En runda till skogs innan vi åkte mot "city" och dagens historiska vandring.  

"Sorry, flickor, i dag får ni inte gå med in"

Norrköping, en gammal industristad.

Helt otroligt vad många stora industrier som legat här.

Och nästan allt är byggt PÅ vatten, Motala Ström.

Här är nedre delen av den ganska kända byggnaden "strykjärnet",

som ju är format som ett....precis, STRYKJÄRN!

Vi tog oss upp till toppen, där hade vi en magnifik utsikt över dom gamla hustaken.

Så fort jag klev in i en av dom gamla hissarna,

kände jag av alla dessa människor som levt och arbetat här.

För att inte tala om trapporna!

Hur många har sprungit upp o ner här, nött på trappstegen.

Vid sekelskiftet 1900 var just Tuppen Norrköpings största industri.

Grundades redan 1852.

Att det finns så mycket att se och lära, på så nära håll, det visste jag inte.

Jag skäms nästan att säga det, men jag hade aldrig tidigare varit här?

Det var otroligt roligt att se!

Riktig "Öschötska"   

Snacka om reklam!!!

Njae, vet inte om jag blev så värst sugen på att köpa ved, precis ....även om det rimmade  

Minns ni?

Bugg, Nickel, AKO-kola......

...och dom här då??

Jag försvann bakåt i tiden i alla fall...si så där 45-50 år   

Så många vackra byggnader, som i dag åter är fulla av liv, iom att Campus, Norrköpings universitet,

är inhyst i just dessa lokaler.

Och jag kan säga, att mitt brinnande intresse för allt gammalt,

det blev inte mindre i dag, precis.

På eftermiddagen var ett möte med beslutsfattarna inom äldreomsorgen inplanerat.

Men först.....Ronja o Skorpan måste ju få sitt också.

Vi fortsatte på temat, HISTORIA!

I närheten av min mammas boende, ligger stadens allra första vattentorn.

Eller, det kallas vattenborg, byggd precis som en borg.

Här klättrade vi upp, för klättra är ju vissa som gillar....

Vackert?

Jaa!!

Den gamla vattenborgen

Sist, men inte minst....MÖTET!

Vi var fyra st på mötet, och jag tyckte verkligen att dom lyssnade på mig.

Det här är inte värdigt för någon, det är så tragiskt.

Men, nu finns en plan!

En plan för att förbättra för mamma, och dom andra boende också, så klart.

Jag tror dom tyckte det var bra att jag öppnade munnen och sa vad jag tyckte.

Var noga med att poängtera, att jag absolut inte klandrade någon personal, för dom gör verkligen allt dom kan.

Det är resurserna det faller på....som då i sin tur beror på......precis, PENGAR!!

Jag vet att man inte kan förändra så mycket i en gammal människas liv,

men jag vill bara att människor ska må bra, oavsett ålder.

Det var verkligen en dag med mycket intryck av olika slag.

Jag är såå nöjd så nöjd.

I morgon väntar nya platser på att få utforskas....spännande   

Kram

Susanne

         Ser verkligen fram mot morgondagen redan i dag!

Mina intressen har verkligen gjort "helt-om" på äldre dar'.

Visst, hundar har alltid varit ett stort intresse,

men fick läggas lite åt sidan när dom äldsta barnen var riktigt små.

Något som jag egentligen aldrig varit intresserad av tidigare, det är just historia.

Minns historielektionerna med fasa!!

Fy, vad det var trist.

Att åka runt och kika på gamla slott och herresäten....nej nej, det var inget för mig inte.

Men gissa att det har ändrat sig.

Det är just gamla hus och herresäten som i dag gör mig så nyfiken.

Läser en hel del om platser, fastigheter, gårdar, som låter spännande,

sedan är tanken att jag gör upp en "rutt", till en speciell plats,

tar mysiga långpromenader med hundarna,

och samtidigt får i mig massvis med historia.

Och kanske kanske t o m tar en bild eller två...

Åh, vad kul det ska bli!

Är ju ingen världsmästare på att hitta i "den stora vida världen",

men finns det bara en och annan liten plupp på träden, då ska det nog lösa sig

Och det behöver absolut inte vara storslagna saker.

Små obetydliga spår av att människor levt och arbetat där, det sätter i alla fall igång min fantasi.

Men allra först!
Museum i Norrköping kommer få besök av mig och en vän i morgon.

Och jag kan lova att jag är betydligt mera laddad nu, än vad jag var för si så där 45 år sedan.

Hundvård pågick i dag!!

Om inte vi lär oss historien,

vem ska då kunna föra det vidare till kommande generationer???

Jag har sedan ett tungt möte i morgon eftermiddag.
Inte alls kul.....mötet är med chefen på min mammas boende.

Kontaktade henne i dag, då det inte riktigt fungerar ok.

Blir dock glad över att dom tar det här på allvar, och ordnar ett möte så snabbt.

Jag hoppas vi kan få någon rätsida på allt.

Orsaken, jaa, det är så himla sorgligt att säga det, men det beror nog på personalbrist!!

(som i sin tur beror på PENGAR!!!)

Ett nytt fint boende,

med drömmar om ett underbart boende för gamla människor som inte kan klara sig hemma.

Visst är det fint!

Fin förvaring.

Personalen som finns är så gulliga, och jobbar häcken av sig....men det räcker inte.

Att sitta/ligga i ett rum på 30 kvm, i flera år, det är INTE OK!!

Som sagt, hoppas mitt möte kan leda till en liten liten förändring för min mamma.

Jag vet inte....

"Sorry, men ni kan inte följa med inomhus i morrn.....men en promenad vid alla gamla hus, det blir det".

Kram

   Susanne  

       I går! 

Det var näst intill snöfritt, nästan så man började hoppas på en vår, även i år.

Ganska skönt faktiskt.

Joo, en liten nackdel finns det så klart, att hundtassar blir otroligt skitiga.

Helt ok dock om man går i skogen.

Var ute rätt länge, eftersom vi sedan skulle åka och hälsa på vänner några mil bort,

och dessutom gå ut och äta på kvällen.

Känns bra när hundarna ska tillbringa en längre stund i bilen.

Söt-Skorpan!

"Ronny-Ponny"

Lätt att få hjärtat i halsgropen.....när man får se Skorpan på väg upp i ett träd!!!

Visserligen ett träd som ramlat lite, men gansk högt var det allt.

Knappt så man vågade titta när hon skulle vända sig runt där uppe på toppen.

När då Ronja skulle ge sig upp också, för att "rädda" sin kompis, då sa vi STOPP STOPP!!!

Galna hundar!

             Men ack så goa!!           

Sent hem i natt, bilen rullade sakta genom ett jobbigt snöfall.

Man blir nästan snurr i huvudet, av att ha snön piskande mot bilrutan hela tiden.

Men, allt gick bra, vi hann med sista färjan hem, tack för det.....(det är långt att åka runt om man missar den).

Så vaknade vi till vinter igen!

ÄSCH!!!

Äh, jag ska väl inte gnälla över det, hundarna älskar't.

T o m solen behagade titta fram en stund, och då blir man ju bara glad.

Full fart!

Det var oftast Skorpan som jagade Ronja i dag.

Dom brukar turas om lite, men oftast är Ronja den som jagar.

Hon är väl på "hugget", den där lilla Skorpungen, tror väl kanske hon är dräktig?

"Men du är ju helt spritt-språngande galen, Skorpan!!"

Ingan tassar alls i marken   

Har beställt en bok som jag är så nyfiken på.

Det var min läkare som tipsade om den, och jag är såå nyfiken.

Hoppas den kommer i veckan.

Författaren är professor i etologi, och boken handlar bl.a om relationen mellan hund-människa.

"DET NI MINA SMÅ VOVAR!!"

 En skön promenad i snön...tyckte i alla fall några av oss.

(Den försvann dock rätt fort....bara onödigt, med andra ord)

JAG VILL HA VÅR!

Ronja + Husse = SANT!

"Tycker du om mig med, husse??"

Har planerat för veckan....joo, jag har faktiskt kommit på att jag mår bara bra av att ha det så.

Får ofta, (väldigt ofta) höra att jag "håller på" alldeles för mycket.

Men jag måste ju faktiskt känna det själv.

Är ju faktiskt en omöjlighet för någon annan att veta hur jag mår.

Så jag känner mig mycket nöjd med att jag lyssnar på MIG och ingen annan.

 Nu är ju inte min veckoplan skriven i sten, och kan ändras om så behövs....joo, det känns helt enkelt bra!

Pälsarna?

Dom har blivit såå himla fina i pälsarna.

Bra kvalitet hos dom båda, även om Skorpan inte fått allt tillbaka ännu.

I vårt fall har vi haft hjälp av Biotin.

Det är en vitamin (B7) som kan bidra till starkare och bättre klor, hud, päls samt pigment.

Biotin ingår dessutom i ämnesomsättningen och är ett viktigt näringsämne för bildandet av bl a hormoner.

Bidrar även till cellernas ämnesomsättning och enzymsystemet.

OM det nu är det som fått pälsarna fina, och klorna mera hållbara, det vet jag inte,

men jag väljer att tro det i alla fall.

I vilket fall som helst är det inget skadligt för dom.

Blir varm i hjärta när jag ser dom ligga här.....

(ja ja, jag är nog lite skadad kanske....hundskadad)   

Mest full fart hela tiden, på den här damen.....

Två dagar i en.

Dagar med dom man tycker om.

Inte dumt alls.

Kram

Susanne

Jaa, det där att man åker i badet, det händer både nu o då, framförallt när snön har försvunnit.

Men den här gången var det nog mest mitt eget fel.....så klantigt av mig!

JAg vet att Ronja är lite känslig i huden, det har hon alltid varit,

men jag har lärt mig hur jag ska hålla allt under kontroll.

Jag VET ju hur viktigt det är att ALLT schampo sköljs ur ordentligt.

ALLT!!!

Inte fuska där inte!

För om jag nu gör det, fuskar alltså, så mår inte hennes hud bra alls.

Nu kände jag det på mig, att jag inte var så nogrann sist......

Bäst att ordna den saken direkt, för det är enkelt att lösa....bara att börja om från början igen,

och det gjorde jag i dag.

Tur dom gillar sitt badkar, och tur att dom njuter av att bli ompysslade.

"Det vore rätt bra om du kunde komma ihåg den där lilla detaljen hädanefter, Matte!!!"

"Att skölja ur allt schampo ordentligt!"

"Tack för det!"

Nu kommer den där årstiden som innebär vädligt skitiga hundar.

Vägarna är som lervälling, tomten är....som lervälling den också!

Men jag ska inte gnälla, jag har bra hjälpmedel,

och jag tycker nog att det är rätt  mysigt att fixa med hundarna.

Hade jag inte tyckt det skulle jag nog inte haft långhåriga hundar......och det är ju det enda jag kan tänka mig.

Med två rena hundar, blev det en stunds arbete i dag (jaa, som "vårdhundar" då)

Pratade med en av dom boende i dag,  som alltid haft hund i sitt liv.

Tänk så hemskt när det inte går längre.

För självklart går det inte för sig att ha hund på ett serviceboende.

Det är vid sådana samtal som man känner att vi gör nytta,

vi som tar med våra hundar när vi hälsar på hos äldre människor.

Alla blir glad, ja, även hundarna, som också njuter av att bli omklappade,

av händer som vet hur en hund vill ha det.

Jag tror vi är många som mår bra av att kunna glädja andra!

Man blir liksom varm inombords av att se andras glädje.

Att glädja någon, att göra någon glad, det är helt gratis, det krävs ingenting tillbaka.

Så tycker i alla fall jag.

Men.....så kanske kanske, att även vi, som många tror är så starka, skulle behöva känna den där känslan.

Känslan av att någon annan gjorde något för just vår skull.

Bara en liten tanke.....

    Kanske det låter som en massa svammel bara....men jag skriver bara precis som jag känner.

 I alla slags relationer, måste man nog både ge och ta, från båda håll.

Annars kan det nog lätt bli så att en part enbart känner sig väldigt utnyttjad.

Eller så är det så att jag och många med mig, är alldeles för godtrogna, och tror gott om ALLA.

Man blir allt lite snopen när man upptäcker att så inte är fallet.

Men jag reser mig igen, som många med mig, så faller man ner i en pöl ibland.

Jag vet att jag kommer resa mig även denna gång.

Nya saker på G, nya utmaningar som jag ser fram emot att ta mig an.

Och som sällskap på min väg, har jag som alltid mina underbara följeslagare.

Har gjort upp en "plan" för allt jag vill se och utforska,

leder som går genom gamla bruksorter, mycket historia som jag läst om.

Trodde väl inte att jag skulle göra det själv, men, det blir inte alltid som man tänkt sig, som sagt.

Och ensam....NÄE, det är jag ju aldrig

En "trötter" efter allt arbete i dag   

Och en till......  

I går blev det ingen blogg överhuvudtaget.

I dag blev det kanske lite djupare än vanligt.

Men snart är allt som vanligt igen, ska bara ta mig upp lite igen...

Kram mina vänner

Susanne

   "Jaha....här sitter vi och väntar på att starten ska gå!"

"Lite kultur och historia, Kultur-Historia, det kan väl aldrig skada, va?"

                                 Klart man undrar VARFÖR man byggde så STORT?                             

Tänk bara hur många som fick arbeta med att elda,

så hela detta gigantiska slott blev varmt.

"Dom här frågorna är väl inte något som vi fyra funderade så mycket över,

våra tankar var nog mest på NÄR SKA VI GÅ, egentligen???"

Några kompisar följde med oss i dag.

Fr hö. Chicko, Kicken, Skorpan och Ronja.

Så äntligen rörde vi på oss....

Ronja skulle bara tala om för den unga Kicken, vem det var som bestämde i dag!

Han älskade att bli jagad,

spelade ingen roll att han hade två brudar efter sig.

"Nu tar vi dig, grabben!"

Ibland kom han liiite på efterkälken,

men pinnade på bra för att komma ikapp oss andra.

Det gick bra där det var barmark.....

Lite värre där snön låg kvar.

Har man korta ben, då är det tungt....men är man en envis kille,

då löser man det också.

Och där Skorpan var, där var även Chicko!

"Kom då grabben....ta mig om du kan"

"Vänta vänta, jag kommer...."

En som inte hade några problem med snö och is, det var Kicken.

Kom kom, den här vägen ska vi gå....

"Jag kommmer.....!"

Som sagt, haaaalt på sina ställen, och rätt svårt att få stopp på sig själv!

Skrattade ibland gott åt envisa Chicko, som inte gav sig.....

"Jag kommer Skorpan, jag kommer"

Såg ut som om dom hade riktigt roligt, det var lek från början till slut.

"Här är jag, ser ni mig?"

"Nu får du ge dig, Lilla grabben!!"

"Hör du inte vad jag säger åt dig?"

Ronja, hon säger ifrån en gång....ganska ordentligt......så lyssnar alla direkt.

Medan Skorpan säkert tycker det är väldigt kul att bli jagad.

En riktigt rolig runda, med stopp för matsäcksintag så klart.

Och att det var isiga vägar, det hade inte varit några som helst problem,

om man nu inte råkat glömma "broddarna" hemma!

Löfstad Slott, ett vackert slott med så mycket historia i väggarna.

Vi säger tack för trevligt sällskap, kul att ni ville hänga med oss.

Om vi gick dryga 6 km i ibland tung snö, så sprang säkert hundarna det dubbla.

Inte undra på att dom snarkar högt och sover gott nu.

Kram

Susanne

  Runt Strömmen, där gick dagens promenad.

Att gå en promenad mit i City, det var en gång i tiden ganska "snurrigt", kan jag tycka.

ALLA dofterna, alla människorna, och hundar också för den delen, det var så mycket spännande att se och lukta på.

Nästan svårt att ta sig framåt.

Jag är glad att jag gav mig sjutton på att det här skulle funka,

att jag hade en tanke om HUR det skulle se ut när vi gick "på stan"

Nu känns det verkligen som vi är där....men i vårt fall har det då rakt inte ordnat till sig av sig självt.

Många turer till stan har det blivit, många bänkar har vi suttit på, och bara.....jaa, suttit där i "röran".

I början gick jag ofta med en hund i taget, tills jag tyckte att det var bra.

Det här är något jag är riktigt glad över i dag.

Vi slog följe med sonen till hans arbete, som är Grand Hotell, som syns i bakgrunden.

Tog en sväng upp på rådhustrappan,

hälsade på några hundkära människor, som var "klapp-sugna".

  När människor frågar om dom får hälsa på hundarna, så säger jag inte alltid att det är ok.

Ser ofta på hundarna om dom tycker det är ok (ja ja, kanske låter lite flummigt)

Men jag tror mig se det på dom, om dom är ok med det.

Jag tycker väl inte att det är en självklarhet att ALLA ska kunna klappa någons hund.            

Jag gillar det här med gamla byggnader och så.

Och just i kvarteren kring Strömmen, där finns det gott om gamla ting,

som det här gigantiska ankaret t.ex

Väl hemma igen, och tillbaka på tomten,

förundrades jag av alla svarta tassar som blev efter hundarna i snön???

Jaa, just det.....så här svarta blir dom av en stadspromenad!

Tur vi bor på landet, kände jag då.

Det var bara att låta dom springa av sig skiten en stund....

"Om ni frågar oss, jaa, då gillar vi nog skogen/landet allra allra mest!"

"Vi har just upptäckt att det vankas matsäck.....förmodligen i morgon?"

"Undrar så var vi ska, och om det kanske är så att vi får med oss några kompisar??"

"Spännande!!"

Godnatt alla vänner.....

Kram

Susanne

Halkan är bedrövlig för tillfället, svårt att ta sig fram utan att slå omkull,

därför passade det bra med en sim-dag i dag.

Och som vanligt är det ett "tjut och ylande" i bilen, när vi svänger in på parkeringen

Ronja är värst!!

Och för att det ska bli lugnt, så får hon oftast börja.

Flytvästens storlek blir mindre och mindre.

Detta för att hon ska jobba, inte flyta omkring bara.

Koncentration....."Säg det nu då!!"

"SIMMA"!

Skorpan väntar under tystnad, är väl inte riktigt lika "hemma" på simning i bassäng som Ronja....inte ännu.

Men hon blir tuffare och tuffare för varje gång, och simmar hon i sjön,

då är det inga frågetecken alls minsann.

Hon kan nog "lukta sig till" vatten på väldigt långt håll.

Det går väldigt snabbt i början, lite "stressat" kan jag tycka,

men jag tar henne till kanten och bara håller stilla,

så lugnar hon snart ner sig, och allt går fint....

Det hände något riktigt trevlig på "simmet" i dag!!

Jaa, jag tyckte i alla fall det.....

(och ni som retar er på små saker som detta, saker som jag blir glad av, ni ka sluta läsa här)

Vi höll på och simmade och hade det roligt, hundarna och jag,

så vinkade några människor utanför glasfönstret.

"Hej hej", vinkade jag tillbaka...Tänkte väl att det var några som skulle simma efter oss kanske....

Men så efter en stund, så "knackade" en av personerna på dörren, och kom in till oss.

Hon berättade att dom var från Danmark, där dom arbetade på ett stort djursjukhus,

jaa, på rehab avdelningen där.

Dom var på besök några dagar, för att se hur det fungerar i Sverige, och just Norsholms djurklinik,

och deras rehabavdelning.

Dom var så imponerade av att vi hade några så väl fungerande "simhallar",

som även privatpersoner fick utnyttja, sk "frisimstider"

Nu hade dom stått och tittat på just Ronja, som är en duktig simmare

(jo, hon har ju hållt på i många år nu)

Vi fick så många lovord att jag blev generad, dels för Ronjas ögonkontakt med mig hela tiden,

hur jag använder handtecken så vänder hon, jaa, jag blev såå glad,

så glad över dom fina orden om Ronja.

Dom frågade också om det var ok att filma och fota henne,

för att använda i utbildningssyfte i Danmark, vilket det så klart var.

Usch, det känns som jag inte är smart som skriver om det här,

ni vet "Jante-lagen" den är inte nådig ibland.

"Tro inte att du är något"!

Och jag lovar, det gör jag verkligen inte!!!

Vad jag är, så är det glad och lycklig över våra hundar,

och när någon annan ger mig "kred" för allt det arbete som vi faktiskt lägger ner på våra hundar,

så visst sjutton måste man få bli lite glad, va?!

Dom kikade även på Skorpans "simtur", och vi skrattade gott åt skillnaden mellan dom båda.

Joo, men jag är nog övertygad om att även Skorpan kommer att bli god vän med bassängen.

Hon behöver bara lite mera tid....

TVÄTT!!!

Bort med "löp-lukten"....Jaa, nu är det så himla bra.

Ni vet när fällningen är över, löpet över (till skendräktigheten sätter in)

Härligt!

Gillar rena hundar......

Som behåller sin päls på sin egen kropp,

och inte lämnar hälften på den som vill "berner-mysa"

För vem vill inte berner-mysa?

Det vill väl alla, va?

I dag kom det fina "Back on Track" täcket väl till pass.

Ronja fick ha det på sig efter simmet i bilen hem, tror hon tyckte om det

Kram

Susanne

        Det är ju ett av mina värsta problem, den där oron.              

Allting var som vanligt i går, såg inget konstigt alls när vi var ute...

Men så helt plötsligt, ser vi hur Ronja haltar!?!?!

Det är egentligen inte alls så konstigt, med tanke på hur hon far omkring.

Hoppar och studsar, upp och ner, och dessutom är det rätt isigt ute nu.

Jag hade väl egentligen svaret på vad som hänt, att hon sträckt sig när hon halkade till på isen.

Men så irrar sig tankarna vidare i mitt huvud.

Helt plötsligt har jag gått händelserna i förväg,

och börjar dessutom fundera på att Ronja blir 7 år i år!

Ingen ålder, egentligen.....men vi har ju berner.....

Hon tog det lugnt resten av gårdagen,

jag klämde och kände igenom henne, utan att hon reagerade alls.

Sakta men säkert börjar jag nog tro på att det inte var någon anledning till oro.

Hon fick inte göra några större "rusher" i dag,

tänkte att hon skulle hålla alla sina tassar i marken...

"Husse husse husse!!!"

"Kan du leka med mig??"

"Va va va???"

En skogsrunda med hundar och barnbarn i dag, med trädklättring....

Mille är liten tuffing, och på backen står mormor med hjärtat i halsgropen!

"LUUUGN mormor, det är luuugnt!!"

"Hahaha, var inte rädd mormor, jag håller mig i ordentligt!"

Meya kramade som tur var trädet riktigt hårt"

(och morfar stod beredd under henne)

"Ujuj, vad vi har haft mycket att stå i, Ronja och jag!"

"Vi måste ju hjälpa till att kolla Mille och Meya, se om dom äter något t.ex,

och då städa undan om det ramlar ner något på golvet."

"I natt var jag tvungen att se till så dom inte frös,

eller kanske drömde något otäckt, så jag lade mig hos dom...."

"Det gillade dom, tror jag"

Stor killen.....det har gått så otroligt fort allting.

Helt plötsligt kan han läsa och räkna??

Det var ju inte länge sedan som han låg i famnen på oss?

Att ha dessa två små "trollungar" här, det är allt bra härligt.

"Kolla då mormor, vad högt upp i trädet jag är!!"

På marken står jag och.....just det, oroar mig!!!

Ronja och Skorpan har fått hjälp med sina pälsar också!

Tror det är en ganska ömsesidig känsla det där.....

Hundarna älskar att bli ompysslade, även av barnen,

och barnen älskar att krama och fixa, klappa och mysa med Ronja o Skorpan.

Men oavsett hur mycket jag litar på både hundar och barn,

så skulle jag aldrig någonsin lämna dom ensamna tillsammans.

Det är min skyldighet!

Glädjande nog, har SKorpan nu kommit in i nästa fas.

Nu tror jag det kommer vara lugnt ett tag....tills hon ska "valpa", men det tar vi då   

Kram

Susanne