Startade med telefonkö, x 2!

Men jösses vilken tid det tar...30 min bara för att lämna sitt telefonnummer, så man kan bli uppringd.

Så nästa kö!

Tur man inte har allt för bråttom.

Min "hjärtdoktor" ville träffas ganska omgående,

"Så där kan du ju inte gå, förstår du väl?!"

Joo, klart jag förstår.....

 

                                   

Även ett samtal med veterinär ang. Skorpan.

Det har gått bra med höjd dos av antibiotikan, så nu i kväll fick hon sin rätta dos igen,

och jag registrerade inget illamående alls.

SKÖÖÖNT!

 Så var det det där med att hon sträcker på sig mycket mera

än vad som kan klassas som vanligt.

 

"Det KAN ju vara så att det stretar lite i såret?"

Men jag tycker det gått så pass lång tid?

När jag föreslog att det kanske kunde vara så

att hon gör det just för att hon inte mår helt ok i magen? så visst, joodå, det kan det ju också vara.

Gillar inte gissningslekar!!!

Hoppas det ger med sig snart.....men det finns fortfarande lite var kvar där inne under huden.

  

Skorpan är trots allt pigg och glad.

Det tycker jag om!

Vi hade kurs på dagen, och som vanligt är det en enorm kick,

när man får dom där AHA-upplevelserna.

Jag erkänner...är det någon som behöver tränas, jaa, då är det JAG!!! 

 Kursledaren förklarar såå bra...jag lyssnar och lyssnar, försöker memorera.....men det skiter sig direkt   

Minne som en guldfisk, det stämmer bra in på mig.

Men jag fick ett knep i dag!!!!!!!

Ett knep för att komma ihåg.

Filma all info jag får!

Då behöver jag bara backa lite, och titta ordentligt på inspelningen.

Smart!

I övrigt är jag rätt nöjd med träningen.

Klart vi har lång väg kvar, men Rom byggdes ju inte på en dag...och Skorpan, hon vill så gärna göra rätt.

 Så hamnade vi här....i stadens Norra Promenad.

Här finns det gott om löv i underbara färger.

Det finns en tråkig nackdel dock, och det är alla som rastar sina hundar här!

Dom har visst alla lyckats glömma bajspåsar.....ALLTID.

Det är bara att hoppas på att man inte sätter ner foten på fel ställe. 

Eller om man nu som jag HAR påsar med i fickan, jaa, då finns inte en enda papperskorg i sikte!

Dåligt Kommunen!!!

Ronja fick lite träning i stan. 

 Det handlade mest om FOKUS i dag!

 

  

Låter kanske som vi tränar som galningar, men jag lovar, det gör vi inte.

Det är mest lek o ch bus 

Och en och annan bild blir det kanske också    

Eftersom vi var mitt i city, fick bara en hund i taget vara lös.

Att riskera att det springer förbi en katt eller så, och en av dom får för sig att ta opp en jakt på den,

då vill det till att kunna stoppa dom, när dom är två som triggar varandra.

Näe, det chansar jag inte på. 

Åh, vad glad jag blir när jag ser Skorpan så här!

Allting kunde ha gått käpprätt åt skogen......Vilken lycka att hon är här.

AJ AJ AJ AJ AJ Aj!!!

"Jäkla boll o slå mig i ansiktet hela tiden" 

Nu är det bara lite mera vikt som ska tillbaka på Skorpan, men vi gör det sakta med säkert.

Hon får sin havregrynsgröt mellan måltiderna, och hon fullkomligt älskar den.

Ibland får även Ronja smaka, eftersom hon ser ut att vilja ha.....men näääe,

hon gillar det väl inte så värst mycket.

"Har du inget annat, säger hon, då kan det va?"

  

I morgon går starten hemifrån ovanligt tidigt!

Därför är tanken att jag ska hitta till sängen ovanligt tidigt också....hur nu det ska gå?

Inte ett ord om vädret har jag sagt.....och det finns väl inte mycket att säga....

Kramar

Susanne 

           En helg i familjens tecken.      

Det är ju aldrig fel.

Att ta vara på varje stund, det säger jag ofta,

och jag försöker verkligen leva som jag säger.

Jag såg ett program på TV i kväll, det handlade om just det.

Att inte ge opp, att ta tag i det man trots allt har.

Anders Ohlsson, mannen i programmet, hans liv, och framför allt hur han hamnde där,

 var så slående likt mitt eget liv.

Vi har båda flera steloperationer bakom oss, massor och åter massor av morfinpreparat,

allt för att klara smärtan.

Vi har liknande behandlingar bakom oss,

med skillnaden att han har haft oturen att en injektion gick helt snett.

Han blev förlamad.

Man kunde aldrig gissat att han hade sådan hemsk värk.

Det är just det!

Det syns inte utanpå......

Han hade hittat ett annat sätt att orka, nämligen att träna.

Det var hans sätt att leva och driva bort värken.

Jag har också ett sätt!

Mitt sätt är just det den här bloggen handlar om.

Hundarna!

Och skogspromenaderna, utflykterna......

Det gör att jag kan tvinga smärtan att inte ta över mitt liv.

Vilken otroligt människa han är......han hade bestämt sig för att LEVA, oavsett!

Det har jag också....

Om ni inte såg programmet.....se det! Tror det får många att förstå.

      

Här slår jag ett slag för något som hundarna gillar skarpt!

Dom här bollarna.

Man stoppar godis i dom, som lägger sig i olika fack,

och det är inte världens enklaste att få ut bitarna.

Det jobbas både länge och väl, och när bollarna efter en bra stund är tomma,

är hundarna ganska trötta i huvudet.

Vi har haft dom länge nu, och dom är välanvända, men dom är fortfarande som nya.

Dom kommer från  

CSIGORA!

En hundshop jag verkligen kan rekommendera!

Superbra service, snabba leveranser.....TOPPEN helt klart.

       

Hur mår då Skorpan?

Måste säga att hon mår otroligt bra, om man ser till allt hon gått igenom.

Vi minskade på dosen av antibiotika för några dagar sedan, för att se om hennes illamående ville släppa.

Och det har det gjort, hon verkar inte alls må dåligt.

Kan iofs bero på Probiotika, Pro-Kolin+ och havregrynsgröten.

Det är lent och snällt mot små "Skorpan-magar" det!

Finns bara ett minus, och det är att det fortfarande finns lite lite var kvar i såret.

Jag tror det beror på rester av suturerna, som sitter kvar.

Har en tid för telefonprat med veterinär i morgonbitti, så får vi se vad som sägs då?

Skulle så gärna önska att den här historien tog slut nu.

Träning träning och träning, det ägnade vi eftermiddagen åt.

Skorpan fick köra några moment, eller snarare delar av moment från sin kurs.
Hon älskar att träna.

Ronja då....jo vi tränar på att få henne gå helt rätt på "PLANKAN"!

Ett, tu, tre, så är det vår igen, och dags för dragtävling   

Batterierna känns verkligen laddade inför veckan.

Vi startar med "hjärt-doktorn" i morgon......sedan kurs.....och....

Visst ja, jag skulle ju inte röra ihop allt så mycket....SVÅRT!

Undrar jag om Ronja o Skorpan tröttnar på sin matte ibland?
På allt fotande....för visst vet dom vad som väntar när kameran är med.

Samtidigt är dom duktiga på att lyssna, och det är väl en form av träning det också.

ATT LYSSNA!

"Eller hur, tjejer!?"

Så fastnade jag i bildlek en stund också, men det kallar jag avkoppling   

Kram

Susanne

                  Promenad i lera!                 

Ja, det är väl det enda som finns tillgängligt snart, LERA!

Vilken gegga, och vilka skitiga hundar.

Inte för att hundarna bryr sig om det precis,

nej då, det är bara roligt med alla vattenpölar.

"Eh, är det ok att gå här tro??"

Skorpan struntar i vilket....ok eller inte, jag gillar't.

Att springa ute på åkrarna, och känna leran mellan trampdynorna.

Mysigt!

"Men guuud, vad du tjatar....jajaja, jag ska gå bort härifrån....snaaart så!"

"Jag kan komma till dig om du vill, och stänka ner dig lite"

"Äsch, var inte så rädd för lite lera nu, matte!"

Du är duktig du, Skorpan!

  

Ronja är såå nyfiken!

Nyfiken på VAD det är i den där vagnen som var med på dagens "lervällingspromenad"

"Jag vill också veta!!!"

"VAD ÄR DET I VAGNEN??"

Luktar väldigt spännande, det gör det allt!

  

"Av någon anledning, tyckte tvåbeningarna att vi var allt för skitiga

för att få nosa på det där som låg i vagnen i dag."

"Men vi hörde nog....hörde att det liksom pep lite......som en liten valp?"

Allt kommer väl ifatt till slut, därav ett rusande hjärta.

Högt blodtryck är ingen nytt, men just nu känns det inte riktigt ok.

Hundarna är känsliga, och känner av hur jag mår.

Finns alltid nära mig, vilket känns oerhört tryggt.....och skönt.

Man blir lugn.

"I övrigt har vi/jag full koll på matte......Hela tiden!"

Har under årens lopp som hundägare hört mängder av skräckhistorier om Valla Djursjukhus.

Men ändå har jag ibland blivit tvingad att vända mig dit.

Och man vill ju tro att saker o ting förändras till det bättre.

Men i dag fick jag ännu en gång höra en riktigt hemsk "historia",

som återigen handlade om personalens totala felbedömning.

Jag kanske borde anmäla Skorpans händelse till "ansvarsnämnden",

så att folk verkligen får veta.

Ingenting kan ju ändra på det som redan hänt, men om man kan förhindra att andra drabbas.....

Skorpan mår bra, förutom illamåendet av antibiotikan.

Men med lite hjälp, så fungerar det i alla fall.

Hoppas det fortsätter så dom här veckorna som vi har kvar av behandlingen.

Kram

Susanne

                       

          Först bara, en liten notis om "majs-magen"

Skorpan mår allt lite illa vid intag av den nya antibiotikan.

Men det fungerar rätt skapligt tillsammans med Probiotika,

och hennes älskade havregrynsgröt, så klart.

  Havregrynsgröt är snällt mot små "Skorpunge-magar" minsann.

hade kontakt med en Norsholms-veterinär i dag, som planerat,

och vi kör nu på med en tablett morgon o kväll.

OM det nu mot förmodan skulle vara så att något tillstöter i helgen,

              så skulle jag genast sätta ut penicillinet.         

Det känns BRA nu!!

Dom orden var länge sedan jag tog i min mun....det känns bra nu!

Skönt att säga det.

Vi drog på utflykt....igen!

Och, vi fick sällskap i dag, av kompisar.

Här saknas en liten vovve...eller så liten är hon väl inte, vår vän Milla.

Hon var lite upptagen med......Ja ja, här är i alla fall Skorpan, Ronja och Chilli.

Riktigt tråkväder för fotografering, mörkt och trist.

Men för oss och hundarna var det perfekt.

Skorpan och Chilli, som inte är så gammal ännu, (tror matten sa 8 månader....eller var det kanske 10???)

dom blev snabbt dom allra bästa vänner.

SÅÅÅ himla kul dom hade!

Chilli var väldigt lyhörd och kunde hundspråket perfekt, och vågade absolut inte ta pinnen från Skorpan.

Låg snällt och väntade på sin tur.

"Hm....undrar om hon blir mycket arg på mig,

om jag lånar en liten bit av andra änden på pinnen??"

Vi satt länge länge och fikade...(ja ja, vi babblade väl lite också)

Ronja smög sig så sakta och försiktigt framåt burken....det kan finnas något lite kvar, kanske.

Dagens skog innehöll massor av väldigt goda pinnar.

Alla fyra hundar gillade dom verkligen.

Men det bjöds även på goda, smarriga ben när vi fikade.

Här jobbar Chilli med sitt ben.

Milla, även hon med godaste pinnen.

 Har ni tänkt på en sak?

Vad mycket olika namn vi kallar våra hundar för.

Man skulle kanske tycka att det vore svårt för dom att veta vad/vem vi menar,

men det tycks som att dom vet exakt vem vi menar.

Trots att det faktiskt är lite väl långsökta smeknamn vi gett dom ibland.   

Ofta rimmar det, i alla fall hos oss.

Dagens fyra hundar kallas bl.a för;

"Ronny-Ponny!

"Skorpy-Lorpy"

"Milla-Lilla"

"Chilli-Villi"

Och jag lovar, det här är bara ett av alla namn dessa hundar har fått   

Har ni många konstiga namn på era hundar?

Ronja håller koll på "små-tjejerna", och om det är nödvändigt,

så är hon snabb med att ingripa, och lugna ner allt lite.

(Eller vara med i leken hon också)

Åh, så "goa" dom blev, Skorpan och Chilli.

Vi stod ofta och log åt dom, när dom hittade på nya lekar,

eller när dom låg bredvid varandra och bara kelade lite.

Riktiga vänner, på samma vilkor.

Det var på vägen tillbaka till bilarna det hände.

Jaa, att Skorpan visst råkade "tappa" något i den här lilla fina "pölen"

Uj uj uj, vad hon letade....och letade.

Ända nere på botten!

Sååå duktigt sååå!

Om hon hittade vad hon sökte?

Mycket tveksamt....

Men glad var hon ändå.

Låter kanske konstigt att säga det, men jag blir glad, riktigt GLAD.

När hundarna är glada, då smittar det av sig.....snabbt!

Det har varit en skitjobbig tid ett tag, och jag kan inte påstå att jag mått toppen.

Men en dag som i dag, då fyller man på dom där förråden med massor av positiv energi,

och mår bara bra, helt enkelt.

Har man dessutom härligt sällskap på vägen, då är det fulländat.

Många glada skratt, både åt hundarna och oss själva.

(Vi hade lite problem med den där lilla detaljen att hitta rätt på kartan)

Trots gyttjebad......

.....och rullning i något oidentifierbart.......

....och ännu mera lerbad, så "rinner" det liksom av en hel del innan vi är hemma.

Ronja behövde inte ens ett bad, utan det räckte med att blåsa bort barr och mossa,

och en kamning på det, så var hon nästan som ny

  

Skorpan var väl lite värre, hon hade liksom gjort ett grundligare jobb helt enkelt.

Dessutom ville jag tvätta lilla magen ordentligt.

Den ser så torr och fin ut nu, och nu är det helt "tätt".

Måtte det fortsätta så nu!   

Inte mycket kvar av lervällingen här inte, och ännu vitare blev det efter tvätten.

  

Trötta, nöjda hundar, och en lika nöjd matte.

I morgon ville Lilla Leon träffa hundarna,

så det är väl bra om man ser lite "välkammad" ut då.

Att Ronja är den mest försiktiga med små bebisar, det har vi sett många gånger,

men hur det är med Skorpan, det har vi ingen ening om.

Men ärligt talat, så är jag ganska övertygad om att även hon kommer göra precis som Ronja.

Ronja ÄR en stor förebild för henne.

Hoppas jag kan få till några bilder på mötet   

Kramar till er alla

Susanne

Hur är det möjligt?

Jaa, det har jag frågat många gånger senaste dygnet.

       

     Så här var det!

I söndagskväll, då fick Skorpan den sista tabletten antibiotika för denna gång, trodde jag.

Det var TREDJE kuren sedan hon opererade bort den där majskolven, den 11 september!

(Märkligt, att det var just 11 september)

     

Ën envis infektion, som inte alls hade lust att ge med sig.

I tisdags, när jag kollade Skorpans mage, då höll jag på att få hjärtinfarkt, tror jag.

Ännu en gång, välde det ut var från flera ställen i ärret.

Det luktade inte heller hallon precis.

Jag var såå himla ARG, ni anar inte.....(Eller det gör ni nog)

Klockan var för mycket för att ringa VALLA då, men i går morse, då kastade jag mig på telefon!

Först ringde jag till Norsholms Djursjukhus, dit vi i normala fall vänder oss med hundarna.

(Men iom att majshistorien hände under jourtid, så hade vi inget annat val,

än att vända oss till Valla i Linköping, när det hände)

Fick prata med en veterinär, och berättade historien, frågade om vi kunde komma dit istället nu,

för mitt förtroende var NOLL och inget för Valla.

Måste tillägga att jag bad Valla ta en odling senast vi var där, (onödigt tyckte dom) som dom lovade ringa om,

så fort svaret kom, oavsett vad det stod.

Ingen har hört av sig?

Fick en tid i går em, och jag skulle också ringa Valla

och begära att dom faxade över journalerna på Skorpan.

Jag bad dom "snällt", (först) men dom skulle väl se om dom hann?

Ni fattar säkert  vad jag sa då!!!

Jag sa även att jag tyckte det var såå dåligt att inte svaret kommit på odlingen...

...Oj, säger dom då, den kom precis nu!!

Troligen!

För att korta ner denna historia lite (så ni inte "tröttnar") så fick jag INTE reda på svaret!!!

Nix, det var jag tvungen att boka en tid för att få? Har ni gört något så idiotiskt?

Skit i det, sa jag, faxa nu bara journalerna, så får jag svaret i eftermiddag.

Gissa att jag kokade.....

Det dröjde en stund.....så ringde Valla!?!?!

Chefen på Valla t o m!

"Det här var ju tråkigt", sa han......"att vi ännu en gång pratas vid när vi gjort fel"

Joo, för dom har gjort bort sig tidigare, i samband med att Skorpan fick operera bort en tand.

Men det är en annan historia......"Tandhistorien"

Han bad tusen ggr om ursäkt, för att, som han sa, Skorpan blivit felbehandlad.

Hon skulle givetvis fått nytt antibiotika för länge sedan.

Och ang. provsvaret från odlingen, joo, det kom för en vecka sedan,

så jag hade återigen fått en lögn slängd rakt i ansiktet. (eller i örat var det ju)

JAG HATAR LÖGNER!!!!

Jag orkade inte/hade ingen lust att prata med honom mera just då.

Och hur mycket han än bad, så ville jag verkligen inte befatta mig med dom mera, vilket jag sa.

Han lovade iaf skicka journalerna.

Så träffade vi då ytterligare en veterinär i går.

Han var trevlig och gullig mot Skorpan (viktigt för mig)

och gjorde en grundlig undersökning på henne.

Allt såg bra ut, förutom att hennes sår läcker äckligt var.

Odlingsvaret löd; Stafylokocker...+ något mera namn, som jag har glömt???

Det var just det namnet, som tydligen gjorde att det inte fanns så många valmöjligheter på antibiotika.

Ett antibiotika som tog död på alla bakterier en gång för alla.

Den bästa tänkbara sorten startade vi med i går.

Skönt........trodde jag ja!

Trodde ni det var slut här.......NÄÄHÄÄE DÅ!

En stund efter att hon fått dom första tabletterna i går, så kräktes hon upp all mat!

Hon mådde jätte-illa!

  

Gav henne probiotika, och så fick hon en dos till i morse.

Då kräktes hon inte, men hon mådde inte ok alls.

Hon mår illa helt enkelt.

Blir man tokig, eller blir man tokig?

Ringde igen till Norsholm.....skulle hon verkligen må så här i TVÅ VECKOR?

(så länge ska hon äta denna sort)

Veterinären jag pratade med, bad att få diskutera med sina kollegor, och sedan återkomma.

Det gillar jag, att dom verkligen erkänner att dom inte riktigt vet.

När dom senare ringde tillbaka, hade dom kommit fram till att vi ska prova att ge henne halv dos,

tillsammans då med mat OCH probiotika, så ska vi se hur hon "gillar" det.

OCH, så ska jag RINGA imorrn igen!

SUCK!

Bilderna är från i dag, när vi åkte långt ut i skogen, gick och strosade,

satt och fikade på en stubbe, plockade massor av "trattisar".

Njöt av varandra och tystnaden.

Och som sagt, Skorpan mår bara bra, som ni ser.

Hon är pigg och glad, (tack för det) har god aptit både på mat och livet.

Här funderar hon på hur sjutton hon ska kunna leka med den stora pippin

som kretsar runt våra huvuden.

"HALLÅÅÅÅ, kom ner vettja, jag vill ju bara leka lite med dig, lilla pippin!!"

Ang. Valla då.

Jag säger som jag sa sist, jag kommer inte vända mig dit igen......

Men när olyckan är framme, och det är bråttom, tiden på dygnet är JOUR, vad gör man?

Valla ligger närmast, då är det bara att gilla läget.

Hade vi inte kommit in när vi gjorde med Skorpan, då hade det varit för sent.

Den 11 september!

Helt otroligt!

Skönt att dom inte behövde öppna magen i går igen.

För tanken var att öppna, "spola rent", och sätta in dränage.

I stället ska jag "tömma" och gärna hålla öppet, spola o skölja, så länge det finns var kvar.

Akta er för majskolvar, och sprid kunskap om detta!

Tack igen för allt ert engagemang som värmer mitt oroliga hjärta.

Det rusar iväg lite väl mycket ibland.

Kram

Susanne

     Alltså, jag är helt enkelt "SKIT-TRÖTT" på det här eviga regnandet!               

I dag var det nästan så det inte regnade....ni vet säkert hur jag menar.

Fint fint äckligt regn, som man knappt ser....men det känns.

Man blir dyngsur!

Blött blött blött!

Det bekommer inte Ronja o Skorpan alls, bara MIG!

Varför då?

Det går inget bra att ta med kameran ut!

Jättelöjlig anledning, men helt sann.

Och tar man några bilder, med en regnskyddad kamera, då blir bilderna ändå inget bra.

  

Efter mysig träff med kompis, med babbel och "go-fika" i stan',

for vi iväg till skogs i alla fall.

Dom blev allt ganska trötta på mig, hundarna, för jag var på dom som en hök,

när dom försökte äta "smaskiga" saker i skogen.

Inte så mycket som en liten kotte skulle in i munnen på dom,

det hade jag gett mig sjutton på.

Till slut fick dom bara sitta där bredvid mig,

när jag "länsade" skogen på trattkantareller.

Nej då, ingen risk att man tar slut på dom, det finns hur mycket som helst nu.

"Men, jag gillar ju tallkottar, dom smakar ju jättegott!!"

Jaa ja......som jag höll på?!

För en tid sedan inhandlades ett stativ till kameran. (billigt)

Kan väl vara bra att ha kanske, tänkte jag nog?

Har haft det liggande i bilen, och hade tänkt prova under helgens tävling.

(Men det regnade visst lite då!)

I alla fall, i dag då.....kunde väl vara kul med en bild på hundarna och mig,

fast från lååångt håll då, så klart.

Regnet höll sig borta för en stund, nu skulle det testas.

Bland alla fina höstlöv, perfekt!   

Riggade, testade, riggade lite till....

Jag hade så en plan....Jag ställer in självutlösaren, "springer" bort, så långt jag nu kan hinna,

får med mig hundarna, och helt enkelt går lite sakta mot kameran!

Och så "KLICK", så är det klart!

Först lite taktik-snack.

"Ok, så här gör vi nu!"

"Om ni bara lyssnar på mig, så blir det så bra såå!"

På med kameran, trycker på knappen....

"springer" (försöker ta mig fram fortast möjligt) som en tok.....och vad händer då?

Hundarna tror förstås att vi ska leka!

"JIPPIIII, skriker dom båda, tjohooo, matte är på G och ska busa......"

"ANFALL matte!!"

"Nej nej, inte leka nu......gå bara lugnt och stilla här bredvid,

och försök se helt oberörda ut!"

(Det var inte helt lätt att hålla sig för skratt,

och jag hade ju ingen aning om när "klicket" skulle komma, hahaha)

Gissa hur många "omtagningar" vi gjorde!!

Och för varje gång, blev hundarna bara mer o mer uppspelta.

Av alla (massor) bilder blev det några i alla fall,

där inte mitt huvud var helt bort-kapat, eller halva benen för den delen.

För att inte tala om alla bilder där jag hade två berner

som hysteriskt försökte få sin matte på fall.

(och lyckades någon gång också)

Att säga, "Vi hade i alla fall tur med vädret" det funkar ju inte, men vi hade roligt!!

Jätteroligt!

Kram

Susanne

             Helgen har till störst del ägnats åt Ronja.             

Det var väl inte mera än rätt att det i dag blev Skorpans dag!

Startade med lydnadskurs!

Gissa vad vi hade för väder??

*

*

*

Exakt!

R E G N           

Himla tur att vi har möjlighet att vara inomhus på kursen!

Lyxigt faktiskt.

Skorpan var mer än taggad i dag, det är underbart att se.

Jag däremot, jag har massor att lära.

Tror vår kursledare sliter sitt hår ibland,

för det verkar som att jag har lite svårt att komma ihåg allt hon säger till mig?

Ujujuj!

Vad gör vi då?

Joo, vi tränar små fina detaljer.

Som t.ex placering.

(av Skorpan alltså)   

Vi gör annat också, men jag kan inte riktigt alla termer....ännu,

så kanske bäst att vara tyst om det   

Hur som helst, Skorpan är en duktig tjej i mina ögon.

När jag började den här kursen, hade jag tidigare sagt att, nej, lydnad, det var ingenting för mig.

Alldeles för strikt och militäriskt.

Men det var förr det, nu är det annorlunda.

Och jag har ändrat mig.

Skorpan hon står o viftar hysteriskt på svansen.....

"SKYNDA DIG NU MATTE, TÄNK UT VAD VI SKA GÖRA.....JAG KAN VISA DIG ANNARS!!"

Hon är allt bra go, den hunden.

Mycket babbel blir det också på kursen.......med betoning på mycket!

En riktigt riktigt bra kurs, som aldrig får ta slut...

Men tiden rann ut i dag också, och nu är det bara hem och träna på det matte lärt sig i dag.

Jag får så otroligt många "AHAAA-upplevelser" att ta med hem.

Tänka sig, när kursen var slut, hade även regnet upphört.

Iväg till skogen när vi kom hem.

Att det regnat var det ingen tvekan om, vattnet stänkte all världens väg om hundarna.

PLASK!!

"Eh, om jag vore som du, Skorpan, skulle jag nog flytta på mig lite nu....!"

Dom här bilderna är inget kul längre!

Tycker nog varken hundarna eller jag.....

Det här är lite roligare!

Galen Ronja   

Full fart, det gillar vi!

Skorpan har fått tillsägelse av Ronja, att den här bollen, den ger du sjutton i.

Så kan vi ju inte ha det?!

Så Ronja får "order" om att sitta stilla och bara titta (urjobbigt, om ni frågar henne)

Och Skorpungen blir superglad över att få hämta bollen heeelt själv.

Att Skorpan fyllt 2 år, joo, det vet jag ju.

Men att hon blivit så "vuxen", det blev jag påmind om i dag igen.

Jösses då?! Vad och när hände det?

Sötaste lilla Skorpa   

Det var i dag det, och vad som händer i morgon, det får vi se då.

Kramar

Susanne

 Det var just det här som inte ville sig riktigt i dag

Ligg!

      Lilla gumman, som jag vet gör sitt bästa...Men i dag var inte vädrets makter på vår sida alls.

Jösses vad det regnade....och regnade och regnáde.

           Det tog aldrig slut.        

Ronja brukar ALLTID göra helt rätt här.

Men visst, det är ju inte så att vi tränat platsligg i vatten direkt.

För vatten, det var det!

Två små futtiga poäng, det var vad som fattades i dag.

Men på något sätt kände jag det på mig...vet inte varför,

men jag blev inte alls snopen av det som hände.

Ronja skulle alltså ligga ner en viss tid.

Hon kom ner såå tokigt, och jag stod där och hoppades att hon skulle stå ut.

Men när det var 7 små ynka sekunder kvar av tiden, då gick det inte mera.

Hon bestämde sig för att nu fick det vara nog!

Vattnet rann om henne, under magen.......inte mysigt alls, tyckte födelsdagshunden.

  

Tycker inte det var så länge sedan som

den där lilla underbara valpen flyttade in här?

I dag blev hon 6 år!     

Jag har en önskan, och det är att hon får vara med oss under många år till.....

Så var det dags att vända hemmåt igen, 40 mil tillbaka.

Man är kanske lite smått tokig,

som åker så långt, när jag vet hur jag mår efter en sådan resa.

Dessutom tävlar vi i detta hemska väder, står där som dränkta katter....men vi har ALLTID roligt.

Vi är bara några få "dårar" som sysslar med det här i Sverige, och alla är nog lika galna.

Det ÄR så roligt med sennendrag!

Regnandet fortsatte.....och fortsatte!

Ett tag körde "vi alla" som befann oss på motorvägen i 60KM/H.

Vi kröp fram mao. Risken för vattenplaning var överhängande.

Att stana, och gå ur bilen, det var inte att tänka på.

Men så, när vi kom fram till Brahehus, då tyckte jag att regnet lättade lite,

och vi var bara tvugna att räta på oss, både Ronja o jag.

Tog en ordentlig promenad, och gick även över/under till sidan där borgen ligger.

Då öppnade sig himlen igen, och vinden ökade i styrka.....BURR!!

Slängde på mig en gigantisk regncape, vilket skyddade mig bra.

Människorna som satt i restaurangen, med utsikt över borgområdet,

dom trodde säkert att det var en vålnad som smög omkring på borggården.

Här är vackert, man ser Vättern i bakgrunden

"För en stund trodde jag matte skulle kasta in mig i fängelsehålan!!"

Det blåser om öronen!

"Jaa du matte, visst är det vackert!"   

Regnandet avtog igen för en stund.....och Ronja passade på att hoppa upp på...jaa, allt!

Hemresan gick bra trots allt.

Återseendet mellan Ronja o Skorpan blev våldsamt.

Ronja var absolut tvungen att tala om för Skorpan,

att det är faktiskt forfarande är hon som är chefen här.

"Bara så du vet!"

Nu är det inga flera tävlingar förrän nästa år, och jag vet exakt vad jag ska göra innan dess.....

Regnträna   

Jag är inte besviken, inte bitter....men visst är det lite snöpligt att missa med så få poäng.

Det var andra gången det hände.

En vacker dag kanske vi är på andra sidan det där strecket   

Stort tack till er alla som skrivit till mig, och som höll tummarna.

Det känns skönt!

Kram

Susanne