Håll i er nu!!

I dag var det minsann fart på surfandet här på fjället.

"Jaha, var ska vi i dag??"

 Vi startade här, hos Nipgubben.

Han är allt bra söt, va?!

Och det känns ju skönt att han håller ett vakande öka på oss.

Valde i dag att gå till Burusjön.

En otroligt vacker fjällsjö, (med sandstrand) vid foten av Nipfjället.

Under dom två timmar, som det tog för oss att ta oss dit,

fanns det många fina stenar att balansera på för Ronja.

Många stopp på vägen blir det, så klart.

"Var tog Skorpungen vägen nu då??"

"Här är jag!!!"

"Bland blåbären.......förstås!"

"Wow, vi är framme vid sjön!!"

"Vi hittade finaste plankan!"

Kampen om plankan vanns av...........Ronja!

"Gör ingenting", sa Skorpan.

"Jag har ju mina blåbär!"

Helt otroligt, att vi inte mötte, eller såg en enda människa?

Hundarna passar på att vila lite, vid våra stopp.

Blir man törstig, då finns alltid friskt vatten nära.....

Vädret kan man inte heller klaga på!

Det blir inte bara vandring..........

En hel del bus finns det alltid plats för.

Efter ytterligare en dag i fjällmarken, är det skönt att komma "hem" till stugan.

Där väntar mat....................

....................och återhämtning inför morgondagen.

Att vandra i fjällen, det kan jag verkligen rekommendera.

Det är helt tyst och lugnt, luften är så kall och klar.

Dessutom är det ju så vackert.

Jösses, vad bilder det blev i dag.........hoppas ni tog det lugnt med scrollandet   

Sista vandringsdagen i morgon. Tiden går fort, när man har roligt.

Ronja och Skorpan sover gott om nätterna.........tror inte dom rör sig ur fläcken.

Kram, kram

Susanne

    Fulufjället

Det var dagens strapats!

Där finns Njupeskär vattenfall, Sveriges högsta vattenfall.

93 meter högt, och ett fritt fall på 70 meter.

Otroligt!

När vi senast besökte denna plats, gick vi den "nedre delen" av slingan.

I år var vi tuffare, och tog den övre delen ;-)

Att se detta vattenfall från ovan, var väldigt mäktigt.

Korta promenadpass, många pauser.

Mysigt, tycker vi alla.

Hundarna fick faktiskt gå lösa ganska mycket.

det är liksom lättare att ta sig fram helt själv, både för dom och oss.

Ibland får man verkligen se var man sätter fötterna/tassarna.

Skorpan åt blåbär och kråkbär mest hela tiden.

Jaa, även Ronja.....men hon är lite lat,

och vill helst att vi plockar och hon äter.

"Jaa, jag vill opp ännu högre!!!"

Snacka om att göra skäl för namnet på rasen!

Bernese Mountain Dog!!!

Om man blir törstig, och det blir man,

då finns det friskt vatten i någon av alla bäckar.

VÄNNER, på väg ner från toppen.

Milsvid utsikt!

Livskvalitet.........

Vädret var på vår sida i dag.

Regnet var runt omkring oss hela dagen, men där vi var, där lyste solen.

Skulle vilja ha lagt in flera bilder, men det skulle tagit resten av veckan.

Segt så in i bomben, är det!

Vid Fulufjället sover ett tiotal björnar varje år.

Man kunde se spår efter deras klor på träden!

Men, vi såg ingen "liten nalle", och tur var väl det ;-)

Visst är det fint!!!

Nu så, nu får vi se om det lyckas få in det här inlägget..........gör om, gör rätt, det har jag sagt flera gånger i kväll.

Kram

Susanne

Det känns så himla skönt, att äntligen vara framme i fjällvärlden.

Joo, visst tar det lite tid att åka hit,

men det är värt varenda meter, när man väl är på plats.

      "Kom igen nu, Skorpungen,

                 så ska jag visa dig allt skojigt här!!!"        

Ronja tröttnar aldrig på att springa......fort, fort fort!

Eller, just i dag så hade dom båda en lite flyguppvisning!

"Ojojo, Skorpunge, gjorde du en crash-landning?!"

"Tur man landar mjukt, ibland mossa och blåbärsris."

Många stopp på vägen, med bensträckning för oss alla.

"Vaa, vad är det???"

"Vi bråkar inte, det är bara på skoj!"

Skorpan kommer säkert tycka om fjällvärlden hon också.

Utforskningen startar i morgon.

"Tjohooo.....vad det går fort nerför backen!"

"Vänta på mig!!"

Skorpan tog det faktiskt liiiite lugnare, kollade var hon satte tassarna.

Stugan/huset, var över förväntan!

Så fint, och gott om plats.

När man ser den här vyn, då är det nära!

Nipfjället, som även i år kommer få besök av oss!

Nu har skrivit om bloggen etthundratrettiotre gånger..........Näe, kanske var det bara två.

Allt försvann, och jag kunde inte logga in.......Gissa att jag trodde bloggen blivit kapad igen.

Men, med lite envishet och jävlar anamma, så lyckades jag till slut.

(Hoppas jag. Det märker vi snart)

Nu mot en skön säng, med fina duntäcken.........

Laddar inför morgondagens första etapp.

Kallt så in i hoppsan är det utanför dörren!

Tur vi tog med oss ordentligt med kläder.......OCH vantar.

Kram

Susanne

Undrar om vi möts av denna vackra syn även i år?        

Men, varför skulle vi inte det? Det har varit samma bild varje år.

Otroligt vackert. 

På den här årliga resan till fjällen, då samlas det in massor av livskvalitet.

Vi fyller våra depåer, så vi har under ett år.      

Klart man sitter och tänker på tidigare fjällvandringar, när vår Quila alltid varit med.

Men livet förändras, och hur jobbigt allting än är, så kan man inte göra något åt det.

Man måste helt enkelt acceptera, och gå vidare........men det ÄR tufft!

Quila o Ronja blev galna av lycka, när vi äntligen var framme på kalfjället.

Saknaden kommer nog aldrig försvinna...........Det var så hemskt allting,

att hon rycktes bort från oss, alldeles för tidigt i livet.

Quila   

 Även Quila älskade att bada, och hittade ett år, en alldeles egen liten "fjällsjö",

med kristallklart vatten.

 Har man tur, (och det brukar vi ha) så träffar man även på det här gänget.

Renarna brukar vara många, många, flera hundra åt gången,

och tar ingen som helst notis om att vi kanske vill komma fram på vägen.

Det är så roligt att få se dom!

Har man en gång fjällvandrat......jaa, då är man fast!!!

 I år, närmare bestämt i morgon,

då ska lilla Skorpungen göra sin debut i fjällvärlden, minsann!

Jag är övertygad om, att även hon kommer älska denna plats på jorden.

I år, borde det inte vara lämmelår.........brukar vara vartannat år.

Ett år kryllade det av lämmlar, dom var precis överallt på fjället.

Många döda, men också mängder med levande.

(Quila slukade en och annan...........   HEL)

Undrar om Skorpan gillar lämlar?

 Mitt i all packning, fick jag för mig att göra en tavla, eller närmare bestämt, två.

Tycker dom blev fina, och är så klart väldigt stolt över att ha fått dom båda.

Den ena väger lite tyngre än den andra, haha!

Ännu en bild på Quila, som jag tänkt mycket på i dag.

Hon är alltid med mig, och det känns så skönt.

Kanske skulle ta och sova lite..........

Ska bara.............  

Kram

Susanne

Då var vi klara med ytterligare en tävling!

Jag tycker att all vår träning gett stora förbättringar.

Vi är absolut inte färdiga för att klara 3:ans arbetsprov ännu,

men det känns bra att få "tävlingsträning".

Sakta men säkert, blir vi säkrare och säkrare.

Som jag sagt så många gånger förut,

så hoppas jag att vi ska kunna "greja det" nästa år.

Arbetsprov III År 2014   

Det ÄR svårt.......det SKA vara svårt, vad är vitsen annars?!

I dag var det ingen av alla ekipage som klarade sig.

Det säger en hel del, om hur svårt det är,

OCH att det faktiskt är levande varelser vi har att göra med, inte maskiner.

Allt ska klaffa!

Ni som håller på med sennendrag, håller säkert med mig om hur svårt det är.

Jag är så stolt över att vi kommit så här långt,

det är Ronja och jag som jobbat hårt för det.

INGET är gratis!!!

Att ta sig till "högsta nivån" i arbetsproven, det är inte fy skam.

Tack ändå, för all tumhållning   

Frampå eftermiddagen, styrde vi hemåt igen,

och stannade återigen vid Brahehus.

(Att stanna tidigare, hade varit meningslöst,

för Ronja var så trött, att hon inte ens lyfte på huvudet.

Det var första gången hon var ifrån Skorpan, vi bodde på ett stort hotell, med massor av folk.

Inte ens husse var med, som han alltid brukar vara. Klart man blir lite "slut i knoppen")

Ronja spanar ut över Vättern!

"Har du fått alla bilder du ska ha nu, matte???"

"Vad sa du???"
"Kan jag hoppa ner härifrån nu???"

Lite rundvandring bland alla stenblock.

Små "gluggar" i murarna både här och där.

"Om man skulle ta och krypa in här kanske???"

(Hon försökte verkligen ta sig in genom det lilla hålet, men fick snart inse att hon var för stor.......

eller också var det hålet som var för litet)   

Ett arbetsprovtillfälle till finns i år.

Det är i mitten av oktober.

Men, vi har fattat beslut i kväll, att vi INTE kommer anmäla oss dit.

Vi är som sagt inte färdiga ännu,

och det finns ingen tid till att träna så mycket som vi behöver.

Hela nästa vecka har vi mycket roligare saker för oss, vår årliga fjällvandring!!! 

Finns ingen som helst anledning för oss, att "stressa sönder oss" för detta.

Det finns en annan aspekt också...........det är inte gratis att "rulla runt" i vårt land för att tävla.

Är det många mil, som nu i helgen, klarar jag inte att åka fram o tillbaka på samma dag.

Då blir det boendekostnad också, förutom all bensin som vår bil dricker.

Men, vi har nu en hel höst, vinter och vår att träna,

så då ska vi nog kunna känna oss redo, när allt drar igång igen.

Näe, hösten ska bara ägnas åt det som JAG själv vill.

Inte vad andra förväntar sig att jag ska göra.

Har lite svårt att "säga ifrån", vill så gärna att ALLA ska må bra och vara glada.

Och, det är väl inget fel i det,

men det får ju inte bli på bekostnad av mig själv, och mitt liv.

Hittade hösten i dag, hurraaaa.   

Vackert!

Det blev ett kärt återseende,

mellan Skorpungen och Ronja när vi kom hem i kväll.

Blir så glad över att se dom tillsammans.

Nu sover dom sött, tätt ihop.........

Gladaste vovven i stan!

Skorpan   

(Som  ni ser...........så hittade jag både "dit o hem" på vår resa!!)

(Det var inte illa gjort av mig)

Kram på er

Susanne

Så där då.........då var vi på plats, Ronja och jag!!!

Ni vet ju hur det är med min förmåga att bli lite "vilse i pannkakan".

Dom i min närhet tyckte det var riktigt spännande när vi gav oss iväg.

Skulle vi hitta???

Göteborg, Mölndal var målet i kväll.

Men först en bild på en lite lagom "sur" Ronja

det här har alltid varit hennes plats, på översta trappsteget.

Där har man full koll på allt som händer!

Nu är det så, att vi har en ny trappa.......något mindre än den förra.

Men det går att få plats, med några ben hängandes utanför.

Ronja var fullt medveten om att "något var på gång",

medan Skorpungen var lyckligt ovetande.

"Men va???"

"Får inte jag följa med???"

"Åk ni bara, jag ska ha skitkul med min husse, SÅ DET SÅ!!!"   

Första stopp blev Brahehus (som vanligt)

Det säljs en fudge där, som jag är helt tokig i.

Gick en liten sväng också, tog några bilder (förstås)     

Underbara Ronja   

Vid  "Brunstorps Wärdshus", var jag bara tvungen att stanna till igen,

när jag såg detta.

Den här solnedgången var heeeelt fantastisk.

Vilka färger.   

(Passande ställe för en Brunnstorpshund att stanna på. Ronjas kennelnamn)

Vid Vättern

Så körde vi på...........och vips, så var vi framme!!!

Utan gps!!!   

WOOOW! Har väl aldrig tidigare hittat så snabbt.

Gick en promenad med Ronja, för att sedan checka in.

ALLA kom visst samtidigt.

Busslaster med med barn och fotbollslag och pensionärsresor och...........

Men Ronja.........hon tog allting med ro, precis som vanligt.   

Barnen ville klappa den söta hunden, jaa, pensionärerna också, och det gillar ju Ronja.

Glashissen opp till fjärde våningen!

Mycket folk att titta på under uppfärden.

"Om jag var rädd? Ha, inte då!"  

Stort, fint rum, där vi säkert kommer sova gott.   

Hemma har lilla Skorpungen varit på egna äventyr med bästa hussen.   

Och nu, kryper vi väl  ner i sängen, och sover sött.   

OCH, laddar för morgondagens drag.

Kram

Susanne

  Fullständigt, total LYCKA!!!

Näe, jag kan nog inte med ord beskriva känslan, när det plötsligt hände........

Yes, yes, yes......

Herregud, säger ni kanske, men för mig, som kämpat och kämpat,

med den här "förbannade" slalomen, var det heeelt galet.

Tårarna kom, och jag höll väl på att kväva Ronja med mina kramar,

som självklart blev lika lycklig hon, över att se matte så glad.

För varje gång som vi tränat (och det har ju blivit ganska ofta den sista tiden)

så har jag lärt mig något nytt om Ronja.

Hur jag ska jag göra för att få henne att förstå.

Att starta med massor av lek och bus, bara hon och jag,

för att riktigt komma igång, det är hennes "melodi"!

Började sedan med bara några få "kon-par",

bara för att hon verkligen ska känna att hon lyckas varje gång.

Så ökade vi på konerna...........för att till sist ha alla 7 paren..........

Ronja såg mig i ögonen.........som att hon sa, 

"- Nu ska du få se, matte, jag kan det här nu!!!"

"- Du kan stanna här, för jag fixar det själv"

Det känns så fantastiskt!!!

Nu är ju inte det här någon som helst garanti,

för att det går bra på tävlingen på lördag, men nu vet jag, att hon kan.

(Och, jag var inte ensam om att se henne göra det)   

Åh, jag hade ju massor mer att berätta om, Skorpungens "skoldag" i kväll t.ex

Men det får nog bli i morgon, nu har jag massor att göra,

innan allt är fixat inför Ronjas och min lilla resa.

Bilder från "hundträff" innan träningen.

Milla och Skorpan hälsar på varandra, medan lilla Hulda kollar lite bakom.

"Du var lite spännande", tyckte Skorpan om Milla!

Lilla Skorpungen, blev helt plötsligt inte så liten längre........

Här nosandes på något väldigt intressant,

tillsammans med Hulda.

Alla hundarna fick springa av sig lite först..........

Och här ser jag plötsligt på bilden, att en hund kommer uthoppandes ur en bil???

Hm............SKORPAN!!!

Och, det är INTE vår bil!!!   

"Haha, jag ser nog att du stoppar handen i fickan!!!"

"Självklart ska du nu ge mig något gott!!!"

Skorpan är snabbt på plats, om någon, vem som helst, stoppar handen i fickan   

En "go gubbe", Casper, som snart är 10,5 år!!!

En härlig "kille", alltid så glad och full av liv, trots åldern.

  HALLÅÅÅÅÅ!!

Kom igen nu då.....Vi ska träna nu!!!

Ronja och Linus har hittat en mycket viktig "nyhet" att "läsa" om!!

"Jaa, jag  kommer!!!"

Ny kurs, nya hundar...................."KUL", tyckte Skorpan!

Måste bara säga det en gång till!!!

RONJA KLARADE SLALOMEN FLERA GÅNGER PÅ DAGENS TRÄNING!!!

Åker mot Göteborg i morgon eftermidag, bara Ronja och jag!

Kan bli riktigt spännande, och se om jag faktiskt hamnar i Göteborg   

"To be continued..........   

Kram på er

Susanne

Först måste jag bara berätta.........Jaa, eller, kanske snarare "spy ut lite ilska" ;-)

Häromdagen, när regnet stod som spön i backen,

och det blåste halv storm ute,

(Joo, lite överdriver jag nog, kanske) ;-)

Då blev jag så arg!!!

Gick den vår lilla väg till brevlådan, för att hämta posten.

Usch, vilket skitväder det var!

Tog posten ur brevlådan, och vände för att gå hem........

"Men.......vad är det där för något, ute på den nyplöjda åkern?"

(Nu pratar vi verkligen nyplöjd åker och några timmars regn. Ni förstår säkert)

Då får jag se någonting i leran, ca. 50 meter ut från vägen.

I normala fall skulle jag väl inte brytt mig, men av någon anledning gjorde jag det.

Trotsade leran och traskade ut på åkern, för att se vad det var för något.

Ett stort kuvert, som absolut inte fick plats i någon brevlådan, placerat i en liten plastpåse!

Påsen täckte väl kanske en tredjedel av kuvertet........OCH

det var till MIG!!!

Ronjas fina diplom från SKK (Utställningschampion)

Minst 10 RÖDA stämplar på kuvertet,

talade om att det fick inte vikas, skulle hanteras varsamt, aktas!!!

Näe, det är ju sant, det stod inte att det inte tålde regn och lera.

Gissa vad jag sa då???

Orden var inte dom vackraste jag kan precis.

Stolpskott till brevbärare.

Hur tänkte han/hon där???

I dag fick jag tag på chefen för lantbrevbäringen..........fortsättning följer i ärendet........

Nu till något riktigt härligt, något som får all ilska att rinna av som vatten på en gås.

En hel eftermiddag/kväll på hundpromenad i ljuvligt vackra, gamla skogar.

Första stopp...........en sjö!!!

Den här gången var nog Skorpan först ut i vattnet och simmade som en liten tok.

Snabb så in i hoppsan!

Tänk, vad det gick snabbt att lära sig rätt simteknik,

bara man fick träna, träna och träna lite till!

Ronja fick allt jobba lite för att hänga med!

Titta här då, vem vi delade den här härliga promenaden med!!

"Mammut-Killen" och hans matte!

Mammut vill helst att hans matte ska bada med honom,

men, det hade hans matte inte alls någon lust med i dag   

Skrattar när jag ser den här bilden.........

Närbild........

"Shit, vad du är stor!!", säger en nertryckt Skorpunge   

På berget!

(Nu ska vi bara få med Mammut också på bild)

Ok, där har vi honom!!!

(Tillsammans alla tre då?)

Han är så härlig!

Full av bus och spring och knasiga upptåg, precis så som vi gillart´   

"Man ser ända till Mariannelund...........!!!"    (Kanske inte riktigt så långt)

Se där ja!!!

Ronja, Skorpan och Mammut   

Finns det något vackrare?

Många timmar senare, var vi åter vid bilarna.

Klockan blev massor innan vi var hemma, men vad gör väl det?

Vi har haft en skön dag.

Kram, kram

Susanne