quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - Måndag 27 aug 22:51







Det är med tårarna rinnande och ett brustet hjärta,

som jag skriver detta inlägg.

Det var ju det här året allt skulle bli bra, nu kunde väl inte mycket mera hända....eller?



Förra veckan somnade Skorpan in för gott 😢

Jag har fortfarande inte riktigt förstått att det hänt....

Vår galna, underbara tjej.....du hade massor av år kvar leva.

5 år....💔



 


För fyra år sedan höll vi på att förlora dig, men hann precis in till djursjukhus i tid.

Då hade en hel majskolv fastnat i tarmen, efter att ha legat i magsäcken o skvalpat, i FEM veckor!

Men du var så stark! Trots allt som följde med denna operation.

Infektion i buken, många och långa sjukhusvistelser, lång konvalescens osv.


Denna hemska händelse satte tyvärr spår för resten av ditt korta liv.

Tarmar o buk blev aldrig riktigt ok igen.


Skorpan har i perioder haft mycket problem med magen, 

och vi har verkligen provat ALLT.

Experterna är många som träffat henne, men trots dagens fina veterinärvård har ingen kunnat hjälpa.

Allt har liksom varit chansningar, vi provar det här...eller kanske det här.



En av dom bästa sakerna Skorpan visste, det var VATTEN!

Vatten i alla dess former, då njöt hon i fulla drag.



Hon hade en kronisk inflammation i tarmen.

Kan jämföras med Crohns syndrom hos människor.

För varje "skov" hon hade, blev tarmen mer o mer förstörd.


Hur hon kunde vara den hon var den här tiden, är för mig en gåta.

Hon hade rasat i vikt, inga muskler kvar alls,

vilket kanske kunde förklaras med all kortison.

Så sent som för drygt en vecka sedan, var vi på Medevi Mässan,

där hon var såå glad o pigg. (Trots en dålig mage)

Hon hade fått en helt ny medicin, som vi ännu en gång hoppades skulle hjälpa.


Skorpan drog t o m sennenvagnen med glatt humör, vilket hon inte orkat på länge länge.

När vi kommit hem från denna härliga helg bland hundmänniskor,

märkte jag att något inte stod rätt till.

Joo då, hon försökte nog dölja det, men det fick inte längre.


Hon blev bara sämre o sämre, och för första gången på all denna tid, så ville hon inte äta längre.

Det här gick inte längre......man känner det så starkt, bara genom att möta hennes blick.

Hjälp mig matte....


 

 Skorpan släppte inte min blick innan hon somnade in i min famn.

Ingen hade förstått hur sjuk hon egentligen var, för det dolde hon väl.


Men under dom sista timmarna i livet, stängde hela hennes kropp av,

organen slutade fungera, cirkulationen gick på sparlåga.

Hon blev så kall...😢


Det känns så overkligt det som hänt, att inom loppet av några månader förlora två älskade tjejer.

Tre har blivt en......


 


Tjorven var vid Skorpans sida hela tiden, sa farväl på hundars vis.

Slickade hennes öron, ögon, och nos.


Alla hundar är egna individer, alla är så speciella på sitt sätt,

men kanske hade just Skorpan o jag fått ett extra band.

Hon har genomgått så mycket i sitt korta liv, och jag har alltid varit vid hennes sida.




Tjorven i dag på en brygga vid "vår" lilla sjö....lite vilsen kanske....

Från att aldrig varit en ensamhund, att alltid haft två vänner nära,

till att nu bli själv. 

Klart det måste märkas för henne.......lilla gumman ❤️




Två lysande stjärnor på vår himmel, Skorpan och Ronja. 

❤️❤️


 


❤️

För alltid i våra hjärtan.


 



Saknaden gör så ont så ont 😢


   


Det är konstigt hur dagarna kan fortsätta gå o gå?

Hade önskat stanna tiden.....

Samtidigt vet vi ju alla djurägare, att dessa dagar infinner sig, hur vi än protesterar.

Och vår plikt att hjälpa kanske kan tyckas grym för några,

men det är en skyldighet vi har.

Alltid se till djurens bästa.


Det var tufft att skriva detta nu, med tårar som inte vill avta

Jag vet att många hade en slags "relation" med Skorpan, hon hade liksom den effekten på folk.

Glad o positiv, och lite smått galen....(vilket jag älskar)

En helt underbar hund.


Tag vara på VARJE dag, njut av livet.


Kram

Susanne





ANNONS
Av Susanne - Fredag 13 april 23:00


Mycket i livet är mycket smärtsamt.

Att få reservdelar insatta i ryggen för att kunna gå o stå,

att få en knäprotes insatt efter ett trauma,

Det gör ont som tusan!


Men det är ingenting i jämförelse med smärtan när hjärtat brister,

och det har nu hänt.

Jag vet, det blir lättare var efter tiden går, men just nu känns det inte så.


Vår älskade, underbara, finaste, bästa, kloka Ronja har lämnat oss.




Det är fortfarande svårt att förstå, och i våra hjärtan finns hon för alltid.

Allt gick så otroligt fort.


 


Älskade att arbeta och träna, och SIMMA!


 



Och så klart, att spåra!

Hon var en riktig stjärna.


   



Ronja fostrade också sina två yngre vänner, Skorpan och Tjorven,

hon hade alltid full koll.


 



I söndags fick Ronja somna in, lugnt o stilla i mitt knä, med sina båda vänner vid sin sida.

En mycket aggressiv form av bindvävscancer var något som inte kunde stoppas.

Hon blev 9 1/2 år.




Nu finns ingen smärta mera, nu kan hon springa och skutta som hon vill, träffa alla sina vänner. 

Och en dag, då ses vi igen, älskade hund.

Du fattas oss alla, för alltid   

   


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - Söndag 4 mars 21:56


Tjorven Ronja Skorpan.....Härligt med snö!!



Så mycket som hänt, och så mycket som händer.

Samtidigt rusar tiden i en rasande fart.




Snart har det gått ett helt år sedan jag skrev här,

det har verkligen inte funnits varken tid eller lust/ork.

Men nu känner jag mig riktigt laddad för att "klada ner" lite om våra bernerdagara igen.

Bara en liten detalj kvar, innan jag ska skriva......allt.




I morgon är det dags för ännu en operation, och trots att man börjar bli van,

så finns så klart en stor oro.


Den här gången är det Ronjas tur, och jaa, jag vet, hon är en äldre dam,

men vi har absolut inget val.


  


Hon är stark, hon är envis, det kommer gå bra....MÅSTE gå bra!!


Tack o kram till er alla som stöttat o kontaktat mig under en jobbig tid    


Susanne

Av Susanne - 24 april 2017 19:18



Joorå......det börjar arta sig i flocken!!
Ingen är lyckligare än jag, så klart......(Joo, kanske några till)


Skorpan mår bra, Tjorven mår BRA, (äntligen) och vi kan börja leva det där hundlivet vi älskar,

med sköna promenader.

Utforska nya platser, nya skogar, nya äventyr helt enkelt.


Skorpan och "lilla prinsessan" Tjorven!



Finns nog inget bättre än att se glada, pigga hundar...




Skorpan ÄR en mycket speciell individ, på flera än ett sätt.

Att lära känna henne på riktigt, förstå henne, det har tagit lite tid och kliande i håret, 

men i dag kan jag bara säga att det har varit värt varje dag av "bekymmer".

 



Så har vi då så klart, vår "gamla dam".
Ronja, alias "klok-som-en-bok".


"Vadå gammal???"

"I min värld är ålder bara en siffra"




"Näääe, nu kan jag inte sitta stilla längre....!"

Svårt det där, när benen är fulla av spring, tycker Tjorven.

 



En kompis med på promenad!
Kicken, som väl inte riktigt är överförtjust i en "smått galen bernervalps" framfusighet.




"Men Kicken.....jag tycker ju om dig.....kan pussa lite på dig om du vill!"

 

 



"Haha, jag veeet att han kommer gilla mig jättemycket väldigt snart.....eller vad tror ni?"

   



Gruppbildsdags!

Ronja, Skorpan, Tjorven och Kicken!




Fina Skorpan ❤️ 




Tre trallande jäntor!


   


Hoppas jag inte gör bort mig nu, när jag törs skriva att alla tre hundar äntligen mår bra.

Och dessutom gör dom det samtidigt!!!

Fantastiskt!


Happy happy Me 


Kram kram

Susanne



Av Susanne - 7 april 2017 22:03



Det har gått lång tid nu, men så kände jag att det var dags igen!

Dags att försöka låta livet gå vidare, trots att jag för ett tag kände det som omöjligt.

Det kommer inte alls bli massor av tråkiga ord om mig (det är ju faktiskt en hundblogg)

men vad gäller just hundarna, det tänker jag nu skriva några ord.


Så klart har vi gjort en hel del utflykter,

även om det pga av alla omständigheter inte blivit i samma utsträckning som förr.


Den här bilden är från en av dom senaste turerna, med tre rätt friska hundar.




Att ta sig ett dopp, och även en simtur,

det är inget man kan låta bli om man är en badtokig berner.

Trots att isen låg kvar!

BURR!!


   


Gissa att jag stod på land med hjärtat i halsgropen,

när jag plötsligt fick se Tjorven i full fart,

rakt ut på den svaga isen.

Som tur var, slutade allt bra, och det blev endast simning i öppet vatten, intill land.


 



Nu till Tjorven!
Redan före jul började hennes mage krångla.

Oroade mig inte jättemycket först,

valpar har ju en förmåga att stoppa både det ena o det andra i munnen.

Men, så tyckte jag mig se tecken på att det inte stod helt rätt till.

Dessa tecken tolkade jag som att hon fått mask.

Inte hela världen, kan man ju tycka (men nu vet jag bättre)


Det blev avmaskning så klart, och jag är inte alls "kvackelmagad".....men fy för tusan.....

Lilla goa "prinsessan", hon var så full av mask, jag har aldrig sett något liknande,

trots ett långt hundliv.

 Dessa äckliga, slingrande kryp, som tog ett tag att bli av med,

hann tyvärr ställa till det riktigt ordentligt i hennes mage och tarmar.

Klart jag kan förstå att maskar inte bara finns o lever där, utan att ställa till med skador,

men att det skulle kunna bli så illa, det hade jag ingen aning om.


Att hon dessutom tuggade i sig stora delar av en julkula av glas,

det mådde ju inte magen ett dugg bättre av.


Allt det här har inneburit många veterinärbesök, flera perioder av akut inläggning på djursjukhus,

men inget har fått hennes mage att lugna ner sig.

Tjorven rasade i vikt, så klart, och hennes allmäntillstånd har varit allt annat än bra.

En fredagskväll var vi rädda att förlora henne, och fick snabbt  åka in akut......

Det är ju så hemskt (som ni alla vet som har djur) 

Man står så maktlös, och orolig och rädd, vill bara hjälpa,

men vet inte hur.


Men så plötsligt, efter över tre månader, vände det.

Faktiskt lite av en slump.

Vi har så klart behandlat med diverse preparat och foder under den här tiden, 

men inget har hjälpt.

Så träffade vi en veterinär, som berättade att man sett vissa "bieffekter" av kontrastvätska,

att det skulle kunna lugna oroliga magar.

Hon frågade om jag ville prova, vilket jag så klart ville.

Efter tre dagars "behandling" blev magen bra!


Nu har hennes mage varit bra i en vecka, den första veckan på över tre månader,

och gissa att man jublar över det!


Nu hoppas vi och håller alla tummar att alla tre tjejer håller sig friska en lång tid framöver.

Det känns som vi tillbringat så mycket tid bland veterinärer,

så det räcker och blir över för resten av deras liv.


Lite mera bilder från en skön dag på nya marker,

som själklart innehöll vattenlekar.




Så underbart att se även Tjorven njuta med sina bästa vänner.

 


Ronja o Skorpan har varit snälla och visat Tjorven allt dom kan....som att njuta av vatten, t.ex. 

   


En allt annat en ren Skorpunge.....men vad gör väl det.
Att se dom rusa runt o ha kul, det får mig att må bara bra.


 



"Vi kan faktiskt vara stilla också.....för en stund!"

 



"Och vi badar även i rent vatten ibland"



Look-Alike!

      



"Bir det bra så här?"
Sötaste lilla Tjorven, som skrämt slag på oss allt för många ggr nu.

  

 



Skorpan, helt återställd efter allt hon gått igenom!
Tillbaka till sitt vanliga, galna o tokiga jag.

Inga mera smärtor.

  

 


Sist men inte minst, Underbara Ronja.
Det är hon som håller ordning på dom "små", talar om vad som är rätt o fel.

  



OM man skulle vilja ha en bild på tre rena hundar,
då får man vara lite snabb, och fota i starten av promenaden.

Det blir en viss förändring under utflykternas gång, kan man säga.


 


Jag vill också rikta ett stort stort tack till alla er

som på olika sätt hört av er till oss under den här jobbiga tiden.
Man blir både glad o varm i hjärtat av att så många bryr sig om.

Känner värmen från er.


Varmaste kramar

Susanne

Av Susanne - 14 januari 2017 20:16



Visst fick vi snö!

Alldeles lagom  mycket!

Härligt, tänkte jag, och njöt av att se hundarna busa i snön, 

utan att bli det minsta skitiga.

Så klart varade inte det här under någon längre tid, men vi roade oss så länge vi kunde.


Det är också mycket roligare att fota, när snön gör allting mycket ljusare.


 



"Tjohooo, man får liksom nytt "bernerliv" när snön lagt sig som ett mjukt täcke!"

 



  Den här tjejen, Skorpan, hon har inte mått riktigt bra under en lång tid,

och det värsta av allt, det är att ingen orkat lyssna på mig.

Men, jag hade ingen tanke på att ge mig, jag kände att något var fel.....

Till slut har jag med hjälp av "kontakter", äntligen träffat veterinärer som hörde vad jag sa, 

och dessutom trodde på mig.

Nu har hon genomgått undersökningar av olika slag,

och det är konstaterat att hennes problem berodde på smärtor i buken....(inte alls på rädsla för vildsvin, som någon föreslog)

Vi har nu fått bukt med hennes problem, och hon mår såå bra, är precis tillbaka till sitt vanliga galna jag.

Vad är då orsaken till det onda?

Förmodligen startade det med den ständigt återkommande historien om majskolven,

som låg och irriterade i magsäcken i över fem veckor.

Man såg spår av sår i magslemhinnan, och även i tarmarna, hela systemet har varit irriterat.

Tänk så mycket den där majskolven ställde till det. 

Gissa att jag är glad!!!


Och säkerligen även Skorpan!!!


 



Så var det då Ronja!

Hon gillar ju fart o fläkt, inte mycket i hennes liv som går sakta o långsamt.

När den första snön kom, och glädjeskutten blev för många,

då sträckte hon till sig ordentligt, och hade det lite kämpigt i några dagar.

Men, med hjälp av IR-terapi hos vår duktiga vän, och det fina "Back on Track" täcket som vi fått i present,

så repade hon sig ganska snabbt.

Hon är allt bra härlig, med all sin energi o glädje.

Ronja är ju inne på sitt nionde år nu, vilket inte märks av alls.

Jag vet dock allt för väl att saker o ting kan ändras på ett ögonblick, 

så vi tar vara på varje dag, njuter av varandra så mycket vi någonsin kan.


Att dra och samtidigt springa fort, det är nog bland det bästa som finns, om man frågar Ronja,

men det är kanske inte många som vågar åka med på hennes turer.


 


Finaste Ronja   

 



En kvar!
Tjorven!

Vad har hänt med henne?

Joo, julgransplundring, det tyckte nog hon det var dags för,

när hon helt enkelt bestämde sig för att börja plocka ner kulgranskulorna.

Visst vet man som valpinnehavare att valpar hittar på hyss,

men granen hade stått orörd och varit helt ointressant i flera veckor, så jag trodde nog faran var över.


Hittade henne med en halv glaskula i munnen.....den andra halvan var uppäten!!!

Plockade ur glasbitar ur munnen på henne, mellan tänderna, och hoppades att hon inte svalt något.


SPARRIS!!

Det fick hon massor av, och avföringen innehöll många glasbitar.

Dom flesta ganska små, men en o annan allt för stor, och det fortsatte många dagar.

Hur kunde jag sedan vara säker på att allt kommit ut?

Näe, det kan jag så klart inte vara......jag kan bara hoppas.

Glas syns inte på slät-rtg, då måste man använda kontrast, och jag hoppas slippa....och hon mår helt ok.


 



Man kan säga att dom senaste veckorna varit lite mera än lovligt jobbiga!

Jag har en ful ovana att oroa mig alldeles för mycket, och det har jag verkligen gjort.

Men slutet gott, allting gott....


Jag ska inte orda mera om tråkigheter nu,

bara tacka ännu en gång för allt stöd jag fått efter min mammas bortgång.

Tiden fram till gårdagens begravning har jag varit sysselsatt med allt praktiskt som måste göras,

och det finns kanske en mening med det också.

Att man är sysselsatt, hinner "landa i sorgen", hinner förstå...


Gårdagen blev så fin, precis som det var tänkt,

och trots att jag för en stund inte trodde jag skulle klara av det,

så gör man ju det.

Gråt är på något sätt även befriande.....


      



Kul med tunneln, tycker Skorpan!


 


"Jag tar nog ett varv till.....!"



En "Skorpa", som nu mår bra!"   

   



Tjorven med bästa "lektanten" Skorpan!

  


 


  


 


Trots en fortfarande lite halvdålig mage, mår hon rätt bra, den lilla prinsessan.


 


Några bilder i solen.....

 


 


 


Kramar 

Susanne

 

Av Susanne - 7 januari 2017 23:06


Joorå, solen lyser och himlen är blå,

snön ligger och glimmar på marken.......perfekt med andra ord!

Om man dessutom älskar att fota, då är det bästa man kan önska sig.

Men vad händer????


Jaa, inte vet jag, vet bara att det tydligen måste hända något mindre trevligt heeela tiden???


Klart jag fotat en del, men den huvudsakliga sysslan är väl att oroa sig.....Över vad, undrar kanske någon???


Dom här tre damerna, så klart!



Ska man skratta, eller kanske gråta?

Gråta har jag ju gjort så mycket den senaste tiden (och lite innan det också)


Knappt man kan tro det är sant, men osanningar ligger ju inte för mig.


Jag törs inte yppa något ännu, det kanske är att utmana ödet, tänker jag,

men jag tror, kanske kanske, att faran är över i morgon.....nu säger jag kanske....

och hoppas hoppas.....


Fortsättning följer alltså i morgon.......hoppas jag.


Kanske är det vandrande pinnar jag ska ägna mitt liv åt???


Kramar från en något bekymrad matte.


Susanne

 

Av Susanne - 2 januari 2017 13:04



Näe, landat har jag inte gjort, har svårt att ta in det som hänt,

vilket väl beror på alla praktiska detaljer som måste göras.

Men det får ta sin tid, när begravningen är över, så kommer nog verkligenheten ikapp,

och jag får ta itu med den.

Vi sörjer ju alla på olika sätt, men hur gammal min mamma än var, så var hon min mamma.

Vi delade allt, ända till sista dagen.

Och trots min stora fina familj, som ju finns omkring mig, kommer jag inte ifrån känslan av ensamhet.


Nu är i alla fall allt ordnat inför begravningen, och allt är enligt mammas önskan.

(jag är så glad att vi även pratade om det, hur hon ville ha det)

Det kommer bli såå fint, det är jag helt säker på.


Jag kan känna hennes närvaro, hon sitter på min axel och ger mig stöd,

och även sina åsikter.......känns tryggt.


Vet att jag har tackat o tackat för allt stöd från er därute i etern,

men det har verkligen betytt mycket för mig....så jag säger tack igen till er alla.


   

Så tänkte jag även lägga in några bilder....på flickorna......dom kommer här!


Tokiga Skorpan! 

Man kan undra om hon medvetet försöker få mig att skratta?

"Så här då matte.....blir det bra om jag hoppar opp i tunnan och sätter mig?"




Tjorven!

Svårt att se hur fort hon växer när man ser henne varje dag,

men bilderna gör att jag förstår, och inser att hon inte alls är så där liten längre.




Min vackra "dam", Ronja.....Kan inte fatta att hon är så gammal som hon är.

Var försvann tiden?

           



"Ser du oss, ser du oss?"




"Lilla Tjorven" som så klart snabbt lärt sig att göra som dom stora tjejerna!
Hoppa opp på en höjd, och sitta lite tjusigt.




Gräva är ännu en favoritsyssla!

"Ska bara försöka flytta lite på den här lilla stenen, tänkte jag!"




Skorpans "mående" håller i sig,

och jag blir mer o mer övertygad om att det här kommer bli,såå bra!

Samma knasiga hund, som är så fylld av glädje.

Hennes glädje är faktiskt väldigt smittsam, vilket inte gör mig ett dugg, haha




Tjorven, Ronja, Skorpan.





"Se så fint jag kan sitta o sträcka på mig!"

     



Skorpan, med sina pigga ögon, som gör mig,så full av hopp.




Ronja vet preciiiis hur man gör för att charma.






Vi tre!

Tur jag har er, när livet känns tungt o jobbigt......då,finns ni alltid där vid min sida.

Underbara hundar, det är vad ni är.




"Ja jag gör som Ronja, då brukar allt bli bra!"




Inte mycket päls, en ganska ranglig kropp, men vad gör det,

när man är världens goaste "prinsessa"




Vi tränar o tränar, vareviga dag, på våra skogsturer.

Och en vacker dag, då kanske vi får till en riktigt fin "sittning".

(skojar bara, några fina sittningar är rätt oviktiga i min värld)




Så, nu är det inga flera bilder.....tack för tålamodet.....hihi.


(Om det skulle vara någon därute, eller om ni kanske vet någon, som ev har en sennenvagn stående, och som inte används, då skulle jag bli så glad om jag fick köpa den, då jag inte längre får ha kvar den vi har nu)


Kram från oss

Susanne



Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se