Det var en supertrevlig och god brunch.....

Det var en riktigt bra dag egentligen....

Dragträningen gick bra, framförallt "plankan"!

Den gick verkligen riktigt riktigt bra!

Dom tre sista gångerna vi körde den, då satt den som "en smäck"

Borde kännas jättebra.....

Skorpan får hoppa över draget ett tag till,

i stället blev det lite annan träning med henne.

Hon var taggad, gjorde så rätt så rätt.....men jag då?

Det är lika bra att strunta i det här i dag.....

Hur som helst, i morgon kommer denna lilla mage bli av med stygnen.

Det kommer säkert kännas skönt för henne.

Jag borde bara vara nöjd och glad.....  

Vi återkommer i morgon i stället, med nya friska tag.

Kram

Susanne

            ...att nu vänder det!                     

Nyopererad, OCH skendräktig.......ingen bra kombo alls, om ni frågar mig.

Aktivering, ett av hjälpmedlen vid skendräktighet, det är inte så lätt med en Skorpa.

Skorpors definition av aktivering, det är full fart, spring och lek.

Men med en mage som ännu en gång öppnats, så är just spring o lek förbjudet.

Stygnen sitter kvar några dagar till, men läkningen har gått fantastiskt bra den här gången.

Inget geggande, varket rött eller svullet....helt enligt skolboken med andra ord.

Så skönt.

Har märkt under dom senaste dagarna, att hon mer och mer vill vara som vanligt igen.

Dom tar varje chans dom får att  bjuda upp till lek.

Pipandet, det ständiga klagandet över livet, det har avtagit, och i dag har vi faktiskt inte hört det alls.

Men för att få till lite "träning/aktivering" delade vi på oss i dag.

Ronja och Skorpan fick egentid med oss.

"Va, ska inte jag följa med er nu??"

När dom båda fröknarna insåg att så var fallet, var det nog rätt kul,

att inte behöva "bekymra sig" över den andra.

"SNÖ?"

"IGEN?"

"Och jag tror jag hör en lite mus här nere!"

Ett vitt fint täcke på marken, några minusgrader och full sol, det får duga!

Visserligen rätt onödigt med mera snö, men vi har rena tassar, vilket jag gillar.

"Näe, jag är inte alls sur över att ni går utan mig...."

Skorpans skendräktighet har bl.a visat sig genom att

hon enbart gått i "hasorna" på mig under promenaderna.

Helst hade hon nog velat gå hem i stället.

Men nu känns hon som vanligt....vilket innebär att hon spårar.....ALLT!

Hon har roligt på promenaderna igen, helt enkelt.

Pinnar har också varit ganska ointressant.....

Men i dag var dom bara bäst!

Alla är olika individer, och när just Skorpan inte mår bra, då vet man det säkert!!

Hon är i normala fall en liten galenpanna, som far som en stolle, massor av lek o bus,

tar sig enbart fram med full fart genom livet.

I dag såg jag det!!

Det galna, det tokiga.....Underbart.

Svalka nakna magen lite....

Ronja fick en långpromenad i solen med husse, men stod och väntade när vi kom hem igen.

"Skönt att du kom tillbaka, Skorpan!"

Skulle kunna använda dagens bilder som julkort kanske!

Man SER att hon mår bra!

Hennes ögon säger allt.....

Gissa att vi är glada över det här, att allt gått bra, ännu en gång.

Som hennes veterinär sa till henne...

"Nu du Skorpunge, nu har du provat att äta en hel majskolv....och det var inget bra!!"

"Och du har fått en inflammerad livmoder....det var inte heller så bra!"

"Nu får du inte utsätta din matte för mera oro, och magen vill inte öppna en gång till, (då blir det dragkedja)

Samtidigt som han sa detta,

stod han med Skorpans huvud i sina händer....och så klart lyssnade hon noga på hans ord.

Eller vad tror ni? 

Glada, goa, tokiga hund, som får så många att le.....inkl. mig

En skön dag (som även innefattade besök av barnbarnen....vilket ALLTID är härligt)

Kram

Susanne

Ja, om det inte finns någon sol....hur blir det då?

Precis....det blir helt mörkt.

Och vad innebär det?

Joo, att det inte går så där himla bra att fota!!!

Nu blev det inte på långa vägar svart här på "min breddgrad", bara lite skumt.

Vi har haft en gråmulen dag, vilket innebär att vi inte sett solen över huvud taget.

Solförmörkelse eller inte?

Fåglarna tystnade och det blev vindstilla för en liten stund.

Såg bilder från norra Sveriga, där var det tydligt vad som hände.

"Nähe, inget fotande i dag....matte lite smått galen.....BLÄÄÄ!!"

Så därför kikar jag vidare, och sållar bland gårdagens "havsbilder"

Njuter fortfarande av den platsen....måste dit igen, känner jag.....innan badgästerna anländer   

Så klart ville Skorpan hemskt gärna bada, men sorry, du får vänta lite till.

Ronja som annars är väldigt rask på att hoppa i vattnet, tog det också lugnt.

Kanske av sympati med Skorpan, vad vet jag?

Hur som helst var det bra, tycker jag, som slapp blöta hundar för en gångs skull.

Åter till "El Doctore" i dag!   

Undrade vad jag skulle få för diagnos i dag???

Självklart var en miniskruptur helt fel "gissat" av dom, det hade jag räknat ut alldeles själv.

Träffade en supertrevlig läkare, som faktiskt inte förstod någonting?

Hur som helst, nu tror jag vi rett ut både ditten och datten,

och framförallt, mitt knä blev ju bra på bara några dagar.

Vad beror det på?

Att man, många flera än jag, får diagnoser som är uppåt väggarna?

Är det den tuffa arbetsbelastningen?

Skrämmande....oavsett vilket.

"Allvarligt snack på G!"

Stadspromenad i regn.....men ändå...promenad!

Sa det till läkaren i dag, när han undrade hur det kom sig att jag "stod upp",

efter att han läst delar av min journal.....HUNDAR!!

Svaret på hur jag mår, och svaret hur det kan vara möjligt.....det är hundar.

Utan dom skulle jag vara en grönsak, ingen tvekan alls.

För inte sjutton skulle jag sticka ut näsan när regnet står som spön i backen....

Eller när det blåser halv storm.....

Eller när ryggen skriker av smärta, och benen inte vill som jag.... 

Nej aldrig!

Det är många många som inte känner mig,

och det är många många som inte har den blekaste aning om hur mitt liv ser ut.

Jag har valt att ha det så....jag klarar mig....MEN.....när jag ibland hör "tisslet" och funderingarna...

"Vad är det med henne, hon som ser helt "vanlig" ut?"

"Det syns ju inte att hon har ont!!"

Kanske jag skulle ha en skylt i pannan, där det stod en förklaring?

Å andra sidan har väl ingen annan med det att göra.....ta mig för den jag är, och ingenting annat.

En kvinna på försäkringskassan sa en gång till mig......"Läste om din trafikolycka i tidningen....den var så otäck,

och slutet stod det"......föraren klagade enbart över smärtor i ryggen......

ENBART? Det var just det som gjorde mitt liv till något jag inte räknat med.

För att även glädja andra lite också, blev det besök på boendet där min lilla mamma bor.

Där blir man så välkomnad.....(även om det som i dag, var två rätt smutsiga hundar)

Några av "tanterna, som har besvärligt med minnet, dom kom t o m ihåg Ronja o Skorpans namn i dag.

Åter igen, vilken skillnad det gör med hundar...och djur över lag.

Fint....

"Vila dig du, Skorpan....jag har kollen!"

Nu önskar vi er en skön helg.....

Kram

Susanne

Tänk va, att sitta på en klipphäll, någonstans vid havet....
Det är helt tyst, vattnet ligger spegelblankt.

Det enda som hörs är fåglarnas kvitter.

Och kanske det bästa av allt, solen lyser, och det känns ganska varmt.

Såå himla skönt....man behöver inte säga ett ord

(Men det gör man ju, eftersom jag pratar en hel del med Ronja o Skorpan.)

Matsäcken är inte dum alls.

Mums...

Nej då, jag höll mig till kaffet, det livsviktiga.

Misstänker att dom kobbar o skär som vi besökte i dag,

dom kommer krylla av badande människor inom en snar framtid, så vi passade verkligen på i dag.

Får jag välja, så föredrar jag absolut detta, istället för den mörka skogen.
Tror jag är beroende av ljus!

Livskraft!

Här stannade vi länge länge....
Skönt att hundarna har förmågan att koppla av när tillfälle ges.

Låg här och bara kopplade av.....ända tills vi "väcktes" av ett fasligt liv?!

Ett gäng sångsvanar startade ur vattnet......och kom först rakt mot oss....men svängde av, som tur var.

Finns inte mycket att skriva om den här dagen, det måste nog upplevas.

Skorpan är inte helt sig själv ännu, och visst, det är inte så länge sedan operationen.

Jag hoppas och tror att hennes "seghet" till största delen beror på skendräktigheten.

Måtte den vara över snart!!!

Och aldrig aldrig återkomma!!!

Underbaraste     

Skönt på den soluppvärmda stenhällen....

Precis som jag trodde, hann solen sänka sig innan vi var hemma igen.

(och joo då, kan väl berott på att Matten hade lite svårt med att hitta rätt väg hem)

Känner oss fulla av nyttiga endorfiner, efter en dag som i dag.

Underbart, helt enkelt.

Kram

Susanne

                              "Det här ser ju riktigt bra ut, matte!!"                             

"Låt oss nu springa som vi vill här, plaska i vattnet,

och skita ner oss, så där som vi är så bra på!!"

"Här då....här kan vi väl få busa lite??"

Sorry brudar, men ni får faktiskt vänta ett tag till.

Jag vet, skittrist, när det spritter i benen av spring!

Men snaaart, mycket snaaart!!

Historia!

Tänk vad man får lära sig på gamla dar'.

Det här slottet som vi besökte i dag, härstammar från 1600-talet.

Efter en brand blev det inte mycket kvar alls.

Flyglarna har byggts upp igen, men den allra första delen, själva slottet, det står där än i dag som en ruin.

Tänk va, branden var 1789?!

Förr fick man gå lite närmare i ruinen, men i dag finns risk för ras, vilket väl inte är så konstigt.

Man kan ju undra varför man byggde ett så högt torn?

Joo, enligt en sägen, var det två vänner, krigskamrater och vapenbröder, som efter freden av trettioåriga kriget, kom hem och bestämde att dom skulle bygga varsitt slott.

Slotten skulle byggas så höga,

att de från översta våningen skulle kunna se och skicka hälsningssignaler till varandra.

(Det andra slottet är också ett välkänt slott i Östergötland)

Helt otroligt vilka parker!!

Synd man inte fick titta in!

(På en kopp kaffe kanske)

Får en tanke.....den gamla trappan i bakgrunden....hur många människor har trampat där?

Vi såg honom inte, greven som sägs stryka omkring i slottsparken.

 Han finner ingen ro i sin grav.....

VACKERT, så skulle man kunna sammanfatta dagen!

Och då menar jag inte enbart vädret.

Slottet, omgivningarna, parken, ravinen, husen....ja ja, hundarna också...   

"Gäsp gäsp, har vi mycket mera historia kvar nu?"

Nej nej, nu är vi snart klara.....

Vi bara måste gå ner till sjön också.....där är det säkert också väldigt vackert....

Som sagt, inte se så ledsen ut för det Skorpan,

men bad, NIX, det blir det inte i dag!!!

Jag har säkert varit här på skolresa som barn, men inte sjutton minns jag något av den resan inte.

Lite synd faktiskt, men å andra sidan tar jag igen det nu, och med råge.

Det har blivit ett stort intresse, helt enkelt.

Efter en lång dag, började till slut solen att sänka sig och himlen blev....jaa, igen, såå vacker.

Förlåt, det blev mycket vackert i det här inlägget.

EFter dagar som i dag, då känner jag mig så glad, har fått ut något betydelsefullt med dagen.

Att dessutom göra det med en kär vän (och Ronja o Skorpan) det gör ju inte dagen sämre precis.

Väl hemma igen kan man med gott samvete kasta sig ner på en skön plats...

Skorpan fick lov att använda Ronjas baktassar som huvudkudde,

och det var säkert riktigt mjukt o skönt.

Oj, nu måste jag packa till morgondagen.....

Kram

Susanne

Jag vet nog varför!

Varför allt annat liksom försvann, den där dagen.

För en vecka sedan, det var då Skorpan fick operera bort sin livmoder.

Som tur var upptäcktes det tidigt, och som tur var (en gång till) så gick allt bra.

Nu blickar vi framåt...igen.

Känns som vi gått igenom det här förut?

Bukoperation, och allt vad det innebär av tid med läkning efteråt.

Men hon mår bra, bara bra faktiskt, såret läkt fin fint, inte några konstigheter alls den här gången.

Och ser man till hur snabbt det gick för henne att läka förra gången,

då det egentligen var mycket värre, så är det här ingenting.

              Hon var ju faktiskt på fjällsemester efter bara drygt en vecka......

       (joo då, jag vet att enstaka förfasade sig över detta, men vi valde att lita på experterna) 

I alla fall, den där dagen som Ronja och jag var själva, blev det en del historia

För en tid sedan letade jag efter ett hus jag läst om, som var byggt av slaggavfall,

alltså såg det ut som gröna stenar av glas.

Jag hittade det där huset, efter mycket om och men,

men döm om min förvåning när jag hittade ett till.....på mycket mycket närmare håll!

Byggt 1903!

Nu helt öde....

Fint gammalt magasin, där träden gör sitt bästa för att ta sig in...

Ronja är ju med på allt....Lika nyfiken som sin matte, kan jag tro   

"Ska vi gå in, eller???"

Det var inte så mycket att gå in i, som ett tomt hus, med massor av gamla elsaker.

Som en stor gammal elcentral.

På vår vandring träffade vi på en hel del människor,

och fick därigenom veta lite mera om platsen.

Och framförallt var jag fick och inte fick tillträde.

Känns bra när man frågar tycker jag, då finns inga tveksamheter,

och ingen behöver bli irriterad.

Så finns det dessutom såå många fina platser att besöka,

så man behöver verkligen inte vara just där, där man inte ska va!

Snart, snart, då kan jag njuta av den här synen igen.

Två glada vänner, som älskar att springa ikapp.

Fort fort ska det gå, då är det som bäst.

Från dagens promenad med hundar och son, som kom på besök (och hjälpte "mamma" lite)

Bilen servad, min rygg servad, nu kör vi ett tag igen.

Några saker på "att göra listan" avklarade, återstår träff med vän,

utflykt med ryggsäcken, och mera doktorträff.

Underbaraste Skorpan....tänker ofta på hur nedgången hon var,

hur hon magrade under den fruktansvärda tiden.

Det var många kilon som försvann.

Nu är hon snart tillbaka i sin vikt igen, musklerna sitter där dom ska, konditionen på plats,

liksom pälsen, som också ramlade av henne under den där tiden.

Det har tagit ett halvår, vilket jag tror är bara bra, att det fått ta tid.

Kram

Susanne

Måndag!   

Vi startade med kurs.....Tävlingslydnad för Skorpan.

Redo tjejer, för en ny vecka?

Kom igen nu, nu ska vi åka och träna Skorpan, sa jag.....och fick väl en blick tillbaka, som sa....

"Träna kan du göra själv!!"

Näe, Skorpan vill hellre vara hemma och krypa upp i soffhörnet, och vila....och GNÄLLA!

Ett evigt pipande från fröken....

Tänk vad dessa hormoner kan stöka till det i ett hundhuvud.

Ronja är nästan överdrivet taggad åt andra hållet.

Riktigt barnslig faktisk, men väldans gosig.

Har nu fattat beslut om hur jag ska göra med allt.

Ibland får man liksom sätta sig ner och tänka till lite...det gjorde jag!!!

Mycket kommer hända framöver, både med mig själv och på hundfronten.

Då måste jag fokusera på det som betyder mest och känns bäst för oss.

Sennendrag, det kommer nog i första hand.

Det är så speciellt, och svårt, men absolut inte omöjligt.

Vi har dessutom kommit en bit på väg, så det ska vi fortsätta träna och tävla i.

Samma sak med viltspår.

Hundarna älskar skogen precis lika mycket som jag själv,

och att då kunna träna luktsinnet samtidigt,

jobba med hundarna i skogen, det kan väl inte bli bättre.

Så det fortsätter vi också med.

Mer än så hinner jag inte med.

Nu ljuger jag!!!

Jag orkar inte mera, och det är inte ljug!

Det är också viktigt att det blir ordentligt, tycker jag.

Jag vill inte göra något halvdant.....

Jag kommer fortsätta träna lydnad, här hemma och med duktiga vänner,

och då enbart för att vi tycker det är kul.

Vem vet, någon gång i en framtid, kanske vi kommer ut på en tävlingsplan.

Vi får se, vi får se...

Det finns en lite gullig orsak till, och det är att jag är mormor till några små trollungar.

Och oavsett vad, så kommer dom liksom först.

Leon älskar mat!

"Mera Mat, Mera Mat!!!"

Det här kan få vilken "surtant" som helst att dra på smilbanden!

Det finns många som skulle behöva en liten Leon i närheten,

då skulle dom kanske vara lite vänligare/gladare mot andra människor

Jag smälter!!

Kram

Susanne

Har suttit och läst om skendräktigthet.

Ett ganska intressant ämne....om man nu inte råkar ha en skendräktig tokstolla själv, vill säga.

Joorå, jag tycker rätt synd om henne,

men samtidigt är hon ganska "påfrestande" mellan varven, den unga fröken Skorpan.

En som också blir lätt frustrerad är Ronja.......

Joo, det ser nästan ut som om hon skakar lite på huvudet.

Och visst, jag fattar att hon inte rår för det, och allt det där.....

Jag tror verkligen på, att aktivering är bästa hjälpen, mera motion och mindre mat.

Japp!

Done that.......Så mycket det nu går?

Hon är ju faktiskt nyopererad, så så mycket mera motion och aktivering än den hon får,

det törs vi nog inte ännu. 

Dragit  ner på maten har vi också gjort, vad återstår då?  

Förmodligen ingenting.

Bara att invänta en förändring.

Ser det här ganska positivt trots allt, det faktum att även Skorpan var tvungen att kastreras.

Hennes hormoner har verkligen blivit som tokiga under löpperioden.

"Kan vi ta och gå hem till mina valpar nu kanske???"

Jag minns att Ronja faktiskt var precis likadan,

på den tiden det begav sig, och hon hade en livmoder.

Så då vet jag också att allt det här är en övergående fas i livet.

"Cirkusprinsessan" nr. 1   

    Tror det kommer bli skönt för Skorpan,

när hon kan få springa av sig allt som härjar i kroppen.

Göra av med energin på ett annat sätt.

Nu är det koppel som gäller ett tag till.

Retsamma Ronja, som rusar förbi i full fart.....hon kan konsten att vara en liten retsticka hon...

"Hm........"

Promenad i vårväder......och gissa vem som var med i dag då??

Den här växande killen!

Leon.....som dagen till ära fick en liten fotboll av morfar.

För så klart ska han  bli fotbollsspelare när han blir stor.

En glad skit är han, och skrattade högt....man smälter!!

Lydnadskurs, lasarettet, bilservice.....nya vandringsleder, vänner.
Lite av veckans innehåll.

Kram

Susanne