Lugn!

Ett bedrägligt lugn har vi haft i dag.

Skorpan var nog fortfarande lite chockad efter gårdagens alla otäcka händelser.

Smärtlindringen hon får hjälper bra,

och under eftermiddagen har hon inte haltat mycket alls.   

Gårdagen var skitjobbig.

Att höra Skorpan skrika i högan sky, det fick mina tankar att snurra iväg.

Tänkte på nätterna med Quila.....som hon skrek.

Det startade nästan alltid runt samma tid?

Man gick o lade sig, och hoppades att "i natt händer det nog inte" Men det gjorde det.

Varje, varje natt, vankade hon runt, med huvudet nere i golvet, och krökt rygg.

Jag mår illa bara av att tänka på det nu.

Den fruktansvärda maktlösheten. Att inte kunna hjälpa, eller förklara.

Hon finns med oss i våra     

   

I går, när Skorpan skrek, och hade det så besvärligt, då såg man oron i Ronjas ögon.

När Skorpan skrek, var Ronja genast där bredvid, och puttade och slickade på henne.

Jag undrar om hon minns, tiden när Quila var så dålig.

Det vore ju hemskt i så fall.

Hon är en väldigt omtänksam och rar hund, Ronja 

Usch ja, nu hamnade jag där igen, hos vår Quila.

Man får göra det bästa av situationen, den här tiden.

Det finns ju massor av saker man kan roa sig med inomhus också.

Så Skorpan, hon får hjärnan tränad i alla fall.

     

Men oj, vilka glada miner det var här då     

     

Det är ingen tvekan alls!!!
Dom är inte på toppenhumör här, inte!!!

"Men hallå....Skorpan!!!"

"Överdriver du inte lite nu??"

"SUCK"

Om vi skulle få något att äta på här ute.....så vi kunde ligga

stilla tillsammans bara......skulle det vara ok???

"Ett smaskigt märgben kanske?"

"Mmm......det vore väldigt gott, matte!!"

"Vad säger du?"

Smart Ronja, klart dom fick ett varsitt märgben.

Tror dom låg där ute, och småpratade lite,

samtidigt som dom "skalade rent" benen.

  

"Ja ja, jag ser er......men nu överdriver ni!!"

En hund på varsin sida om fönstret........gråtandes!

    

Ronja har fått långa promenader med husse på kvällskvisten,

och trivs utmärkt med det.

Den som har det jobbigast just nu, det är utan tvekan Skorpungen.

Redan fredag!

Och på lördag börjar en liten kurs som vi ska gå.

Ska bli så kul!

Kram

Susanne

Så gör jag väl om allt igen då......

Ni vet, när man skrivit ett helt inlägg helt klart?

Så bor man på landet, där uppkopplingen inte alltid är på topp.

"POFF" så har allt gått upp i rök......(när man dessutom glömt spara)

Men nu kör vi igen......

Först av allt, ett STORT TACK, för alla värmande ord under dagen,

det har hjälpt mig otroligt mycket.

Kontaktade veterinär direkt i morse, eftersom Skorpan var helt blockhallt.

Hon satte inte ner tassen över huvud taget.

Oj oj, vad ont hon hade.

               Inte så värst tuff, som hon brukar, utan liten och ömklig.             

"Vetten" var precis en sådan människa som man önskar att få möta dagar som i dag.

Så gullig mot Skorpan (och även mig)

Han frågade direkt om det var jag som varit där tidigare med en Quila.

Joo, det var det ju.

Han mindes henne, och hur sjuk hon var,

Hur som helst, undersökte Skorpan ordentligt, från topp till tå.

När han närmade sig baktassen, så kände jag, att NEJ, jag fixar inte det här.

Märklig känsla.......hela mitt yrkesverksamma liv,

har jag arbetat på operations - och akutavdelningar, och sett eländes elände.

Men när det gäller "mina egna" då går det bara inte.

Jag blev avlöst av personal.

Gick där i väntrummet, med fingrarna i öronen,

men hörde ändå tydligt hur lilla Skorpan skrek och skrek   

Här en till tjej som var mycket ledsen i dag   

Det konstaterades att det onda satt i den yttre tåfalangen.

Och där hade hon rejält ont!

Så var det dags för rtg!

Först lite lugnande.....

Och POFF, så sov liten Skorpa.

Det var tre veterinärer inblandade, som alla var mycket intresserade.

Dom böjde och vred, hit och dit, men allt var så bra, så bra!!!

Hon måste ha slagit i ovansidan av tassen???

Eller, blivit trampad av en häst???

Det sista är ju helt uteslutet, men jag drog mig till minnes,

att hon i förrgår, innan vår låååånga promenad, skulle "skutta" in i bilen,

halkade på kofångaren, och ramlade ut!!

Jag vet att jag tänkte.....Jäklar, där slog hon sig.

Men hon sa inget, och visade inga som helst tecken på någon smärta.

Nu vet vi i alla fall!

Inget jätteallvarligt, (tack för det) strikt vila i 14 dagar!! (Kul, om man heter Skorpan)

Medicin mot inflammation och smärta.

En liten trötter väntar på att få "uppvaknande-sprutan"

 

Man kan inte tro att dom här bilderna är från igår precis.

Inga som helst tecken på smärta.

Tror Ronja kom ihåg den här bollen från förra vintern,

hon blev så glad när den plockades fram igen.

Skorpan, ja, hon blir glad av allt hon kan sno från Ronja   

Jag blev också glad över veterinärernas fråga till mig, om hur mycket vi tränade.

"Det här är en berner, som inte ligger på tomten och slöar hela dagarna", sa dom.

Skönt att se, för stora raser som just berner,

behöver verkligen ha muskler.......och det är det enda hon har, muskler.

  

Överdriver lite, så klart,

men jag tycker verkligen att det ÄR viktigt att hålla igång hundarna.

Nu har vi en "gråtande" Skorpa här, som mår lite konstigt i huvudet.

I morgon får vi se om hon svarar på smärtlindringen. (Det gör hon säkert)

"Vem ska jag jaga nu då?"

"Vi kommer inte ens att få vara på tomten tillsammans."

Som tur är går dagarna fort, 

och det enda viktiga är att det här läker och blir helt bra igen.

Leken finns ju kvar!

Och inomhusträning, med lite kluriga uppgifter,

det kan man göra, även om man har ont i tassen   

Fy, vad trist det här blev.......men ändå tur.

Det kunde varit så mycket värre.

Än en gång, TACK för ert stöd, i situationer som i dag.

Det värmer gott   

Kram

Susanne

     Så där......nu ska ni få höra!

       Gårdagen blev inte direkt som jag tänkt, den blev mycket värre än så.

Ska försöka göra en sammanfattning av hur det var!    

(Bilder från dagen hamnar lite mellan raderna)

Förmiddagen, jo, den var helt ok. 

   Till doktorn = check!    

Snabbfika med kär vän = check!

   

Så skulle bilen lämnas in för service, inget konstigt med det.

Hur skulle jag då komma hem från stan'?

Jaja, jag börjar traska hemåt,

så plockar maken upp mig när han åker från jobbet.

"Skorpan....vill du leka med mig??"

Gårdagens väder var som en dröm!

Solen lyste från en klarblå himmel, perfekt promenadväder.

Drog på mig ordentligt med kläder, innan jag startade vandringen......

Först, hela vägen genom Norrköping.

Äh, det är väl inte så långt........(inte när man åker bil, i alla fall)

"Tjohoo, klart jag vill leka!!"

Allt var frid och föjd......vi hade ju ingen brådska.

Det var just en liten detalj, som jag inte tänkt på.........Det blir MÖRKT snabbt!

"Haha, jag fick den!!"

När vi gått ca. 6 km, och skulle fortsätta ut mot landsbyggden, då ringer maken!

- "Akutjobb....kan inte sluta jobbet nu......det tar minst 2 timmar innan jag kan åka hem".

(Sträckan  jag hade kvar tills vi var hemma, den var då ca 1 MIL!!)

Ronja tog snabbt tillbaka bollen igen, förstås   

Där stod jag.....mörkret var nära.......Jaa, vad sjutton, det är väl bara att GÅ!

Fick på både mig och hundarna mera reflexkläder.

Västar, pannlampa, ficklampa.......

Nu "kör vi" tjejer!!

Efter ytterligare många km,

då händer det där som man absolut inte önskar sig just där och då!!!

Jag blev i akut behov av en toalett!!!

NUUUU!!!

Bråttom, bråttom!!!

Kan säga, att det hoppade massor av mindre fina ord ur min mun just då.

Till saken hör, att vägen hem till oss, den går rakt genom slätten.....DVS. helt öppet,

inte en liten skogsdunge så långt ögat når.

Vad göra???

En bit längre fram, finns ett berg........inte så många träd att huka sig bakom precis,

men det var min enda chans.

Tog oss över helt igenblåsta diken, sjönk ner till midjan  i snö.....kämpade mig upp,

bakom berget....Skynda, skynda....

Ni kan kanske ana hur kämpigt det var, att få av sig det nödvändiga!

Överdragsbyxor, jeans!?!? "Så där då......äntligen!!!"

PUH!

DÅ........tappar jag balansen!!!   

Ramlar sakta bakåt, i snön.........behöver väl inte säga mera........

Att det blev lite kallt, det är ingen överdrift alls   

Där och då, tappade jag motivationen totalt!

  

Och flera väl valda ord kom ur min mun,

ord som jag knappt visste att jag kunde?

Krängde snabbt på mig kläderna......burr, burr!

Slet fram telefon......ringde en av döttrarna......INGET SVAR?!

Pratade in ett meddelande......och lät nog helt galen....

Ringde maken!

"VAR ÄR DU???"

"OK, LÅÅÅNGT BORT!"

Hm.....trasslade oss ner från berget, och ut på cykelbanan igen.

Då frös jag!!!

Försökte intala mig själv, att det här kommer gå så bra, så bra.....

"Kom nu flickor, så fortsätter."

"Vi fixar det tillsammans."

"Klart vi gör, sa dom"   

Tittar på telefonen, väntade fortfarande på att dottern skulle ringa....

DÅ.....Då slå telefonjä....ln av?!

Den bestämde sig för att den nog frös lite, blivit lite kall, kanske   

Måste få den varm....men hur, vi hade då hamnat på Antarktis!

Ner med telefonskrället i brallorna..........

Nu var jag ju lite lagom.....ja, trött på eländet.

Känner då att "något" närmar sig bakom oss.......

Jaaa, vad bra (NOT)....."plogtraktorn".......

Plogbladet täckte precis hela cykelbanan, fanns inte en endaste chans att mötas där inte.

Förstod ju att han inte tänkte backa......

Hoppade upp i snövallen........mjuk snö.......SJÖNK!! Till midjan!

Hundarna? Jo, dom försvann dom också!

Efter en bit till, plockade jag fram telefonen ur jeansen,

bad en stilla bön.....och, jaaaa, den hoppade igång.

Massor av missade samtal.....

Make och dotter oroliga....

Men då, då löste sig allt.

Fick tag på dotter (som blev smått arg på sin mamma, för hennes dumdristiga tilltag)

Blev snabbt hämtad, och hemskjutsad den sista biten.

Gissa att det var skönt att komma hem.  

Egentligen är inte sträckan något problem,

det var omständigheterna som blev ett prolem.

Kallt, så blåsigt ute på slätten, mörkt.

Slutet gott, allting gott.

--------------------------------------------

Så, i dag, då händer nästa grej.

Såg ingenting på hela förmiddagen.

Men straxt innan vi skulle gå ut, tyckte jag att Skorpan haltade lite.

Inte så konstigt kanske, som hon far omkring, tänkte jag.

Kände och  klämde igenom henne, visade ingenting alls.

Tog henne i koppel.........gick på vägen, inget haltande.....sprang lite, inget haltande.

Äh, det var nog ingenting, tänkte jag.

Hon visade absolut inget.

Släppte henne, och som ni ser på bilderna,

så studsade hon obehindrat omkring i snön.

Stretchade hundarna ordentligt, märktes ingenting konstigt på Skorpan.

Men nu!!!

Men bara inomhus?

Kännt och klämt, klämt och kännt?!

Jo, på em, när jag kände på henne, så skrek hon en gång, när jag tog på tassen.

Mellan trampdynorna och på oavsidan.

Har även tittat där ordentligt, med förstoringsglas och ficklampa.

INGET!

Ingen svullnad, ingen allmänpåverkan?

Om hon hade "skadat" sig, då skulle jag sett det.

Om hon trampat på något, vilket hon skulle kunna gjort, då borde jag väl se något!

Men det är helt torrt och fint, inget "ingångshål"

Lilla Skorpunge   

Vi får se hur hon är i morgonbitti.......Och hålla tummarna att hon verkar bättre.

Puss, puss, min bästa vän     

Gårdagen, den kan jag skratta gott åt i dag..........

Men Skorpan, det skrattar jag inte åt precis   

En trevlig kompisträff med fika och hundar i morgon, ställdes så klart in.

Hoppas hoppas att det inte....näe, det kan inte vara något allvarligt.........

Fortsättning följer i morgon.

Kramar från oss

Susanne

(Ps. Om ni saknar bokstäver (eller ser för många)....så vet jag inte var dom tagit vägen.....SLUT på något sätt? Ds.

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig....

I dag var just en sådan dag.

Men, slutet gott, allting gott...

Ska inte tråka ut er med min dag i dag,

men, vem vet, i morgon kanske jag kan skratta åt det.

Känner jag mig själv rätt,

så kan jag nog det........och jag skriver säkert ner det här också,

för att dela med mig av ett gott skratt!

Kan knappt tro att det är sant......underbart väder...

och jag tog inte en endaste bild.

Tur det finns några bilder att ta av här.

 

"Ja, gissa att det blev ett ordentligt äventyr i dag"

"Vi gick, och gick, och gick........tills det inte gick längre...."

Tur jag har dom här trogna flickorna som sällskap,

dom gnäller verkligen aldrig.

Hur mycket jag än krånglar till saker.

   

Stort tack till Emmelie och Emil,

för att ni hjälpte mig den sista biten ❤

Mer än så blir det inte här i dag,

och jag hoppas morgondagen kommer ha ett bättre innehåll.

Kram till er

Susanne

"Seså Husse....hoppa på nu då........nu blir det åka av!!!"

                        Ronja o Skorpan är redo för dagens träningspass  i "sparkdrag"!!                     

Ronja är såå ivrig på att få starta!!!

Ylar och skäller som värsta draghunden!

Och Skorpungen då....joo, hon väntar snällt på kommando     

Det här är såå roligt!

(Men det har jag nog sagt förut)

Och det bästa av allt....hundarna tycker det är roligt!

"Vi kör en gång till, va?"

Stora gärden, med massor av snö.......TJOHOOO, det är livet det   

Snacka om träning för benmusklerna.

 Inte bara för hundarna   

Ronja, som är full av bus, trots sin ålder.

Det är en fröjd att se.

(Menar inte att hon är gammal,

men man hade kanske trott att hon skulle kommit ur unghundsstadiet, med massor av galna upptåg)

Det är bara positivt, med galna, roliga, glada hundar   

"STOPP, husse........

Ge mig en godis, annars får du inte komma förbi!!!"

"Tack, tack!"

På eftermiddagen åkte vi till stan'  för att umgås med min mamma en stund.

Tänker  mycket på henne, att hon faktiskt är 91 år, och inte kommer att finnas för alltid.

Det är en hemsk och jobbig tanke, men så är livet.

Jag och min mamma har en väldigt nära relation, och har alltid haft.

Har alltid pratat om allt med henne, och gör så än i dag.

Skillnaden är väl, att i dag, så förstår hon inte riktigt allt längre.

Huvudet hänger inte riktigt med.

All hennes stroke har satt sina spår.

Men hon finns här, och det är jag oerhört tacksam över.

Klart jag får lite dåligt samvete, när jag blivit irriterad på henne ibland.

Det känns som att jag måste bli påmind om att livet inte varar för evigt,

och att vi måste ta vara på dagarna....ALLA dagarna!

Ronja kommer alltid springandes mot mig i full fart,

så fort jag stannar och tar upp kameran..........

"Nu då matte, nu ska du få chansen att fota mig i språnget!"

Trötta hundar, efter en dag i snön.

"Det är ju det här vi väntat på....snön!"

När man bor på landet, blir det inte så ofta "vanliga" promenader.

Jag menar koppelpromenader.

För det mesta är dom då lösa.

Vi tycker därför att det är viktigt, att träna även det ibland.

Rustade oss med kläder mot storm, kyla och halka,

och hundarna med ordentliga reflexer, för en sen promenad på en halvmil.

Innan man ger sig av, så tänker man att,

"Fy sjutton, inget vidare att ge sig ut i det här skitvädret",

Men så börjar man gå, jaa, då är det riktigt skönt   

"Nu är alla redo att traska iväg!"

Helgen försvann i ett nafs, måndag redan.......

Ny vecka, nya insatser.

Kram

Susanne

Kan man ändra sig?

Kan man ta tillbaka en liten önskning som man haft?

Det är det här med snön.....

Joo, jag vet att jag önskade snö, varje dag tjatade jag nog om det.

Nu skulle jag vilja stoppa mängden lite! Går det?    

Som vanligt, så skojar jag......Gillar snön, och hundarna älskar det!

"Tack, tack, för all snö som vi fått!"

"Spark-dragnings-träningen" forsätter.

Mycket att jobba på.

Vi tog husse till hjälp i dag, och det gick mycket bättre.

Framsteg är alltid roligt, även om dom är små.

Om man tittar på filmen, med lite fantasi, kan man tänka sig hur det ska se ut.

Hundarna vill jag ha i trav, och inte som idag....."Fullt ös, Medvetslös"

Det är lite för läskigt för en gammal matte    

 

Ronja o Skorpan var i alla fall jätteduktiga.

Filmen skakar hit o dit.....vilket enbart beror på min något darriga hand   

           

Promenad i snöstorm, det är inte det bästa jag vet.

Men, som vanligt, när man ser hur roligt hundarna har i snön, då blir det roligt.

Sikten var lite dålig, så kom man för långt ifrån varandra, då syntes man inte alls.

Skorpan försöker se Husse o Ronja långt där borta.

"Där, där är hon ju......Ronja!"

        Sring, spring, spring! 

Och ibland, då händer det sig,

att Skorpan faktiskt  "fäller ner" sin svans   

I dag hände det något riktigt roligt.

Jag blev så otroligt glad.

Tänk att det finns så mycket fina, rara människor "därute".

Måste säga att mycket hos mig själv förändrades iom detta!

Till det bättre   

Titta på den här bilden av Skorpan!

Och titta här!

Den här bilden fick jag skickad till mig i dag.

Från en ung tjej, som jag inte alls känner.

Hon skrev att hon itat av Skoran, och undrade om jag ville se.

Klart jag ville,

Jag tycker bilden är fantastisk!

Alice, som hon heter, är 13 år, och älskar hundar, framförallt berner   

 

Tack än en gång, Alice för din fina bild av Skorpan!

Vi skrev lite till varandra,

och jag berättade att vi brukar åka på träningsläger, till den stad hon kom ifrån.

Gissa vad hon berättar då?!

Joo, vi har träffats där, och hon har klappat och hälsat på både Ronja och Quila!!!

???

Tänk, vad världen är liten.

Hon har följt vår blogg sedan dess, och nu skickat en fin bild.

Jag är mållös.

Hoppas vi ses i vår, när vi åter igen ska på läger

  

Det var allt för i dag.....men vilken dag va!

Kram

Susanne

Härom dagen såg jag en "film-snutt", på tre berner som drog en spark!

Jag blev helt "såld"!!

Det såg så himla roligt ut, och jag hade tidigare funderat lite på,

hur man skulle kunna motionera hundarna på ett roligt sätt,

samtidigt som det är effektivt.

Visst, dom får väldigt mycket motion, men dom springer hur dom vill.

Jag vill ha dom båda i trav......i ett jämnt och bra tempo.

Skidor........uteslutet!

Pulka/släde.........uteslutet!

Simning........toppen, men jag skulle tycka det var skönt om "vårt" hundsim

blev färdigrenoverat först.

Som det är nu, känns det så himla rörigt....mest för mig själv.

Det kostar så pass mycket att simma med hundar,

så jag skulle faktiskt vilja ha full "valuta" för pengarna.

Så såg jag då den där filmen.......

Började leta spark!!!

Och  hittade faktiskt en i går!

Hopfällbar, stabil, och röd!

 

Började med en hund i taget, för att dom skulle få känna på....

Men, jag satte snart ihop dom båda.

Det tog en stund.......hopp o studs, bita i varandras koppel, lek o bus,

men straxt innan vi slutade träningen,

så fick dom allt lite kläm på det hela.

Det var nog i alla fall 100 meter som det gick riktigt bra.

Tjohej, vad det gick undan!!

Och så kul det var!

  

       Meningen var då att allt detta skulle filmas.......men lagom när jag tryckte på "play",

då hade mobilen bestämt sig för att det nog vara för kallt.......och dog helt.     

        Och riktigt kallt var det faktiskt.

Men det här kommer vi träna på så ofta vi kan, så vi kan komma igång ordentligt,

Så film lär det bli.

   

Så släpptes "vild-djuren" lösa, i all den mjuka snön.

     

Det yrde ganska bra på åkrarna.

Uppställning, utan ben!

Man ser mycket som rör sig där borta.......

      

En annan sak vi tränat på med Skorpan, bara för att få in lite balans, det är att sitta fint.

Det har jag gjort med alla hundar, för att, precis som med oss människor, få kroppskontroll.

Skorpan är väl den som tagit längst tid på sig.

Hon har inte tid, allt i hennes värld ska gå så otroligt snabbt.

Men jag är mera envis än vad hon är, och en stund varje dag har vi kört.

Och så i dag, då trillade poletten ner!

Husse sa "sitt fint" till dom båda innan maten, och "HEPP", så satt dom där....båda två!!!

WOW!!!

Hämta kamera.......men det tog alldeles för lång tid.

Duktiga tjejen!

Nu är det bara att fortsätta få in rätt teknik och balans, så sitter det.

Det blir visst mycket om Skorpan här i dag....men hon utmärkte sig faktiskt i dag.

Det här med STANNA är också något vi nöter och nöter.

Jag tycker det är bland det viktigaste.

Vill kunna lita på att STANNA är STANNA och ingenting annat.

I alla lägen.

Och här blev jag så full i skratt åt henne....

Sa STANNA......och gick iväg..........och glömde bort henne.........

Gick en bra bit, Ronja o jag, och undrade efter en stund var Skorpan var?

Vände mig om, och där stod hon!

"Eh....hur länge ska jag stå här, matte?"

Men, vad duktig du är, Lilla Skorpunge!!!

Kom kom!

Dom här små tecknen, som man får mellan varven, dom betyder så oerhört mycket.

Ett "bevis" på att man lyckats lite.

Det gör mig så glad........

.......och stolt över våra hundar.

Det är tur att jag har dom här hemma, annars skulle det vara hemskt ensamt.

Som det blir när barnen blivit vuxna,

och man inte behövs för dom på samma sätt längre.

Dom har sina egna liv.

Trötta hundar efter dagens olika träningar.

Bäst att vila upp sig ordentligt, för i morgon ska nog sparken ut igen.

Godnatt mina vänner

Kram

Susanne

          

"Ok tjejer, är ni redo"?

  Det var frågan jag ställde i dag.

Om jag säger/skriver, att dom båda skrek i kör.....JAAAA!! då är ju det inte riktigt sant......

Men det kändes som det!

Det vill säga, om dom nu hade kunnat prata på riktigt....

Vilket dom väl egentligen faktiskt gör, på sitt egna lilla vis!

Hänger ni med?

           

Målet var inte riktigt spikat när vi gav oss iväg....bara nästan.

Det är ju en hel del snö här nu, och pulsandet kan bli lite tufft (om det är långt)

Men vi körde in på en liten oplogad skogsväg....på vinst o förlust.

Ja, vad sjutton.......

"Eh, matte.......vet du var vi ska nu?"

Vackert var det i alla fall.

Solen ville t o m bryta igenom mellan varven.

Och det fanns gott om nysnö att "flyga" fram i.

"Jaha ja, där for Skorpungen iväg på ett färskt spår......."

Älgspår!

"Vad tycker vi om det??"

"Ujuj, den "tokan!"

"Ingen fara......skulle bara kolla var han var på väg.....älgen!"

När vi hörde prasslet i skogen....prasslet av något djur,

ja då blev även Ronja intresserad.....

"GULP"!

"Jag tror det står något jättestort där borta.........med HORN"!!

Jag undrar jag, om Ronjas lugna sätt,

som nu, när dom såg älgen, har inverkan på Skorpan?

Hur hon reagerar.

(Jo, jag är väl ganska övertygad att det är så)

Skorpan hade full koll på vad Ronja gjorde.

Eftersom Ronja stod kvar och bara tittade efter "konungen",

så gjorde Skorpan samma sak.

"Jag gör som Ronja, jag gör som Ronja....hela tiden" ;-)

                

Så började undersökningen.......Här gick han....den stora älgen.

(Dumt att sätta in nosen i en slånbärsbuske!)

AJ!

Här gick den också...........spännande att "läsa av"

"Näe, nu kommer jag till dig en stund, matte!!!"

Åkte in till stan sent i kväll för lite påfyllning av proviant.

(Det ekade i kylskåpet)

Det var så härligt väder, och upplysta gator, att vi tog ett varv med hundarna.

Dryga halvmilen blev det.....inte en endaste liten kotte såg vi till.

Joo, några såg vi.............

Det var när vi kom tillbaka till parkeringen där bilen stod.

Alla större parkeringar har ju blivit tillhåll för ungdomar, som leker med sina bilar.

Och nu när det är mycket is, så är det kanske extra skoj.

MEN!!! När jag går där, med mina hundar, då är det INTE ok!!!

Hur lätt är det inte att tappa kontrollen över bilen, och komma farande mot oss?

Riktigt otäckt var det, när dom kom farandes alldeles för nära.

Här skulle väl polisen kunna göra en insats?

Men frågan är om dom bryr sig?

Körs dom bort, så är dom väl snart tillbaka igen.

Just det ja.....ni skulle bara veta vad jag skaffade i dag?

Haha, det kommer bli en "syn för gudarna", hahaha!

Är så sugen på att testa den, men jag måste vänta till i morgon.

Hör på den här då!

Rörmokare kommer hit i morgon.........klockan........7!!!

Oh no!

Godnatt!

Kram på er

Susanne