Är det verkligen så att en fästing inte "lämnar ifrån sig" sitt gift förrän efter 48 timmar?

                  Kan man vara säker på det?               

Vi har enormt mycket fästingar här, det har vi redan konstaterat.

Visst har antalet fästingar som sätter sig på hundarna minskat markant sedan dom fått Bravecto,

men det bara en enda är en för mycket, tycker jag.

5 fästingar enbart i Ronjas ena ögonbryn i dag, det gillar jag inte.

Visst är dom döda, men lite blod har dom fått i sig,

och kan jag vara säker på att inget gift lämnas kvar??

Det här med fästingar är ett stort problem,

och ska jag nu ge mina hundar ett gift,

så vill jag vara så gott som säker på att dom klarar sig från någon fästingburen sjukdom.

INTE DET OCKSÅ, tänker jag!!

Vad har ni för tankar om det här med Bravecto?

Båda två åkte i badkaret i dag!

Skorpan har nu klätt av sig helt o hållet,

så hon såg ut som en liten "rugguggla" som behövde lite omvårdnad.

Det bästa med ingen päls, det är att torktiden är lika med noll.

Swish, så är hela hon torr....och fluffig.

Och Ronja då, jaa, hon älskar att parfymera sig,

men vi är inte alls överens om vad som luktar gott.

Hon stank verkligen vidrigt i dag!

Nu är även det åtgärdat, och efter bad infinner sig ett glatt humör.

Dom blir som valpar på nytt, båda två.

   

Det gör mig inte så mycket att bada hundar, tycker det är ganska rogivande faktiskt.

Men varje vecka....det känns väl inte helt ok.

För att vara på den säkra sidan, skulle det behövas koppel på,

men det är väl inget alternativ, tycker jag.

Vi chansar helt enkelt!

I dag klarade vi oss, fortfarande ren och fin......och luktar gott.

Ska man springa fort, då får man ta i med hela ansiktet!

Lite träning i skogen i kväll.

Under tiden som Ronja arbetade, fick Skorpan ligga stilla och titta på,

vilket hon blivit jätteduktig på.

Hon vet ju att det blir hennes tur också, och det älskar hon!

"JAG ÄR REDO!!"

Även Ronja får träning i att ligga stilla (och inte lägga sig i)!

"Jag kan visa hur man gör....ALLT", säger Ronja 

Vet inte om vi någonsin kommer tävla i lydnad, även om det säkert inte är omöjligt.

Det är dom där tävlingsnerverna som jag har, (eller inte har)

Dom förstör så mycket, tyvärr....

Hur som helst så kör vi litelydnadsmoment, bara för att det är kul,

och vi håller oss ajour med det vi lärt oss.

Leker gör vi så klart också!

Skorpans favorit....KURRAGÖMMA!!

Här är hon på väg in under granen, för att gömma sig för Ronja, hahaha.

Så står hon där under, helt tyst och stilla....länge.

Och jag ger mig sjutton på att Ronja är helt med på leken.....tror hon låtsas leta efter Skorpan,

och säger; "Näe, var kan Skorpungen vara?"

En bra dag!

Mycket samtal om det som varit.....vi kommer igenom det här också, det är jag säker på.

Men det måste få ta sin tid.

Två som luktar gott i dag....i morgon kan jag inte svara för hur det kommer bli???

Sista spårningen i morgon...alltid lika tråkigt när det är slut.

Kram

Susanne

Ännu en sorgens dag är förbi....

Vackert, precis som det brukar vara på begravningar, men också tungt.

Ingenting händer, allt fortsätter i precis samma spår....

En olustig känsla.

Man har lust att skrika STOPP!!

Stanna allt för en stund!

Vi besökte en oas mitt i Norrköping, en otroligt vacker plats.

En plats för omtanke, lugn och ro.

Givetvis var Ronja o Skorpan med oss,

(och givetvis kom många till vårt bord för att hälsa på dom, och prata berner med oss)

och joo, dom är ett mycket stort stöd.

När dom lägger sina huvuden i våra knän,

tittar på oss med dom där snälla o vänliga ögonen....ögonen som säger...

"Vi förstår, det är ok att ni är ledsna.....men inte för länge, det kommer vi se till!" 

 

En minnesvärd dag på många sätt.

Var rädda om varandra.

Kram

Susanne

En dag med mycket tankar.

Ibland vänder man ut o in på sig själv för att få dom där tankarna att gå i rätt riktning.

Ofta lyckas det, men dagar som i dag så avlöser en tanke den andra.

Backade "bandet", tänkte tillbaka på Quila, den hemska tiden vi hade,

dagen då hon sa mig, att nu var det dags.

Osv osv.....

Nu har vi åter igen haft en tuff tid, med närstående som lämnat oss.

Man säger ju att man svetsas samman i svåra tider, och det instämmer jag verkligen med.

Om man nu kan bli mera sammansvetsade efter ett helt liv tillsammans?

                   

Har ofta hört människor som drabbas av t.ex stor sorg, att dom säger att det blir så tyst.

Många tar avstånd, vågar inte höra av sig,

vågar inte prata om det som hänt, rädda för att säga fel saker.

I dag förstår jag precis vad dom menar.

Tystnaden är inte alls ok, den blir en slags missriktad omtänksamhet.

Man vill prata, man vill inte stänga inne allt.

Är det någon gång man verkligen behöver sina sk vänner,

som bara lyssnar, som bara finns där, så är det nu.

Det är åter igen tur att vi har dessa två     

Dom lyssnar alltid, skulle aldrig falla dom in att undvika oss för att vi råkar vara ledsna.

Det är inte farligt att sörja....joo, visst gör det ont,

men vänner är väl meningen att man kan dela både glädje och sorg med?

Åh, vad jag har lärt mig mycket den senaste tiden.....och så himla fel jag haft.

Tjatat och tjatat om sommarvärmen!

I dag kunde jag skönja den!!!

Många flera grader än dom vi haft den senatse tiden.

Haft utomhuspyssel hela dagen, som även inkluderade lite dragträning, och byggförberedelser.

(Tunnel och bro på G)

I kväll gjorde vi en "Ny Slinga" i "vår skog", hittade stigar vi faktiskt missat tidigare.

Så himla vackert och skönt det var. 

Bara att njuta av ljuset....innan man vet ordet av, så vänder det tillbaka igen   

   

Många kramar utdelade till dom bästa i dag, för dom vet....dom känner precis hur man mår,

och finns intill när man behöver det.

Lagom skönt i kväll...."Jag tror vi stannar här hela natten!"

   I morgon blir en sorglig dag....igen...min svärmor ska begravas.

Tänk ändå, hon följde med sin make (svärfar avled endast 6 veckor innan) ända in till slutet.

Att mista båda sina föräldrar inom så kort tid, det måste vara hemskt.

Jag sörjer så med min livskamrat, som också är min allra bästa vän   

   

Livet går inte som på räls....det går upp, och det går ner.

Men jag skulle önska att vi fick in lite positiva dagar igen,

det känns som vi haft vår beskärda del nu för ett tag.

 Finaste Ronja.....som inte riktigt kunnat koppla av i dag.

Hon har säkert känt av min sinnesstämning, och hon är superbra på att trösta.

En sann vän, helt enkelt...för det är enkelt.

En liten liten tanke till någon som inte har det bra, det är det lättaste i världen.

Ingen stor grej alls.

Till er som står mig nära, och har förmågan att vara ödmjuk,

till er säger jag stort tack för att ni finns i mitt liv.

(ni vet så väl vilka ni är)

Varmaste kramar 

Susanne

Quila o Ronjas blogg!

Joo, det namnet får vara kvar, allting startade ju med dom två flickorna,

dom är grunden till att jag sysslar med bloggandet.

Det har verkligen blivit något jag tycker är så roligt.

Att kunna kombinera fotandet med skrivandet, det brinner jag för helt enkelt.

                  Den första bloggen jag hade, den blev ju tyvärr "stulen"    

Fråga mig inte varför, det är det nog ingen som vet, mer än den som stal den.

Förmodligen för att visa att det går, att dom kan.

Nu hoppas jag att den här får vara ifred, för det innebär en massa jobb när något sådant händer,

eftersom dom även kapade min mail, och försökte komma åt mitt bankkonto        

Ingenting är heligt längre.....

Joo, det här kan ingen ta ifrån oss.....våra underbara skogspromenader!

(Även denna dag med lerbad!!!)

       Gissa att Kicken njuter!!      

Det är inte svårt att se....

När man upptäcker dessa stora hjulspår efter "skotarn", så säger instinkten....

NEJ!!

INTE LERBAD!!!

Men ganska snart inser man, att man står där helt tyst och bara skrattar!

Man kan inte göra annat.

Vad gillar vi det här då?

Det ser såå roligt ut, det lyser glädje om hundarna.

Inte sjutton kan man hindra det inte.

Dom två som är värst  när det gäller att skita ner sig, det är alltid Ronja och Kicken!

Skorpan och Chicko är betydligt lugnare i leran....jättemärkligt, kan tyckas.

Stilstudie på Kicken, när han tar en tur i hjulspåren!

"Nu räcker det", sa Ronja....."Nu är det vår tur att springa fort fort i leran!"

Fram och tillbaka....fram och tillbaka....

Allt och alla ser snart precis likadana ut, med lera upp över öronen.

Ja, hurra, hundarna hittade RENT vatten också!!

Perfekt!

Och så fick Ronja dagens tokryck!

Alla som har hund vet säkert vad jag menar med just "tokryck"?!

  

Vi konstaterade att det även i denna skog funnits mycket liv och rörelse en gång för länge sedan.

Tittar man riktigt noga kan man hitta både det ena och det andra.

Som en gammal rostig hink, t.ex.....Hur många minnen döljer sig inte i den?

"Jaha....då var det dags igen, kompisar!"

"I dag ska vi sätta oss i storleksordning....Tripp Trall Trull"

(Chicko, Kicken, Skorpan, Ronja)

        

Fyra vänner som har så otroligt kul ihop.

Dom leker bra med alla iofs, men visst ser man skillnad.

Det är lite, "Lika barn leka bäst", och just dom här passar tydligen väldigt bra ihop.

Det är på lika vilkor liksom.....

Ryggsäck med fika i en mysig skog, glada hundar med full fart i benen,

lite sol mellan molnen, bara så bra helt enkelt.

Vad jag tyckte om att Ronja hittade något illaluktande som hon var tvungen att rulla sig i,

det nämner jag inte alls......grr, och morr!

En stunds vila, sedan iväg till nästa skog.

Spårskogen!

Stolt matte, till två som älskar att spåra, och alltid gör sitt allra bästa.

I dag fick dom verkligen en utmaning, som dom båda faktiskt löste utan problem.

Nu har vi tränat ganska mycket på just viltspår genom åren, startade tidigt i deras liv,

och använder nästan aldrig blod i "hemmaspåren".

Stolt som en tupp blir hon den lilla Skorpungen,

och skyndar tillbaka till bilen för att visa/reta Ronja lite.

Ronja ja, som sitter och "ylar" under tiden, rädd för att inte få sin chans till spåren.

"Mmm....vad gott det smakar....om du bara visste Ronja?!"

  

Blir nog inga större problem att sova i natt

Kram

Susanne

         Så länge jag har en kamera, så länge jag har hundar i mitt liv,

           så länge kommer jag med största sannolikhet att fota, vareviga dag.

            Till bilderna kommer en tanke, eller jag tror mig veta vad hundarna tänker,

(vilket jag så klart inte vet alls)

     Allt är bara fantasi.

Som så ofta, blev jag sittande och tittade på hundarna,

efter att vi kom hem från skogspromenaden.

Jag lär mig mer o mer om dom för varje dag

SOm att Skorpan nu för tillfället älskar BOLLAR!

Tennisbollar!

Hon "kastar" den upp i luften, för att sedan fånga den på nervägen.

Bara en lite trixi sak....det går INTE att ha dragkamp med en tennisboll!!!

     "Den här då....den kan vi väl ha dragkamp med, Ronja??"

En otroligt tålig leksak!

Den är säkert minst två år, har legat utomhus sedan den kom hem hit, och fortfarande hel.

Syns inte en skråma. Det gillar jag! Kostade 15 :- Vilket kap jag gjorde den där dagen!!!

Har sagt lite så där på skoj, att Skorpan, hon älskar att leka kurragömma.

Hur skulle jag kunna veta det?

Joo, hon retar Ronja, så där lagom mycket, så Ronja börjar jaga henne...så rätt som det är, är hon borta?

   Då har hon sprungit och gömt sig (tror hon) på precis samma ställe som när hon var valp.

Under en särskild buske....så står hon där och trycker, och tror verkligen att hon inte syns.

Och syns man inte, då finns man inte.

Hahaha, så söt hon är...

Ronja kan ju knepet att snabbt locka fram Skorpan från sitt "ställe".

Bara att hon hämtar en ny liten leksak, i det här fallet en av hennes valpar,

då kommer Skorpan som ett skott....

"Så kul jag har..  ..ska du inte vara med och leka, Skorpan?"

Här höll jag på att få ett stycke Ronja in i knäskålarna!!

Dålig sikt!

Skorpan framme ur sitt "bo", redo för lek igen.

Dra inte så hårt!!! 

Hela tomten blir full av små vita tussar,

och "valparna" blir tunnare och tunnare om sina små magar (och resten av kropparna med)

  

Tror, men bara tror, att Skorpan får behålla dom få stråna som är kvar på hennes kropp.

Tappar hon mera nu, så kommer vi inte känna igen henne....inte som en berner i alla fall 

  

En lugn skön dag, enbart skogen, hundarna och jag....

I kväll hämtade vi barnbarnen från skola/dagis, och åkte för lite shopping av kläder.

Står väl inte högst upp på Milles lista över saker han gillar,

men när vi väl var där, så provade han kläder som bara sjutton.

Så lite mat i magarna med tillhörande efterätt, innan vi vände hemåt igen,

för att återlämna det bästa som finns.

Livets efterrätt, helt klart

"Jag går på dina ben", säger envisa Skorpan.

Men i slutänden har inte mycket till chans över Ronja....ännu i alla fall.

Slutet gott, allting gott!

Det här är äkta vänskap, inget falskt alls,

bara på riktigt.......och det är inte ett dugg svårt, jag lovar....prova.

Lever efter t alesättet "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad",

men jag tänker inte "Vända andra kinden till", aldrig.

Nu ska jag sluta.......har upptäckt att jag även gillar att skriva, ha, det visste jag inte   

Kram kram

Susanne

Det jag kommer skriva nu, det vet jag rör upp, precis som vanligt,

men varför då envisas med att läsa det jag skriver?

Ännu en gång handlar det om känslor, kärlek, omtanke.

Joo, det ÄR viktiga delar i mitt liv, och vet ni vad, jag tänker inte ens försöka ändra på det.

Jag är den jag är, det har jag varit dom senaste dryga 55 åren och det kommer jag fortsätta med.

Jag vägrar läsa flera saker om mig själv, att jag är si eller så.

Acceptera eller skit i det, men låt mig vara i fred.

Vi lever alla vårt eget liv, varför bekymra sig över andras?

Vad är det för fel, hur kan så många leva i en lögn?

Stannar där....i detta fruktansvärda ämne.

Till något mera kärleksfullt och på riktigt.

"Vårdhundarna" jobbade lite i dag, och framförallt så var arbetsplatsen hos min älskade lilla mamma.

Skorpan hon tar för sig så fort hon kan.

Hoppade upp och lade sig till rätta i sängen, som den mest självklara saken i världen.

   

Hahaha......

"Plockar du päls ur munnen, eller???"

"Konstigt!?"

                        

Tänk om en del människor hade bara hälften så mycket kärlek att ge,

som dessa underbara hundar.

Finns ingen avundsamhet där inte, inte heller elakhet....näe, bara värme.

    

"Tanterna på boendet får klappa mig så mycket dom vill!!"

Firade en lite tvetydig morsdag......min svärmor har inte ens hunnit begravas ännu...

Känns inget vidare, med tanke på att man vet var hon befinner sig.

Det är jobbigt, men vi kämpar tillsammans, min man och jag.

Tillsammans går det. 

Så var det dags för nästa uppdrag!

Heja på "lill-Husses" fotbollslag.

"Jäklar vilken nytta vi gjorde, Skorpan och jag!"

"Det måste vi gjort, för dom vann ju....igen!"

"Jag hör honom där innanför staketet....men varför får jag inte hoppa in till honom?"

"Jag kan ju hämta bollen åt dom!!!"

"NÄR kommer han??"

"Väntan och väntan.....tråkigt!"

 

"Som tur var, var det några lagkompisar som kände igen oss och ville hälsa!!"

"Så klart dom fick....och jag, ja jag blev så glad att

jag skällde som en tok, pratade bara lite, ....men det fick jag inte hålla på med?"

  

"Tur det fanns korv i halvlek!"

"ÄÄÄNTLIGEN!!!"

"Bästaste killen" 

"Han är bara min min min", tycker Ronja......och så har det alltid varit!

Det här kallas också kärlek       

En brunns-sittning!

           Och en till!             

"Jag kooooommer!!"

En härlig kvällspromenad, med en efterlängtad sol.

När jag är ledsen, över alla elaka ord, över falska männikskor som inte vågar ta ställning,

då ser hon på mig med en blick som säger allt.

"Var inte ledsen, matte, du har ju oss vid din sida."

Har också väldigt många gånger sett, hur Ronja tydligt visar mig vägen, visar vem som är på riktigt.

Hundar ÄR kloka! 

Ronja, vår kloka, underbara tjej.

      

Allting är inte bara allvar, det är mycket skoj också.

När dom sätter igång med sin hysteriskt roliga lek, då kan man inte hålla sig för skratt.

Att avsluta dagen med skratt, det känns riktigt bra.

Det var sista dagen på detta gärde för en tid framöver...

...bonden beslutade sig för att tömm kossornas "kiss-brunn" i dag!

BLÄÄÄ.....det stinker vidrigt   

Det var allt jag hade att skriva i dag.

Och snälla ni, som trots allt läste till slutet, skriv gärna, men låt oss hålla en vuxen ton.

Jag vet att det går att ställa in kommentarsgranskning,

för att sålla bort kommentarer som inte är schysta,

men jag har valt att istället ta bort dom som bara gör ont.

Jag mår bra av att se andra må bra, och förundras så över dom som känner helt tvärtom.

Dom som mår bra av att göra andra illa.

Alla är vi olika, acceptera det!

Kram

Susanne

#vårdhundar

#omtanke

#kärlek

#tarintemera

             Åkte till spårskogen i dag,

och när vi närmar oss börjar alltid Ronja o Skorpan gnälla "där bak i bilen".

Att spåra är verkligen jättekul!!

Besvikelsen var STOR, när dom till slut insåg att det inte skulle bli något spårande i dag?!?!

       Jag skulle bara hjälpa till att lägga spår inför morgdagen.

Det gick snabbt i dag eftersom jag var ensam, och därför inte babblade bort tiden.

  

Inga missöden alls, gick inte fel en endaste gång, och höll reda på både klövar och blod.

Satt där i tystnaden och bara njöt med en kopp kaffe och hundarna.....helt underbart.

Stannade på vägen hem för en långpromenad,

strosade medan hundarna for som stollar på fälten.....

Skorpan leker ofta kurragömma.

"Perfekt gömställe...bara att ducka i det höga gräset, så ser inte Ronja mig"

På helspänn.....

"Sch....säg inget till Ronja....här hittar hon mig aldrig!"

Näe, Ronja hon hade viktigare saker för sig.....

Nybadad och fin som hon var, så hittade hon något riktigt vidrigt att rulla sig i!!!

Hon luktade såå himla illa, vilket hon inte höll med om förstås.

  

  

Vet inte om Ronja berättade något för Skorpan, för ett tu tre, så kom även hon tillbaka,

väldigt nyrullad, väldigt illaluktande.....

Så söta dom är.

Har man inte något att göra en fredagskväll, så fixar hundarna till det.

Tackar tackar!

Nu laddar vi för ytterligare en dag i skogen bland spåren.

Alltid kul!

Allt gott

  

Kram

Susanne

   Nästan ingenting alls, av olika anledningar.

    

Men om man tittar på dom här små nallebjörnarna,

så kan man inte bli annat än glad....trots allt

Skrattar också åt minnet från när bilderna skulle tas på valparna.

Många många bilder på komiska situationer.

Skönt att få bort tankarna som snurrar i huvudet en stund.

Det har varit så mycket sorgligt som hänt den senaste tiden, plötsligt kommer allt ifatt.

Att någon dessutom väljer att strö salt i mina sår gång på gång, det är verkligen inte ok.

Det är så ruttet och elakt på alla sätt. Barnsligt är bara förnamnet.

Hoppas denna någon känner sig väldigt nöjd nu, vad nu vinsten är?

Tänker inte öppna flera mail nu!

  

Kramvänligaste flickorna jag känner (på fyra ben alltså)

Dom får mig alltid att må bra igen, dom finns ALLTID vid min sida (när det stormar)

Vad sjutton skriver jag det här för?

Den frågan ställer sig många.....men åter igen, det är mina känslor och tankar,

och jag väljer att skriva ner dom.

En slags bearbetning kanske....

Kram till er

Susanne