Hann med rätt mycket idag, trots sovstund hos smärtläkarna.

Dags för "terapihundarna" att göra lite nytta!

             "Men se så, bli färdig nån' gång då!!"             

"Men har du tryckt på hissen, eller?"

"LYCKA"

För alla som vill.....Ronja o Skorpan ställer mer än gärna upp.

Tre av mina käraste...

Fem sovande tanter i dagrummet, studsade till när vi kom, och sträckte fram sina armar.

"Kom kom, så vi får klappa dom gulliga hundarna!"

(Dom enda som tycker det är läskigt, det är en del ur personalen....OJ OJ, så stora dom är!!)

Märktes att det inte blivit så mycket lek och bus dom senaste dagarna!

"Kom igen då, Ronja...nu kör vi!"

Tro't eller ej, men det är faktiskt Skorpan!!

"Som om jag skulle vara rädd för Skorpan!?"

"Husse-bus" i kväll!

Just det ja....gräset var visst nyklippt....

Nu så, nu har vi landat på hemmaplan igen.

Summan av helgen = Toppen!

Allting, som vanligt, välordnat.

Det är mycket arbete som ligger bakom, ingenting som sköter sig självt,

och dessutom är det bara några få eldsjälar som jobbat med det.

Stort tack till er, ni vet vilka ni är.

Om man nu ska önska något litet....då får det väl bli ett lite varmare väder.

Iofs perfekt för våra hundar, men jag tror vi var många som frös,

och fick plocka på oss allt vi hade med oss i klädväg.

    En liten vy över planen, där det rådde full aktivitet hela dagarna.

Ronja har verkligen visat sig från sin bästa sida.

Visat att hon faktiskt gillar det här med drag.

När Skorpan skulle träna, och Ronja skulle vila, jaa, då ylande hon och skällde i protest.

"Jag kan, jag kan......!"

Det gör mig så glad!

Söndagens tävling gick bra den också, dock hade vi några futtiga poäng "för lite",

och det var enbart mattes fel.

Vet inte varför, men helt plötsligt gav dom där tävlingsnerverna sig tillkänna.

Så dumt...

Vagnsparkering!

Och den här godingen då, hon slår mig med häpnad.

Skorpan hon kan hon, även om man tycker hela hennes liv enbart verkar innehålla lek.

Men söndagens tävlingsresultat blev betydligt bättre än fredagens, 

och jag är supernöjd med henne.

Hon har inte fått träna alls efter sina operationer,

och jag är livrädd att något ska hände om hon belastas för tungt.

Vi tar en liten bit i taget.

Att dra och tävla i det, det är verkligen inte alls lätt, och det krävs mycket träning för att lyckas.

Många har sagt att det där, det ser ju så lätt ut, bara att dra liksom.

Men jösses så fel dom har.

Ibland sliter man sitt hår,

tänker och tänker på hur man ska få just den här hunden att förstå vad man menar.

Första gången jag såg en dragtävling, då tänkte jag att det var nog omöjligt för oss,

men ingenting är omöjligt, om man bara vill tillräckligt mycket, och tränar.

Många stopp på vägen hem i går blev det, vi hade ju ingen brådska.

I dag är vi hemma och njuter av det.

Hundarna leker och busar, preciiiis som vanligt.

Jag har just pratat med min underbara läkare, och beklagat mig lite.

Resor som denna är tuff på många sätt.

Men å andra sidan gör det så gott i själen att komma iväg lite.

Det har ju hänt så mycket tråkigheter den senaste tiden, att man ser allt i svart.

En liten trip bort från allt gör gott också.

Nu ska jag tack o lov få smärtlindring, bara att komma in.

Den här gången kommer jag få vara kvar under em, dom ville ha lite koll på hjärtat också.

Lätt att det rusar iväg i situationer som i dag.

Är så tacksam.

Tänka sig, Ronja fixade det!!

Vilken tjej hon är.

Mot lasarettet......  

Kram och tack för alla grattis och gulliga ord från Er.

Susanne

      Det finns hopp! 

Skorpan får dra vagnen i alla lägen,

det där jobbet som Ronja haft så länge.

Tror det är smart, bara för att få henne att känna att hon gör ett jobb.

Måste ju prova alla möjliga och omöjliga sätt.

En sak är också säker, ingen hund är den andra lik.

Skorpan har så mycket viktiga saker i sitt huvud.

Den här killen t.ex, han kom fram och ville hälsa på hundarna.

Båda två liksom slänger sig om halsen på honom, hela han strålar.

Skillnaden på Ronja och Skorpan är att Ronja nöjer sig med att hälsa en stund, sedan är det bra.

Medan Skorpan.....jaa, hon älskar ALLA, och kelandet får aldrig ta slut.

"Killen" var hade kommit för att titta på vad vi pysslade med den här helgen.

Så klart frågade jag om han önskade sig en hund...."Jag har redan en hund, sa han, en berner...."

Men den är inte lika söt som dom här, och absolut inte lika kelig.

Nähe, nu var det träningsdags!

Skorpan fick bra kläm på det här i  dag.

Slalom, korsning, grindar.....det gick över förväntan.

Och Ronja....hon är en riktig liten luring.

Tror hon driver med mig ibland.

Låtsas som hon inte förstår, bara för att träna mattes nerver,

sedan gör hon precis som hon ska.

Luring!

Den här campingen kan jag verkligen rekommendera.

Allt är toppen.

Och att öppna dörren och mötas av denna vy, det är inte fy skam alls.

       Spännande morgondag, när vi ska tävla igen.   

Hoppas på några poäng för Skorpan.

Ronja tävlar också i  morgon igen,

vore kul att förbättra poängen, man måste ju ha ett mål.

I dag var jag tvungen att dra mig tillbaka till stugan,
ibland måste man lyssna till sin kropp.

Ronja och Skorpan gjorde mig sällskap, dom finns helt enkelt alltid där.

Finns inga bättre vänner än dom när det är lite jobbigt.

Man behöver inte föklara, för dom vet.

En härlig draghelg lider mot sitt slut, nu återstår lite packning.

Känns alltid som det är mycket mera grejer när man ska hem?

Kvällen avslutades med gemensam middag på campingens restaurant.

God mat och trevligt sällskap.

Kram

Susanne

Om jag är glad?

OM jag är! 

Knappt man tror det, ÄNTLIGEN!

Ronja och jag klarade i dag av Arbetsprov III för andra gången,

vilket innebär att hon också blev CHAMPION 

Men först var det Skorpans tur.

Hon fick i dag starta i sitt allra första arbetsprov I

Kan kanske tyckas märkligt, eftersom vi inte tränat alls så mycket som vi skulle behövt.

I september öppnades hennes buk OCH tarm för att plocka ut den där majskolven som satt fast, 

och sedan dess har hon också drabbats av livmoderinflammation, och buken fick öppnas ännu en gång.

Jag har varit väldigt rädd om henne, 

magmusklerna används rätt mycket vid just drag med last.

Vi valde i alla fall att starta, för jag tycker just tävlingsträning ger så mycket.

Så klart var hon inte redo, men vi fick lite känsla, hon och jag.

Det roliga var, att i går provade vi "grinden", som hon aldrig ens sett tidigare.

Tyckte nog hon gjorde bra i går, 

och just i dag, jaa, då gjorde hon det ännu bättre.

Nästan full pott på grinden.....och i övrigt....jaa, inga fler poäng alls,

men vi körde igenom hela banan men med mig bredvid.

Skulle aldrig falla mig in att köra på blodigt allvar med henne.

Duktiga Skorpunge, vi har länge länge på oss att lära.

En hel dag med tävlingar, då får man ta sig en liten sväng då o då,

om inte annat så matte håller ordning på dom där tävlingsnerverna.

Det är så vackert här!

Och nu till vår underbara Ronja.

Vi har tränat och tränat, hon kan det här, det vet jag med all säkerhet,

men vi har inte fått till det mer än en gång.

Varför då, kan man ju undra.....Svaret är JAG!

Jag har förstört allt vid tävling, mina nerver har löpt amok,

När starten gått, då har allt varit som bortblåst, 

jag har inte ens kommit ihåg vilket som är hö eller vä?

I dag hade jag en ny tanke!

Jag intalade mig att det var en helt vanlig träning, även i dag.

INTE tävling!

Det kändes riktigt bra, jag kände mig rätt lugn faktiskt.

Vilket då gjorde att även Ronja blev säker på sin sak.

Men jag vågade inte hoppas när vi var klara, trots att vi hade ganska bra poäng trodde jag.

Kanske skulle det fattas en eller två ynka poäng igen, som hänt oss förut.

Men, vi klarade det!!!

MED BRA POÄNG, 203.

För att bli godkänd måste man ha minst 175 poäng, 

och vi har vid två tillfällen varit några futtiga poäng ifrån.

Minns inte vad vi hade när vi klarade det sist, men det var säkert inte lika mycket som i dag.

Maxpoäng är 250

Därmed kan Ronja nu lägga ytterligare en titel till sin meritlista.

Arbetsprovschampion - (AP)Ch

SUCH  SVCH  (AP)Ch  Brunnstorp Relax-Me aka Ronja

Men gissa vad......hon är precis samma goa, fina, härliga Ronja, oavsett bokstäver hit och dit.

Fin rosett och pokal, och det bästa av allt, en ny anka (den uppskattades mycket)

I morgon kör vi en träningsdag igen, och finslipar lite med Ronja,

medan Skorpungen och jag ska jobba lite mera från grunden.

Med allt.

Det går åt rätt mycket smärtlindring för att klara dagar som dom här.

För att gnälla lite, så är det tufft helt enkelt.

Men samtidigt så roligt att jobba med hundarna.

Jag har valt att inte prata om min situation så mycket, 

vill absolut inte ha sympatier.

Vet att det kan vara lätt att misstolka att jag drar mig tillbaka emellanåt, 

men jag måste helt enkelt, för att orka.

Tack för all tumhållning, och tack till er som trott på oss när det varit lite tungt.

En riktigt rolig dag!

Kram

Susanne

Så där...då var vi igång!!

Dag 1;

På "dragbanan"!

   "Tigger gör vi så klart INTE!!"

"Vi kollar bara lite, ut i fall, OM det kanske skulle hända."

"Att någon tappade något, kanske?"

Tjoff, så är det vagnar och berner överallt.

 För mig, och kanske några till....är den stora utmaningen HUR jag ska få hundarna att veta vad jag vill.

Visst blir det lite rörigt när alla är på planen samtidigt, men det är inget som stör,

utan faktiskt rätt nyttigt för oss.

Det gäller att vara koncentrerad, och för hundarnas del, bara lyssna på "förarens" kommando.

Och det är ju bara så under träning.

Vid tävling, ja, då är man ensam.

Skorpan fick en ordentlig träning för första gången på väldigt länge.

Vi har helt enkelt inte vågat köra på, efter hennes operation.

Jag tycker det gick ganska bra, vi har långt kvar, men det tar sig.

Grinden, det var ett moment som gick mycket bra dock!

Skorpan och matte glada!

Eftersom vi bor precis vid träningsplanen på Älvkarleby Camping,

kan vi ta en paus och gå till stugan ibland,

eller bara en liten promenad vid Dalälven.

Det som oroar mig mest, det är OM jag törs låta Skorpan dra den tunga lasten?

100 kg 200 meter.

Testade lite med lasten i dag, och visst, hon kämpar på, för min skull,

men jag skulle aldrig förlåta mig själv om hon tog ut sig fullständigt.

Det är det absolut inte värt.

Vi får se i morgon......

Ronja, Ronja.....du är så himla duktig, gör det mesta helt rätt.....när matte inte är nervös.

På dagens träning gick det skitbra......I morgon är det tävling som sagt....

Skorpan tog första parkett när Ronja tränade!

Alltid kan man väl lära sig något (tänkte hon kanske)

"High five" på dig husse!!

"Om du inte stannar och fotar HELA TIDEN, matte, då kanske vi kan träna färdigt?"

En liten paus igen!

"Tror inte vi fick någon mat alls i morse faktiskt!!"

Bästa Ronja!

Tänka sig, t o m slalomen gick som en dans i dag!!!

Ser ganska skönt ut!

Skön stil...

Vid ett tillfälle försökte hon ta med sig hela vagnen upp i stolen.

När träningsdagen började lida mot sitt slut, då var man lite trött.....

....då är det skönt att ta sig en "quick-nap" med sin bästa vän.

En bra dag, som avslutades med grillning vid stugan.

I morgon bitti startar tävlingarna, och lär nog pågå större delen av dagen.

Vi är många som ska tävla, närmare 20 stycken, tror jag!

Nu laddar vi batterierna, och hoppas också på en regnfri dag, även i morgon.

Kram

Susanne

Kompisträff i dag!

Alltid lika kul tycker vi alla.

Vad som också är kul, det är att promenera på nya marker.

Innan vi åkte iväg, var jag i garaget för att plocka fram alla grejer som ska packas i morgon.

"Vad sjutton var det som luktade så jäkla illa???"

Gick omkring som en spårhund med näsan påkopplad, men nääe, jag hittade inget konstigt.

Lät garageporten stå lite öppen när vi åkte, för att liksom vädra ut stanken lite......

(jag vet, låter jättekorkat)

Så blev det en härlig promenad, med härliga, och lite galna hundar.

Ibland räknar vi in hundarna, bara för att se så alla är med....och joorå, 

för det mesta är i alla fall nästan alla med.

Det är en liten svart galning som saknas ibland.

SKOPRPAN!

Men går man och tittar rakt fram på stigarna, då kan man ana en svart skugga som liksom susar förbi...

Ibland på höger sida, ibland på vänster sida, där inne i skogen.

"Här är jag nu!!"

Det fanns underbara djupa spår, fyllda med fint lerigt vatten!!

Finns inget mysigare.....

Ronja är ALLTID den som lyckas skita ner sig allra mest!!!

Det borde vara Skorpan, kan jag tycka,

men å andra sidan har hon inte fått tillbaka pälsen på magen ännu,

så det finns inte mycket som kan fastna där.

"Kicken" är också en kille som älskar att skita ner sig, med det rinner liksom av honom...

Förutom att han ser helt prickig ut i ansiktet då.

Alltid samma tidning som ska läsas, senaste nytt i skogen!

"Men Skorpan, man får inte springa in på andras tomter, så där!!!"

"Kom hit nu......lång väntan......"

JAG KOOOOMMER!!

En trevlig "runda", som jag aldrig skulle hitta tillbaka till....

Det fanns nämligen inga pluppar!!

Tillbaka på hemmafronten, där vi blev bjudna på fika!

Väntan.....

Hahaha, Chicko älskar bollar!

Undrar hur länge han kan stå och vänta på att någon vill kasta den??

Såå skitiga dom blev.....bara att gilla läget, och ligga ute 

(vilket dom egentligen inte alls har något emot)

Eller joo, Skorpan gillar inte att vara en bit ifrån, om ni förstår hur jag menar.

Hon vill hemskt gärna vara där det händer, vid fikabordet med andra ord.

Vi säger tack för en mysig stund med härliga vänner.

Så var det då den där lukten i garaget.

När vi kom hem frågade maken varför jag lämnat garaget öppet.

Jag förklarade vad som hänt.....Konstigt, sa jag, vad sjutton kan det vara som luktar?

"Dina klövar, som du lade in på ett smart ställe, kanske", sa maken?

JAMEN!!! JUST DET!!! HADE JAG HELT GLÖMT BORT!!!!

Jag kommer nog aldrig glömma den synen, synen i påsen med mina klövar.

Ska inte heller gå in närmare på hur det såg ut.

Kan säga att det fanns mycket som krälade där i....

Hur kunde jag glömma dom??

Törs knappt tänka på hur länge dom legat där,

men så länge det inte varit så varmt så har dom klarat sig...men nu, nu var det dött!!

Det var inte kul alls, och stanken ska vi inte tala om.

Nu mot sängen, i morgon åker vi...

Kram

Susanne

 Nu har vi gått in i nästa fas.

    Ta hand om allt det som är kvar.  

     Ett helt hem, efter ett helt liv, då har man lyckats samla på sig ett o annat,

kära ägodelar som kanske ingen vill ha av dom som står kvar här på jorden.

Kan väl ibland känna att det är ganska hemskt, men å andra sidan börjar man själv få det rätt fullt.

Man har det man vill ha, helt enkelt.   

Och det finns dessutom så många man kan hjälpa,

genom att skänka diverse saker man inte själv vill/kan ha.

Men nu är ju det här en hundblogg och inte så mycket annat, 

och som vanligt har vi varit på "turné", 

dom här två vännerna jag har, och så jag.

Först uträtta det där nödvändiga, dom där "måstena" som måste göras.

Och sedan....ut i skogen.

Sol, fika i "ryggan", det återställer liksom balansen, i alla fall min balans.

Ronja, ALLTID där jag är.

Och så den där "lilla" Skorpungen, som ALLTID spårar efter något.

Det är också så att hon alltid hittar något, som hon själv tycker är av värde.

"Sch.....stör inte nu,

jag har fått upp ett riktigt viktigt spår......befinner mig mitt i spårkärnan, hahaha!!"

Det blev två skogsbesök på vägen hem,

för på det första stället överraskades vi av en skogsmaskin, som plöjde fram över stock och sten.

Det var ett himla liv, så vi drog vidare....

Jag menar, i skogen vill jag njuta av tystnaden, inte av motorljud.

"Om jag är sugen på Go-Fika???"

"Näääe, hur kan du tro det?"

Det droppar visst lite ur munnen när man är riktigt sugen....

Hon har blivit skadad!

Hon har sett den där kameran sedan första dagen hon kom.

Så fort jag stannar, jaa, då gör hon något kul, för att vi ska få till en rolig bild.

Ronja, fotogenic personifierad.

"Hoj hoj, ser du mig...här bakom Skorpans gigantiska yviga svans, här är jag!"

"Vadå, yviga svans?"

"Jaa, jag ÄR så stolt över min svans, för den är mycket snyggare än din, Ronja!"

"Jag har minsann doppat den ordentligt i vit snö,

för att få den vita svanstippen, och det har inte du, haha!"

För det är så texten säger, i en sång om just berner.

"Snowdipped tail (and paws)"

Dom är väldigt speciella i sin teckning dom här berner sennenhundarna,

som vi tycker så mycket om.

Det finns liksom en mening med att dom ser ut som dom gör.

Alltså inte bara för att just jag älskar deras utseende.

Har i övrigt påbörjat lite packning, (eller tänkt över VAD som ska packas)

Snart är det dags för den årliga och helt underbara träninghelgen i Gävle.

I fyra dagar handlar allt om drag.

Min plan var så klart att träna mera innan vi åkte dit,

men så blev det nu inte alls, av många olika anledningar.

Endast ett fåtal ggr har Ronja och Skorpan kört igenom sina respektive klasser.

Men vad gör väl det?

Just det, INGENTING alls.

Vi ska träna och ha roligt tillsammans, resten är bonus.

Hundarna snarkar sedan länge, vilket är smart av dom, för i morgon blir det full fart igen.

Den farten kommer vi ha tillsammans med kära vänner, både två och fyrbenta.

Kul ska det bli för oss alla.

Ha en bra månd...jag menar tisdag, det ska vi försöka ha.

Kram

Susanne

                           Äsch, vet ni vad!?!?!                         

Jag kommer fortsätta med det jag gillar bäst!

Jag kommer fortsätta skriva på mitt sätt!

Jag kommer fortsätta att ibland skriva i gåtor, bara för att....(tids nog kommer ju svaret)

Jag kommer fortsätta skriva i en positiv anda!

Jag kommer fortsätta skriva om känslor, mina känslor!

OCH!!!

Jag kommer göra det på MITT sätt!

(tillsammans med mina fyrbenta vänner, så klart)

Gick o gick, tankarna rusade runt, det kändes helt hopplöst, verkligen hopplöst.

Jag var såå ledsen, kände mig så maktlös.....det ville liksom inte släppa.

Vid dom tillfällena, när det känns så där tokigt, då vänder man blicken liiite åt höger,

eller kanske  lite vänster....

Jaa, då är dom ju där!!

Alltid intill!

"Hej matte...här är vi....hos dig.....ALLTID!"

Vi satt/låg i gräset, tätt intill, joorå, (kaffet var med också)

Såå slog det mig!!

Det är ju för sjutton det här som är viktigt!!

Hur kunde jag för en sekund glömma det?

Jag vet, jag har inte skrivit om enbart positiva saker den senaste tiden.

Men det beror helt enkelt på att det hänt oss så mycket tråkigt, just den senaste tiden.

Egentligen startade allt med Skorpans jäkla majskolv.

Sedan har det liksom fortsatt.....och än är det långt ifrån över.

Nära anhörigas dödsfall, vakande dagar och nätter, det är bland det tyngsta man kan tänka sig.

Att vara där, men ingenting kunna göra.

Att vänta, att trösta....och så det ofrånkomliga slutet.

Slutet på allt lidande.

Vad är väl då t.ex en värmepump som slutar fungera?

Eller något annat som strulat för oss....just det, INGENTING!

Materiella saker, döda ting, helt utan betydelse vid en jämförelse med LIVET.

Som kungen så fyndigt sa;

"Nu vänder vi blad och går vidare"

Har bara en liten detalj kvar att ordna, eller, den går nog inte ordna, men jag ska avsluta den. 

Tack till er alla som stöttat mig i denna fruktansvärda tid.

Och vad ni än tänker eller tror, så är mina ord mina ord, och dom är helt på riktigt.

För lögner, det är det hemskaste som finns, jag är allergisk mot det, helt enkelt

I dag har en stjärna tänds på himlen.

I dag har ett fruktansvärt lidande fått sitt slut.

I dag har varit en sorgens dag.

Vi satt här och pratade (min älskade make o jag).....visst är det väl ändå märkligt, 

märkligt att livet/tiden går vidare?

Skulle vilja skrika, "Men så stanna världen en stund då!!" 

Inget händer, allt fortsätter....precis som vanligt.

Så gör även vi, bara vi får "landa lite".

Det får ta den tid det vill, sorg har ingen tid.

Vi har våra älskade barn, våra älskade barnbarn, och sist, men inte mins, våra underbara hundar.

  RONJA OCH SKORPAN   

Nu lite att skratta åt, för skrattet är också viktigt i  mitt liv, har stor betydelse.

Utan skratt klarar jag mig inte....heller!

Skorpan, och några av hennes alla miner.

Det skrattar jag åt!

Hoppas ni får er ett skratt också.

Många varma kramar till Er därute i cybervärlden.

Ni är bäst!

Susanne