Ömsom sol, ömsom REGN?!

Små korta, väldigt korta stunder, då tittade den fram, den gula.......

och jag var snabbt ute med kameran (så klart)

Så nu....bara några närbilder på huvudpersonerna i denna blogg.

Fem minuter senare gick solen i moln, för att stanna där resten av dagen.

Men vi skulle ju träna.........vädret har ingen som helst betydelse.

"OK Ronja, är du redo"?

Du får vara först ut i dag.

Rutan! Det är något som vi aldrig tränat tidigare,

men jag hade en plan för HUR vi skulle börja.

Det finns ju faktiskt vissa likheter med draget, eftersom vi har en ruta även i allmändraget,

där ekipaget ska gå in, och sedan stanna där.

Lyckades ganska bra med uppgiften!

 Vi hade så klart inte, så långt avstånd till själva rutan,

men vi kom så långt, med både Ronja o Skorpan,

att dom sprang in i rutan, och stannade där.

Vi har lååång väg kvar, men vi har startat!

Jag har inte kommit på riktigt,

hur jag ska lösa att filma oss vid träning......så det blir inte några bilder därifrån.

Men Ronjas paradnummer, det kan jag ju fota   

Hon har alltid varit duktig på att "sitta fint", och har en otrolig balans.

Skulle ta tid någon gång, och se hur länge hon klarar av att sitta så här.....

Länge länge är det i alla fall

VAD är det hon kan lukta sig till, undrar kanske ni?

Joo, det är fukteksem, eller rättare sagt början till fukteksem.

I dag när jag blåste hundarna torra, efter utevistelsen i spöregnet,

som också kom frampå eftermiddagen, kände jag en välkänd doft.

Går ju inte att förklara med ord hur det luktar, men det luktar....eh, speciellt.....som var.

Nu hittade jag orsaken till lukten, som ännu inte blivit något fukteksem,

men det var på G, om ni förstår hur jag menar.

Tog bort lite päls, som väl bara var som en enkrona i diameter,

tvättade med sprit, och blåste helt torrt.

Nu i kväll syns inte ett spår av något eksem, och lukten är helt borta.

Eksem ska hållas luftigt, torrt och rent.

Skorpan är på god väg att klara av att "sitta fint" länge hon också.

Men tills hon gör det, blir det inga bilder......dom blir bara suddiga,

eftersom hon gör allt så snabbt.

"Hur länge vill du att jag ska sitta så här då?"

Att ta en bild av sig själv, det är det värsta jag vet......men vad sjutton,

man kan väl träna på att använda den där självutlösaren på kameran.

(Vilket jag också gjort i dag)

Stativ!

Det är nog en smart investering.....

Sötaste lilla Skorpunge, som jag ibland glömmer inte är så gammal.

(det där blev väl en väldigt konstig svenska kanske)

Jag vet att jag håller på att träna mig i att INTE skriva massor av lappar hit o dit,

på VAD jag måste och INTE.

Hur sjutton ska det gå till?

Jag minns ju ingenting utan mina lappar.

Om man sakta trappar ner på "lappandet" då, kan det va nått'?

Provar det!

Ny vecka igen, nya insatser igen.

Kram

Susanne

Jag är helt tokig i sten!

Joo, det är faktiskt sant.

Runda, fina sjösten, det är dom allra finaste och bästa.

Om man ser sig omkring på vår tomt, då ser man massor av sten.

Sten som jag samlat under årens lopp.

Har tiggt från bönder, som med glädje låtit mig plocka sten på åkrarna.

Vid ett tillfälle, körde jag sönder min bil,

i min iver att få hem så mycket som möjligt på en och samma gång.

Packade alldeles för mycket i bagagen och i baksätet.....

PANG, sa det, när stötdämparna vek sig...oohps!

Dagen har ägnats åt "mina stenar", som fått flytta på sig, lite hit och lite dit.

Noga är det, med placeringen.

Dom finaste får ligga överst och längst fram   

           (Bilden från google)            

Men, man kan ju bara inte jobba hela dagen,

så vi åkte in till barnbarnen, Millton och Meya, en sväng,

för att titta på deras nya "familjemedlemmar".

Det här är Kajsa och Stella, två marsvins-systrar.

Endast 9 veckor gamla, och väldigt söta.

För tro det eller ej, men marsvin gillar jag.

När våra barn var små, då höll vi på att få en hel marsvinsfarm.

En hona och en hane = massor av ungar!!!

Marsvinsungar är helt färdiga när dom föds, med päls och allt, och otroligt gulliga.

Anser att det är viktigt att barn får växa upp tillsammans med djur.

Man lär sig många fina egenskaper av att ha djur.

Marsvinen är en födelsedagspresent till Mille,

men Meya får så klart också vara med och pyssla med dom.

Meya ja!!

Här har ni henne......hon älskar kläder,

och i dag skulle hon visa mig lite nyheter som hon hade i garderoben.

Mössa o keps, som var lika bra att prova på en gång, för att på så sätt spara tid   

Snygga solbrillor,  med massor av glitter!!

Och JACKAN!!!

Den har jag sett ca 83 ggr......men hon älskar den.

"Vill du se min "FINN-JACKA" mormor?"

Klart jag vill se den!

När hon säger FINN-JACKA, så ramlar man ihop av skratt   

Goaste tjejen (som har lite problem med fingrarna) 

Inte jätte-tama ännu, Stella och Kajsa, men det blir dom säkert snart.

När vi ändå var i stan´, tog vi en promenad i city med Ronja o Skorpan.

Södra Promenaden var som ett hav av Scilla.

Vackert!

Men snälla Skorpan! Kan du inte titta upp en liten liten stund bara?

"NÄPP!!!"

Till slut så gick det, med lite övertalning, när jag sa att husse kommer nu!

"Jaa, var tog han vägen, förresten?"

"Husse bara försvann!!"

"Mm....vad det luktar gott här då"

"Kom matte, vi går in!"

"På spaning efter en försvunnen husse?"

Folk som skulle passera genom här, frågade om det var ok att gå när hundarna stod där.

Självklart.......knalla på ni bara.

(Det fanns ingenting i världen, som kunde få dessa flickor att bry sig om något annat

än om och när husse skulle komma.)

"Näe, det går bara inte att sätta sig ner just här matte....det sticker så i rumpan!!!"

"Nu, nu kommer visst husse där borta....och han har några kartonger med sig.....säkert till oss"

Fantastiskt att dessa blommor får stå relativt orörda i stan!

Det svåratse med att sitta stilla i stan.......det är alla människor som vill komma fram och hälsa.

Då är det inte lätt att sitta stilla inte.

"Jag funderar lite....tänk, tänk, tänk.......vi fick inte alls mycket,

av det där som låg i kartongerna från stan?"

"Bara några småbitar"

Det var allt från oss i dag.......

Kram

Susanne

"På förmiddagen kom det en kille och hälsade på, minsann!"

"Jag vet inte riktigt vad som hände, men han blev visst lite kär i mig"  

"Du måste lära dig att säga ifrån ordentligt, Skorpunge!"

"Säger man NEJ, så är det NEJ....inte vela hit o dit"

"Kolla på mig......bara att spänna ögonen i grabbarna"

"Ok....ska tänka på det nästa gång, Ronja"

Började med hälsningsprocedur och en skogspromenad.

"Hallå, matte! Går det bra att fota?"

En tur i skogen, och lite trötta hundar.....

Crendo, han blev så kär i Skorpan, att hon fick gå in en stund.....

Då tar jag väl dig då, Ronja, tyckte Crendo.....

En väldigt dum tanke........

"Ville du något, grabben?"

"Men vi kan väl leka lite bara, Ronja?"

"Ok, visst!"

"Kom igen då, Crendo!"

Jobbigt att vara grabb ibland!

"Skulle vara kul om den där lilla Skorpungen kunde komma ut en stund......"

Efter "herr besök", har vi bara tagit det lugnt. (förutom påbörjad tvätt av alltanen)

Skulle bytt däck på också bilen, men inte sjutton blev det så inte.

En skön fredag, som avslutades med grillat.....

Kram kram, och ha en skön helg alla vänner, och dom som jag känner   

Susanne

Ni känner säkert till Mammut.

Grand Danois-killen, som vi brukar vara på utflykter med.

Hans matte och jag, vi har känt varandra länge, länge,

och det har alltid varit hundar inblandade, så det är några som passerat i våra liv.

Man blir väldigt sammansvetsade, av allt detta.

Att uppvakta varandra när vi fyllt år, det är inget vi har gjort,

bara av den enkla anledningen att det finns ingen anledning egentligen.

Att "byta" presenter, det är vi helt överens om, att det är inget för oss.

Nu hade jag bara fått en liten kul idè........skulle överraska med en utflykt

på okända marker, och avsluta allt med en bit mat.

Som sagt, jag hade kollat upp att det fanns pluppar på träden, och ordnat kartor,

så jag hade en liten liten aning om var och hur vi skulle gå.

En gammal kolarkoja.

    Glada hundar, som var fulla av spring, när vandringen började. 

"Det bästa är att ha samma pinne!"

   Vi "traskade" runt en sjö, vilket alltid är populärt!

Gick över en mil, och hela vägen fanns det gott om bänkar/bord,

för att inta den medhavda matsäcken.

Det här, det är tjejen som aldrig får någon mat, om ni frågar henne!

Hon letar mat överallt.

"Gamla grillplatser, dom kan vara rena rama guldgruvan!"  

Det gäller att se upp bara, för människor kan kasta ifrån sig nästan vad som helst.      

Över stora Skvattram-mossar, och långa spångar gick vår vandring.

Och lite på bord också   

"Nu blev det visst helt stopp där framme igen?!"

"Mammut!!"

"Vad gör du?"

Skorpungen, så söt och go   

Dags för Cavaletti!

TRE I RAD!

Nästan alltid i samma ordning.

Ja, vad ska man säga?

Vackert, väldigt vackert. 

En fiskare såg vi utmed slingan vi gick.

Han  tyckte vi hade fina hundar, och väluppfostrade

När det väl börjar skymma, då skymmer det snabbt......

Bara en bild till.........

När vi kom ut ur skogen, och ner mot havet igen, då var det lite ljusare igen.....

Här kom en av lotsbåtarna in mot hamnen, efter utfört arbete.

Tänker på en barnprogram, när jag ser dom här "söta" små båtarna.

Minns inte namnet, men den tecknade båten var så gullig........vet någon vad jag menar?

Många många bilder blev tagna i dag....bara några finns här i dag.

Men det är ju en dag i morgon också.....

Nu ramlar ögonen ihop, så jag tror jag ska försöka vara lite smart!

Lägga mig ner!!!   

En bra dag, när det är som bäst.

Kramar

Susanne

Så där.....nu hann nästan den här dagen också ta slut i ett nafs.

               Men vi hann med en hel del......och NEJ, min "hemläxa",  

den klarade jag inte i dag heller.

       Tänkte, om jag försöker satsa på att "hinna med" den,

med början nästa vecka...kanske?    

Hade ett veterinärbesök inbokat i dag......men tyvärr,

så kanske jag ska vänta med att skriva om det här.

Det kan leda till så mycket onödigt pratande och spekulerande, om ni förstår vad jag menar   

Men, hos veterinären kom vi att prata om en annan åkomma.

Hundar som liksom svullnar i pannan/ögonbrynen.

Det har jag faktiskt sett på nära håll.

Jag reagerade tidigt på Quila, när hon blev sjuk,

att hon såg väldigt svullen ut i ansiktet.

Jag trodde det kanske berodde på hennes huvudvärk, eftersom hon först fick hjärnhinneinflammation.

Det var inte varje dag jag såg det, och framförallt, så såg jag det på bilder som jag tog.

Vissa dagar var värre än andra.

I dag fick jag alltså reda på, att det kallas "Puffy-Face", och ofta syns som ett symptom

vid den form av cancer som hon fick.

Mycket   intressant.

Som tur är finns det inga som helst tecken på något "Puffy-Face" här inte.

Tungan rätt i munnen, säger Skorpan, när det är dags för apportering   

Hur som helst, så träffade vi i dag en väldigt noggrann veterinär, OCH trevlig!   

En del prover togs, som vi väl får svar på om någon vecka.

Duktiga Ronja, som stod i nästan en timma på bordet, utan att säga ett pip.

Go´o gla`, det är Ronja det   

"Bra på att hämta den här "träbiten", det är jag också!"

"Stenträning" med Skorpungen!

Ronja

"Jag var faktiskt också väldigt duktig på apportering, så det så"

"Blir bilden bra så här.....om jag sträcker på mig riktigt ordentligt?"

Någon frågade häromdagen, om Skorpan fyllt två år ännu.....

Eh....näe, sa jag....och kom på att hon ju inte är så väldigt gammal alls...ÄNNU!

Simningen hoppar vi denna veckan....men gissa att Ronja

(och Skorpan också faktiskt) blev besvikna i dag.

Det var på samma ställe som simmet är, som vi i dag besökte en veterinär.

Ronja gnällde som en tok, så fort vi svängde in på parkeringen......hoppade ur bilen, glad i hågen.....

"Jaa, hurraaaa, vi ska simma i dag!!!"

Gissa att besvikelsen lyste i hennes ögon, när vi gick in i en annan dörr

I dag börjar grästiden!

Tiden då man får in massor av gräs.

Gräset klipptes för första gången i år..............

Grönt är skönt!

Kram

Susanne

Ronja o Skorpan ligger helt utslagna, efter dagens "bravader", och det ser så skönt ut.

Ska snart göra dom sällskap.

Dagen började med en träff med två av våra barn.

Trevligt prat, där hundarna så klart var närvarande.

Fortsatte sedan mot "Mollevallen" där vi brukar träna sennendrag.

Jag har kört lite hemma, men i dag var första riktiga träningen för både Ronja o Skorpan.

Det momentet som vi hade mest problem med förra året, det var treans slalom.

Fy, vad jag gav upp många gånger.

Funderade, klurade....försökte hitta ett sätt att få Ronja att förstå vad jag menade.    

Det ÄR svårt, och ska, så klart, vara svårt, när man kommit till det sista arbetsprovet. 

  På den sista tävlingen förra året, lyckades i alla fall Ronja och jag att klara det.

Nu ska vi göra det en gång till, för att Ronja ska bli champion, vilket är en stor utmaning.

Vet att jag lagt in den här ritningen över treans slalom tidigare,

och det är kanske svårt att förstå hur man ska gå.

Men följ pilarnas riktning, så ser man, att man går slalom mellan dubbla konrader,

för att sedan vända upp, och springa/gå rakt igenom raderna.

Hela tiden måste föraren hålla sig BAKOM vagnen.

Det som hände i dag, fick mig nästan att tappa fattningen. (Av glädje)

Ronja "traskade på", mellan konerna, gjorde allt helt rätt!!!

WOW!!

En gång, kom hon en aning för långt fram med vagnen,

så jag såg att hon inte skulle komma runt, utan att välta en kon.

Kommenderade STANNA, sedan BACKA, för att därefter fortsätta med framåt, vänster igen.

Att hon fixade detta, det trodde jag var helt omöjligt....men hon gjorde det!!!

Underbara hund!

Vi körde även plankan några ggr, och efter några "övningsvändor" klarade hon även den.

Gissa att jag blev glad.

Så var det dags då....dags för den här lilla tjejen att göra ordentlig debut. 

På med vagnen, som Skorpan tycker mycket bättre om än skakelhjulen.

Det beror säkert på, att Skorpan har så bråttom hela tiden,

och springer man fort i svängarna, med skakelhjul på, då liksom flyger dom där hjulen!

Det känns lite läskigt   

Vagnen är betydligt tyngre, och därför mycket stadigare.

Dessutom ledad, och följsam.

Vi började inte med något moment direkt, utan körde mera lite allmänt,

så hon fick bli säker på just dragandet. 

Vill ju inte att hon ska bli rädd, eller tycka det känns läskigt.

En liten slalom, höger/vänster svängar, stannande........

Hon var så duktig, vår lilla stjärna   

"LIGG" med vagn, det var lätt som en plätt, tyckte Skorpan. 

Kan kännas lite konstigt, eftersom det går emot både här o där.

Snabbheten har hon också där.

 Över förväntan det är summan av dagens drag!

Lite fika i solen (även där)

för att sedan hinna med lite spring och bus i skogen.

"Man kan ju inte bara jobba hela tiden?"

Efter promenad, kom vi fram till den här vackra platsen.

Det är så man får "stå-päls" av dessa underbart vackra platser som finns runt omkring oss. 

En av tjejernas kompisar, Linus, han är en "hejare" på att "dyka".

Han kastar sig verkligen handlöst ut i vattnet......

"Ska jag äta upp dig va, Linus?" 

Skorpan tror hon är tuff!!!

Ronja blev så glad när hon såg vattnet,

och förstod att hon skulle få bada......

Det var väl klart hon skulle bada   

 Det bästa som finns!

Så var det dags att vända tillbaka mot bilarna igen........

"Kommer ni, eller....?"

Linus hade bråttom, bråttom till bilarna.

Nu blev det inte som jag tänkt/lovat i dag.......Vad det är jag lovat?

Tar det i morrn......

I morgon ska vi till veterinären också  

Kram på er där ute

Susanne