I dag har varit en fullspäckad dag, men en bra sådan.

Vi startade dagen med att njuta av mellandotterns nybyggda hus.....

Jaa, tänk om man hade möjlighet att bygga ett nytt hus i dag.

Men, näe, det skulle vi inte orka med, inte en gång till.

Bara det att kliva in i ett hus, där allt är så nytt och fräscht,

och dessutom....så kommer deras första lilla bebis snart att se dagens ljus,

och vi får äntligen träffa vårt tredje lilla barnbarn.

Otrolig känsla, det här med barnbarn.

Dottern och jag gick en liten, med betong på liten, promenad med vovvarna.

Hennes mage är så klart enorm, så man går kanske inte den längsta slingan då   

En liten parentes, det är att dom byggt sitt hus på landet?

Det trodde jag väl aldrig.....men man ändrar sig kanske lite med åren   

   Hundarna blir som vanligt så där extra extra glada, när dom träffar någon ur familjen.

Dom blir jätteglada över att träffa alla egentligen, men  familjen, det är något speciellt.

Så hem en sväng, för att åter ge oss iväg......(det var snart det hände....)

"Tycker du jag ser bra ut så här, matte?"

Tok-Fian, dvs Ronja, hon har haft lite privatlektioner med Skorpan tror jag?

Joo, för Skorpan börjar uppföra sig exakt som Ronja.

Samma tok-ryck, samma galna blick....full fart framåt, för det mesta.

Heja Skorpan!!!

Det här är typskt Ronja-stil!

Men hon kan vara så där ordentlig också, som jag sett att berner är   

Lugn och trygg.

Jaha, så gav vi oss iväg igen, denna gång för att träffa sonen med sambo.

Vi ville fira hennes födelsedag, som just varit, och för att göra det enkelt,

och mysigt, så valde vi att gå ut och äta.

Otroligt att vi kunde sitta utomhus hela kvällen, det är ju faktiskt september.

God mat, och en trevlig kväll....som jag fick lust att avsluta med en god glass!

Åkte vidare till stans stora park, där det även finns god glass......

Tänkte, att vi går en sväng i parken med hundarna.

Det var ju trots allt en riktigt skön kväll.

Så plötsligt.......

"Öh, vad gör du?.....(tämkte Ronja, och drog iväg som skjuten ur en kanon!!!!!!!

Det kom en kille och sprang i parken,

han hade liknande kläder som sonen på sig (och sonen, alltså "lill-husse" han är en stoooor favorit)

Ronja måste fått för sig att det var sonen som sprang iväg,

för det brukar han ju göra när dom leker......

Och jag lovar, Ronja är snabb, riktigt snabb.

Man har inte en chans att komma undan henne......

(tyckte nog att killen som tränade försökte öka takten där ett tag)

När jag ropar på Ronja, när det är på allvar, jaa, då kommer hon...direkt!!!

Men INTE nu inte...."Herrejösses, det är ju min lill-husse som leker och försöker komma undan!!!"

Allt detta tog gick på bara några få sekunder, men man tycker det tar en enorm tid allting.

Ronja sprang inte hela vägen fram till "springaren",

men bra nära, och hon skällde inte eller så.

Så kom hon då tillbaka, med ett huvud som hängde ner till knäna,

och såg så där skyldig ut, som bara en hund kan göra.

R O N J A......hur tänkte du där?

Hon tittade på sonen, med en blick som sa, "Men....är du här???"

"Du sprang ju där borta nyss?"

(Hon brukar väl ALDRIG bry sig om människor?!)

"Jag var sååå duktig, visst var jag det, visst var jag det...va va va?"

Jaa då, Skorpunge, du var såå duktig     

Slutet gott, allting gott..och glass är ju sååå gott!!!

SLURP!   

"TOK-FIA"

Det är Ronja det!

Måndag igen......lydnadskurs för Skorpan.

I går körde vi genom ettans lydnad, med alla moment utom hoppet.

Jag kan som jag tidigare berättat inte ett smack i ämnet, men försöker "plugga" mig till mycket.

Så hittade jag flera bra filmer på "nätet" med hela lydnasprogram som jag använt mig av.

Ni skulle alla få er ett riktigt gott skratt, om ni kunde se mig "in action".

Maken hade i alla fall riktigt kul!

På med filmen, högt ljud (så jag hör tävlingsledaren ordentligt)  så kör vi  

Enligt mig (som inte vet något) så är hon självklart en stjärna, den här lilla Skorpungen.

Svåraste - platsligget, som iofs bara innefattade två hundar, som trodde det var lek på G

Trodde aldrig jag skulle säga det, men det är "skitkul"!

Kram på er

Susanne

Hon kan göra vem som helst glad hon!

Ronja är en liten tok, det har vi alltid sagt.

Trodde nog att det skulle avta, dessa tokiga ideer som hon hittar på....men icke då.

Snart fyller hon 6 år, och beter sig precis som en valp.

Det är så roligt att bara titta på henne....

En nygammal leksak kom fram i dag.

Precis som ett barn...."WOOOOW, den där har jag letat jättemycket efter ju!!!"

Så springer hon iväg och hoppar o studsar.....för att i nästa stund trä benet genom ringen....??

Och fortsätter springa med benet i ringen....."TJOHOOO, skitkul det här!"

Man får hjärtat i halsgropen ibland, när hon far i väg i full fart,

samtidigt som hon sliter i ringen, som ju sitter fast i benet!!

Sa jag att vi kallar henne "Tok-Fia"!

Till slut, jaa, då får även Skorpan vara med och känna på den här fantastiskt roliga leksaken....

Men bara känna lite....

"HAHA, nu tog jag den....nu är den min min min!!!"

"Jag lät faktiskt Skorpan tro, att hon tog den från mig!"

"Och jag har ju bollen nu, den är också skitrolig!!"

"Kom och ta den om du kan, Skorpan!"

Mjae....det törs jag nog inte.....Man får allt vara lite försiktig!"

"Att ta Ronjas saker, det kan betyda ett mindre krig"

"Och det vill man ju inte ha"

"Kanske är jag lite väl hård mot lilla Skorpungen ibland....?"

"Jag ska vara jättesnäll nu"

"Om jag ligger så här, då vet Ronja att jag inte vill bråka med henne.....och hon...

...just det, hon brukar komma och leka MED mig, när jag ligger så här!"

"Vad roligt vi hade, Ronja o jag"

"Vi är allt väldigt bra vänner, hon och jag"

Milton och Meya, (våra barnbarn) har varit här i dag också,

och då blir det ännu mera lek än vanligt.

Hundarna är så klart med på allt dom hittar på.

Käka äpplen t.ex

Det är gott det.

Skorpan skulle nog kunna äta hur mycket som helst....finns ingen botten.

Och Ronja, jaa, hon "dödar" äpplet innan det går att äta det.

Den proceduren kan vara väldigt lång......jag menar "döda-äpplet-prodceduren"

Näe, tyvärr Skorpan, nu blir det inga mera äpplen för din del......

"TYPISKT!!!"   

Tror jag vilar lite då......skönt här i gräset.....

"Blundar lite bara......jag sover INTE.......Zzzz.....Zzzzznaaaark!"

Skulle ha berättat en sak här i dag, tänkte jag.....men nu blev det så mycket annat,

så jag tar det i  morgon i stället.

Eller, det känns lite skrytaktigt kanske....

Det handlar om Skorpan, men, äh, jag tar det i morrn   

Mörkerträning hade vi i kväll.

Jösses vad det helt plötsligt blir mörkt fort nu?

Ronja, gissa vad hon fick göra....självklart Plankan och T-korsningen.

Använde oss bara av "pluppar" på marken i korsningen nu, precis som det är på tävling.

Hon var lika glad över att få dra i dag som sist.

Det är liksom det bästa av allt.

Ni tror mig väl inte, men både plankan och korsningen gick hur bra som helst!

Joo, jag vet att hon kan, problemet är JAG!!!

Hårdträning på matte, med andra ord!

Skorpan fick sig också ett drag-pass

När hon har sele OCH vagn på sig, då är det toppenkul, tycker hon.

Och jag vet inte vad som hänt, men först, när selen ska på, då går hon sin väg?

Hon talar ganska tydligt om för mig vad hon tycker.

Men så kör jag med Ronja en stund, då hänger Skorpan med bredvid.......och efter en stund,

då kommer hon och VILL HA selen på.

Skorpan tränade FRAMÅT och STANNA, medan matte tränade på HÖGER-VÄNSTER!!

Jag är en supernöjd matte,

och jag är så glad över dessa två hundflickor      

Kram

Susanne

Ja, i dag höll jag på att sätta kaffet i halsen.

I går bokade jag hotellrum, inför årets sista arbetsprov i Ängelholm.

Tyckte jag var så "kvick", när det var ett extra förmånligt pris, dock endast fram till i går

Gissa min reaktion, när jag i kväll fick reda på att dragtävlingen blivit flyttad........

Visserligen bara en dag framåt, men jag hade ju bokat rum i går!

INTE OMBOKNINGSBART!

En liten parentes bara....det här träden, har i över 25 år varit våra hundars favoritträd,

eller godisträdet som vi kallar det.

När vi närmar oss, rusar dom dit för att se om det tillkommit något godis sedan sist

Vilket det ofta har!

Lika varmt på dagens "skogsröj" som i går!

Bokningen ja!!!

Hur skulle det gå att komma ur detta, tänkte jag.

Ringde först bokningscentareln.....NEJ!!

Det blev svaret, från en rätt "tjurig" människa.

Det går INTE att boka om, eller boka av.

Tog då en chans, och ringde upp receptionen på det aktuella hotellet.

Där har vi bott många ggr, och även denna gången hade jag haft kontakt med dom via mail,

och frågan gällde då att jag ville boka "hundrum".

Och visst kom dom ihåg oss....eller det var nog mest hundarna dom mindes   

Så trevliga och tillmötesgående personal.

Dom hjälpte mig, så jag fick byta dag bara.

PUH, vilken tur!

Om jag nu inte fått byta, då vet i sjutton om jag åkt......då hade jag nog bara "tjurat"

Betala för två nätter och bo en, det är inte alls logiskt!

Nu är jag nöjd och glad......

Nu följer ett GÄNG bilder......på bernerhuvuden!!!

Som vanligt....akta fingrarna.

(Undrar om man kan få "scroll-finger"???)

Så där ja.....nu är det slut!

Det var allt, jag lovar!

Nu önskar jag er en riktigt skön helg

Kram

Susanne

       Som vanligt, blir inte bloggandet gjort på "normal"  tid.....

Men, vad är normalt, egentligen?   

Jag tycker det är roligt att skriva, och kanske framförallt att fota, så strunt samma vad klockan blir.

Sova är bland det största problemet, så då kan jag lika gärna pyssla med detta.

Nu ska jag berätta något.......

Jag var länge länge stor motståndare tilll facebook.

Var väl en av dom alla som sa, "Våga, Vägra, Facebook". Aldrig, att jag skulle gå med i det inte!!!

Anledningen till att jag ändå, trots min starka åsikt,

vände om och gick med, det var pga påtryckningar från vänner.

Hur som helst, jag ändrade mig, och blev en av alla miljoners miljoner facebookanvändare.

Alltså har jag inte varit med så länge, och vad tycker jag då?

Hm.....kan väl säga att jag många gånger tänkt stänga ner min sida där.......

men varför gör jag det inte då?

Joo, den enda anledningen är, att jag har fått så otroligt många nya vänner.

Sk facebookvänner.

Joo då, visst har jag även vänner som jag känner i verkliga livet där, men dom allra flesta,

dom hade jag aldrig mött, om det inte vore för facebook.

Och jag har verkligen inte blivit vän med alla som susat förbi,

nej nej, enbart människor som jag "kände" att jag hade något gemensamt med.

Så klart, många bernertokiga människor, som jag själv, men även några andra.

För mig, som inte har ett stort socialt liv, pga att jag inte arbetar,

så är det här en riktigt kul social företeelse, tycker jag.

Man gör bara så mycket eller lite som man själv vill med sin sida.

Skriver om vad man vill.

Kan ta upp ett ämne till diskussion, och dela åsikter med andra.

Just det hände i dag.

Det var inte alls min mening att provocera, bara att säga vad jag tyckte.

Därefter är det ju upp till var och en, att tycka och tänka vad dom vill.

Så, ni som läser detta, som jag även är vän med på fb, jag hoppas verkligen inte att ni tog illa upp,

för det var absolut inte anledningen till att jag skrev det.

Slut ord;

Facebook, ett "rum" att umgås med vänner,

vänner som man aldrig skulle lärt "känna" utanför cybervärlden.

Det tycker jag är kul!!!

Och så följer en "drös" med bilder från vår skogspromenad!

Håll i er   

Platsliggning, medan matte plockar kantareller.

Hundarna har en förmåga att trampa sönder det gula guldet annars   

Trots värmen i dag, så var Skorpan, och framförallt Ronja mer än lovligt tokig.

Så som bara Ronja kan vara   

"Ojoj, bäst att se upp", säger Skorpan!

FULL FART!!!

Så en snabb vändning........

.....och tillbaka i hundratio!!

"Haha, jag kan faktiskt också springa så där fort....så det så!!"

Det gäller att ha tungan rätt i munnen bland alla kvistar och grenar.

Akta akta, annars springer jag rätt in i kameran!!!!

"Apuh" nu blev jag visst lite trött....."

Ronja hon kör på ett tag till......

Hon har alltid varit en tjej full av fart, den här Ronja.

Det är det som ÄR Ronja, på något sätt.

Och jag älskar't   

"Vadå full fart???"

"Säger du att jag inte har full fart, eller???"

Joorå Skorpunge, du har naturligtvis också massor av spring i benen,

och för det mesta är det ni båda som springer och jagar varandra   

All trötthet var i alla fall som bortblåst,

när dom båda, från skogen, hörde husses bil komma hem.

Schwiss, så var dom hemma igen!!!

Och matte, hon kom hem en stund senare   

Kram

Susanne

           Då blev det visst sommar igen?!           

Jaja, inte mig emot ett tag till.

Lasarettsbesök stod först på dagens schema, och jag fick stanna ett tag för observation.

(Ibland blir det lite mycket, liksom)

I övrigt har vi nog mest njutit av dagen.

Ha...så fort Ronja hör klicket från kameran,

då tror hon det betyder KOM FORT!!!

"Knas-Fia"

Träff med sonen, (alltid populärt) och därefter lite "strosande i city.

Just i dag hade jag gett mig sjutton på att huindarna skulle hålla sig rena,

så därför blev det inget "skogs-röj".

Trist...JAA, men det var tvunget.

När jag såg den här bilden, kändes det nästan lite overkligt...

Overkligt att det snart gått två år sedan Skorpungen kom till världen.

Hon har utvecklats till en helt underbar varelse.

Hon var så liten när jag såg henne första gången,

men jag tror vi bestämde oss för varandra redan då.

Fråga mig inte vad som gjorde det så självklart, för det vet jag inte.

Det var bara Skorpungen som gällde, av alla valpar vi hälsade på.....

Här vilar hon skönt på sin syster, Donna.

Bästa vänner, i vått o torrt.

Men hallå, Ronja....Undrar vad det var,

som var så väldigt intressant där borta.......åt vänster?

Kom igen nu tjejer, nu ska ni få jobba lite.......

Jobba är ALLTID kul, och i dag var det dags för "vårdhundsjobb"!!

Jag blir helt varm i hjärtat,

när jag ser hundarna tillsammans med dom gamla "tanterna" på boendet.

Dom riktigt lyser upp när vi kommer......ALLA vill "mysa" lite med "dom stora nallarna"

Och "nallarna", jaa, dom myser dom också.

Lugn dag, med andra ord, vilket är skönt ibland.

Har även bokat boende till årets sista dragtävling.

Den bara måste jag ju åka på....och innan dess ska jag träna mig själv!!!

Kram

Susanne

Jo, visst är vissa dagar lite jobbigare än andra,

men tar man tag i sig själv, och gör något som vi älskar att göra, då går det an.

Det är det här med skogen!

Den har någon som får mig att må så himla bra.

Att gå där på lederna, utan att veta vad som döljer sig bakom nästa krön, bara insupa ALLT.

Jaa, det gör att man orkar......

Våra tokstollar, som älskar att fara runt och jaga varandra över stock o sten.

Bara att se denna natur framför sig,

och så klart våra fyrbenta vänner som lunkar fram på stigarna,

Det är livskvalitet.

Lite varmt var det i dag, men det fanns sjöar att svalka sig i.

Och när man svalkat sig, då får man lite tokryck igen.

Fikastunden, den är också viktig!

Ben till ALLA vovvar.

Skorpan!

Mammut!

Ronja!

Spännade.....

"Kom, vi måste bara gå in o kolla....!"

Tre vänner       

En bild till uppe på stenen bara....

Måste bara ställa en fråga.

Vad är det för fel på folk?

Joo, jag kan förstå att "nöden inte har någon lag"

Om man får panik, och måste uträtta sina behov när man är i skogen,

går man inte undan då?

Jag vet inte hur många "toaletter" vi gick förbi i dag?

Folk hade satt sig precis överallt.

Var som helst där man stod, helt enkelt.

Det är sååå vidrigt!!!!!

Och har man då hund, så hittar dom alla dessa ställen, som iofs var precis där vi gick.

Vid ett obevakat ögonblick, då hade Skorpan letat upp "en hög" och kastat sig ner o rullat i ....Ja, SKITEN!

Jag är inte så värst pipplig av mig, men det här, det kräks jag nästan av!!!

Tur det fanns sjöar där vi gick.

Några simturer, så var det värsta borta.....(inte doften förstås)

"Jag hämtar, jag hämtar!"

Så fin du är Skorpan, när du står och sträcker på dig så där.....

och tror att kompisen leker kurragömma med dig, hahaha.

Inväntar Mammut och hans matte!

Tänk vad mycket fina leder det finns i Sverige!

Och varje gång man går en led, så slås man av att man ALDRIG ser en endaste liten människa?

Var är alla?

Jobbar, det förstår jag, men det spelar ingen roll vilken dag i veckan man går,

inte vilken tid heller, för den delen.

Vi är helt ensamma.

Ännu ett litet stopp på vägen, för vätskepåfyllning och lite vila.

"Jag vaktar ryggsäcken, matte, så ingen tar din matsäck!"

Så omtänksamt, Skorpan   

Mammuts matte, som tycker han liknar Dumbo, med sina stora öron.

Tur dom inte står rakt upp av sig självt   

Söt hund!!!   

Det var en litet smakprov av dagens vandring.

Det är vackert, och det är skönt!

Nähe, bäst att göra klart inför morgonens lasarettsbesök.

Okristligt tidigt, i mina öron...men det måste gå det också.

Skulle ligga kvar ett tag, ville dom, och jag gör ju som dom säger......ALLTID (nästan)

Huvudsaken är att jag blir hjälpt av alla dessa injektioner, och det blir jag.

Sitter väl inte i så särskillt länge, men man bryter liksom den onda cirkeln,

om ni förstår hur jag menar.

Kram

Susanne

 Nu har vi landat ordentligt, och allt är "vardag" igen

 Någon frågade om jag var besviken över helgen?

  Nej nej, absolut inte, snarare tvärtom.

Ni som känner mig, och vet hur mycket tid och "slit i håret" jag lagt ner på vår träning,

förstår nog hur glad jag är över att Ronja genomförde slalomen så himla bra.       

Det var en helt fantastisk känsla!

Yes yes yes, hon kan!

Att jag sedan "tabbade" bort mig, och fick hjärnsläpp och inte visste vad som var höger och vänster,

det har jag bara mig själv och skylla för.

Haha, stackars Ronja! Hon tittade förundrat på mig.....Men, hur menar du nu egentligen??

Så gissa vad vår träning kommer handla om nu!!??

Just det, JAG måste komma på ett sätt att tygla mina känslor.

HUR DÅ??

Om någon har en genial lösning på det, tar jag tacksamt emot hjälp ;-)

Tittar man på protokollet från tävlingen, så inser jag att Ronja är superduktig.

Poängen säger 10, 10, 10........osv. Hon KAN!!

En tävling återstår i år.......Min önskan är att jag är redo då!

Jag/vi kommer i alla fall göra vårt bästa.

En sak till som jag gläds över....

Förra året, och tidigare också förresten, det måste ha börjat när Quila försvann ur Ronjas liv,

då tappade hon glädjen i så mycket.

Ronja har ALLTID varit en otroligt glad hund, men då, när hon misste sin allra bästa vän,

då försvann hennes livsglädje sakta men säkert.

Det som satt kvar längst, det var känslan för just draget.

Joorå, hon drog vagnen, gjorde det jag bad henne om, men inte med glädje längre.

Hennes svans hängde, ögonen och blicken var tom.

Men i dag, då kan jag äntligen säga att hennes livsglädje är tillbaka.

Vet ni vad.......Det finns inga tävlingar, eller något annat heller för den delen,

som betyder mera än just det.

Hon är glada, spralliga underbara Ronja igen!!!

Lille Skorpungen då....hur går det för henne...

Tack bra!

I dag var det hennes tur att träna ordentligt.

Kursen i tävlingslydnad.

En helt galet bra kurs, med trevliga positiva, glada människor.

Allt det där spelar stor roll, tycker jag.

Att gå en kurs, där man inte känner någon som helst gemenskap med deltagarna,

och inte minst med ledaren, det är inget kul, och känns som bortkastad tid.

Den här kursen vill man aldrig ska sluta.

Jag älskar't   

Skulle kunna gå kurs hela livet, om alla var så här.

I dag har vi gått igenom alla moment i lydnadsklass 1

Jag hade aldrig ens sett ett helt "program" innan den här kursen.

Men nu har vi snappat upp ett och annat, och jag tycker Skorpan är en super duktig tjej.

Hon vill!!

Vill så mycket!

En vacker dag, då kommer hon synas på en lydnadsplan,

på en tävling, var så säker.

Äpplen ligger lite här o där på tomten.....Hm....himla gott är det......

"Va?"

"Tycker du inte jag ska äta mera, eller??"

Haha, Ronja "frågar" om allt.

Och Skorpungar, dom frågar INTE om allt....joo, dom äter upp äpplet först, sedan ställs frågan.

Men bättre att äta äpple, än majskolvar och folieformar, eller hur?!

Om jag backar tillbaka lite här....tillbaka till det här med att "jobba med sig själv" i olika sammanhang,

så ser man allt för ofta att människor mår dåligt av att just vara oärliga mot sig själva. 

Att inte säga rakt ut vad dom tycker, utan "spela med", bara för att man förväntas göra det.

Det är inte ok....svårt, JAA, men ändå inte ok.

Att vara ärlig mot sig själv, det är väl det allra viktigaste.

Ta det här med vänskap, och att ge varandra "feedback" t.ex

Det anser jag som en mycket viktig del i just vänskap.

Det är så klart mycket mycket mera än så, och det ska jag inte ens gå in på här o nu.

Men att känna en slags gemensam glädje, tillsammans med vänner, det är en skön känsla.

Alla har vi nog någon gång fått erfara, att någon gjort oss väldigt illa.

Jag är inte långsint på något sätt, men om någon behandlat mig illa,

så kommer inte någon fortsatt kontakt komma från mig. 

Och tar inte motparten någon kontakt, näe, då är vänskapen slut. 

(eller, det var nog aldrig någon vänskap från början.....bara falska ord)

När man kommer dit (för det tar tid) då känns det rätt skönt.....

Har vid ett flertal tillfällen läst på fb,

om vänner som helt plötsligt börjar ifrågasätta vad den andra ska rösta på i valet.

Men vad är det för dum fråga, att ta upp på fb?

Så var det här med demokrati......att alla har rätt till en egen åsikt bl.a

Hur kan man då säga, att "om du röster på det eller det partiet, då är inte jag din vän längre?"

Usch, jag tycker det låter hemskt dumt.

Dom här tjejerna har inga sådana problem över huvudtaget   

Sicken tur va?!

I min ålder behöver jag inga oärliga vänner...jag sparar inte på dom längre....varför skulle jag?

Det är så mycket viktigare att må bra och ha roligt med dom som betyder något.

Inte mängden vänskap, utan kvalitén på vänskapen som är viktig.

Och vilken tur att vi har demokrati, så att vi får tycka vad vi vill va?!

Snacka om att riktigt halka iväg i ett annat ämne än vad som var tänkt......men ja ja, så blev det i dag,

i min lilla bloggvärld.....Som för det mesta handlar om Ronja och Skorpan.

Nu längtar vi till morgondagens äventyr,

och försöker sova en stund inna vi ska kliva upp igen.

Jag säger stort TACK även här, för all "peppning" och alla rara ord från er.

Kram

Susanne

Jaha, då var vi på väg hem igen, efter en trevlig helg med likasinnade.

Vi som håller på med drag, vi lägger ner en hel del tid på vår träning,

att sedan få chansen att tävla, och se om träningen håller, det är liksom det man väntat på.

I dag var det dags, och efter att ha lyssnat på regnet som vräkt ner hela natten,

och fortsatte vräka ner hela morgonen, kändes det såå typiskt.

Klart att inte vädret har någon betydelse egentligen, men spöregn, njae, det gillar inte jag i alla fall.

Någon måste ha hört min önskan,för när vi började tävlingen, då slutade regnet falla.

Banvandring!

Samtal......och lite mysstund, innan det var dags för Ronja och mig på plan.

Kom igen, nu kör vi!!!

Ronja var taggad, och på riktigt bra draghumör.

Första moment......SLALOM!!!

Den där jäkla slalomen......

JAA.....hurraaaa, vi grejade slalomen!!!

Inte full pott, men väl 8 poäng!

Gissa att jag var glad....ÄÄÄNTLIGEN!!

Joo, jätteglad!

Så tunnel.....

.......och bro....10 poäng på båda!!!

Backa och platsligg.....

10 poäng på dessa moment också!

Hur glad var jag då, tror ni!

Galet! 

Tävlingsnerverna var som bortblåsta,

jag blev så himla ofokuserad och stirrig, 

att jag inte visste var höger och vänster var längre.

Plankan som Ronja var så duktig med, där sa jag helt fel,

och min stackars vovve visste inte var hon skulle till slut?

Och så korsningen då, som hon nog aldrig missat.....noll där också.

Jag kan inte säga annat än att jag ändå är såå glad och nöjd.

Jag vet att hon kan alla moment, men Ronja börjar nog fundera lite över sin matte.

Ska försöka jobba på det, till nästa tävling.

Skorpan fick nöja sig med att vara publik i dag.

Snart är det din tur Skorpan, att tävla med dom stora hundarna.

Se och lär.....

"Söt-nöt"

❤️

Så var det över för den här gången, och vi vände bilen hemåt igen....

Ca 40 mil enkel resa.

Ja, vad gör man inte.....

Det första vi gjorde, det var att stanna så hundarna fick leka och busa ordentligt,

så där som dom älskar att göra.

Glada hundar.....trots att det kanske ser lite väl tufft ut.

Underbara Ronja ❤️

Stort tack till er alla fina vänner,

som haft era tummar knutna, och som jag vet skickat oss en tanke.

Och till alla som skrivit så gulliga ord till oss.

Tack även till Jennie, som hjälpte mig med fotandet 💕

Det räckte inte inte riktigt den här gången heller, 

men vi ger inte upp

Kramar

Susanne

(Nu får vi se hur det här inlägget blir, 

om det fungerar att blogga i bilen....)