.....vad är det där för en lite "pryl"??

Är det en katt?

        Näe, det luktar ju faktiskt hund!    

Han heter Ted!

Träff för första gången i dag.

En tuffing på 5 månader, som skällde ut Ronja o Skorpan....ända tills dom rörde på sig och kom närmare honom.

Hahaha!

"Kan man leka med honom?"

Ronja ägnade inte så mycket tid åt honom, tittade helst åt ett annat håll.

Skorpan tyckte nog att dom kunde leka lite.

Hon lade sig ner för att Ted skulle våga komma nära.

Åter igen kul, att se hundars språk.

Små hundar skäller ofta har jag nog sagt, skäller utan anledning, bara skäller och skäller.

Så även Ted.

Kunde nog se en viss osäkerhet hos honom, och han är ju inte så gammal.

Men allt gick så bra, även när dom senare fick vara inomhus.

I kväll var vi tvungna att ordna lite inför morgondagen...

Jaa, det är visst tävling?

Arbetsprov med andra ord.

Jag vet inte vad jag känner inför det,

allt som hänt oss den senaste tiden har liksom förtagit glädjen lite.

Men vi kör, och gör det bästa av situationen.

Galna tjejer!

Inte många tassar i backen inte.

Härligt att dom båda mår bra nu, det gläds jag åt....mycket!

Ny bekantskap med Ted, som vi säkert träffar igen.

Ser nästan ut som en liten räv.

Så liten så liten.....det hördes inte ens när han rörde sig i huset.

Känns som man skulle kunna trampa på en så liten varelse.

En trevlig dag med hundinnehåll....som vanligt   

Kram

Susanne

"Men sno på nu då!!"

"Alltid ska jag behöva vänta!"

Skorpan är alltid först framme vid en grillplats, och gissa om hennes matte är precis bakom henne.

Man vet ju aldrig om någon "vänlig" själ slängt en majskolv vid en grill.

Ronja, hon ser i stället simningen som det viktigaste när det finns vatten.

Det bästa som finns, SIMMA!

Äntligen är vi här igen.....mitt i VÅREN,

som är lika underbar varje gång den kommer till oss.

"Jag lovar, inget i munnen i dag heller!!"

Att hämta saker, det är också kul.

Om sakerna ligger och flyter i vattnet, då är det extra roligt, tycker Ronja.

Simning är en toppenform av motion, man blir inte ens svettig ju!!

"Varsågod, kasta igen, matte!"

Och Skorpan då.....joo, hon älskar också vatten och simning.

Jag minns hennes första försök till simning så väl, skrattar gott åt minnena.

Som hon tränade och tränade.....och så en dag gick det kanonbra!

Skööönt!

Efter varje simtur måste man rulla sig ordentligt.

Det är så underbart....och pälsen blir precis full av ljung/kottar/pinnar/barr/mossa osv.

Ojoj, har vi gått bort oss?

Någon som larmat?

Trodde helikoptern skulle landa rakt framför oss i vattnet.

Det här är livet på en pinne!

Bad och fika, bara vara, ta det lugnt.....livskvalitet.

Jag tror/vet att även vårt sällskap i dag njöt av att kunna följa med oss.

En kär vän som har det "lite" besvärligt med kroppen, och måste använda kryckor.

Jag vet hur gott det gör i själen att komma ut i skogen, och hon är lika envis som jag.

Över stock och sten, på spång och stig, det gick så bra, så bra, för vi hade ingen som helst brådska.

Tack för att du följde med oss ....

Smile, you're on candid camera!

Att "sno" grejer från Ronja, det är en tuff sport som Skorpan ägnar mycket tid åt.

Hon ligger och väntar på ett bra tillfälle, så vips, om Ronja vrider bort sitt huvud, då är den borta...

(Tror hon säger, "Kolla där borta, Ronja, det kommer någon!!"

Och Ronja som är så godtrogen, hon kollar....varje gång)

"Sch....säg inget till Ronja.....jag gömmer mig!"

Sötaste Skorpungen   

Och även Ronja så klart   

Inte blir det mycket kvar när dom är blöta inte.

Då ser man tydligt hur mycket pälsen lurar ögat....(till er som tycker dom är tjocka!)   

På sjön, i en båt, befann sig några fiskare....och det var mycket spännande att titta på, tyckte Skorpan.

     Så klart blev det "ett gäng" med bilder tagna, för jag kan ju inte låta bli.

Dom där bilderna som är "uppställda", dom blir rätt roliga ibland.

Skorpan slängde sig över Ronja, tar ingen som helst hänsyn till henne....och Ronja låter Skorpan hållas.

"Akta akta, jag vill gärna vara med på bild, Skorpan....du är i vägen!"  

      Pilutta dig!           

Känns som förråden åter är fyllda med endorfiner, så kan vi återgå till det "normala" livet igen.

Allt som hänt, utan avbrott under en tid, fick mig på fall.

Men jag kravlar mig alltid upp igen!

Man benar ut alla saker för var för sig, "bockar av" dom, och det brukar lyckas rätt bra.

Så även nu!

Till god hjälp med det, det är så klart dessa två följare, men även familj och fina vänner.

Jag är inte ensam.

Nu så, nu är jag klar för i dag....(många bilder blev det   var rädda om scrollfingret    )

Kram

Susanne

            Vi är ett litet envist gäng som sysslar med sennendrag i Östergötland.          

Målet har väl alltid varit att få till träningsträffar som passar alla,

men det är så klart inte det lättaste tyvärr.

Men jag vet att vi alla har samma önskan om att få till gemensamma träningstider.

Hur som helst, idag blev vi tre av fyra, vilket man får vara nöjd med.

Sist var det jag som var den där fjärde.....

Det startade med skogsröj, sedan lite träning....mera röj....man måste nog varva lite,

för att inte deras hjärnor ska bli överhettade.

6 berner sammanlagt i dag....Alla lika galna, glad, tokiga!

Skorpan går till attack mot hennes "kille" Ludde!

Senast dom sågs såg man tydligt att inte Skorpan var riktigt ok, och straxt därefter "rök" livmodern.

Men i dag blev jag så glad, hon var sitt "normala" jag igen, fullt ut!

Härligt att se hundar leka....."Måbrasyn"

Även Ronja är en riktig buse, trots att hon faktiskt fyllt 6 år.

Jag tror aldrig hon blir helt vuxen (inte mig emot)

"Hej hej, Emelie, jag står här så fint vid dig, för jag tror du har något åt mig i väskan?!"

"Tigger?"

"Aldrig jag inte!"

Hur gick då träningen i dag?

BRA!

Plankan, den känns som hon förstått hur jag vill att hon ska gå.

Bron, den var det inte några problem med heller.

Korsning med störning, backa, platsligg, helt ok, matte nöjd.

Så var det då slalomen!!

Den har gått så in i vassen bra dom senaste gångerna, jag har varit så nöjd och glad.

Men i dag, då hade vi tränat länge länge, flera timmar, och så skulle jag bara......köra slalomen en gång också.

Ronja var trött i huvudet, det syntes.....började så bra.....men sedan...

Efter halva banan, då gav hon mig den där blicken, som tydligt sa:

"Du matte, jag skiter i det här nu!!"

"Du kan köra din slalom själv, jag hoppar in i bilen!!"

Det var så dumt av mig!!

Men vi ska prova en gång i morgon igen, när hon är pigg och utvilad.

Då går det säkert bra....(sa hon med stor säkerhet)   

4 av 6 på kyrktrappan!

Fr vä. Ronja, "lilla" Ludde, Linus och Skorpan

Dina och Hulda var fullt upptagna med annat.

Duktiga vovvar, allihopa   

Inte ofta man använder kyrkan för träning.

Eller, vi var ju inte inne i kyrkan   

Det blev ett låååångt dygn, säkert många flera timmar än bara 24!

Men roligt hade vi, vilken gör riktigt gott för min del.

Jag fick glömma värmepannor, mobiler, tänder, dödsfall, begravning, cancer....you name it,

för en stund, det kändes bara bra.

Nu laddar vi om inför i morgon.

Då har jag en plan...gissa vad?     

Kram

Susanne 

Blir så trött på mig själv....men det går liksom inte att hejda dom....

Det har hänt så mycket tråkigheter den senaste tiden.

Till slut, då rinner det över, den där berömda droppen.

Droppen som fick bägaren att rinna över idag.

Där satt jag i solen och "bröt i hop" för en stund med tårarna droppandes, ända tills....

Jaa, ni fattar va?

Man hörde liksom dundret i backen,

som ett gäng elefanter som närmade sig med hög hastighet?!

Och knas som jag är, så är jag övertygad om att mina knasiga, fina tjejer,

kommit överens om att springa så nära mig som möjligt, och fort,

som för att väcka upp mig ur min lilla "ledsna-stund"!

"Hon kan ju inte sitta där o vara ledsen, vi måste pigga upp henne!" 

"Vi skrämmer matte, det brukar hon gilla!"

"Kom igen nu Skorpan!"

Så klart lyckades dom med sin taktik!!

Det går ju inte att sitta där och vara ledsen,

när man nästan blir omkullsprungen av min egna "elefanhjord",

bestående av två berner.

Dom kan konsten att få mig att le....

Älskade hundar!

Satt och studerade dom båda i deras härliga lek.

Tänk vad mycket vi har att lära av hundar och deras språk.

Nähe, opp o hpppa nu....lite engagemang om vi får be   

Träning!

Skitsvårt det här, tycker Ronja o Skorpan....men dom börjar förstå vad jag menar,

och i dag gick det över förväntan.

(Och det blev jag också glad över, så klart)

Båda två sitter bredvid mig, jag säger till, exempelvis Ronja, att stanna.....

jag kastar något och ger kommando till Skorpan att hämta.

Då är det sååå jobbigt att vara den hunden som ska sitta kvar!

Dessutom har ju den där lilla filuren Ronja, sagt åt Skorpan, att allt som ska hämtas, det hämtas av mig!!

(Tror jag)

Så Skorpan tittade först på Ronja, för att se om det var ok!?

Men uj uj, vad rörigt det blev, läser jag...jaja, ni fattar säkert hur jag menar i alla fall   

Ibland försvann bollen iväg och gömde sig i gräset,

men som tur är har vi duktiga "spårare" som hittar allt som kommit bort, och lite till.

Gräs är gott......men inte just det här gräset!!

Blä och fy vad det smakade vidrigt.

TVI TVI!!

Mera hämtning av repboll!

Sista!

Ta inte allt jag skriver på blodigt allvar!

Men en sak är säker, hundarna är en stor tröst när livet känns tungt.

Med små små medel får dom mig alltid att le igen   

Vår värmepanna fick sin dom i dag!

Utdömd!

Efter lång o trogen tjänst går den nu i graven.

LÅT PENGARNA RULLA!!!

Allting löser sig så småningom,det är klart,

men just när allt händer på samma gång, då går jag i däck....en stund!

Nu ser vi fram mot en rolig morgondag, med drag och kanske kanske även bernerbus!

Kram

Susanne

Att åka till skogen i morse, trots en tidig morgon, det kändes väldigt skönt.

Att bara lämna allt trassel med värmepannan  och diverse andra saker som inte vill som vi vill.

Underbart!

Att solen lyste, det gjorde allt ännu mera enkelt.

Viltspår, äntligen var vi igång igen!  

Jag funderade över hur Ronja och Skorpan skulle klara ut det,

eftersom det var länge sedan vi spårade.

Jag hade inte behövt fundera alls!?

Jag blir så stolt över hur dom båda tar sig an jobbet.

Ronjas tempo är som en robott.....går raka vägen i spåret,

är det vinklat, då går hon helt rätt i vinkeln.

Ringade en gång, och var raskt tillbaka där spåret gick.

Jag blir så glad, får lite ståpäls....

Samma lugna, trygga tempo, hela vägen till spårslut, och den åtråvärda skanken.

Vilken duktig tjej.

Vår!

Skporpan då.....hur skulle det gå för henne.

Var hon tillräckligt återställd efter den "senaste" operationen?

Dessutom hade spåret blivit lite "tillkrånglat" när det blev lagt,

så svårigheten hade ökat markant.

Vi får se, tänkte jag, och hade kanske inte riktigt trott på att hon skulle fixa det så otroligt bra.

"Problemet" låg vid återgången, det visste jag.....hm....

Lät henne gå ut hela linans längd, så hon fick jobba helt självständigt....och ser man på,

hon klurade ut problemet galant.

Gick ut i återgången, och raka vägen tillbaka......och raskt fram till sitt spårslut.

Ståpäls igen, med andra ord!

Hur kunde jag tveka på att dom skulle klara det här?

Duktiga hundar, som dessutom tycker det är roligt att spåra.

Vi längtar redan tilll nästa gång, men det dröjer lite nu.

Har en "liten" tävling vi ska delta i, så veckans lediga dagar kommer ängnas åt finslipning.

Det mesta kan vi träna själva, behövs inget material direkt......det är tunnel och bro som är kruxet.

Visserligen borde Ronja fixa det med hjälp av sin rutin,

men det vore kul att köra igenom det en gång i alla fall.

Får se om det går att få till i veckan, annar gör vi det bästa av det, och har roligt helt enkelt.

Mitt motto!! Att se en hund ha roligt, på riktigt alltså, det är LYCKA!

Och dom är ju ganska tydliga, alla hundar, med att visa vad dom tycker.

Men det viktigaste NU, det är att få lite värme i huset, (även varmvatten vore skönt)

en fungerande panna står högst upp på vår lista.

Kanske redan i moorgon?!

Hoppas!!

Kram

Susanne

Det är lite som att ha en häst, som stått stilla väldigt länge, t.ex pga skada eller så.

Skillnaden är att vi har hund!

En liten hund som "stått stilla" för länge, och blivit vild..

"Det spritter i kroppen", och i knoppen också för all del.   

Men det händer ibland att hon sitter stilla, för en liten stund.

"Är det sant??"

"Helt knasigt ju, matte, får vi springa överallt, liksom?" 

Japp, så är det...spring ni bara......

Vilken tur för Skorpan att hon har världens snällaste kompis!

Det går rätt hett till emellanåt....

"Aj som tusan dig, Skorpan!"  

Och Ronja ger mig en blick som säger:

"Det gör inget matte, det är bara roligt att hon är sig själv igen.

Samma gamla vanliga, galna Skorpunge"

Att hon är söt och go, det gör inget det heller   

Utställning?

Ska vi, eller ska vi inte?

Ja, det är frågan.

Har fått så många konstiga kommentarer i ämnet, att jag tappat lusten.

"Måste du ställa ut Ronja? Kan du inte låta bli så får jag större chans att ta mig vidare"

Är inte det en rätt korkad fråga?

Det finns ännu knepigare frågor, men det är nog inte värt att jag skriver dom här.

Jag måste erkänna att jag inte förstår några av alla märkliga frågor jag fått.

Hunden man har, den ser väl ut som den gör,

oavsett vilka andra hundar som deltar...eller, har jag fel kanske?

Platsligg på landningsbanan....

Gott om plats, det kan man lugnt säga.

Trots allt, så blev den här dagen rätt ok.

Fick ett roligt telefonsamtal, från en vän jag bara "träffat" här i cybervärlden.

Det kändes som vi inte gjort något annat än pratat med varandra.

Riktigt skoj, ibland bara klickar det, liksom.

Så kom det en transport med andra roligheter.

Tröjor, med Skorpan på ryggen så klart, och den här fina ryggsäcken, också med Skorpan på.

Allt var jättefint!

Ryggsäcken står nu packad, i väntan på morgondagen, bara kaffet och mackan som ska ner.

Då bär det av för ännu en termin i spårskogen.

Åh, vad kul det ska bli!

Det är något vi längtar efter varje säsong, där trivs vi kanon hundarna och jag,

mitt i skogen, bland skanker och granar

Nu lite sova...

Kram

Susanne

Jag pratar om den här tjejen!!

Tokig OCH väldigt rolig....

                             Mitt i allt elände som just nu råder, ger hon oss ALLTID ett riktigt gott skratt.                         

   Och ett gott skratt förlänger ju livet, så i slutändan kanske allt blir riktigt bra.

Jag tror faktiskt att hundarna känner av att vi är lite "låga" just för tillfället.

Att vi kanske inte är på toppenhumör.

Oron för allt som händer just nu är inte rolig alls, och så klart är inte allt som vanligt.

Båda två spelar apa mer än vanligt, vilket leder till många skratt.

Brunnstorpshunden, hon letar som vanligt upp varenda brunnslock hon kan hitta!!

Väntar sedan tåligt på att en bild ska tas,

jaa, hon hoppar inte ner förrän hon hör "klicket" från kameran.

"Så där då, matte!!"

"En bild kanske?"

I dag hittade Ronja ett annat högt ställe, som hon givetvis gärna vill hoppa upp på.

Frågan var bara HUR???

"Vad tror du Ronja, kan vi komma upp där?"

"Det ser väldigt högt ut, tycker jag!"

Klart dom ska få komma upp dit, tyckte hussen, dom vill ju såå gärna, ser du väl.

Jooråsåatt.....med lyfthjälp så var dom snart på plats, båda två.

Knashundar!   

Just Skorpan var verkligen i sitt esse i dag, preciiis som "förr",

innan alla sjukdomar som "råkat drabba" henne den senaste tiden.

Hoppade och sprang som en oinriden hingst!!

"Nu drar jag", sa hon och....just det, drog iväg i full fart.

Var?

Joo, hon såg en liten fågel långt långt där borta.

Hm.....  

Jag har verkligen försökt förklara, att just fåglar är inte det lättaste att leka med,

men jag är osäker på om det gått in i hennes hjärna?

Tror hon mest hade ett enormt behov av spring, det "spritte" i benen helt enkelt.

Straxt var hon tillbaka igen, glad i hågen....

"Här kommer jag!!"

Nu är det så att Ronja inte tycker det är ok att göra så,

och det talar hon om med stor tydlighet!

"Men vet du vad, så där gör man då rakt INTE, Skorpan!!"

Skorpan är inte den som tar åt sig så värst, hon svarar emot, som en ettrig liten terrier.

"Jag gör som jag vill, så det så!"

Den som "vinner" till slut, det är så klart Ronja.

"Ronja-Klok-Som-En-Bok"

Skorpan, en som alltid ska ha sista ordet, protesterar lite på avstånd

när Ronja lämnar henne efter utskällningen.

För hon vet, att det ÄR Ronja som vet bäst och bestämmer det mesta.

Gissa att det var nära ögat, att en styck Skorpa for in i kameran här!

"Ojoj, se uuuupp matte, jag kan nog inte stanna riktigt precis nu........!!"

Hur kallt vi än har det här hemma just nu, så blir man lite varm i hjärtat i alla fall,

när man tittar på världens goaste Leon, som vi träffat i kväll.

"Snabba på nu morfar, lassa in maten i munnen du bara!! Jag är redo, hela tiden!"

"Mat är det bästa jag vet!"

Jag bara ler....hela tiden!

Den här "pillimariska" looken är obetalbar, man blir så glad.

Trots att jag egentligen har så mycket att glädjas åt i livet,

blir det ibland för mycket elände även för mig.

JAg ser fram mot den där dagen, när jag kan säga...

"Så där då, NU ÄR ALLT SOM DET SKA IGEN!"

Jag vet att den dagen kommer....kanske inte just i morgon, eller nästa dag, men någon dag.

Kram kram

Susanne

Inte ett ord...för det hade fyllt alla rader här,

                    om jag skulle skrivit ner allt helsike som hänt.                      

Och jag lovar, det är inte upplyftande över huvud taget.

Bara eländigt.

Men en sak ska jag banne mig skriva ner här,

och det handlar om ett viktigt ämne, nämligen vänskap.

Jag vet inte om jag haft otur, men jag har träffat på ena riktiga rötägg.

Som dessutom har mage att kalla sig mina vänner, och är så lena i truten att man mår illa...

Allt är bara ett fult spel.

Det här däremot, det är minsann inget spel, bara på riktigt!

När jag berättat den här "historien" för några "riktiga" vänner,

så är alla eniga, det är ett fult och hemskt sätt.

Man gör inte så mot någon annan människa,

då vill jag inte ha med "den/dom" att göra mera.

Jag vet, jag kan inte förändra någon, men jag kan ju göra ett val,

så jag slipper utsättas för det igen.

Det kändes kränkande, och det är inte ok.

Man bestämmer tid och plats där man ska träffa sk vänner......

INGEN säger HEJ?

Man undrar, "Har jag kommit fel??"

Att stå där och vinka, "Hej hej, på er!!" utan att få svar, av människor jag trodde jag kände?

Inte ens på 1 meters håll? Ha, så fel jag haft!

Första tanken var nog att vända direkt, men det fanns en anledning till att jag var där,

så jag fullföljde mitt ärende.

Vissa är så upptagna av sitt ego, att dom inte har förmågan att känna av någon annan.

Det finns bara ett ord som är viktigt för dom. J A G JAG!

Att hälsa fick jag lära mig som väldigt väldigt liten.

Tänk att vissa helt gått miste om det?

Inte många som är så ärliga, så otroligt äkta, så sanna vänner,

som just våra hundar, eller hur?!

Det finns inga som helst oärliga baktankar.

Nog om det nu, bara skönt att skriva ner, kände jag, och det jag skriver här,

det är så JAG känner, och ingen annan.

Hon släpptes lös.....ojojoj, vad hon gillade det!!

Pratar så klart om Skorpungen.

Rensade bland alla leksaker, vilket jag fick hjälp med.

Dom hittade då en gammal favorit (fråga mig inte varför just den här är så bra)

En hel back med "roliga" leksaker, men det var anbart den här som var kul i dag.

"Se upp Skorpan, nu hoppar jag rakt på den!!! Då kommer det pipa av bara sjutton!!"

"Jag fick tag i den en liten stund!"

"Bäst att sticka och gömma den!!"

"Piper gör den också!!"

"En gammal raritet, säkert 20 år på nacken, men lika kul ändå!"

"Ojoj, nu kommer Ronja som ett ånglok där borta!!"

En härlig promenad, tillsammans med två bra lekkompisar, på två ben!

Och så en matte som är tokig i att fota....

Tog igen i dag, det jag "missade" i går, kan man säga.

För mig blev liksom gårdagens ALLA händelser droppen.

Droppen som fick den berömda bägaren att rinna över.

Tog inte en endaste liten bild, vilket inte hör till vanligheterna precis.

Jag har försökt "bena" ut allting i dag.

Få lite "överblick" kan man säga.

Inte är det roligt precis, men allting lugnar sig säkert så småningom.

Hahaha, dom här tjejerna, dom får mig m.fl att le, om och om igen, hur dåligt man än mår.

Dom gör allt för att man ska få en bra bild (tror jag i alla fall)

Hoppar upp på vad dom än ser, sitter där och liksom poserar (ser det ut som)

Man blir GLAD!

Den här, den blev jag också väldigt väldigt glad över i dag.

Fick den av sonen med sambo, och den kunde inte "komma in i huset" mera lägligt.

Beställd av en tecknare som är så himla duktig.

Tänk att kunna rita så, att få till alla drag på hundarna.

Den kommer pryda sin plats.

Usch ja, vilken tid det varit....den vill jag inte ha tillbaka.

För när man varit längst ner på botten, då måste det väl/kan det väl, bara gå uppåt igen?

Med hjälp av dom riktiga, ska det gå!

Även om det tar sin tid, så vill jag att det går åt rätt håll igen.

Dragtränat då!?

Joorå, det har vi gjort, men inte ett ord kommer yppas om det....det ställer bara till ett  o annat.

Duktiga Skorpungen....Nej för sjutton, visst ja, inte säga något var det ju   

Kram

Susanne