quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - Fredag 23 sept 21:09



Väntar o väntar...."Var ska vi i dag??"

"Bäst att lägga sig vid bilen, så man säkert kommer med opp på fjällen i dag också"

Så fort frukosten är oppäten, då bara SKA hundarna ut, och till bilen.

Kan man kanske ana att dom tycker det här är lika roligt som vi?



ALLT ställer vi opp på....huvudsaken att matte får sina bilder, liksom   

Som att ligga i en "iglo"


 


En sån här skulle man kanske ha hemma?


 


Gårdagens tur gick till Fonnfjället, och på vägen opp passerade vi Fonnvallen.

Här finns även en väl inredd stuga för övernattning, väl tilltagen, så många kan få rum.

I dessa stugor finns också stora hundburar, så det är inga som helst problem att ha dom med.

Alla är välkomna.


 


Här åt vi en god matsäck, och fyllde på vattentankarna i en av alla fjällbäckar.

Vattnet smakar så otroligt gott.


 


Var så trötta i går, att ingenting orkades med, inte ens kolla bilderna.

Då är man "redigt" trötter.


Men i dag var en ny dag, och vi tog oss till Lofsdalen,

med sina vackra fjäll och många vandringsleder.


Utsikten är milsvid, och så vacker.


 


Just ja, på vägen dit träffade vi på ett stort gäng renar.

Viltstängslet fungerar ungefär lika bra som hemma,

alltid någon som lyckas hamna på fel sida.


När den här renen i princip strök sig mot bilen,

trodde vi nog att hundarna skulle bli smått galna.

Men icke.....dom bara tittade....blev nog vääääldigt snopna.


 


Det finns väldigt gott om renar i dessa trakter,

och en resa hit utan att se dom är nog nästan omöjligt.

Men jag tycker det är himla kul att dom vill visa sig, så jag får dom på bild.


Är lite kluven vad det gäller min önskan att få se björn!

Pratade  med några på fjället i går, som sett en björn straxt innan vi sågs.

Uj uj uj....Finns gott om dom också, tydligen.


 


Har jag sagt att jag älskar gamla fäbovallar, med alla underbara timmerhus   


 


Och en till   


 


Det som hände på fjället i dag, det är något som tyvärr händer.

Men....finns det regler, så anser nog jag att man ska följa dom.

Det handlar om lösa hundar utan uppsikt.

När vi satt oss på toppen av fjället i dag, intog vår goda matsäck,

jaa, då kom en halvgalen hund rusande mot oss.

Någon ägare såg vi inte till då, och när han kom riktigt nära oss,

ja då tyckte även Ronja att det fick vara nog!

  

Stick! sa hon....(eller kanske skrek hon)

Till slut såg vi en ägare, som försökte ropa in sin hund, vilket väl inte lyckades särskillt bra.

Men, han blev nog rätt skraj för Ronja, som då ställt sig opp, och lät sitt allra farligaste.....VOFF!

Allt slutade bra, hunden fångades till slut, och dom traskade vidare.....men inte så mycket som ett ursäkta.


OM det nu varit någon som varit rädd för hundar, då hade händelsen säkert varit hemsk.


Skorpan bland höstfärgerna.


 


Foskan, med all dess kraft!


 


Vilka färger!!


 


Höstlöv, när dom är som vackrast.


 


Och Skorpan igen, när hon är sitt vackraste jag   


 


Väderprognosen har utlovat regn, varje dag denna veckan,

men vi har klarat oss från allt som droppar från himlen.

T o m solen har visat sig, vilket man kan kalla tur.

I dag var nog den molnigaste dagen,

men inget regn alls......inte förrän vi satt oss i bilen på väg tillbaka till stugan. 

DÅ öppnade sig himlen...men vad gjorde väl det då.


Det var årets sista etapp på fjällen, i morgon rullar vi hemåt igen,

och vi är mer än nöjda över vår årliga fjällvecka.


 


Ni som ev inte provat på det här med att vandra i fjällen.......gör det!

Ni kommer inte bli besvikna, jag lovar.

Man blir så fylld av energi, mår så bra.....


Kram

Susanne 

ANNONS
Av Susanne - Onsdag 21 sept 22:12


Ännu en gång blev jag påmind om hur skört livet är.
Allt kan snabbt förändras, från den ena dagen till den andra.

Såå sorgligt, om man då låtit viktiga saker i livet gå till spillo.


FYLL INTE LIVET MED DAGAR,

FYLL DAGARNA MED LIV!


                            

Att ha möjlighet att få göra den här resan varje år,

det är något jag värdesätter väldigt mycket.

Brukar ju säga att man laddar batterierna, vilket man faktiskt gör just här....på riktigt.  

 Här kan man glömma alla elaka "tungor", alla sandlådefasoner, och annat som bara gör ont.

Här tänker man klart, och inser att man faktiskt inte behöver ta någons skit,

inte ska behöva må dåligt över andras beteende.


Det finns ingen bättre plats än den här,

för just rensning av hjärnan.




Ännu en underbar sjö, med det helt klara vattnet.

Simma är alltid skönt, oavsett var man är.....

Hav, insjö, lergrop eller vårt kära rehab, med inomhuspool.


Skorpan på väg att ta sig en rejäl simtur.



"Det var skönt, det där!"

 


Runt hela sjön fanns broar att gå på,

hundarna kunde simma medan vi gick.

Man träffar inte ofta på andra, så här, men i dag mötte vi en ståtlig schäfer med familj.

Ett trevligt möte, med en kille som blev lite kär i tjejerna.   




Paus....(Skorpan håller koll på husses matsäck)




Zoom på Skorpan   
  




Viktigt för oss alla med vila på våra turer.

Vi är ute precis hela dagarna, och det blir ju några timmar.

Målet för oss är ju inte att avverka så lång sträcka som möjligt på en dag, nej nej, långt ifrån!

Det handlar endast om livskvalitèt, vara tillsammans, göra något viktigt i livet....rå om varandra.




Älskar dessa gamla byggen!

Den här är byggd av en Göte.....den lånade vi en stund   




"Eeh.....Har du med något till oss, Husse?"

 

 


Vi fick sällskap av en liten sötnos en bit på vägen i dag.

Han/hon var såå nyfiken på oss, kikade fram bakom varje trädstam.

Såå söt såå söt. 



Det finns nog inte en enda sten i området, som inte Ronja hoppat opp på!!

Och hoppar Ronja opp, då hoppar också Skorpan opp.

Dom sitter sedan där, och väntar o väntar, rör sig inte ur fläcken, även om vi fortsätter gå.

Gissa varför?!

Fotografering!!

Jag måste fota dom!!

Gissa att jag förstört dom totalt.

När jag fotat och dom hört "klicket" från kameran, då kan vi alla fortsätta gå igen.

Ja ja, jag vet, det är heeeelt galet......men rätt kul   




Dagens väderprognos sa:

"Dimma, därefter regnskurar."

Vad fick vi....Lite dimma i morse, sedan perfekt väder för vandring.

Lite sol, lite moln, inte en droppe regn, på hela dan'.

Inget väder är dåligt väder, men får man önska,

så är dagar som i dag dom mest perfekta för oss alla.



Nu hög tid för kartkoll inför morgondagen.

Ska besöka ytterligare en spännande del av området här omkring.


Kram 

Susanne

ANNONS
Av Susanne - Tisdag 20 sept 21:45


Det var ju den där fina fjällsjön vi skulle försöka hitta tillbaka till i dag!
Och vem behöver karta, liksom?

Hade kanske varit bra att slänga en lite koll på vilken

 riktning vi skulle ta.....men äsch, det ordnar sig nog....


"Jaa, vad säger ni.....vilket håll ska vi ta, tycker ni??"

 




"Näe, nu struntar jag i er,,,,,,,Häråt ska vi!"

(Ronja tar saken i egna händer....eller jag menar tassar!"



Vad gör väl det, att man inte går raka vägen till målet?

Det är ju vägen dit som är spännande, och vacker.

Här har vi varit många gånger, strosat omkring i det oändliga,

så att vi inte riktigt hittade rätt direkt, det gör då rakt ingenting.


"Men hallå.....pratade ni inte om att vi skulle få bada?"

 



Så klart det blev bad!

Med lite hjälp från kartan i lilla mobilen, stegade vi rakt på sjön.

Och vattnet var fortfarande lika kristallklart som sist.

För egen del tyckte jag nog det var en aningens kallt, 

vilket absolut inte flickorna höll med om.

Nu blev det bara en liten simtur, sedan lockade matsäcken mera än vattnet.


 



"Vänta o vänta, alltid ska man vänta.....

Ni behöver inte alls grilla korven åt oss, vi tar den hemskt gärna rå....TACK!"

  

 


Hur långt man än vandrar, och hur trött man än blir,

så är man aldrig så trött så man inte orkar med lite bus!

Galna tjejer!

    

  



Men Ronja Ronja....meningen är att man ska lägga en sten på alla stenar,

som för att visa att man gått där,

inte placera en berner där på!



Det händer inte ofta att man möter andra vandrare, men NÄR man gör det,

då kan man vara säker på att det blir en pratstund.....framförallt med Ronja o Skorpan.

ALLA vill hälsa en stund, kela lite med våra björnar.

För samtalen kommer alltid in på just björnar!

Det finns gott om dom här nu, sägs det.

Flera som berättat om möten, eller sett färska spår.

       


Näe, jag nöjer mig nog med dessa två......
Våra mera tama nallar 

  


Vi är ute hela dagarna och bara har det bra, njuter av allt här oppe.

Inga tider eller något annat att passa,

bara att man kanske bör vara hemma innan mörkrets inbrott




Kikade lite extra efter spår av lemlarna i dag, med tyvärr lyste dom med sin frånvaro.

Tyckte jag hörde deras pipande, men dom ville inte visa sig.



Hemkomna efter dagarnas strapatser, stretchas hundarna ordentligt,

och diverse små spår av naturen kammas ur pälsarna.

Har så klart min "livlina" med mig, dvs hundblåsen....Hur skulle man klara sig utan den?


Så kommer kvällen, och man slår ihop i ett hörn.

Det värker, blir lite grinig......men bara för en kort kort stund,

jag tar det, jag har hjälp med mig för det onda.

Valet är mitt, och det  ger mig så otroligt mycket, den här veckan varje år.

Att få njuta med mina   


Kram

Susanne


Av Susanne - Måndag 19 sept 22:15


Så var vi här igen.

Fjällen!

Den här veckan varje år, den är något speciellt för oss,

och har varit ända sedan första gången.

Visst är vi ofta i skogarna hemma, visst gör vi längre utflykter under hela året,

men det här, det är något extra.

Det är såå tyst, det är såå härlig luft....man stannar ibland och ser sig om, och får något "blankt" i ögat.

                Vi njuter helt enkelt, alla fyra.            

Dagens utflykt gick opp på toppen av vårt närmaste fjäll,

(som vi ser från vår stuga)



Joodå, visst är det lite tungt, men det är på något sätt värt mödan, när man står där på toppen,

och har en milsvid utsikt.

I bakgrunden, Städjan.




Att solen lyser från en klarblå himmel, det gör ju inte ont alls.



Precis som dom senaste tre åren, har hundarna varit dåliga i två veckor, 

just när vi närmar oss tiden för fjällresan.

Men, som tur är brukar det ordna till sig, vilket det även gjort i år.


Vi har även tränat ganska mycket den senaste månaden, vilket gett så fina resultat,

och det känns skönt när vi är här.

Man behöver krafter när man ska till toppen.



Vi hade sett "något vitt" från vår stuga, men inte kunde vi tro att det var snö.
Men joorå, döm om vår förvåning, det var snö!

Hundarnas reaktion var den bästa jag sett på länge.....dom blev bokstavligen galna!!!

Dom rullade, åkte kana, slog volter, grävde gropar.....jaa, dom njööööt av den vita, svalkande snön.



Så klart hade det inte snöat, utan här sparar man på snön.
Massor av snö packas och täcks med ett gigantiskt skynke, som faktiskt håller sig hela sommaren.

Nu hade vi en sådan tur, att dom just höll på att förbereda backarna, och avtäckte all snö,

som skulle spridas ut.

Alla "snöjobbarna" fick sig ett gott skratt, åt våra tokstollar och snöälskande hundar.


Skorpan kunde inte få nog.


Bästa i dag, tyckte nog Skorpan.


Rejäla snöområden, med gott om plats för lek.


"Kommer du då, Skorpungen?!"

"Vi ska ju opp på toppen nu!"

 



Oändligt, det är nog den rätta benämningen.



      Matsäcken intas mitt i "paradiset",

och det är ingen risk att det blir något kvar.



"Tjoohoooo, jag kommer, jag kommer.....skulle bara äta lite mera kråkbär först!"


Fjällbäckar finns det gott om, som tur är, dagar som i dag.

Klart friskt vatten.......gott gott.


(Att Ronja ser ut som hon gör, lite smått skämsig, det har sin förklaring....

Hon var bara TVUNGEN att skita ner sig, genom att rulla sig i äckel-päckel. Gaaah!!)



I morgon ska vi uppleva gamla minnen, tänkte vi.

Från ett år när Quila var med oss här.

Hon var en jäkel på att fånga lemlar, och det året var ett riktigt lemmelår.

Lurpassade på dom som en räv, och kastade sig sedan över dom.

Jätteduktig jägare......det var bara en liten sak.......hon åt opp dom!!!!

Svalde dessa söta små......blääää.


Nu tackar vi för oss, och laddar om....


Kram

Susanne

Av Susanne - Onsdag 7 sept 22:40

  


Den här månaden har varit riktigt kul!

Inte bara för mig, utan även hundarna har haft roligt, (tror jag)

Det har blivit mycket träning, som t.ex "vattentrask" och simning, dragträning, enskilda och gemensamma promenader,

och så klart, mycket lek o bus.


I dag tog vi vår dagliga långpromenad utmed Göta Kanal, ryggsäcken med fika var så klart med.

Här vimlar det av båtar under sommaren, så ett riktigt tecken på att hösten närmar sig,

det är just bristen på båtar.

Inte en endaste liten roddbåt i sikte i dag,

och bryggorna låg helt öde.


"Uj, vilken blåst!"


 



Men kossorna, dom är fortfarande utomhus, och som alltid väldigt nyfikna.

Undrar hur länge dom skulle kunna stå och bara titta på oss?

"Vilka är ni, egentligen?"



Varmt i solen, så vi rastade i skuggan.......och naturligtvis fick tjejerna ta sig en simtur i kanalen,
vilket uppskattades mycket.

"Bästa svalkan, om ni frågar oss!"


   



En av alla broar över kanalen.

Jag fascineras lika mycket varje gång vi går här, 

när jag tänker på alla människor som grävt denna gigantiska kanal, 

mestadels för hand.

Jösses, vilket enormt arbete....och allt fungerar fortfarande.

Jag har absolut ingen längtan att åka på denna kanal, kallad "skillsmässodiket",

bara namnet avskräcker, haha.


   



"Ska vi fika här, eller?"

Det bästa man har, sätter man väl på bordet, eller hur?




Så mycket fika blev det nu inte för hundarnas del,

eftersom dom ännu en gång lyckats få i sig något olämpligt.

Ronja har klarat sig rätt bra, men Skorpan, som ju alltid ska vara värst,

hon har inte mått så bra i magen.

Att dom aldrig lär sig!


   


Allt som luktar och ligger på marken går INTE att äta, Skorpan,

när ska du lära dig det?


 



Klara, Färdiga......SPRING!

Just här har jag vandrat i snart trettio år, med olika hundar som vi haft under åren.

"Vår" gamla banvall, som är såå vacker.

Alla årstider har sin tjusning, och jag tänkte ta en bild just här vid varje skifte.

Dröjer nog inte länge förrän löven börjar ändra sin färg, och allt blir sprakande vackert.




Jag har fått många mail och frågor på annat sätt angående hundarnas mat,

som jag numera kokar själv.

Jag själv är så glad över hur bra dom mått, och hur stor skillnad det blivit,

både vad gäller måendet över huvud taget, och mängden avföring.

Nu "skiter" dom liksom inte ut allt längre, utan tillgodogör sig maten, med allt vad det vill säga.

Jag vet så klart att inte alla delar min uppfattning, men vet ni vad....det gör iiingenting.

Om var o en gör det man tror på, det man känner är bäst för just sina hundar, då blir det jättebra för alla.


Det här med vårt matbyte, det har självklart föregåtts av en hel del efterforskningar.

Det var inte så att jag bara kastade mig in i det, utan vidare.

Kostexperter, (en del har även skrivit böcker i ämnet) och flera andra som har kunskap i foderdjungeln,

har jag varit i kontakt med, och jag har fått såå mycket hjälp med det här.

Även ett flertal veterinärer med ett stort intresse för kostens betydelse för hundar,(och andra däggdjur)

har jag haft diskussioner med, som varit mycket lärorika på många sätt.


Jag tror på den här kosten (för mina hundar).



Ägnar lite (läs mycket) tid åt planering!
Den närmar sig snabbt, den årliga veckan i fjällen, 

med långa, härliga vandringar i en magisk natur.

Men visst är det väl liiite märkligt, att vi under tre års tid, haft en krasslig Skorpa,

så fort den här fjällveckan närmar sig.


Första året Skorpan var med, då hon bara var ett år, så var hon relativt nyopererad,

efter den hemska majskolvshistorien.

Vilken pärs det var!

Men, hon fixade det utan problem.

Förra hösten var hon dålig länge länge,

och fick en mängd diagnoser under tiden, t.ex kennelhosta, tumörer, lunginflammation......och 

mycket mycket mera. Ingen ville lyssna på mig, ingen trodde mig, ska jag kanske säga.

Ja ja, slutet gott då också, och hon HADE ett ax som kilat fast sig i svalget.


Så, om man jämför, så är hennes nu dåliga mage, en "Piss i Missisippi", tycker jag!

(ursäkta mitt språk)



Det var allt från oss för denna gång....."Over and out"!


Kram

Susanne


Av Susanne - Onsdag 24 aug 23:02



 Jag blir ofta nyfiken på att prova på nya "saker" med hundarna.        

Ibland fastnar vi för något, ibland inte.

Har väl egentligen ingen tanke på tävling eller så,

det finns bara en sak som är viktig.....ATT HA ROLIGT tillsammans.

Och man ser ju rätt snabbt hur det ser ut.......är det här något för oss.

Nose Work har jag länge "sneglat" på, DET ville jag testa,

och nu hade vi förmånen att få frågan, om vi ville prova på.

Så klart vi ville!



(bilderna är från dagens lilla utflykt med kompisar)

Vackert som bara den.....en sol från en klarblå himmel, vatten att svalka sin svarta kropp i,

OCH, sist men inte minst, stooora stenar/berg, att hoppa opp på.

(vårt efternamn förpliktar, minsann........Stenberg)



En till bild.....kunde inte låta bli, det var så fint!



Vi strosade runt vi strandkanten, hamnade intill ett gäng med gäss (som inte var överlyckliga att se oss där)
men vi envisades ändå med att inta vår fika på fåglarnas egna gata.


För att nå vårt mål, fanns ingen annan väg än denna spång.

En låååång spång, med stora mellanrum mellan brädorna,

så här gällde det att hålla tungorna rätt i munnen.

Inte skönt att ramla ner med tassarna där inte.

Inga problem alls, men vi hoppade ner och gick i gräset......tills vi upptäckte hur det

började plaska väldigt om oss o hundarna.

Just ja!! Det var därför man skulle hålla sig PÅ spången.....det var vatten på sidorna, hahaha.



För att återgå till helgens Nose Work, så fick vi alltså prova på det.
Lärde oss grunderna i hur man går till väga, osv.

Riktigt skoj!

Skorpan tittade på mig flera gånger, undrande......

"Varför gör vi det här, matte? Jag letar gärna opp något åt dig,

men det här, det luktar ju inget kul alls!!"


Skorpan är ju som Skorpan är, hon är MYCKET, helt enkelt.

Vill så mycket, så mycket kul att undersöka, massor av kompisar med sina mattar,

och så skulle man leta reda på konstiga saker, med en konstig doft!

Konstigt, det var det.



Kunde i alla fall konstatera att Skorpan lärde sig vad hon skulle göra, hur det skulle dofta,
och sedan vara säker på att man prickat rätt burk/låda eller dylikt.

Det är just DEN känslan som är så häftig!!!

När man ser hur poletten liksom trillat ner, när dom förstår vad vi vill att dom ska göra,

då njuter jag och blir så glad.


(Det här, det blir jag också glad av......underbara hundar)


Och varför lägger jag in två nästan identiska bilder, det kan man ju undra....

...har faktiskt inget svar på den frågan.


Sista stoppet för i dag!

Då kunde man se tydligt hur trötta dessa tre vänner var.

Värmen, badandet, och så lite träning på det, det tar minsann,

även på vältränade varelser.




Nose Work, det kommer vi utveckla och träna, det var riktigt kul.

Både Ronja o Skorpan tycker verkligen om att använda sina "näsor".

Och vad jag förstår, kommer även denna sport bli officiell så småningom,

vilket så klart skulle sporra till tävlande.

Men men, vi tar en sak i taget nu......lugn o fin.



Tack för oss

Kram

Susanne


#nosework #ronjaoskorpan #quilaoronja #träning #hundar #berner

Av Susanne - Måndag 22 aug 20:28


                    Många frågar mig hur jag orkar?                    

Orkar, säger jag, vadå orkar?
Orkar göra "så mycket" med hundarna.

Jag förstår inte riktigt frågan, faktiskt, för det jag gör, det gör jag för att må bra!

Och så klart, får jag en tillfredsställelse av att se att även hundarna mår bra.

Och mycket, det kan man väl kanske diskuttera....


Några bilder från en skön dag hos vänner i skärgården, 

promenad med hundar och tillhörande simning.


   


Ronja, och hennes fina pinnar!


För mig är det en självklarhet att göra saker som vi mår bra av,

och har jag nu dessutom valt att ha hund i mitt liv,

så hör det väl till att jag tar hand om dom så gott jag bara kan.

På det sätt jag tycker passar o känns bra.

   Visst gör det mig ont att veta, att så många hundar sitter större delen av sitt liv ensamna hemma,

och sällan får mera än en liten sväng runt kvarteret på kvällen.

Men vi är alla olika, har olika syn på allt, men hundägandet är väl ändå ett åtagande vi gör?

Att göra livet så bra vi bara kan för dom. Våra fina vänner.

Skorpan väntar på att Ronja ska komma tillbaka ner i vattnet    




Så var det färdigbadat för denna gång......Nöjda, och blöta hundar.



Huvudpersonen just denna dag var ju faktiskt den här söta lilla killen, William   

Han har redan börjat visa intresse för hundarna, och dom i sin tur älskar ju barn.


"Men hallå, farmor!!"

"Kan du öppna det här gallret nån'gång då, så jag kan krypa in till mina stora, mjuka nallar?!"



Full fart, för det mesta!  



Bilder från ännu en vandringsled, någonstans i vår fina natur.
Vi har så otroligt många vackra leder i Sverige,

och det är väl rätt fantastiskt med alla dessa frivilliga människor,

som håller lederna välordnade.

Att hitta en helt ny led, det ger mig också en slags tillfredsställelse.

Men jag undrar allt.....



Var är alla?
Det har nästan aldrig hänt, 

att vi träffat på någon människa i skogen.



Många simtag blir det allt!


Ronja kämpar på med pinnarna!



Mera tillfredsställelse!
Tjat tjat tjat! 

Men jag har en tro om, att om människor fick/ville uppleva allt det här vackra, 

så skulle viljan att komma ut oftare infinna sig.

För finns det någon som skulle må illa av det här?



"Tjohooo, aaaaakta, se oooopp......!!"

Skorpan bara MÅSTE springa det fortaste hon kan,

genom granar o tallar, över stockar o stenar (rent av livsfarligt)

  

 "Äsch då matte, ingen anledning till oro, jag har full koll!"  



Även Ronja har så klart STENKOLL    på sin bästa vän,

redo att ingripa vid behov. 



Näe, dom här dagarna skulle jag inte vilja byta bort för allt i världen.

Dom ger mig tillfredsställelse...



"Win-Win- situation!"

Att se hundar, eller andra må bra, det får mig att må bra....

Man kan sitta på en sten, mitt i ingenstans, och bara må bra....


Kram kram

Susanne

Av Susanne - Onsdag 17 aug 22:15

  


       Varför heter denna ras just det den gör?

Det vet vi!!

     Vi älskar att vistas på höga höjder, så är det bara.

Bernese Mountain Dog, perfekt namn, som stämmer på pricken         




Högt!



Linslusen, Ronja   



Skorpan visar att hon också snappat hela grejen.

  


Så till vår "träning"
Första veckan gick i rasande fart, och allt fungerade toppenbra.

Skorpans första möte med "vattentrasken" gick som en dans.

Hon funderade inte det minsta över varför hon skulle gå in i detta stora akvarium,

varför vattnet steg o steg, och varför botten helt plötsligt började röra på sig.

Jag är rätt överraskad över hennes totala lugn,

trots att hon aldrig tidigare hade varit i närheten av något liknande.

Efter första "traskandet" går det bara bättre o bättre,

och hon har t o m hunnit prova på att springa i "trasken".

Lite svårt, det tyckte hon nog, men hon kommer nog snart att få kläm på det också.



Så har vi då Ronja!

Hon har simtid direkt efter Skorpan, så visst tränar vi ordentligt just nu.

Numera är hon oppe i full tid, simmar så gott som hela vår simtid, 

och skulle nog gärna stanna i poolen ett tag till.



Den här månaden har börjat riktigt bra,

känner mig så motiverad till det här, och jag tycker nog även att Skorpan känns helt frisk nu.

Det där kanske jag inte skulle ha sagt, förresten......



Näe, nu MÅSTE dom båda hålla sig friska!!!

Finns inget annat.....

För i år ser vi fram mot vår fjällvandring, tillsammans med två hundar

som inte har några som helst sjukdomar, 

eller nyligen är opererade.

Jösses, så mycket det varit dom senaste åren.



Det går snabbt utför när en hund blir sjuk, dom tappar fort i både styrka o kondition,

men det jobbar vi på nu, och vi SKA lyckas, finns inget annat.


          

Jag märker också stor skillnad till det bättre, på många olika sätt,

sedan vi gått över till ett helt annat foder.

Hemlagad mat!

Inte det minsta krångligt eller besvärligt, enbart roligt, tycker jag.

Dessutom vet jag exakt VAD dom får i sig, och dom älskar't.



Inte mycket uppdateringar från alla utflykter vi gör, den senaste tiden,
men inget är förändrat där.

Ryggsäcken packas ofta, och vi drar iväg på både nya och mera välkända leder.

Ibland går vi helt ensamma, ibland får vi sällskap av vänner.

Det är ju just dom där utflykterna som ger mig såå mycket.

Jag njuter i fulla drag, och mår bara bra.

Just i dag fick vi sällskap av en vän som hjälpt/hjälper mig så mycket,

med både det ena och det andra.

Ett stort stöd, helt enkelt, som jag är så glad över.


En hel del bilder togs på vandringen i dag,

men dom ligger fortfarande i kameran och kanske kommer hit i morgon.



 Alla behöver vi vänner 



Sötaste Skorpan jag vet!



Och hennes bästa vän Ronja, lika fin hon, i mina ögon.



Kram

Susanne

 

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se