Nu så, äntligen har jag kommit "till ro"!

Många telefonsamtal, många som hört av sig och undrat över den här lilla tjejen.

Man/jag blir rörd!

Så många fina vänner som tänker på henne. 

Då kan ja berätta......

Cesar, den mycket "sympatiska" veterinären som vi täffade senast vi var där,

han hade bestämt att i skulle träffas även i dag. Att just han ville ta hand om Skorpan

Skönt att för en gångs skull få träffa samma.

Han klämde och kände på Skorpans mage, vi diskutterade hitan o ditan,

vad trodde han nu då?

Joo, vi var ganska eniga om behandling.

INGEN BEHANDLING ALLS!!!

Nu får det vara bra.

Skorpan har haft det väldigt jobbigt, hennes mage har tagit mycket stryk.

Vi trodde nog båda två, att hennes "sträckningar",

dom beror nog helt enkelt på att hon mår "tjyvtjockt" i lilla maggen.

Som magkatarr, skulle man nog kunna säga.

Flera av veterinärerna hade haft "rådslag", och dom var eniga.

Stygnen so finns kvar i magen, dom känns tydligt på utsidan.

Så visst, man kanske kan tycka att man kunde öppna och plocka bort dom,

men problemet är då att man åter igen måste sy!!! 

Skorpan röntgades i alla fall, för att se hur det såg ut i dag,

och om man kunde se något konstigt.

Allt såg bra ut, och Skorpan var sååå duktig,

låg så stilla på bordet.

Jag känner mig lättad!

Inga restriktioner längre, "Låt henne leva precis som vanligt!", sa Cesar!

Hade även bokat en simtid till Ronja, när vi nu ändå var i Norsholm.

Ronja älskar ju som bekant att simma.

En riktig favorit, det har den här fyren blivit.

Ronja vill knappt byta ut den mot godis!!!

Det gick så bra, Ronja hade absolut inte tappat orken....inte lusten att simma heller, för den delen   

"Men jag då?"

"Måste jag sitta här innanför och bara titta på?"

"TRÅKIGT TRÅKIGT"

 Som tur var, hade jag fått klartecken från veterinärerna,

att Skorpan fick göra som hon ville. 

Hoppa  du bara om du vill!!

Och det sa hon inte nej till.

Hon fick ha lina på sig, så jag hade lite kontroll

Det är allt lite svårare att fota eller filma Skorpan,

allting går liksom en aning snabbre i hennes värld.

Men hon är en duktig tjej   

(Tanken var så klart att filmen skulle in här NU! Men det gick ine!!!) Grr....!!!

Tvättade hundar....

Man är väl smart....Skorpan fäller så oerhört mycket,

så jag passade på att lämna av en hög med päls på "simmet".

Kammade, blåsta.......

Skrev om ett schampo jag hade fått möjlighet att prova, för vita pälsar.

Det passade ju bra i dag.

På den här bilden syns det tydligt vad jag menar med Ronjas färg inuti pälsen, liksom.

Ser mera rosa ut.

Har provat mängder av olika schampon, men helt utan effekt.

Det växer iofs bort, och redan ser man att dom två cm närmast skinnet,

där är det så där vitt, som på en valp!!

Testing testing!

   Joo!!! Jag är riktigt nöjd med resultatet!

VITT VITT VITT!!

Nu mår jag bra! Det känns som om det blir toppen nu.

Länge sedan jag sa dom orden.

Ah, just det ja.....Glömde berätta en väldigt trevlig grej som hände i dag.

Men nu håller jag på att tappa huvudet,

och det är kanske smart att förflytta sig innan det dunsar i bordet.

Kramar

Susanne

        I den bästa av världar, så finns det inga hundar som är sjuka.

   Och inte någon annan heller, för den delen.

    Men nu är det ju så det är, att det finns alltid någon som inte mår bra.

Jag har en orolig känsla, som jag inte kan bli av med riktigt......      

.....och som ni förmodligen förstår vid det här laget, gäller det Skorpan.

VARFÖR???

Varför vill inte hennes sår bli helt ok?

Hon har nu ätit 4 omgångar i rad med penicillin!

FYRA!!!

Det är INTE ok.

När man är en Skorpunge, på bara två år,

då ska man inte behöva genomgå allt det som hon gjort.

Visst är hon pigg och glad!

ALLTID GLAD!!

Det är så hon är bara.

Och då kan man ju ställa sig frågan VARFÖR känner jag som jag gör då?

ALLTID full fart mot nya äventyr,

det är Skorpan det.

Och Ronja, jaa, hon har också alltid varit en hund med fart.

Undrar om det är hon som överfört sitt sätt till Skorpan?

Eller, förresten, jag vet ju att det ligger i generna också.

RONJA

Det ÄR verkligen intressant med fåglar!

Skorpan följer mer än gärna deras väg i det blå.

Tror hon är lite avundsjuk faktisk.

Klart en Skorpa vill kunna flyga   

Angående min känsla då.....för hur Skorpan mår.

Har pratat med veterinär i dag IGEN, och dom håller med mig,

det måste undersökas på nytt.

Att hon sträcker på sin mage så ofta, det är inte normalt.

Nu hoppas jag att det finns en "enkel" förklaring,

och den skulle då kunna vara att hennes mage helt enkelt mår illa av alla mediciner.

Jag vill ju helst inte höra att dom vill öppna hennes lilla mage i morgon igen,

det vore bland det värsta som kan hända.

Hon ska i alla fall fasta, om i fall.

Jag mår så dåligt av att inte allt är BRA!

Kram

Susanne

                   Bergsgetterna!                 
            

På dagens utevistelse, där så klart även Mille o Meya deltog,

hittade vi några stora plaströr.

Ronja älskar spännande saker....men Skorpan, njae, hon är nog allt lite misstänksam.

Det som hände i dag är något som fascinerar mig mycket.

Ronja sprang fram och tillbaka genom "tunneln",

medan Skorpan istället sprang på utsidan, och så möttes dom båda i andra änden.

Men Ronja ville verkligen att Skorpan skulle prova att springa igenom,

så hon lockade och pockade på alla tänkbara vis.

Till slut måste hon nog sagt;

"Kom nu Skorpan, det här är jättekul, kom och gå bakom mig, så går det bra!"

Sakta tog dom sig genom tunneln tillsammans.

Ronja fortsatte med övertalningen, för att Skorpan skulle våga gå igenom helt ensam.....

"Kom igen nu, Skorpan, springa bara, så springer jag på utsidan....vi möts i andra änden!"

Efter det så tyckte även Skorpan att det här var riktigt roligt.

Det här med hundars språk!

Man (läs jag) kan titta på dom länge, och se hur smarta dom är.

Skorpans kroppsspråk visar rätt tydligt att nu jäklar,

kommer jag och "äter upp dig"

Stöddig ser hon allt ut här.

Ronja bryr sig ju inte nämnvärt om henne,

men är självklart med i leken, eftersom hon älskar att leka.

Kampen har börjat, och medan Skorpan kämpar förtvivlat med att få loss leksaken,

står Ronja och ser helt oberörd ut.

"Jobba på du, lilla Skorpunge"

"Haha, ta den då....om du törs!"

Och Skorpan, hon är ju inte så dum hon inte, och lyckas till slut "finta bort" Ronja helt,

snor åt sig den åtråvärda leksaken, och drar iväg så fort hon någonsin kan.

Åter till promenaden, som gick till hästarna, som "bor här" straxt intill oss.

"Hualigen, jag tycker nog allt att dom är rätt stora, så här på riktigt nära håll!!!"

När vi möter hästarna i skogen, då kan minsann Skorpan verka rätt tuff.......annat är det så här.

Tittade på gulliga katter i stallet.

En av dom hade en liten fotbollsmatch för sig själv   

Det här måste väl vara en riktig Svensk ladugårdskatt?!

Väldigt söt, om ni frågar mig.

Skulle fota lite....Meya var genast där, och erbjöd sig att hålla hundarna,

så dom inte sprang sin väg.

Det tackar man ju inte nej till!!!

Full koncentration råder   

Bästa vänner!

Skorpan och Milton     

Ännu en bild på våra hjärtan.

(som för en gångs skull blev helt ok på ALLA fyra)

Meya, Skorpan, Ronja och Milton.

Vad är det nu då, som jag ska vara tyst om?

Så klart kan jag inte var helt tyst,

eftersom jag nu kommer på mig själv med att skriva det här?

Jag skulle inte oroa mig för den här tjejen mera, det hade jag ju sagt.

Men.....det ÄR INTE helt bra med magen.

Ska ringa veterinären direkt när dom öppnar i morgon.

Jag bara måste få veta, jag måste få känna mig övertygad om att allt är som det ska.

Efter FYRA antibiotikakurer borde det väl verkligen vara helt läkt

och utan några som helst bakterier, eller?

Men jag är inte övertygad!

Det är något som jag inte riktigt är ok med....

"Efter en helg med barnen här, är man allt lite trött",

säger hundarna...."Man måte ha stenkoll hela tiden,

leka med dom när dom vill, och kela med dom när dom vill,

så nu sover vi nog gott hela natten."

Puss på dig men allra bästa vän.   

Och till er som just tittat in här...

Kram

Susanne

Jaa jösses.....hur gör man?

Det var den stora frågan i dag!

Milton och Meya (barnbarnen) tillbringar helgen med oss,

och vi fick för oss att vi skulle åka spårvagn med dom.

Det måste man verkligen göra, när man bor i en stad som har spårvagnar.

Som barn åkte man massor av spårvagn,

men vi räknade ut att det måste vara minst 35 år sedan nu!!!!

Hade hört mig för lite här o där,

hur det går till i dag.

Visste att det i alla fall INTE gick att betala med vanliga pengar.

Jag fick helt enkelt ringa till folk som med säkerhet visste svaret.

För 40:- fick vi åka alla fyra, var vi ville, byta var som helst, under hela 75 minuter.

Tycker det var rätt billigt.

Uppskattades av oss alla!!

Får väl se om det dröjer 35 år till, innan vi gör om det?

Under tiden väntade hundarna i bilen, och när vi kom tillbaka,

gick vi en promenad runt Strömmen.

Jaa, bra hundhjälp hade vi ju med oss.

Han är så duktig med hundarna, Mille, men inte så konstigt kanske?

Han är uppväxt med dom.

Ömsesidig respekt handlar det om.

        Regn regn regn, så gott som hela dagen.....men, vem bryr sig?

Inte vi!

Man bara måste ha en bus-stund varje dag, det är ett behov, helt enkelt!       

Och grisen, den vill ju alla ha....bästa grisen.

"Den här då Ronja, vill du inte ha den???"

"Ta den du, ta den bara!!!"

"OM DU TÖRS....moahahaha!!!"

Söt-Nöten!   

Joo men självklart, även denna tös!

"Är det någon som vill hänga med mormor till sgoken en sväng?" frågade jag.  

Ronja o Skorpan stod genast på led vid grinden...."Vi vill, vi vill!"

Tokhundar!....som jag blir så glad av att se på när dom leker och har skoj.

Blev lite snopen, att den här tjejen också ville följa med till skogs,

det hade ju trots allt börjat skymma lite.

För säkerhets skull, fick ficklampan hänga med......och jag lovar, den lyste heeela tiden,

i fall att, liksom.

Men Meya, hon är inte mörkrädd inte.....nej då, inte alls....  

Lite trötta.....

För hur som helst, så är det lite mera liv och rörelse här hemma en helg som nu.

Och är man hund, så måste man hålla koll på allt och alla.

Mera av innehållet i det röda paketet!

Har provat en mängd olika schampon för att få den vita delen av en bernerpäls vit.

Då menar jag riktigt vit!

Ingenting har varit så bra som jag vill.

Nu har jag fått möjlighet att testa det här, vilket jag är så sugen på att göra.

Snart så!

Tyvärr så har jag inte så jättestora förhoppningar, men vem vet....plötsligt händer det kanske.

Och nej, det är INTE svamp som orsakat missfärgningen, och ingen annan sjukdom heller.

Låter jag det vara som det är, så växer det snart ut ny fin päls igen,

men om man nu inte vill vänta då??

Tänkte ta ordentliga före o efter bilder, när det är dags för bad.

Alltså, jag älskar det där röda paketet   

Rekommenderas till: Vita, svarta, grå,

bruna och röda pälsar där man vill få bort oönskade varma toner.

 Späds 5:1 upp till 10:1

 Ett milt örtschampo med ginseng som är skonsamt mot känslig hud och bra för pälsen.

Tar bort oönskade varma toner i svarta och vita pälsar.

Detta schampo bleker inte utan förstärker ursprungsfärgen.

 Speciellt bra till vita, svarta, silver, blå

 Ingen stark doft, men ändå fräsch och behaglig.

Våra produkter är anpassade för parfymkänsliga kunder!

Nu så...barbarnen snusar så sött, morfar snusar så sött....så var det då jag....

Jag har lite svårt för just den lilla detaljen.....snusa sött   

Kramar till den som vill

Susanne

          Nya platser är alltid lika spännande.

Var ska man hamna???

Jag hade verkligen ingen aning var den lilla grusvägen skulle leda oss,

och blev glatt överraskad när skogen tog slut och jag såg den lilla sjön som låg helt spegelblank.

Om man/jag vill hejda badtokiga hundar från att bada,

då får man vara konsekvent.....hela vägen.

Det var inget jag ens försökte i dag.

Simma simma simma!

Skorpan tycks inte ha några som helst problem med simningen.

Nu fick hon inte vara i vattnet så värst länge, men några simturer blev det.

Man såg riktigt hur hon njöt.

Ronja har också alltid älskat att simma.

Hon trampar vatten en bit ut, och väntar på att jag ska kasta något som hon kan hämta.

Det var riktigt skönt.

Och när man simmat, då händer alltid något med hundarna.

Dom får "tok-ryck"!

Springer och busar som....jaa, "tokar".

Skorpan är nog den som är mest tokig, nu när hon verkar må så där riktigt bra igen.

Som tur var, upptäckte hon att bryggan var full av stora springor,

som hon lätt skulle kunnat fastna i....

Fråga mig inte hur hon gjorde, men det såg ut som om hon flög tillbaka.

Det här som jag gjorde i dag......det är så himla härligt.

Åka in på en liten skogsväg, parkera, och bara gå......

Eftersom jag hittar som en guldfisk, och inte vill riskera att helt gå vilse i skogen,

satt jag GPS'n, så att jag åtminstonde skulle hitta tillbaka till bilen igen.

         Jag har vid några tillfällen sagt till hundarna, eller framförallt Ronja,

                   att gå till bilen, och hon har alltid lyckats leda mig dit.                

Men jag törs inte riktigt lita på henne i alla fall.

SPRING!!!!

Full fart.....

Vi gick några km, alldeles stilla och tyst i skogen.

Man hör minsta lilla knak, och det gjorde vi.

Fanns tydligen mycket hjort i närheten.

Väldigt intressant, tyckte hundarna.

Jaha, så var det lite spännande att se om vi hittade tillbaka då.

Men det gick bra, bara att gå mot "den lilla pluppen" i mobilen, som visade var bilen stod.

Jag erkänner, jag blir allt ganska glad när jag lyckas komma tillbaka till starten.

Det blir snabbt mörkt, klockan hinner knappt slå fyra, så släcks alla lampor.

Kolsvart!!

Fram med hundblåsen så fort vi kom hem.

Eventuella fukteksem ska inte få en endaste chans.

"Är du klar snart nu....jag är såå himla trött!!!!" Zzzz.....

En till "trötter".

Det känns alltid lika skönt, när man kommer hem efter en dag som i dag,

med skitiga blöta hundar, som blir torkade, får mat,

och sedan går och lägger sig, och snarkar högt och ljudligt.

Det där röda fina paketet som kom i brevlådan,

det innehöll flera saker än den superbra kardan/krattan,/kammen.

Nästa sak som jag provat i dag, det var den här "väskan".

Det fanns plats för allt det nödvändiga.

Små fack, alla med dragkedja.

Man kan även "hänga fast" hundarna i dom öglor som finns.

Kanske inte världens mest hållbara, om det är stora hundar som drar till ordentligt,

men för en stund, om man vill ha händerna fria, fungerar det säkert bra.

På sidan hänger även en vattenskål!

Så blev det kväll......det gick fort?!

Solen ramlade visst ner i den lilla sjön?

Kram

Susanne

                 Åh, så himla härligt det känns att vakna upp med en sol rakt in i sovrummet!                       

Då blev jag glad.

Fm ägnades åt...jaa, att ta vara på dagen, skulle man kunna säga.

Vi säger det hela tiden....Ta vara på dagen, var rädda om varandra, jaa, ni vet...

Men det gäller att göra det också!

Så det gjorde jag/vi   

Jag tror, att även hundarna känner av vårt "braiga" humör.

Är vi glada och känner oss tillfreds med livet, jaa, då mår nog dom rätt bra också.

Spralliga, och lite smått galna hundar.....som vi gillar!

"Dubbel-profil"

Men så "spritter" det i mig.....och jag skulle ju ändå iväg på "kompisträff" lite senare i dag,

så vad sjutton, vi stack på utflykt!

HOPP IN I BILEN!

"Bilen, den är bland det bästa vi vet,

för då vet man säkert att det kommer hända något kul....oftast!"

Efter en tur med flickorna utmed Göta Kanla och sjön Roxen,

(UTAN KAMERA!!! Bara mobilen till min hjälp.....Så tokigt!)

åkte vi till Norsholms djursjukhus....IGEN!!

Men nej då, den här gången var det ingen Skorpunge inblandat i besöket.

Ronja och hon fick ligga och vila lite i bilen efter allt spring,

för nu skulle jag följa med min vän Lotta och hennes Gazton på "vattentrask".

Har aldrig provat med flickorna, och inte heller sett någon gå där.

Spännande att se hur det går till.

Först av allt, var det hälsning som gällde.

(Och lite mutor)

"Joo, men du var helt ok ändå......mata på du bara,

jag kan ta några Frolic till tror jag!"

Gazton, alltid sugen på något gott   

"Ok då, känn på mig då....lite snabbt....."

Så var det dags att bli instängd i "trasken"

Inga som helst problem.....Gazton gillar ju dessutom vatten.

Sakta och lugnt fylldes det på vatten, och så helt plötsligt började botten röra på sig.

Gazton fattade snabbt vad han skulle göra.

Det här var första gången, så han fick ta det lite lugnt.

Han är en lite äldre herre, då får man väl inte hasta fram   

Duktig kille!

Att gå till brevlådan var riktigt kul i dag!

Där låg ett RÖTT paket till mig.

OJ OJ OJ, spännande!

Jag har letat som en tok efter en karda/kam, liknande den här.

Den här har säkert 30 år på nacken, och börjar bli rätt nedgången.

Skaftet liksom snurrar runt, och "någon" x flera, har tuggat på det.

Jag har inte lyckats med konststycket att hitta någon liknande, förrän NU

Skrev till en vän, som har en webbshop, där jag är en trogen kund.

Undrade om hon möjligtvis hade sett något liknande,

om man kanske kunde hitta det någonstans.

Och tänka sig, hon hade just fått in dessa!

Man får mycket bättre grepp när dom ser ut så här,

och jag gillar inte den varianten vars piggar snurrar, eller åker in när man trycker på dom.

Har inte hunnit prova den på en hel hund, bara testat lite, och jösses vad den var bra!!

Precis det jag letat efter.

Var jag hittade den??

HÄR!

Som ni säkert såg, så var paketet mycket större,

än att det bara skulle rymmas en karda där i.

Oj oj oj, säger jag igen.....vad fina/bra saker.....

Men nu tar vi en sak i taget.....förlåt mig, hehe   

Bra härlig dag i dag!

Och Skorpan då.......inte en endaste lite var-droppe har jag kunnat klämt ur såret på två dagar nu!!!

Näe, jag tror på det här!

Hon kommer bli helt bra nu....inte en chans att det skulle bli något annat nu.

Det har jag bestämt!!

BASTA!

Kram

Susanne

                Läkarebesök....Skittrist att skriva om, så det struntar jag i          

Det här är mycket trevligare.....hundar!

På spaning i city.

Ujujuj, vad mycket att hålla koll på.....

Framförallt änderna, som vill komma riktigt nära,

men även människor och hundar i rörelse.

För oss blir även det väldigt bra träning.

"Nix!!!"  sa Ronja....

"Jag har ingen som helst lust att ha fram mina öron just nu!!"

Jag är så nöjd......vi har kommit så långt.

Men inte heller det här är något som kommer per automatik,

vi har helt enkelt tränat.

I början kändes som att gå med två väldigt kärlekstörstande individer,

som inte fått någon som helst kärlek av sina ägare.

Jösses ja...Skorpungen var helt klart värst.

"Vadå???"

"Vill inte ALLA hälsa på  mig???"

Jag har absolut ingen åsikt om mindre hundar.....men ofta händer det

att Ronja och Skorpan blir helt galet utskällda av just små hundar, när vi är i stan'.

Har ingen aning om varför dom börjar, och dom slutar verkligen inte.

Samma sak i dag, så klart.

En man försökte fly från hela situationen, (möte med oss)

genom att gömma sig och hunden i en trappuppgång när han såg oss.

Då är det en skön känsla, när ingen av hundarna ens ägnar mannen eller hunden en blick.

Men jag minns så väl hur det har varit, innan vi kommit ända hit.

Rent av skitjobbigt.

Med tidigare hundar, för många många år sedan (när jag inte visste bättre)

så undvek jag nog problemet, och gick inte i stan', helt enkelt.

Förnekelse.....  

"Varför skäller du så på oss???"

Så var det då mina tankar ang. Skorpan och hennes mage (igen)

MEEEEN, vad jag tjattrar om den.

Jag har läst och läst om  problemet ihopväxta tarmar, eller stygn som irriterar i buken.

Samma problem finns ju inom människovården.

Men.....

Om, bara OM, det nu skulle vara någon av dessa två "åkommor",

så kan jag tycka att Skorpan skulle må lite dåligt, på något sätt i alla fall.

Nu mår hon ju BRA!

Allt är bara bra, förutom då att hon sträcker på sig lite väl ofta, enligt oss.

Vi ser en stor skillnad från tidigare, innan "MAJSEN".

När jag säger sträcker på sig,

så menar jag att hon har fram tassarna,

och lutar sig ner....som att hon står i "Vill-du-leka-med-mig-ställning"

(Förstår man hur jag menar nu?)

    Och vad jag vet, så gör hundar så om dom mår illa/mår dåligt/som magkatarr/kör i magen....t.ex      

Därför tror jag nu, att problemet är att hennes mage/tarm är så irriterad från ALLA antibiotikakurer.

Vad sjutton, vem skulle inte må lite dåligt i magen av det?

JAG MÅSTE FÖRSÖKA TÄNKA POSITIVT NU!!

Jag håller annars på att bli smått tokig/tokigare, av all oro jag känt.

Att behöva öppna hennes mage ännu en gång, det vore så tråkigt.....

Nåå, vad tror ni om min teori?

Och så, sista orden nu......lite fakta som jag lärt mig i dag!

Sedan 1967 har detta, ganska vackra, glaskonstverk stått i Norrköping.

Den heter "Prisma" och är hela 11,5 meter hög.

Jag minns faktiskt invigningen......men har nog aldrig riktigt tittat på den ordentligt.

Men, med åldern händer det visst något med intressen man inte haft tidigare....

Konstnären heter Vicke Lindstrand.

 "Prisma" är uppbyggd av tretusenfemhundra limmade glasskivor!!!

Bra dag, och lite lärorik.

Sedan på med reflexvästarna x 4 för en lång kvällspromenad.

Kram

Susanne

I dag hände något.......

Jag  var verkligen helt oförberedd.

           Mobilen ringer.......Norsholms Djursjukhus???

För några sekunder snurrar tankarna  iväg, som dom gör på mig.

Vad/varför ringer dom?

I andra änden var Cesar!

Det var den veterinären som vi träffade senast, när Skorpan fick sitt nya, rätta penicillin.

Jag gillade honom.

Han ringde bara för att fråga hur Skorpan mådde.

Hur gick det med medicinen?

Mådde hon fortfarande illa?

Sträcker hon på sig lika mycket?

Med den jäkla otur vi haft med veterinärer, måste jag säga att jag blev rörd.

Han sa att han tänkt mycket på henne, och funderat en del.

Jag berättade att jag fortfarande kan trycka ut lite var, men det har blivit mycket mindre.

"Läcker" inte ur varje litet hål längre.

Så var det då det där med att hon sträcker på sig..........

Det skulle kunna vara att stygnen, som hon förmodligen fortfarande har kvar i magen,

som retar slemhinnan, och det känns obehagligt för henne.

(Det kan ta upp tilll ett år innan stygn som ska lösa upp sig själva försvinner)

Eller...... 

Det skulle även kunna vara så att tarmen växt fast i sig själv, eller i något annat organ!!

NEEEEJ! Inte det!!!

Hur tar vi då reda på det?

Går det att se på rtg?

Eller ultraljud?

Ev. kan man se det på rtg, men inte säkert alls.

AHH, jag tror jag blir tokig......

DET FÅR INTE VARA SÅ!!!

OM det nu skulle vara så att man misstänker något av detta, så finns bara en sak att göra....

Öppna igen, och kontrollera.

Stygnen får man då plocka bort....allt är läkt sedan länge nu.

Och skulle det finnas något som växt samman, jaa, då går det att fixa också.

Men hela jag skriker NEJ NEJ NEJ!!!

Inte öppna lilla Skorpmagen igen.

Det som talar emot att något skulle vara riktigt fel, det är så klart att hon verkar må så väldigt bra.

Äter bra, magen fungerar som den ska, hon är pigg och glad.

Det enda symptomen är att hon sträcker på sig.

Det var så jag märkte att något var galet, den där dagen, den 11 september.

Hon stod i vattnet i Vättern, och sträckte på sig.

Cesar, veterinären, han sa också att det varit bra att hon

inte fått vara stilla så länge som Valla sagt att hon skulle.

Att röra på sig, det är ett av sätten att förhindra att det händer.

Vad händer nu då?

Joo, vi är uppe på den "rätta" dosen antibiotika nu igen, 2 x 2 tabl, utan att hon mår illa.

Detta med hjälp av Probiotika OCH Pro-Kolin+ samt havregrynsgröt.

Skorpan ska fortsätta minst en vecka till, så får vi utvärdera efter kurens slut.

Om inget tillstöter, förstås.

Det finns inte med på min karta att det är något mera nu......Jag vägrar!!

Håll nu tummarna lite lite till bara, så att allt nu snart är bra.

Har tänkt lite på det här med att anmäla Valla

för allt Skorpan fått genomlida....men jag har ingen ide om hur?

Har heller inga större förhoppningar om att få rätt gentemot dom.

Jag vet att operationer i buken, det kallas för orena operationer,

vilket då innebär att man kan få en infektion.

"Staffar" finns ju helt naturligt på huden, så risken är rätt stor.

Och pengar...jaa, visst har vi massor av utlägg, och massor av resor...

Men det viktigaste är hur Skorpan mår, inget annat känns betydelsefullt.

Fortsättning följer.......

Bilderna är tagna i dag, på vår Linköpingspromenad i solsken.

Inte dumt alls att solen tittade fram.

Därefter invigdes Leon, mormors lilla nya "stjärnskott",

i hur mysigt det är med "go-fika"!

En riktigt mysig dag med dotter och barnbarn.

Kram på er vänner

Susanne