Hurra!!                

Jaa, det skrek jag i dag.

Pannan hade inte släppt en endaste lite droppe vatten på golvet! Jippi!!

Nu jäklar vänder det, det är så sant....

Så packade jag bilen och for till stan', först ett fikamöte med en vän,

därefter tandläkaren och så lite dragtrgträning, med våra FRISKA hundar!

Nix, jag är inte ett dugg skrockfull, inte alls.

Släppte över en svart katt över vägen när vi åkte,

och jag hade inte en tanke på något annat än just....en svart katt.

Men så startade helvetet igen!!!

Efter fikastund och tandläkaren, som för övrig gav mig en OK stämpel i baken, så kom det ett mail.

Ett mail från Apple, där min tfn varit inlämnad sedan en månad tillbaka.

Det stod;

"Kostnadsförslag, 3200:-, eller 286;- för undersökning!"

WHAT???

Till saken hör att jag noga kollat upp så jag hade garantitid kvar, vilket jag hade.

Visserligen bara 6 dagar, men ändå, 6 dagar.

Butiken som jag lämnat den till, OCH även Apple support, har garanterat att det skulle gå på min garanti.

Lik förbaskat kom så det här i dag.

Om jag är arg?

Kanske, lite....  

For med rasande fart till butiken, stormade in, talade om vad saken gällde,

och dom lugnade mig och sa att nej nej, det är fel, Apple har gjort ett fel, du har rätt.

Nu återstår att se vad som händer.

Känner mig rätt liten i jämförelse med Apple.

Men att ge mig, det finns inte på min karta.

Försökte släppa det, försökte få ner blodtrycket....

..och vad är väl bättre än att göra något kul med hundarna?

Drag till exempel.

Skorpan tycker fortfarande inte att selen är det bästa som finns, men finner sig att jag sätter den på.

Och så fort vagnen kopplas på då är allt skoj igen.

All träning med Skorpan görs med en ylande Ronja i bilen.

Hon är helt knas innan det blir hennes tur.

Jag är nöjd med träningen, och detta trots min sinnesstämning när vi startade.

Skorpan blir mer och mer säker på höger och vänster,

så vi körde en hel del slalom, men även stanna och ligg.

Ronja fick som vanligt en sväng i slalomen.

Första rundan gick helt prickfritt, eller i mina ögon ganska perfekt.

Så skulle vi köra en gång till innan vi åkte hem.....bara en gång,

men då ställde sig Ronja och gav mig en blick, som såg ut att betyda;

"VARFÖR i jösse namn ska jag göra det en gång till????"

"Jag gjorde det ju perfekt nyss ju!!"

Kanske är så, att det räcker med en gång, om det är perfekt?

Smarta hund   

Det finns ett litet problem med Skorpan och drag.

Det är att hon har såå bråttom!

Måste få henne att förstå ordet SAKTA.

Det går liksom inte att springa igenom banorna, då lär hon riva med sig varenda liten kon.

"Vadå?"

"Jag lever ett snabbt liv, så är det bara!"

En fikasund i gräset när vi kom hem,

hundarna med varsitt ben, och jag med mitt kaffe.

Mmm....  

Jag/vi tar det lite försiktigt fortfarande,

det får bara inte hända något mera med hundarna nu.

Lite lagom av allt, helt enkelt.

I morgon kommer två grabbar hit, då blir det lite lagom och lite till...

Kram

Susanne

         Näe, klart det inte är slut på orden,

                                   men det är väldigt många mindre fina ord som kommer ur min mun.                           

Men när det känns så där riktigt eländig, jaa, då lättar det ganska snabbt om man beger sig ut i skogen,

med trevligt sällskap.

Vackra!

Lite fallfärdigt, men har säkert varit riktigt tjusigt en gång i tiden, tror jag.

Tänk att man efter trettio år kan upptäcka nya saker,

i precis samma skog som vi gått i alla dessa år.

Den enda skillnaden var väl att vi gick åt motsatt håll, eller hur var det nu???

Rätt som det var stod jag och spanade uppåt,

mot en enorm mur!?

Vad sjutton var detta?

Måste jag undersöka närmare.

KLÄTTRA KLÄTTRA!

Hur kan jag ha missat den här?

Och jag gissar på att den inte byggdes förra veckan precis...

Nu bara måste jag ta reda på mera?!

Har försökt googla, utan någon större framgång dock.

Det här måste varit riktigt stort en gång i tiden.

En borg?

Ganska igenväxt, men ändå inte, på något sätt.

Det gick lätt att ta sig fram.

Så slog mig tanken att det var ett perfekt ställe för mina värsta fiender....ORMARNA!!!

Hann bara tänka tanken, så ryggade Ronja, som hon alltid gör vid ormmöten.

Joorå, där låg han/hon/hen så fint ihoprullad.....

Nu kommer bilden!!!!!!

Har gjort bilden lite suddig, det blir så himla jobbigt när man ser den tydligt.

HUA!

Kunde inte heller förmå mig att gå förbi den,

så vi fick gå hela vägen tillbaka, där vi kom ifrån...

"Men kom, vi kan väl gå den här vägen?"

Tjofselinas Z Diezma aka Skorpan    

Och så fina Ronja,

som så klart också har ett fint namn med tillhörande bokstavskombinationer.

Men dom är inte så väsentliga för mig... 

 Njöt av att se dom flyga fram över fälten.....

Lita på mig, sa tjejen vi var hos med Ronja, det kommer inte hända något,

för problemet satt aldrig i något korsband, inte i något ben över huvud taget!

Kändes ganksa lugnt i hjärtat i dag. (skönt)

Kram från mig

Susanne

Jag var ju tvungen lita på att ingenting skulle hända,

om Ronja och Skorpan fick springa fritt.

Usch och fy, den där jäkla oron....

Visste att dom båda väntat och väntat på att få leka som vanligt.

Skorpan var mer än redo, det är helt klart.

"VI är redo, kom igen nu matte, VÅGA!!"

"Ingenting kommer hända!"

Med hjärtat i halsgropen kan jag säga.

"Snälla, ta det nu lite luuugnt..."

En jättedålig bild, men det hjälps inte....alla åtta benen i luften!

Är det att ta det lugnt?

NEEEJ!

Men allt gick så bra såå!

"Där ser du då, matte, vi sa ju att inget skulle hända!"

Man såg riktigt hur glada dom blev.

"Jag tigger väl inte....aldrig"

"Inte gör jag det, husse.....va, va?"

"Du och jag, vi två!"

"Skulle vi kanske kunna få ta del av dom där smarriga trynena nu?"

"För dom är faktiskt våra, vi fick dom ju på posten"

"Vänta och vänta...."

"Jag sitter ju helt stilla, tittar inte ens åt trynet!"

"ÄÄÄNTLIGEN!!"

"Och gott var det! Tack tack!"

Lite "Spa-dags efter det kanske.

Skorpan var i stort behov av tvätt.

Och se där, så fluffigt det blev.

Ronja fick lite massage och genomgång efter den där "springohoppturen" tidigare.

Inga synbara konstigheter alls.

Puh, vad skönt!

Stolliga hundar!

Alltid samma sak, båda två ska sitta på trimbordet....vi gör det tillsammans, säger dom.

Vi gör allt tillsammans helt enkelt

FLUFF!

I morgon har nog det mesta lagt sig ner igen av pälsen   

Ganska söt liten boll!

Egentligen är det inte ok, att det är så förskräckligt svårt att ställa rätt diagnos?

Ronja tillbringade en hel dag på djurklinik, blev sövd och undersökt på alla sätt (sa dom)

Ändå blev det så fel.

En sträckning i ryggen, det tycker kanske jag att dom borde känt!

Men å andra sidan sa dom "Ofullständig skada" Dock inget om var den satt....

Nu tappade jag en del av förtroendet även där, tyvärr.

Svårt att hitta den där rätta veterinären.....

En härlig vårhelg med trädgårdspyssel.

Allt har exploderat, och snart är det sommar.

Kram

Susanne

Man skulle kunna tro, och kanske framför allt önska,

att det var slut på allt som går snett, nu kan det inte hända mera!!!

Det kan det väl inte...eller???

Nu stod vi båda och bara skrattade, kan man göra annat?

Den nya värmepannan är nog inte helt tät, för lite blött blir det allt på golvet.

Men det löser vi nästa i vecka......  

I samband med "pann-bytet" råkade dom slå ner en hylla från väggen, en rätt stor hylla....

Det blev en rejäl smäll, och jag undrade lite försiktigt vad som hänt?

Ingen fara, vi ordnar det, sa rörkillarna lite oroligt!

I fallet "råkade" hyllan landa på lysknappen, som gick i tusen bitar....."Det ordnar vi", sa killarna.

Jooråsåatt!!

Dom ordnade till en ny knapp, allt frid och fröjd.....eller???

När jag skulle tända lyset samma kväll, upptäckte jag att dom satt knappen fel,

jag släckte och tände tvärtom, om ni fattar hur jag menar.

Ingen stor skada alls, det ordnar vi själva tänkte jag, men när rörmokarna ändå var här så nämnde jag det.

Vi ordnar det!!!, sa dom.... Kanonbra, tack, sa jag.

HAHAHA!!

I kväll, när lyset skulle tändas, jaa, då var det kopplat mera fel än någonsin.

För att den ena lampan ska fungera,

måste den andra vara tänd....och lite tvärtom också....

det är så himla rörigt att jag inte riktigt har grepp om det själv längre

När jag ringer till rörkillarna på måndag, och säger att pannan fortfarande dripp-droppar lite vatten,

då blir dom smått chockade, det vet jag.

När jag sedan visar dom lyset, då svimmar dom nog!

Känns riktigt skönt att vi kan skratta åt allt elände....

Berättade jag om när vi byggde poolen?

När den läckte ut ALLT vatten!!!

Näe, det är en helt annan historia

Dagens bilder är från Studsvik (det blev ju rätt många tagna där)

Ronja och Skorpan har fått arbeta i dag, varit sällskapsdamer på vårdboendet,

och så klart myst där med min mamma.

Ronja har fått massage och stretchats, och det kändes riktigt bra.

Så himla skönt att vi vet nu, vet vad som hände.

Lite tjuriga är dom nog, hundarna, som blev lovade sina gristrynen i dag.

Men matten hon glömde  helt....

I morgon, jag lovar tjejer, då ska ni få dom.

Säkert jättegott.

Men jag blir fortfrande full i skratt när jag tittar på dom, så äckligt egentligen...någons näsa liksom

Trött, trött, nu sover vi lite....

Kram

Susanne

Äntligen!

I morse stack vi i väg för att få Ronja undersökt och behandlad.

Det jag var mest nyfiken på, och önskade, det var att jag skulle få veta vad som hänt med Ronja.

"En ofullständig skada", som dom kallade det, 

det kan i princip vara vad som helst i mina öron. 

Jag har varit tveksam till att något var fel med hennes ben, eftersom hon inte visat några symptom,

inte haltat alls, bara under dom första två dagarna.

Jag har inte velat ge henne smärtlindring,

för varför skulle jag det egentligen, när hon inte har ont?

Dessutom tror jag man kan bli lurad.

Om hunden inte känner smärta,

kan den i värsta fall göra rörelser som annars skulle göra ont....

Den här tjejen som vi besökte i dag, jag är övertygad om att hon kan sin sak.

 Hon började med att känna igenom hela Ronja, grundligt.

Allt hon kände under sina fingrar, det var en vältränad, välmusklad tjej,

som absolut inte hade någon skada i något ledband/korsband.

Jag VET att hon har fömågan och vanan/erfarenheten att uttala sig om detta.

Jag litar på henne, helt enkelt.

Som sagt, ingen smärta eller påverkan på benen,

det enda Ronja reagerade på, det var en liten punkt mitt på ryggen,

och jag vet att hon blivitr ansträngd där någon gång tidigare.

Det förvånar inte alls, med tanke på vilken "hoppeliskutt-hund" hon är.

Lite värme och lätt massage, så kommer det vara bra igen, det är jag övertygad om.

Skorpan!

Så min tanke om vad som hände den där dagen....

Hon lekte och busade med kompisar, och sträckte sig helt enkelt!

Som vi alla vet, så kan en sträckning/smärta i ryggen, ge symptom i benen, som vid ischias.

Gissa att jag känner mig lättad.

Så klart kommer jag ändå vara lite orolig, den där första dagen som tjejerna får busa helt fritt,

men på dagens behandling fick jag höra gång på gång, att det ÄR INGEN FARA!!!

Åkte ut i skogen efteråt, satt oss i en backe,

hundarna fick sin mat....och så njöt vi lite till av livet.

Så himla härligt!!

Mindre härligt var det när vi kom hem,

och den splirrans nya bergvärmepannan hade bestämt sig för att läcka vatten!!!!!

En lite "sjö" på golvet helt enkelt.

INTE GLAD!

KAstade mig på telefon, rörmokaren kom på stört......man tror knappt det är sant, men panna hade ett konstuktionsfel från fabriken.

Ett rör satt felgängat, därav läckaget.

Nu är det fixat...IGEN, och vi hoppas inte behöva torka mera vatten.

Och vet ni vad?

Jag skrattade åt eländet i dag.

Vad annat kan man göra, det hjälper ju ändå inte.

Det viktigaste av allt, det är ju ändå att dom här två hundarna är friska och glada,

och nu är vi på god väg, tror jag.

Ronja och Skorpan skickar även stora bernerpussar till Eva och Assar,

som skickat smarriga gristrynen som kom på posten i dag.

(Joo, det var faktiskt adresserat till dom båda)

Jättestort tack till er för att ni tänker på oss!

Kram kram

Susanne

Ja jösses, vad många bilder det blev i dag.

I den här miljön går det bara inte att låta bli, så mycket vackert att föreviga.

För det var/är verkligen underbart vackert här.

Sonen hade en ledig dag, så vi åkte och hämtade upp honom för en lite längre utflykt.

När vi gick här bland klipporna funderade jag på vad jag tycker bäst om i naturen?

Svårt....när jag är i en fin skog, med solen som lyser in mellan träden, då älskar jag det.

När jag är vi havet, på klipporna, ser det kristallklara vattnet, alla fina öar...jaa, då älskar jag det.

Så här ligger det nog till, jag älskar naturen,

och det spelar nog ingen roll var jag är...jag älskar't helt enkelt.

  Mellan alla små öar finns hängbroar som tar sig över på.

  Lite svajigt  är det allt, men inget som känns otäckt på något sätt.

          Jag menar, faller man, så faller man i vattnet!     

Det behövs nog inte så mycket skrivna ord till dagens bilder, dom talar liksom för sig självt.

Klart det blev bad, vem kan motstå en simtur i havet?!

Även Ronja fick blöta tassarna, medan man krampaktigt fick hålla i henne.

Hur förklarar man för en badtokig hund att hon inte får bada och leka i  vattnet??

"Jar jag gjort något, eller varför går jag kopplad, matte??"

"Mm....lite trist är det allt, det här med Ronja....vi som brukar ha det så kul?"

"Hoppas hon snart blir som vanligt igen"

Ryggsäcken var packad med räkmackor, kaffe, dricka, go-fika,

jaa, allt man kan behöva en dag som i dag.

Behöver jag tala om att vi njöt?

Det här är ett naturreservat, vilket innebär att hundar måste vara kopplade.

Och jaa, jag erkänner, om vi är helt ensamma, och hundarna t.ex badar i vattenbrynet,

då kan jag släppa dom lösa en stund.

Jag vet att dom aldrig skulle sticka.....eller, vet o vet, det har aldrig hänt.

Framför allt så menar jag att man måste ta hänsyn, och ovillkorligen ha full koll på dom.

Det får inte hända att dom "stör" någon annan.

Så därför blir jag nog allt lite irriterad,

när man sitter och fikar och det helt plötsligt står en stor hund bakom Ronja?

Så klart for både Ronja o Skorpan upp och skällde ut "inkräktaren",(som var snäll och så)

Men jag gillar inte att det händer.

En bra bit efter hunden, kom två killar som verkade höra till hunden, 

men dom struntade totalt i vad som hänt.

Det är vid händelser som denna, som det kan gå illa.

Påpekade det här med koppeltvång/naturreservat, men fick inget svar.....

Jaja, inget hände, mer än att Ronja o Skorpan säkert hade velat hälsa lite till....

Gungeligung.....

Max 300 kg åt gången över broarna.....så Skorpan fick gå själv...hahaha!

En fin bild som sonen tog   

Tog med två kameror, så vi kunde fota båda två....och därmed få dubbelt så många bilder.   

Om bara några veckor, är jag övertygad om att det är proppat med människor här.

Fullt på varenda liten kobbe.

Men i dag var det tomt, tyst och stilla.

"Det är något/någon där högst uppe i trädet!!!"

Någon är inte upplagd för flera bilder nu!!

"Jag vägrar, inte en bild till kommer jag vara med på....sa Skorungen!"

Medan Ronja njuter och alltid ställer upp på en bild.

En liten liten del av dagens bilder, men jag är ju helt tokig i det här med fotografering.

Kram

Susanne

Det finns människor som är väldigt speciella.

Människor som är så underbart osjälviska, som bryr sig om andra...på riktigt menar jag.

Jag har haft förmånen att få lära känna några av dom, och det är jag ytterst tacksam över.

Jag känner att jag hela tiden lär mig en hel del om människor.

Jag lär mig vilka man kan lita på, vilka människor i min omgivning som faktiskt bryr sig om andra än sig själva,

och kanske framför allt vilka som verkligen är mina vänner.

Tänk så lurad man ändå kan bli, när man som jag oftast väljer att bara tro gott om andra.

Inte sjutton vill man tro att någon luras?

Det som verkar ytterst svårt, det är att tala om för andra att man tycker om dom.

Tycker om dom för den dom är.

Ofta stöter man på folk som har den där hemska attityden, "Du ska inte tro att du är något/någon"

Och för att verkligen visa det, så spelar man helt enkelt blind.

Man varken hör eller ser något.

För gör man inte det, då behöver man ju inte ens låtsas bry sig om sina vänner.

Alla är vi olika, och har olika tankar om vad som är viktigt i livet.

Efter alla tråkiga händelser i just mitt liv den senaste tiden,

har jag fått erfara vem/vilka som har samma syn på vänskap som jag.

Dom människorna kommer jag vara väldigt rädd om, för jag vill ha dom kvar i mitt liv.

I dag blev jag så otroligt glad.

En vän som gjorde mig så otroligt glad.

Det märkliga är att vi aldrig har träffats i verkliga livet,

utan "bara" haft kontakt och lärt känna varandra i cybervärlden.

Vi är några stycken som lärt känna varandra ganska väl i den världen, och jag har även träffat en del  på riktigt.

Dom har alla en sak gemensamt, dom ÄR precis så som jag trott,

dom är på riktigt, rara, omtänksamma trevliga vänner.

Hämtade ut ett paket på posten i dag, och detta var innehållet!!!

   Ett fint nyckelskåp, målat av just en vän, Ingrid Krabbe.

Hon är så otroligt duktigt på att fånga varje hunds speciella uttryck,

ingen som helst tvekan om vilka hundar det är. 

I kartongen låg också ett brev, och så klart, när jag läste det så rann tårarna.

Finns det verkligen så här fina vänner?

Jaa, det gör det ju!!

Kan inte tacka nog, för denna fina gåva.

Det gjorde mig så glad.

Tack snälla rara Ingrid, igen o igen   

En dag hoppas jag vi ses, alla ni som jag lärt känna här i etern,  

och jag vet att det kommer kännas som vi kännt varandra länge länge.

I dag har vi haft "Spa-Dag" Ronja och jag.

Joo, Skorpan var så klart också med på ett hörn.

Men eftersom morgondagen eventuellt kan innebära att en viss Skorpunge skitar ner sig lite,

så väntar vi med själva tvättandet av henne.

På grönbete!

Saftigt och gott, tyckte Skorpan om det gröna fräscha gräset.

"Här stannar jag länge!"

Hittade en öde tomt i dag, där fanns det mycket att utforska, framförallt alla gamla fina växter,

som någon säkert vårdat ömt en gång i tiden.

Funderade en stund på om jag skulle ta med några små skott hem, men valde sedan att låta bli.

"Men lite av det goda gräset kan du väl ta med hem, va??"

Även denna bostad stod nu öde....ganska dragigt tror jag.

Kammat o kammat o kammat, massor av päls åkte av....men inte syns det inte.

En sak är dock säker, Ronja njöt av pysslet med hennes päls.

Hon är som sagt precis som vanligt, inga tecken på smärta eller stelhet.

Tycker inte om sitt stilla liv alls.

Hoppas vi kan få någon rätsida på mina funderingar på fredag.

Inte för att jag har bråttom med att röra på oss, nej då, men att veta, det vore bra.

Fostring av bernervalp pågår!!

Ska packa lite nu, så vi kommer iväg skapligt i morgon, hundarna och jag och......

Bäst att ta fram en liten karta också kanske?

Kram

Susanne

Näe, hur sjutton ska jag veta??

Veta vad Ronja har för diagnos alltså???

     För det första....att ställa rätt diagnos är inte alltid lätt,

          men i det här fallet med Ronja, så är det jätteviktigt!     

En ofullständig skada!?? I mina öron kan det vara vad som helst.

Joo, visst handlar det om ledband/korsband, och kanske är behandlingen densamma.

MEN JAG VILL VETA!!!

"Vi kan ju inte bara sitta här och vänta!!"

Jag tänker sopm så här....

OM det är ett korsband som är rupterat eller uttänjt eller lite lite skadat på något sätt,

då är tanken att det ska läka ihop.

Ju större skadan är, dessto mindre chans att det ska läka helt utan operation.

Vila, vila, vila.....och så tjohooo, så får hon vara lös.

Det fattar ju vem som helst vad som händer då!

Tror inte på stillhet, absolut inte, men självklart inte heller kompisbus.

En av våra små korta promenader.....

"Skitkul, matte! NOT! Att ligga här bland spenaten (vitsipporna) bara för att du ska få till en bild!"

Och långt där borta sitter Skorpan, väntar och ylar en klagosång....

"Rooonja, kom tillbakaaa ♪♫♫♪♪"

Jag har alltså varit i kontakt med lite olika människor...vänner, sjukgymnaster, veterinärer.

Det enda gemensamma är egentligen att dom alla har olika teorier om VAD som bör göras och inte.

Inte så att  jag blev direkt klokare av det inte!

På ett sätt vore det lika bra att korsbandet gick åt skogen direkt, (om det nu är korsbandet)

Då kunde det fixas, och efter en lång rehab skulle hon förhoppningsvis vara ok igen.

Som det känns nu, så är jag hemskt velig hit och dit...?

Vem vet vad bäst??

Jag gnäller inte över något annat än det faktum att jag inte vet säkert vad som hänt.

Att ta det lugnt, att gå koppelpromenader, jaa, allt som vi ska göra,

det har jag inga problem med, jag förstår.

Herre jösses, tänk den där dagen som vi får klartecken, att NU KAN NI SLÄPPA HENNE LÖS IGEN!!

Hur ska jag våga det?   

Nu är ju inte Ronja den där hunden som skulle ta det så speciellt lugnt om kopplet åkte av.

Känner jag henne rätt skulle hon bli som en oinriden häst...sparka bakut och leva rövare,

även om hon var helt ensam.

SÖT    

I dag hände det något roligt också!!!

(Knappt man tror det är sant)

Vi fick den nya bergvärmepannan installerad.

JAAAA!!    

Bestämde oss för att åka iväg, för att vara utan vatten en hel dag, det hade jag ingen lust till.

Vi åkte till Leon!

Fint väder, varmt och skönt.

En mysig dag tillsammans med dotter och barnbarn, liten promenad, och babbel i solen.

För att återgå till Ronja, så har jag nu bokat lite tider för "behandlingar".

Jag kommer starta med det jag tror mest på, det som min magkänsla säger är det rätta.

Jaa, sedan är det väl bara att hålla tummarna, antar jag.

Jag mår bäst av att ha en plan för varje dag.

Så även för morgondagen.

Jisses, då blir det till att starta tidigt, om jag ska hinna med allt......

"Nu ska i alla fall vi sova....så det så!"

Kram

Susanne