

det är bara träning träning och mera träning som gäller.

Samtidigt som allas motivation måste upprätthållas.

Vi tycker det är superkul!

"Men ska du stå där länge och bara babbla?

"Skulle vi inte träna nu???"

"Va va va!?!"

Ja, då kör vi.......  

Kramar

Susanne

   Japp! Det här är FUSK....(Kanske inte fusk direkt, bara tagna en annan dag än i dag)

Bilden alltså...jättefusk, men det måste få vara så, det känns liksom mycket bättre då.

    Dom där förbaskade "grågrågrå-bilderna", dom ser allt annat än roliga ut.

Jag blir rent av på skitdåligt humör av dom!!!  

(Jag skojar, så ta det inte så allvarligt)

Men hur eller hur, så passar Skorpungar bättre i sol, så det så   

I dag plockades den här "gamla" vagnen fram igen.

Det var inte i går vi använde den.

Tror nästan att det var Quila som drog den mest, för då var Ronja för ung.

Så har den blivit ståendes i garaget, som så mycket annat, men i dag var det dags för lite luftning.

Pumpade däcken, som höll, och så bar det iväg.

Satt mig i för att testa om Ronja ville dra mig, och så klart ville hon det.

  Riggade kameran och det blev så himla bra.....Jaha, så kan jag inte spela upp filmen i datorn?

Något har lagt av helt, så nu bara MÅSTE den in på service.    

Åh det kommer inte bli någon billig historia, har jag hört från säker källa....

Duktig var hon i alla fall, "Ronja-tjejen", och fort gick det emellanåt.

Det här skulle jag väl egentligen inte berätta för någon endaste levande varelse?

Men att byta en lampa, det KAN JAG faktiskt!!!

Jag fattar inte hur jag tänkte, och vet inte vad jag ska skylla på?

Så här ser dom ju ut.

En med stor sockel, E 27,  och en med liten sockel, vid namn E 14

Det vet nog alla.

Så skulle jag då byta lampa!

Tog bort den trasiga, kollade styrka OCH sockel......Hämtade ny lampa, skruvade i.....

och POFF!!!

Allt blev SVART, efter att det först blixtrat ordentligt!

Om jag blev rädd?

Gissa!

Vad maken sa?

Gissa!

Skiträdd, ujuju....maken fick ta över....Gissa vad jag hade gjort?
Trots att jag då hade kollat vad jag skulle ha för lampa, togjag INTE den rätta.

Liten sockeli stort hål, det fungerar INTE, det vet jag med all säkerhet nu.

Jordfelsbrytaren slog till och släckte ner hela huset.

(Jaa, en säkring eller två fick visst sätta livet till också)

Problemet snabbt löst, men hua vad jag blev rädd....
Hur dum kan man bli?   

Dagen i övrigt har ägnats åt hundar!

Och träning!

Att sitta den här pallen, det var ju löjligt busenkelt, tyckte Ronja.

Så hon hittar då på egna utmaningar...som att sitta fint...hålla fram tassen...

...glad under tiden.....

och avslutar med att stå på bara bakbenen.....

Cirkus, där skulle hon lätt få anställning.

NÄÄÄÄE, inte skulle jag lämna Ronja på en cirkus inte   

Joorå, Skorpan gör som Ronja gör!

Står och väntar på sin tur till pallen, samtidigt som hon noga,

mycket noga, tittar på hur/vad Ronja gör.

"Så, jag kan också, så det så!"

Skorpans matte (alltså jag) blev lite arg i dag!   

Den här lilla tjejen är MYCKET!

Mycket av ALLT!

Hon är den mest underbara, härliga Skorpungen jag kan tänka mig,

och jag skulle aldrig någonsin vilja vara utan henne....

Men, man kan inte göra precis som man vill pga den anledningen.

Livet är inte bara en lek, det försökte jag förklara för henne.

Och bara för att man inte har lust att göra som man måste,

kommer man inte alltid undan.

Efter lek och bus, promenad och vila, hade jag bestämt träning.

Nu tyckte Skorpan att vi kunde leka lite till i stället.....där var vi oense!

Det trevliga med det här, det var att vi kom fram till en förståelse.

Matte bestämmer......Skorpan bestämmer INTE!

"Söt-Skorpa"   

Den där soldagen vi hade, då gick kameran varm,

och just bilderna när Ronja ligger på brunnslocket tycker jag mycket om.

Än en gång passande med tanke på hennes namn.

Brunnstorps Relax-Me, namnet säger allt.

"Jag vet vad du menade, Matte.....Jag ska lyssna bättre...!"

"Men nu kan jag väl få en godis, va?"

Mera tränig i morgon, tillsammans med dragkompisar,

så då är det bäst Skorpan "kammar till sig"   

Kram på er alla

Susanne