"Ropa hej" är jag lite försiktig med.....men tänk om?

Tänk om......dom här två månaderna av oro,

alla dessa provtagningar, röntgen x flera, sedering och endoskopi,

sedering igen för att kolla svalget, mediciner som inte gjorde någon nytta alls,

m.m, m.m, har varit helt i onödan?!?!?!

Den tanken är så hemsk att tänka, så fruktansvärt egentligen.

Så mycket lidande för Skorpan.

Tänk om allt detta berott på MASK!!!

Att se henne i dag, jaa, det var länge sedan vi såg henne såå glad.

(Joo, klart hon varit glad, men det här "hopp-o-skutt-beteendet",

springa runt bara för att....det var inte i går)

Resan mot fjällvärlden startade i morse, många långa mil hade vi framför oss,

det  är tufft som tusan, men när man väl kommer uppåt i landet,

då är det värt varenda liten smärta i ryggen.

(just sittandet är inte min grej, men att stå i bilen är skitsvårt) hehe

Är övertygad om att Ronja och Skorpan vet vad som väntar,

varje stopp när vi svängde av från dom stora vägarna för en "bensträckare", då var dom som tokiga.

Lekte som två valpar, kampade om en boll.....SÅ UNDERBART!

Brottades i ljungen....

Jagade varandra....susade förbi oss, fram o tillbaka.

Hela deras kroppshållning, jaa, allt sa oss att det här, det tycker dom om.

Och så är det ju, att mår hundarna bra, då mår vi bra.

INTE EN ENDASTE "KLÖKNING" från denna tjej i dag!!

Kan inte fatta det.....törs inte riktigt tro på det ännu.

Skulle bli så enormt ledsen om det är en ren tillfällighet.

    Håller tummarna hela tiden.

Det här, det är "Tok-Ronja" i egen hög hund.

Vet i sjutton om hon inte gör så här helt medvetet, räcker ut tungan?

Hon gör det ofta just vid fotografering.....hon spelar alltid apa, och försöker få mig att skratta.

  Hon lyckas bra med det!

  Mycket annorlunda dofter....Spännande som tusan, tycker Skorpan.

"Kanske att jag kan få följa ett litet spår?"

"Eller?"

"Nähe, ok då....då äter jag lite lingon istället!"

"Gott gott!"

Många stopp på fina ställen.

Här backade en bil tillbaka på stora vägen, trodde först det var en civilpolis

Men när dom hade sett Ronja o Skorpan från vägen,

var dom bara tvugna att hälsa på dom.

"- Åh, så fina berner....vi har just förlorat vår fina bernerkille....och det är så tufft", berättade dom,

och frågade om dom skulle kunna få kela lite med våra?

  Så klart dom fick det!

Kelstund med tårar fick det blir.....

Att förlora sin bästa vän är så smärtsamt,

det har vi ju alla fått erfara som har en riktig hundvän.

Slås varje år av den vackra naturen.
"En lisa för själen" får liksom en innebörd, på riktigt.

"Håller med dig, matte....jag tycker om det här, att bara vara, sitta här och njuta...."
"Men helst av allt skulle jag nog vilja simma lite....Kan det gå för sig, eller???"

Dom här ögonen, dom säger mig allt!

Dom är inte bara vackra, dom är uttrycksfulla, snälla, helt underbara.

Jag ser så mycket i dom.

Den här veckan måste göra henne, och oss alla gott....bort med all skit i kroppen!

Joorå, jag ser mycket i dessa ögon också, så klart.
Finaste Ronja......Vår egen tokstolle!

Stugan är en dröm!!

Här kommer vi trivas, dom stunder vi kommer tillbringa här.

En plats att sova, och äta framåt kvällen......i övrigt är vi utomhus,

letar rätt på leder som jag markerat att vi ska gå.

Vi kommer också besöka några gamla gårdar, och självklart fäbodar från förr.

Allt i Gränslandet.

Här finns gott om sällsynta djur och växter, uråldriga träd och märklig blockterräng.

Fjällvidder, gammelskog och kristallklara vatten ger upplevelser för alla sinnen.

Vädret då.....om man kikar på himlen just nu, lyser bara stjärnor från en klar himmel.

Kikar man på en väderprognos, då ser det ut som regn hela veckan.

Men man måste tro!!

Lite regn bekymrar oss absolut inte, men om jag får önska väder,

så skulle uppehåll sitta bättre

Kramar från oss i en vacker värld.

Susanne

"Ska vi gå till skogen, tjejer?"

   "JAJAJAJAAAA!!!"        

Tävling till grinden...samma procedur varje gång.

Och ett litet slagsmål hör också till.

Dom blir så glada, och det gör min dag....varje gång det också.

      Som sagt....Ronja, det är liiite "too much" skulle jag vilja säga!

Vore det inte för att Skorpan råkar känna dig ganska så väl vid det här laget,

då skulle hon nog be om förflyttning till säkrare plats. 

  "Vadå?"

"Vad menar du, matte....vi bara skojar ju!"

"Kom nu, nu går vi till skogs!"

Så fort vi kom in i skogen hörde jag honom!!

Knaket, stegen, men framförallt, Skorpan, den lilla spårhunden,

hon fick upp vittring direkt på stört!

Vittring av älgen, som befann sig straxt intill oss.

 Ronja är väl kanske mera intresserad av att vi ska få till en bra bild....

"Kolla kolla, matte, vad högt upp jag står på stubben.....

Skynda fota, den brakar snart sönder o samman...."

Medan Skorpan har full koll åt annat håll!

"Mm....luktar gott....och nära...!"

  Pressade in godis mellan barken, ganska högt upp, det gillar dom.

Ok, sök tjejer!   

"Ser du dom, Ronja??"

"Här tror jag det sitter en liten bit godis....pytteliten?!?"

"Måste väl finnas mera....kanske högt där uppe?"

Så till Skorpan!

I dag skulle så avmaskning ske inför fjällresan, då vi ska vistas en del i Norge också.

Samtidigt hade vi skickat in treckprov till SVA,

för att se om det var någon mask som var boven till Skorpans mående.

Jag, och många med mig, även veterinärerna, trodde på det här alternativet som orsak.

Mina förväntningar var höga, men samtidigt vågade jag inte riktigt tro.

Hade vi tur, skulle vi få provsvaret redan i dag, då skulle vi veta....äntligen!

Veterinären ringde t o m till SVA, och frågade hur det låg till.

Joorå, det var snart klart, stod i värmeskåpet, snart skulle det läsas av, då skulle dom ringa.

Vänta vänta vänta!!

Under tiden fick flickorna sina avmaskningspiller, under översikt av veterinär.

Alla papper fylldes i, klockslag, ja allt. 

Noga som tusan....inga fel där inte.

Så kom tfn-samtalet.....NIX!

Varken hjärtmask eller lungmask påvisades.

Vad bra, sa jag....men något annat då?

NÄE!!! Vi har bara tagit prov på dom två sorterna!

VAAA????

Det här är väl ändå inte möjligt??

Varför inte kolla allt?

Den frågan fick jag inget svar på, mera än att dom inte tänkte på det.

SMART   

Men, jag skulle inte ta ut något i förskott,

det kan vara så att någon liten maskusling råkat hamna lite fel,

och det inte är som det brukar vara i maskarnas värld.

Ingenting är helt säkert, maskmedlet KAN fortfarande göra nytta.

Hur som helst, vi har packat bilen klart, så i morgonbitti sticker vi iväg....mot fjällvärlden.

Eftersom jag börjar bli van vid bakslag, så har jag under kvällen pratat med en vän,

som har stor erfarenhet av allt möjligt.

Nu har jag ännu en plan!!

Det är väl inte plan B kanske, snarare plan G, eller kanske H

(Många planer blir det)

Dom planerna får bli morgondagens skrivande.

Har även varit i kontakt med veterinär i fjällen.....berättat lite om oss o så, hehehe,

sagt att vi är på G nu, och att jag kanske måste ringa dom.

Vi var så välkomna....känns skönt bara att veta ATT man kan ringa och få prata med någon.

"Vad tittar ni på nu då???"

"Joo, det var den där älgen som nyss passerat här....han lade sin avföring preic DÄR!!"

Mycket intressant!!

"Och vi känner hans doft såå tydligt....!"

(Tänkte tyst för mig själv, ni skulle bara våga springa efter skogens konung nu också...men do stannade)

Så där ja, mycket bätre...  

Snart finns inte så många tänkbara diagnoser kvar längre......och då.....

Nej nej, så får det bara inte vara....aldrig aldrig  

Du MÅSTE bli bra, måste måste!

Nu lite sova, sedan avfärd.

Resa med många stopp, så det hinner bli kväll innan vi når målet.

Spännande!

I år en ny stuga, alltid lika kul att se om den stämmer överens med beskrivning.

(Det har det alltid gjort hittills)

Kram

Susanne

Näe...det går inte!

Jag kan inte sluta fundera, kan inte släppa tankarna på VAD sjutton Skorpan lider av?????

Ska det verkligen behöva vara så här svårt?

Svårt att ställa en diagnos.

När jag tänker på gårdagen, då blir jag mest arg.

När jag nu hade ringt runt för att förvissa mig om att undersökningen jag efterfrågade gick att genomföra.

Frågade t o m om hon jag pratade med visste vad jag menade...."Oja, det vet jag, och det har vi!"

Det är värkligen inte ok.

När det sedan visade sig att dom inte alls kunde genomföra den här undersökningen,

då frågade dom om jag kunde tänka mig att göra någon annan undersökning kanske?

Enbart för att jag inte skulle känna att jag åkt 6 mil enkel resa helt i onödan.

En röntgen kanske?

Eller ta lite prover?

När jag berättar för andra, tror dom knappt sina öron, och näe, det gjorde inte jag heller.

Man blir helt PAFF!

Dessutom var det så klart INTE gratis.

Nu är i alla fall treckprov inskickat, och i den bästa av världar,

kanske kanske att vi kan få ett svar i morgon.

En antydan i alla fall, åt vilket håll det "lutar".

 Jag vet inte säkert, kanske är det hoppet, eller tron,

som får mig att tycka att jag ser symtom på Ronja?   

Åh, vad jag hoppas på ett positivt svar!

Skulle vilja säga att jag känner mig övertygad, men det är ju inte sant.

Om man inte får jobba hårt med träning, då kan man alltid jobba som terapihund.

Det gillas skarpt av både hundar och boende, det är en sak som är helt säkert.

Skorpan tog sig friheten att studsa upp i sängen i dag, det brukar hon inte göra.

När jag försökte protestera fick jag genast ge mig.

"Klart Skorpungen ska komma upp i sängen, hon tycker ju det är skönt!" 

Jaha ja!

"Hej hej, kom får jag din hand, så ska jag visa dig hur du kan klappa mig"

Snacka om att anfalla!!

"Och när du är så snäll och klappar mig, då pussar jag dig gärna i nacken, hihi!"     

Ordnade lite med praktiska detaljer inför fjällveckan, 

så nu är det i stort sätt "bara" att få ner allt i väskorna.

Längtar verkligen dit, till den helt underbara naturen, den härliga luften...

Allt känns så friskt på något sätt.

Det finns bara ett litet orosmoment.....och just det där lilla "momentet"  är precis likadant som för ett år sedan.

  Men då var det nog egentligen tuffare....

Hon har ju inte ont någonstans nu, mera besvärad och irriterat, med hennes "kväljningar"

Men hon gör sina små skutt ibland, springer som en tok också.

Härligt att se dom busa med varandra,

att lusten till lek finns där hos dom båda.

Att springa med låg hållning ger högre fart!   

Blir man trött, då vilar man!

I dag har det varit otroligt varmt och kladdigt, 

och det påverkar så klart det också.

Det kom ett paket i brevlådan i dag, lite "dusch-produkter" till skitiga pälsar,

som jag beställt.

Det hundarna uppskattade mest,

det var helt klart dom fina repbollarna som dom fick i "present"

Ronja försökte genast sno åt sig båda två, men stoppades så klart.

Just repbollar är riktigt kul, tycker dom.

Kommer ofta med varsin boll i munnen,

försöker få mig att förstå att jag ska ta tag i repet, så vi kan kampa.

Snygga, och väldigt bra färger, som syns tydligt.

vet inte hur många repbollar som jag lyckats kasta bort i skogen....

(med kasta bort menar jag att jag kastat lite för högt.....bollarna har fastnat i tall och gran!!!

Jättestort tack till dig, Christina!

Skorpan jagar Ronja.....(tycker mig se en blick från Ronja, som kan betyda:

"Jaa du matte...jag låter henne hållas en stund, då blir hon nog glad!")

En tuffing!

Men där fick Ronja nog!!

"Bättre fly än illa fäkta" tycks "någon" säga.

Dags för veterinär i morgon...IGEN!

Och all packning ska flyttas in i bilen.

Fjäll-Längtan   

Kram

Susanne

Som jag hade hoppats på ett bra svar i dag.

Ett svar som gjorde att vi kunde hjälpa Skorpan må bra.

SOm jag skrev i går, ringde jag runt för att hitta någon som kunde utföra en Rinoskopi.

Fick tid i dag, och o jaa, visst kan vi det!

             När vi stegade in i morse, hade jag så stora förhoppningar!

        Förhoppningar på att NU, nu skulle allt ordna sig.

Besvikelsen lät inte vänta på sig precis.

Jag tror jag håller på att bli smått tokig.......om det inte redan hänt.

 Gissa min reaktion när det visade sig att dom INTE ALLS hade något Rinoskop!!!!!!

VAAA???

Jag trodde inte mina öron, det var ju därför jag åkt dom där extra milen, just för att göra en rinoskopi.

GAAAAH!    

Ska inte gå in på hela samtalet, men att som veterinär fråga MIG vad dom ska göra,

att dom kan t.ex röntga om lungorna om jag vill.....Men hallå, JAG VET JU INTE!!  

Vad händer egentligen?

Jag är ingen veterinär!

Jag råkar bara ha en hund som inte mår hundra bra,

och skulle hemskt gärna vilja ha lite hjälp, tack.

Mellan varven är hon pigg och glad.....märks inte så mycket alls....

....men så kommer sympomen över henne igen.

Det som fick mig att (nästan) gå i taket, det var vid vägningen.

Skorpan hade tappat "för mycket" vikt enligt mig.

Även veterinären tyckte det var väldigt märkligt,

eftersom hon äter som vanligt, och med god aptit.

 I början av den här utdragna "historien" fick jag ett tips av en vän.

Försökte få veterinärerna att lyssna på vad jag sa, men ICKE!

Det kunde jag glömma, sa dom.

I dag ställde jag åter frågan....och jaa, varför inte, blev svaret.

Symtomen stämmer ju ganska bra faktiskt.

Jaha?

Jag blir helt snurrig på allt det här.

Åkte hemåt, och stannade till hos distriktsveterinärerna där vi varit flera gånger.

Var bara tvungen att kolla om vågen stämde verkligen.

Det gjorde den....

Så nu är nya prover skickade till SVA, och fingrarna är korsade i hopp om att det här är rätt!

Kanske kanske......Vi pratar om en slags mask.

Utförligare beskrivning kommer om om.....

Har väl ALDRIG trott att jag skulle hoppas på den diagnosen, det är ett som är säkert.

 ALLA prover är bra, mycket bra t o m.

Blodprover, lungor och hjärta = perfekt.

Faktum kvarstår ändå, hon måste dragit ner något i svalg/lungor från åkern.

Men det skulle jag inte oroa mig för, tids nog kommer det ut.

Under tiden går matten här och oroar sig,

tänker både den ena och den andra tanken, om ni förstår vad jag menar.

Det gör ju inte saken bättre precis.

På frågan, Är det dumt att åka till fjällen nästa vecka, blev svaret glasklart.

Ni ska absolut åka, Skorpan blir kanske trött, men då får ni väl vila en stund.

Det kommer göra er alla gott!

Det behövde jag höra....

Vad är det här inne?

Usch vad ledsen jag varit i dag, tankarna har roat sig med att spela mig ett spratt.

Berner....avmagring...bla bla bla.....  

Kram

Susanne

Jaa, det undrar jag....varför var, och var?

Det låter lite mystiskt, men det är ordagrant så det är.

I morgon hoppas jag vi kan få svar, av en veterinär vi inte träffat tidigare.

HAr hört mycket gott om henne, och blev även MYCKET trevligt bemött vid vårt telefonsamtal.

Kanske kan tyckas märkligt att vi blandar in ytterligare en veterinär i allt det här,

men faktum är att ingen tycks komma vidare.

Joo, den nuvarande "vetten" som vi haft är inne på helt samma spår som jag,

men dom har dessvärre inte den utrustningen som krävs.

Min tanke är att det som ev fastnat, sitter mellan nos och svalg,

bakom gommen liksom.

Där har ingen kollat, och fråga mig inte varför.

Man har bara undersökt nedåt, så att säga.

Å andra sidan har väl ingen trott på mig från första början, och diagnoserna har varit flera.

Jag förstår att det kan vara svårt,

men att ställa diagnoser INNAN man ens sett djuret, det känns inte ok.

Inte heller att skriva fel anamnes i journalen är ok, det kan skapa förvirring minst sagt,

hos nästa veterinär som läser.

Som att, "Skorpans matte berättar att hon hostat ordentligt några dagar"!

Det har jag aldrig sagt, eftersom hon ALDRIG har hostat!

Tokigt.

Hon är pigg o glad,

men orkar inte hur mycket som helst,

vilket inte är så konstigt eftersom det gått lång tid nu.

Men en stunds bus, det kan man alltid orka.

Är det gegga man springer i blir allt ännu roligare....fastnar så skönt mellan trampdynorna.

Så får man ta en stunds paus, gärna med fika i gröngräset.
Då återhämtar man sig väldigt snabbt.

En som inte vilar så värst mycket, det är den här tjejen.

Hon kallas inte för "Tok-Ronja" utan anledning precis.

Men hon är världen finaste, roligaste, och mest omtänksamma Ronja   

Laddar inför morgonen, och hoppas vi får svar.

Kram

Susanne

Här är det....här ska vi över!!

  Det är så vackert härinne.....har varit här för länge sedan,

men den gången var vi inte riktigt ensamma.   

Nu visste jag säkert att djuren var hemma på gården,

och vi kunde gå och njuta av alla vackra ekar....Men ensamma, nääe.

Att vi dessutom vistades på ett gravfält, det gjorde inte saken sämre precis.

Jag blev liksom fylld av en slags vördnad.....eller så var det bara i min fantasi?!

Hysteriskt spring!!

Eller bara vara i nuet....

Ibland...när jag ser bilderna tagna under dagen,

blir jag lite snopen över hur den här sötnöten egentligen ser ut!?!?!

På bild ser man hundarna på ett annat sätt, liksom.

Wow, är det så här go' du ser ut, Skorpan!!

(Iofs inte ofta hon är stilla, rör sig mest hela tiden....)

  Så här....

.....ingen tanke på att stanna.....

Om hon stannade...eller inte?

Inte!!

Matten fick välja....bli omkullsprungen av en Skorpa, eller självmant ramla åt sidan.

Jag valde det senare!

PUH!! Tok!

Ronja gör på samma sätt, med skillnaden att hon ALLTID väjer i sista stund.

Inte värt att jag flyttar på mig, för då händer det en olycka.

(har provat några ggr)

Att bara sitta här, under en ek, se ut över Göta kanal i bakgrunden,

känna sig relativt smärtfri efter en dag på lasarettet, det är inte dumt alls.

Att dessutom ha sällskap av finaste flickorna, som trots stora ytor att undersöka, 

väljer att vara tätt intill....Härligt

Vår stund i hagen är över för denna gång!

Då skuttar vi över igen.

Åh HOPP!

Skorpan då, hur mår hon, vad händer?

Rinoskopi ska göras på onsdag.

JAG GER MIG INTE....ALDRIG!!

Jag vet att hon har något som sitter fast, och det ska hittas.

Göta Kanal är tom, inga båtar syns till.

Här är en strid ström av människor som tar sig fram på vattnet genom landet under sommaren.

Nu är det höst....som jag gillar.

Kram

Susanne

Nämen??

Varför sitter du med tassen i vädret, Skorpan??

SÄG INTE ATT DET HÄNT NÅGOT MED DEN NU OCKSÅ!!!!!

Men nej då, inte har det hänt något med tassen....som tur är.

Klantiga matten hade bett hundarna sätta sig ner för att.....just precis, ta en bild.

När man då ser Skorpan sitta så här, så rullar det igång i huvudet.

Vad sjutton, hon haltade ju inte eller så....vad har hon nu gjort?

Går fram och kollar.....gissa vad!?

Jag har placerat hundar i en MYRSTACK!!!

Att bli biten av pissmyror i tassen, det är INTE skönt, tycker Skorpan.....

(Hon sitter trots det snällt kvar, men behövde lyfta lite på tassen bara.)

Hade det varit jag hade jag hoppat i luften och garanterat flyttat mig.

Men inte Skorpan inte, nej då...."Matten sa ju att jag skulle sitta här"

"Kom o ta mig om du kan, Skorpan!!"

    Joorå, hon fick springa lite fritt även i dag.

Tror inte det har någon direkt betydelse faktiskt,

om hon får springa av sig lite av allt spring hon samlat på sig i benen.      

Vad som händer på "Skorpan-fronten", jaa, det vet jag faktiskt inte riktigt.

Vet bara att hon INTE är helt ok ännu.

Går inte in på hennes symtom här nu,

att jag skriver om henne är mera en "kom-i-håg-notering" för framtiden.

För min egen del.

"Så himla många bra balar det fanns att posera på här då?"

Jo, jag förstår att man blir trött, när man tvunget måste hoppa upp på ALLA balar på hela fältet.

ALLA!!

Finaste du....du MÅSTE bli ok nu...MÅSTE!

Det finns inget annat i min värld. 

Vissa stunder känns det riktigt bra.

Man tittar henne i ögonen, som kan berätta en hel del.

Jag blir så glad....för att senare bli påmind om hur hon "låter" när hon mår dåligt.

Här är pigga glada ögon 

Promenad tillsammans med en dotter och barnbarn i dag.

Mysigt!

Vi gläds också väldigt mycket åt vad som komma skall......Det är det som betyder mest i livet.

Allt annat tjafs, det är såå betydelselöst i jämförelse med det riktiga, viktiga i livet.

Det är det man ska ta till vara, det andra måste helt enkelt spolas ner.

RONJA   

Planering inför resan är igång!

Leder som vi ska vandra i fjällen märks ut.

En kom-i-håg-lapp ang. packning fylls sakta men säkert på.

Åh, vad vi längtar.....det här är årets höjdpunkt.

Veckan i fjällvärlden.

Där laddar vi våra batterier, bara är tillsammans och njuter av den stilla naturen och härliga luften.

Här är en av platserna vi helt säkert kommer besöka även i år.

Tyst, stilla, vackert....inga vägar hit, bara natur.

Kram

Susanne

Det är en jäkla dag det här!

Så mycket tragiskt och sorgligt som inträffat just denna dag.

Vad är det med den här dagen egentligen, 11 september....vilar det en förbannelse över den?

Vet inget annat datum som är så förföljt av hemska nyheter.

Även Skorpan är inblandat i denna dag, men vi hade tur, jättetur, 

som fick henne tillbaka, utan att det satt några spår, nu ett år senare.

Jag hoppas verkligen att det går att lära människor att inte slänga/lämna grillrester i skogen,

det kan få ett förödande slut.

Vilken otrolig tur dom har haft, som faktiskt ger sina hundar majskolvar som "tuggben".

För några har jag berättat Skorpans historia, men det har liksom nte gått in.

Nej då, min hund har ALLTID ätit majskolvar och aaaldrig blivit dålig.....GRATTIS säger jag till dom,

och hoppas deras tur fortsätter.

Att genomgå en så stor operation som det innebär att plocka ut en så stor kolv ur tarmen,

det är ingen lek precis.

Och rehabiliteringen är inte heller en dans på rosor.

Nu var det dags för lite lös-spring i dag....igen.

Hoppas av hela mitt hjärta att vi nu får slippa flera bakslag.

Men gissa vad, jag har såå svårt att behålla den tanken, den där positiva tanken menar jag.

För varje gång något hänt under året som gått, så har vi fått bakslag.

Inte ens hyserektomin gick problemfritt, 

borttagandet av Skorpans livmoder, som blev inflammerad.

Nej då....då syddes det med fel sorts suturer, vilket orsakade infektioner.

Flera månader efteråt kunde jag plocka suturer som kröp fram ur skinnet,

och samtidigt orsakade varsamlingar där under.

Inte ok!

Men....hon är en kämpe.....

Tror ni Skorpan njöt i dag?

Så for dom båda flickorna (som inte är dom renligaste brudarna på denna jord)

ut på den fina åkern.

(som det INTE såtts något på ännu)

Jag kunde bara skratta!!   

Som dom lekte.....det var ju såå länge sedan.

Dom slog liksom knut på sig själva ibland!

Ingen kan svara på hur det kommer bli,

det enda vi kan göra är hålla tummarna och vänta....

I helgen är det dragtävling igen.

I helgen kan inte vi vara med på den....IGEN!

Det är så hemskt tråkigt, när det dessutom inte var så långt bort.

Men nu var Skorpan dålig, så för henne var det helt uteslutet, och Ronja,

joo visst, henne kunde jag ju i teorin åkt och tävlat med, bara för att.....

Ärligt talat har det hänt saker i denna *hum-hum* bernervärld,

som tagit bort den roliga känslan.

Jag vet inte vem man försöker lura, det är nog mest sig själva.

Vi har alltid kännt oss väldigt utanför, och har väl acceperat det på något sätt.

Vi älskar ju våra hundar, och jag tycker det är så roligt med drag,

så av den anledningen följer även min man med på tävlingar/träningar.

Känns så skönt att ha honom med, annars skulle jag nog inte åka.....

Näe, usch...nu halkade jag in på ett skitjobbigt ämne.....*tänker*....kanske ska ta bort det jag just skrev....

Näe, det är så vi känner, det bara är så.....

Från första gången min man var med på en dragtillställning, frågade han mig,  

- "VAD är det här? Är det här människor som ska kallas våra vänner?

Människor som har samma intresse som vi, samma hundras, tycker om att dragträna/tävla?

Ingen hälsar ens på oss...och framförallt inte på mig?"

För så var det verkligen.....ingen såg ens åt hans håll....Jag skämdes, och tog alla i försvar.

Dom hade så mycket omkring sig, dom hade inte tid, osv, osv, medan han mådde mest illa...

....jag visste precis hur han kände sig.

Nu är det så väldigt bra när han är med, för han hjälper till!

Hjälper faktiskt till med det mesta, har alltid en hand över till andra.

Nu har vi inte haft möjlighet att vara med på drag under en lång tid, eftersom Skorpan varit sjuk.

I kväll frågade min man mig....

- "Är det verkligen INGEN som hört av sig,

och frågat om vi kommer till helgens tävling, eller hur Skorpan mår t.ex?"

Nej, det är det faktiskt i princip inte.....

Vi är visst väldigt annorlunda i vår familj,

vi värnar dessutom om dom som står oss nära, om våra vänner, om varandra.

Det blev jobbigt....därav tomt på ord...tårar syns inte....

Kram

Susanne