En viss skillnad.....joo, det kan man nog säga att det är!               

Jag pratar om simningen, att Ronja o Skorpan har en mycket varierande stil.

Att det här är Skorpan, det går liksom inte att se fel...det räcker att höra ljudet!

Ljudet som uppstår när en berner SLÄNGER sig ut i vattnet!

P L A S K!

"Jaa, är det något fel med det då?"

"Jag gör väl som jag vill, va?...Det har ju alltid gjort!"

"Kände för att hoppa ner i vattnet, då gjorde jag det!"

Ronja å andra sidan, henne hör man inte ens när hon glider omkring,

inte ett stänk når den som står "på land"

Nu har hon ju  iofs mycket mera bad/simträning.

Jag minns att Ronja gjorde exakt likdant,

den där dagen när man skulle lära sig simma.

Hur som helst.....

När vi hölls där och simmade,

så kom det en polisbil och ställde sig precis utanför fönstret där vi var.

Två poliser kliver ur sin bil, och kommer in på "simmet"

Äh, dom ska säkert träna sina hundar, tänkte jag.

Dom ställde sig på andra sidan det stora fönstrer som är i anslutning till simmet.

 "Hejade" på oss, stod där en bra stund, log och gjorde "tummen upp"...

Så gick dom ut till sin bil igen.....(hämta hundar, tänkte jag)  och så....

lyfter dom ut en stor filt med något i?

Bär så där i varsin ände......ser rätt tungt ut....jag ser då att det ligger en hund där i!

Men usch, vad hemskt, tänkte jag

Till saken hör att när vi kom till "simmet" och gick in,

reagerade jag på att det luktade brandrök där inne?

Pratade med en tjej, som också kännt det när hon gick in.

"Det brinner i ett hus där borta", säger tjejen.

Hon hade åkt förbi just som branden startat, och det var inte alls så mycket rök då,

och inga brandbilar ens hade hon sett.

Så slår det mig....när jag ser hunden.....den hörde nog till det brinnande huset?

Hemskt om det var så.

Men, näe, det hade ju varit en så liten brand.....eller?

Efter en stunds simmande "landar" Skorpan, och simmar så lugnt och fint.

I dag gick inte simningen på "sparlåga" längre, utan vi körde på för fullt.

Trötta och nöjda, tvätt av hundarna, städning av simhallen, så gav vi oss av hemåt.

Tänkte lite på den där hunden som poliserna bar in,

och att den var död var det väl ingen tvekan om.

Klart jag undrade vad som hänt.....

Då, när vi rullar från parkeringen, slänger jag en blick bort mot villaområdet intill,

och ett stort svart moln väller upp mot himlen!!!

Nej! Vad händer?

Sakta rullade jag vidare, mot röken.

Nu följer två hemska hemska bilder......

Ett stort svart moln, som steg mot skyn.   

En liten brand som brandmännen snabbt fick kontroll på.....som visade sig inte alls var släckt......och när brandbilarna var hemskickade igen, då small det.......En familjs hem totalförstördes.

Och, deras hund som var ensam i huset, gick inte att rädda...

Det var det hunden jag såg i filten, som poliserna bar in på djurkliniken.

Jag är så hemskt ledsen för den här familjens skull.......ALLT borta.

Det går inte på något vis i världen att sätta sig in i detta hemska.

Återigen så påminns man av att inte ta allt för givet.

Precis allt kan hända, precis vem som helst, precis när som helst.

Ingen av människorna i huset skadades, fysiskt menar jag.

Men hur går man vidare?

Skorpungen   

Och Ronja, innan jag hann torka dom.

Inte lätt att få dom torra bara genom att torka precis.

Men nu så, nu är dom som nya igen.

Det tog sin lilla tid i kväll, många måsten som var tvunget att gå före.

Inte ofta något går före dom inte, men ibland så....

(Och jooorå, lekt har jag också hunnit! Lekt med ljuset, skulle man kunna säga kanske.

Vad händer med bilden om ljuset kommer från sidan, från ovan, eller underifrån?

Nu vet jag det)   

Tass på väg upp!

Som en björn....en jättesnäll sådan   

Kram

Susanne

Väntar och väntar......

"Kommmer du nån' gång, eller?"

Märkligt, dom är som små barn.....märker dom att något är på gång, att vi ska göra något,

då kan dom inte företa' sig någonting alls.

Som Ronja här, hon sitter där och tittar in, och VÄÄÄÄÄNTAR!!!      

För tro det eller ej, men det händer att jag har lite lite andra saker

som bara måste göra här hemma.

Jättekonstigt, jag vet!

Morgonens skogsbesök var gjort, så dom kunde gott vänta en stund,

det gick liksom ingen nöd på dom

"Men nu så.....nu är vi snart redo, flickor".

"JA JA JA JA"

Skorpan tycks även tro att det vankas något att äta på?

Slickar sig om munnen hela tiden.

"Stadsbesök" med tillhörande hundpromenad mitt i "smeten" det var dagens "mission"

(Drottninggatan gick vi)

Dom är så söta när dom står och hoppar jämfota samtidigt vid grinden.

Hopp Hopp Hopp Hopp!!!!

Precis som två (söta)studsbollar....

Kamerans batteri dog!!   och jag sa väl kanske några väl valda små ord där på gatan.

Klantigt, men helt förståligt kanske.

Men....vad gör väl det, egentligen?

Det finns så mycket som är viktigare att bekymra sig över i livet,

än ett dött kamerabatteri, eller hur?

Att vara rädda om varandra t.ex, och ta vara på varje dag.

Det gör jag nu, på riktigt!!

Men det fanns en tid då även jag rusade fram i tvåhundra som så många gör.

34 ÅR!!!

I dag var det så många år sedan vår äldsta dotter kom till världen.

34!!!   

Det har vi så klart firat i kväll....men det är ändå svårt att fatta....

Nu göra iordning inför morgondagens  hundgrej!

Ska bli så roligt med sällskap då....(cliffhanger) hahaha!

Kram

Susanne

På nya stigar i dag!

Och det tycker ju vi är så roligt.

       Får man även sällskap av gulliga gossar och deras matte,

då blir det superbra, som i dag då         

"Kom igen nu, nu kör vi så det ryker.....snö alltså!"

Opp på alla stenar, alla på en gång!

Eller så kan man stå helt ensam också.

"Så, blir det bra så här, matte?"

Skorpan försöker sig på en helt egen ståbild   

Jaa, så var det då "Lilla-Ludde"!

Han är som tokig i Ronja.....oj oj oj, han tog inte ett steg utan h enne i dag.

Han blev nog kär, helt enkelt   

Och Ronja, hon lät honom gå där vid hennes sida,

eller straxt bakom.....hon har nog aldrig tidigare tillåtit någon att vara så nära henne.

Ludde är ju inte så gammal, så hon sa nog till honom,

"Kom du grabben, du kan vara med mig"   

(och där satte fantasin igång igen)

En otroligt vacker liten led,

som ledde oss  runt i gamla fotspår från många många år sedan.

Här är en gammal skogsarbetarbostad......

"Men kommer ni nån' gång då?!

  Titta så fint!

Nöden har ingen lag!!!!

"Jag följer med dig, sa Ronja, och väntar på dig......"

HAHAHA!!

Hur söta är dom inte?

Där sitter Skorpungen på "dass", medan vännerna väntar snällt.....

Eller, väntar och väntar, alla tryckte sig in på dasset   

"Har du fått dina galna bilder än, matte?"

Milkolning, det var den dominerande sysslesättningen i dom här skogarna, 

så långt fram som till 1920-talet.

Kolen användes till järnhanteringen

Det gick åt mängder av kol till järnhanteringen, och arbetet var både tungt och väldigt farligt.

Men i dag var det ingen fara på taket!!

Bara en lada!

Men en otroligt vacker sådan (i mina knasiga ögon)

Och en jättegullig hund....i mina ögon   

När vi började gå, då kom det små små snöflingor....

Men efter en stund, jaa, då ökade det ordentligt!

Linus och Skorpan gör sällskap.

Hon var allt lite "grym" i dag, trodde hon, den lilla Skorpungen.

Och, så klart, grabbarna lyssnade på henne, för man vet ju aldrig med brudar,

dom kan ju mena allvar....kanske

   = Skorpan!!

Den här skogen tar man mer än gärna tilll sitt hjärta.

Kan ni tänka er, den planterades redan 1872!, och har sedan dess gallrats flera ggr,

vilket har gjort att träden fått växa till riktigt sora bjässar.

Den här skogen är skyddad och kommer INTE avverkas alls!

I mina ögon en riktig "Gammel-skog" alltså.

Vi säger TACK för ännu en härlig "hund-dag", vad mera kan man behöva, liksom?

Kram

Susanne

             BLOGG!                

Det här med blogg!

Det startade jag med för ett antal år sedan, och anledningen till det,

det var nog att jag hade fått en systemkamera av "lilla maken" i födelsedagspresent.

Jag fotade mer och mer, och var sjuton skulle jag göra av alla bilder??

Sonen kom med den här idén, att "Jag fixar en blogg åt dig!" mamma....

Och på den vägen är det.

Kul att både fota, lägga in bilderna där, skriva några rader...

Jaa, det blir som en form av dagbok, skulle man kunna säga, och jag tycker det är kul!

Kul att kunna backa tillbaka, och hitta vad man gjorde för flera år sedan,

och dessutom se bilder tagna då.

Men så hände något sorgligt.

En tidig morgon, sommaren 2013, fick jag ett telefonsamtal från vår bank?

Dom undrade var jag var, i vilket land, och massor av andra frågor.

Jag stod som ett frågetecken?

Banken hade blivit kontaktade av en bank i England, som fått ett mail, skrivet i mitt namn,

som sa att jag var i svår knipa, i just England.

JAg vet att många av er också fick ett mail, skrivet i mitt namn, med ungefär samma innehåll.

Det gick ut på att jag var strandsatt, inget pass, inga pengar, osv, osv....och kunde nu inte ta mig hem.

Det var fruktansvärt!!!

ALLT var borta, jag var liksom inte jag längre, min mail och ALLT jag haft där var borta, stulet.

Man känner sig såå kränkt.

Massor av jobb följde, telefonsamtal hit och dit, för att inte tala om all kontakt med polisen.

Vad som också försvann, och blev stulet, det var min dåvarande blogg.

Där hade denna någon, anmält mig för att ha stulna saker på bloggen. Bilder t.ex

Och bilderna  var så klart bara mina, eftersom det var mina hundar som var fotograferade.

Jag var förtvivlad!

Hemskt förnedrande.

Vad som var allra värst då, det var allt jag skrivit under hela Quilas sjukdomstid.

Hur allt började, vad som gjordes,

hur alla försökte göra underverk med att bota henne från allt det hemska.

Dagen hon somnade i min famn, känslor, jaa, ALLT.....

Kan tyckas som en baggis kanske, men det var det inte för mig.

För jag kände mig så fruktansvärt kränkt. och det fanns ingen hjälp att få.

Denna någon som orsakat allt detta, han/hon satt på ett internetcafé,

någonstans i Liberia, och förstörde för massor av människor.

VARFÖR?

Joo, för att han/hon kunde, helt enkelt.

DUKTIGT va!?

Men så igår, så av någon märklig anledning skrev jag in den tidigare bloggens adress,

och döm om min förvåning när jag fick upp den?

Den såg inte likadan ut, men den hette detsamma, och "ÄGDES" av en man från Indien.

Ett riktigt datasnille, vad jag kunde läsa mig till på hans fb-sida.

Kunde också få reda på att han hade massor av bloggar som blev stulna samtidigt som min.

Ja ja, jag vet inte om det här leder någonstans, men jag har i alla fall skrivit till,

vad jag tror, några ställen som jobbar med just detta.

VAD SKULLE NÅGON ANNAN HA FÖR GLÄDJE AV MIN BLOGG???

Det finns ju inga pengar att tjäna precis.

Får se vad som händer nu?

Nu blev det lite bilder tagna även i dag (som syntes här ovan) + att vi jobbade lite också!

Som små sällskapsdamer då.

I dag satt "tanterna" på min mammas boende i dagrummet när vi kom,

och dom blev så glada, att inte ens filmen dom tittade på var viktig längre.

"ÅÅH, kom lite med dom här, så vi får hälsa och klappa dom ordentligt"

"Inga problem alls", sa Ronja o Skorpan, "ni får klappa hur mycket ni vill",

och så backade dom in med sina små...nåja....bakdelar

Det var en fröjd att se dom alla i dag, det gjorde mig så glad.

"Puss på dig"   

(Joorå, ni ser rätt, bilderna är suddiga....för trots att min lilla mamma är 92 år, så är hon alt ganska fåfängd, och bilderna blev synade....."Näe, det där får ingen se!!!" sa hon)

Så jag lovade göra allt lite suddigt   

För nästa gång vi är och hälsar på, då kommer frågan...."Får jag se bilderna nu!!"

"Den lilla tänkaren" (Skenet bedrar, hon är mera en SPRINGARE!!!)

Nu har jag sagt det!!

Var vi ska i morgon, alltså.....Ronja o Skorpan lägger sina söta huvuden på sned,

och förstår preciiiis vad jag säger....KANSKE?

Bäst att vara lite fåfängd kanske, för det är trots allt snygga grabbar som ska besökas.  

Kvällsfika med riktigt riktigt gamla goda vänner i kväll, det gjorde den här helgen fulländad.

Kram

Susanne

                      Starten!                     

Jaa, starten på dagen alltså, den går i princip varje dag hit.

Ut på tomten och upp i skogen....full fart!

Olika från dag till dag, vem som jagar vem, men just i dag blev Skorpan jagad.

Att lära känna sina hundar, att lära sig saker om varje individ, det är så intressant, tycker jag.

För det finns väl inte en hund som är exakt lik någon annan?

Ronja t.ex, hon älskar att hitta "braiga" pinnar.

Och Skorpan, hon är mera för bollar...framförallt dom här bollarna.....MEN!!!

Ronja gillar även att retas, och snor gärna bollarna för Skorpan, bara för att hon KAN.

Så sjunger hon; "Ha ha, du kan inte ta den, du kan inte ta den...na na na na...." ♪♪♪♫ (tror jag)   

"Tur vi har varsin då", säger Skorpungen, och tömmer sin boll på snö.

Ok, samla ihop er, tjejer, vi måste åka.....

....en sväng till stan'.

Där tog vi en långpromenad, och kunde ganska raskt konstatera....JÖSSES!!!

Så snön ser ut!

Inte vit någonstans, den är bara grå, grå, grå,

och jag är glad över att vi inte behöver utsätta tassarna för allt saltet dagligen.

På sina ställen på trottoarerna, låg det drivor av salt,

och tänk om hunden har ett nog så litet sår på en tass, då misstänker jag att det känns "oskönt"

Senaste nytt om den "omtalade" tunneln/kulverten (den som går under Göta Kanal)

Har fått svar från några kunniga inom området, och alla säger samma sak.

Inga kossor har använt den, dessa tunnlar, för det finns flera,

dom är gjorda för att reglera vattenståndet i sjöar runt omkring kanalen.

Jaha?! Och jag som trodde att det var ännu mera spännande än så!

Ja har också fått reda på var dom andra tunnlarna finns,

så då bara måste jag göra ett besök där också....även om det inte gått några kossor där heller.

Det var trots allt lite roligt att söka efter svar, från en svunnen tid.

Nu blev det kväller, tassar tvättade och vita igen,

två trötta flickor har sagt godnatt.

Eller njae, en vägrar komma in......

"Vadå komma in?"

"Jag tänker sova ute i natt, så det så!"

Ronja, kom in nu är du snäll.....

Kram

Susanne

                   Minns ni "tunneln", den som går under Göta kKanal?                      

Skulle så gärna vilja hitta mera information om den,

och har mailat Göta Kanal Bolagen AB.

Tänker att dom om någon borde väl veta något, eller känna till någon som vet?

Jag har fått svar.....Tror inte dom visst så mycket alls om det här,

och dom ville definitivt INTE att jag gick dit, det framgick med största tydligehet.

Dom hade heller ingen som helst aning om var jag skulle kunna hitta mera info.

Äsch, vad synd!

Biblioteket, skrev dom, där kanske!

Jag ger inte upp än förstås, min sökande efter svar fortsätter.

Det måste väl ändå finnas någon människa, som vet något?

Historien får ju liksom inte dö ut nu....

Trodde nog att jag skulle kunna få lite hjälp där, kanske, men ICKE   

Nästa ämne, dagen!

Så glad man blir när man tittar ut och ser en klarblå himmel.

Och just i dag, när vi skulle på "utflykt" igen.

Äggmackor, kaffe, dricka, hundben....klart för avfärd då!

Hade stämt träff med Mammut + matte,

och hade sådan tur att en bil hade åkt på vägen vi skulle gå.

Det blev varsitt hjulspår att följa.

Perfekt!

(Näe, hundarna gick ju inte i några hjulspår...inte i börjani varje fall.)

"Jahaa, har ni stannat....då kommer jag!!"

Och så har då Skorpan lärt av sin vän,

hur man kan kasta sig över kompisen som kommer springandes.

Tjoff, så knuffade hon in Ronja i en snödriva.

"Är det snällt, Skorpan?"

"Sådär! Det är så här du brukar göra på mig, Ronja!"

"Nu får du smaka på din egen medicin...HA!"

Dom landade ganska mjukt, båda två   

Dom har det kul, dom här tre....känner varandra utan och innan,

vet precis vilka regler som gäller.....som att Ronja bestämmer, men är såå himla lekfull.

Skorpan, jaa, hon är....Skorpan   

Här fanns också en kallkälla, som på så många andra ställen i skogen.

Vattnet klart, gott, och kallt!

Dags för matsäck!!

Mackor + kaffe fram....och så en eld, om man ville värma sig lite,

eller kanske var det mest händerna som blev kalla!

Skönt var det i alla fall.

Så fortatte vi, mot bilarna igen.

Det blir lite jobbigare än vanligt för hundarna, nu när det är snö att pulsa i för dom.

Men dom gillar't skarpt.

Det sa PANG, så blev det kväller och skymning.

Tillbaka till starten....vid färjan, som är på väg över Bråviken.

Kram

Susanne

 Och där fick jag så jag teg!

  Snö, snö och ännu mera snö!

Inte ett pip tänker jag säga som kan tolkas som negativt om det, hehe   

Anledningen, den är så klart, att dom här båda töserna som vi delar vårt liv med,

dom älskar't!

Älskar SNÖ!

"Inte ett ont ord om snön, nu matte!!"

Innan vi gick till skogs i dag, lekte Ronja o Skorpan med sina roliga bollar.

Dom gillar verkligen just dessa, och nu när det är snö,

så fylls dom med snö, vilket resulterar i att snön yr överallt.

Det är dock en viss skillnad på HUR dom behandlar sina bollar.

Ronja, som bär sin boll lite lagom försiktigt. och undviker därmed all snö i huvudet.

Och så ser vi då här skillnaden....

Skorpan vet inte riktigt vad sakta, försiktigt, lugnt osv betyder.

Hon har inte kopplat det där ännu, att ta det lite lugnt,

då slipper man få hela huvudet fullt med snö.

Tror iofs att hon tycker om att vara en pajas   

Hm....är hon lite medveten om att jag fotar?

Ibland undrar jag.....När hon sitter där och sträcker på sig, och ser så fin ut.

Ronja Ronja   

Skorpan vet INTE att jag fotar, det är jag också övertygad om....

Hennes huvud far som på en uggla...Hit o Dit, och Dit o Hit

        Men söt är hon, den där lilla Skorpungen.   

  Hoppbanan!

  Ord överflödiga....dom hoppar helt enkelt   

Skorpan.....

Ronja....

Tänk att det här med hopp är så himla kul!

"Vem va're som kasta?"

"VA?"

"Säg det, säg det!"

(Inte så lätt att räkna ut att snön ibland faller från träden,

och att man då kan få den rakt ner i nacken)

Skogen blir helt tyst när snön lagt sig.

Det är såå vackert, som ett vykort.

Att vi även fick besök av bästaste tvåbeningskompisen i dag, som hängde med oss på skogspromenaden, det gjorde dagen ännu bättre.

Att busa med honom (sonen) och att få använda tuffa tag, det ÄR grejer det.

Dragkamp, brottning i snödrivorna, m.m, m.m, då mår vi riktigt bra.

Äsch, jag kan inte bestämma mig för vilken bild som ska vara kvar,

och vilken som ska bort, så det får bli alla kvar.....

Det blir nog några kilometers spring, och dessutom lite tyngre än vanligt i den tunga snön.

Tänk va, vad härligt med helt rena hundar...flera dagara i rad nu!!

Och nu laddar vi om, bara att passa på så länge man kan,

en liten resa igen, med tillhörande ALLT.

Framförallt ryggsäcken packad!

Och på tal om ryggsäck!! Dom fina tröjorna med Skorpan på ryggen, som finns att köpa,

nu kommer man även kunna köpa ryggsäckar, jaa, med Skorpan på!!!

Alltså, jag tycker det är såå roligt, och ganska otroligt också.

Lilla Skorpungen på tröja och ryggsäck! Wow! Klart jag är jätteglad   

Kramar från mig

Susanne

En sån' där riktigt "braig" dag!

         Det var precis vad det blev i dag, och det tack vare besök av kära vänner     

Kan man bli annat än glad över den här synen?

Näe, just det....

Dessutom hade vi fått snö, och det snöar fortfarande.

Undrar om det är någon berner som inte gillar snö?

Att dom här fyra vännerna älskar det, det gick inte att ta miste på.

Dom sprang o sprang o sprang....

Den som blir jagad här är....exakt, Skorpan!!

Hon, alltså Skorpan, hon var ett riktigt "rivjärn" i dag.

Gossarna fick sig några utskällningar som hette duga.

Det roliga var att se hur hon ställde sig i lekställning, OCH skällde ut dom, samtidigt!

Inte undra på att dom inte riktigt förstod hur hon menade?

"Men.....jag kan väl bara få ligga här, nära dig en stund, Skorpan? Och bara titta på dig?"

Lilla Ludde   

Man tycker ju inte att det var såå väldigt länge sedan vi såg honom sist,

men inser att jösses vad fort dom växer, dom där små nallarna.

Han börjar bli stora fina killen, minsann.

Jämför......man tror knappt det är sant.

Kan någon så liten bli så stor?   

"Jag följer med dig, Ronja, du verkar vara en snäll "tant" du"    

"Bara att du hänger på här, grabben! Strunta i argbiggan Skorpan du"   

 Man kanske skulle ha gett Lilla Ludde lite krumilurpiller........? 

Ludde och Linus i somras   

Samma grabbar i dag!

Några månader senare.....

Lika goa' hundar, bara något större   

En Ludde-bild till bara   

Skrattar gott åt den här bilden!

Man får jobba hårt för att få alla på plats...samtidigt   

Stanna kvaaaar!

I dag går det ganska skapligt.....(Med betoning på skapligt)

Fr.vä (men det ser ni nog) Skorpan, Ronja, Ludde och Linus.

"Åh, vad kul vi har haft det i snön i dag, med våra "kill-kompisar"!!

    Tjohoooo! 

(inget optimalt väder att fota i precis, men jag kan ju inte låta bli ändå)

Vi säger TACK för besöket och sover gott i natt   

Dessa två luringar, stod helt plötsligt och kikade in i fönstret i dag!

Hade öppnat på vid gavel för att vädra lite...

"Hallåååå, skulle vi kunna få något att tugga på kanske?"

"Ett fika-ben" kanske kunde gå för sig?"

TOKHUNDAR, men ganska företagssamma.....och jaa, ben fick dom så klart

Och så bara en sak till!

I brevlådan låg ett grönt kuvert i dag?

Hm...Vad sjutton kan det vara, tänkte jag?

Vet att det utkommit en ny Marabou chokladkaka, JAPP, som enbart vissa lyckliga lyckats få tag i.

Den bara MÅSTE vara god, tänkte jag.

I kuvertet låg alltså en sådan guldklimp!

Jag blev rörd och så klart, jätteglad.

Det var från en vän som jag iofs aldrig träffat, men har kontakt med genom cybervärlden.

Hon har så klart benrer   

Vilka otroligt gulliga människor det finns där ute, så omtänksamma och rara.

Många ggr mycket mera omtänksamma än vänner som man faktiskt känner irl.

Det här gjorde verkligen min dag, och flera dagar framöver.

Än en gång stort TACK till Dig, Maria, för din omtanke   

Gissa att den var god!!! Himmelsk!   

Så där, det var allt för i dag....snöandet fortsätter, så vi får se om vi är helt insnöade i  morgon?

Hundarna tycker nog det är helt ok i alla fall.

Från oss, Kram

Susanne