I går fick jag helt plötsligt se en sak som jag inte hade en aning om.

Jag blev både arg och ledsen, men i stället för att må dåligt över det,

så bestämde jag mig för att göra något åt det.

     Stora delar av dagen har ägnats åt att sitta i telefon, sitta i telefonkö, 

men med lite envishet lyckades jag till slut få tag på alla personer och instanser jag sökte.

Min tanke var att skriva ner allt här i dag, men jag orkar inte i dag.....

Har i alla fall pratat med flera veterinärer, SKK, Sshk, SVA, SLU, plus några till på vägen.

Jag är mycket glatt överraskad över att ALLA har varit såå hjälpsamma på alla sätt o vis.

Och så klart har allt handlat om....just det, SKORPUNGEN!

Hon kan hon, den tjejen, få mig att göra nästan vad som helst,

och vad gör man inte för att få klarhet   

Hur som helst, ska samla in all fakta i mitt huvud och skriva ner allt i morgon.

Då har jag om möjligt ännu mera "kött på benen"

Skorpan hittade sin gamla kära tennisboll i buskarna i dag.

Jättekul!

Att få leka med Ronja, och vara precis som vanligt, det är livet på en pinne.

Vem släpper taget först??

Otroligt att denna lilla hundvalp håller, efter den oaktsamma behandling den får utstå.

Den har hängt med i många många år, köpt i en leksaksaffär, till ett mycket lågt pris.

*GILLA*

Den höll även i dag!

Precis som dom här bollarna, dom har verkligen hållit vad dom lovat.

Legat ute i ur o skur, sommar som vinter, och fortfarande hela.

Möjligtvis har färgen blekts lite, men vad gör det.

Lite träning, lite bus, lite slappande i skuggan tuggandes varsitt ben,

det är man nöjd med.

Och skogen förstås, dit går vi varje dag för några timmars promenad.

Samma sak varje gång vi kommer hit!

Väntan på godis vid det gamla godisträdet. 

Tålamod!

"Nu ska vi se, om jag tittar tillräckligt länge här,

så kanske det plötsligt ligger en godisbit till där?"

  Ronja smyger på trädet.....hon ska minsann se hur det här går till!

Vad är det som gör att det plötsligt ligger där på trädet?   

"För det kan väl inte vara någon av er som lägger dit en godis, va???"

"Ni har väl inte lurat oss....eller?"

"Så klart INTE!!"

"Oss går inte att lura!"

"High five på det du Skorpungen"

Man känner liksom i kroppen att Skorpan mår bra....

Eller rättare sagt, man SER TYDLIGT på henne att.

Hon far fram som ett lokomotiv mellan gran o tall.

"Puh...vad jag sprang....och vad kul det var!"

Kvällssol på Ronja   

Och självfallet även på Skorpan   

Ska skriva ner det som hänt i dag i morgon, väntar bara på ytterligare ett "svar".

Hoppas också att allt jobb i dag leder till något positivt för alla.

Håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt....

Kram

Susanne

Det här är så himla intressant!

I morse åkte vi för provtagning på Skorpan.

En hel lång lista med instruktioner om vilka prover som skulle tas,

och hur dom skulle tas, hade projektansvariga skickat till Distriktsveterinärerna.

            Först lite prat om hur Skorpan hade mått under veckan som gått, och hon har ju mått ganska bra.

Inte hostat alls, ätit och druckit precis som vanligt, och ingen temp.

Att allt helt plötsligt skulle vända åt fel håll är ganska otänkbart (hoppas det stämmer)

Vet. lyssnade på lungor och hjärta, allt var UA.

Har blivit lite uppskrämd av en del "veterinärer" på nätet,

att hundar lätt får lunginflammation i samband med kennelhosta,

och eftersom jag aldrig haft en hund med den sjukdomen, så vet jag ju inte.   

Men det är helt fel....ytterst sällsynt, och när det drabbar någon hund,

så beror det i dom flesta fall på att hunden redan innan är så pass nedsatt,

att den därför är mera mottaglig.

      Det togs nog 6 eller 7 svabbprov i näsa och svalg,

samt en hel "drös" med blodprov.

Det ska bli ytterst intressant att få svar på

vad det är för en liten ettrig virus eller bakterie som orsakat detta.

Vi diskutterade också om smitta, hur länge och så...

7 till 10 dagar efter första symptom, längre smittar dom inte,

oavsett om dom fortfarande hostar eller inte.

Har man, som vi, en hund till i familjen,

då säger man att den hunden inte ska träffa andra hundar 10 dagar efter den första hundens symptom.

Så händer inget mera nu, så kan vi börja "leva" som vanligt till helgen.

Viktigt att notera är också att det enbart smittar genom nos mot noskontakt,

eller ev om hundarna dricker ur samma vattenskål.

En människa kan alltså inte föra med sig smittan från en hund till en annan.

Man blir aldrig för gammal för att lära sig nya saker....det tycker jag om!

Just ja....frågade också om det här med att hunden ska hållas lugn.

Haha, vet ni vad hon sa....."Anar att Skorpan är en tjej med full fart?"

"Hon har väl börjat klättra på väggarna, va?"

"Misstänker också att det inte räcker med lite huvudgympa på den tösen?"

Gissa att hon hade sååå rätt i det hon sa!

"Låt du Skorpan få vara lite fri, och om du skulle se att hon blir väldigt trött,

eller hostar, ja, då vet du att du väntar några dagar till bara"

Det här är som en förkylning.

Så i kväll gick vi åter till skogs, med två superglada tjejer, som var mer än lovligt tossiga.

Ronja Ronja.....Hon bara MÅSTE upp på precis ALLT!!

Den här stackars stubben har hängt med under många år, den är verkligen helt murken,

men av någon anledning, en av dom bästa stubbarna.

Balansen är det inget fel på, det är bara hållbarheten....det ramlar delar lite här o där.

"Japp....då är det bara att du tar din bild, matte!!"

Får skrattanfall....varenda dag, åt den här tokiga hunden.

Min tanke är att hinna fram och hjälpa till lite när hon ska hoppa ner......men inte hinner jag det inte!

Skorpan står och kikar på sin vän när hon gör sina små konster,

men sen'....helt plötsligt satte hon av som en oljad blixt....WROOOOM, hon bara försvann.

Ronja stod som förstenad, hann inte med att se var hon sprang, men vi hörde henne!!!

Hon var bara tvungen!!

Tvungen att springa bort det där springet i benen.

"Så där då...nu är jag klar, matte!!"

"Det var skönt!"

(och hon hostade inte en endaste gång efter den språngmarschen heller)

"Men Ronja! Den där lilla upphöjningen var väl inte direkt något att fota dig på!"

"Joorå, en liten kulle är det allt!"

Nu håller vi alla tummar för att Skorpan snart kan friskförklaras,

och att Ronja klarar sig från att bli sjuk.

Vi har snart ett arbetsprov igen, och det vore ju tråkigt om vi missade.

Denna gång i Ängelholm, så då blir det hotellövernattning igen.

Ev. kommer jag åka ensam med hundarna, eller ensam är jag ju inte, har ju alltid två följeslagare.

Kram

Susanne

#drag #sennendrag #berner 

     Det var dags för dragträning i dag.             

Har möjlighet att använda en bra träningsplan ibland,

och det gör faktiskt skillnad var man tränar.

Visserligen ska ju hundarna klara av det här oavsett plats,

men får man nu chansen så tar jag den.

Den där slalomen ja, som vi tragglat så himla mycket med,

den skulle så klart köras i dag.

"Kom igen nu då, Matte...ska vi börja i dag, eller...?"

Skorpan var med oss, men enbart som en slags maskott, kan man säga.

Hon får vila lite till tycker jag.

I morgon bitti ska vi träffa veterinär, som efter samtal med SLU, SVA och ansvarig där, 

gett instruktioner om vilka prover som ska tas.

Det här projektet, som nu Skorpan ska vara med i, syftar till att ge en bild av smittläget i Sverige,

särskilt när det gäller vilka virus som ligger bakom kennelhosta.

Denna information är viktig för att kunna förebygga sjukdomen

och för att kunna ge adekvata råd för att förhindra

smittspridning vid sjukdomutbrott.

Så där superglad var hon väl inte direkt, över att inte få vara med och arbeta.

"Meä, fotar du än.....petar väl näsan så länge då"

Skorpan har verkligen fällt av all sin päls denna gång,

och det dröjer visst för den nya att bli som vanligt igen.

Och är man lite "tunnhårig" jaa, då flyger "hårstråna" precis som dom vill i blåsten..

För blåste, det gjorde det i dag, lokalt där vi var.....

Även konerna flyttade gärna på sig i vinden,

men det åtgärdades med dubbla, och även tripplade koner.

Ok....SLALOM!!

  i mitt tycke.

Koncentrerade oss även på plankan (trottoaren)  där jag fått ändra om lite i träningen.

Ibland kör man/jag fast i samma-samma hela tiden, men nu kom jag på vad vi skulle prova.

Ja, kanske ett bättre sätt....Jag är i alla fall nöjd med Ronjas insatser i dag,

som även innefattade platsligg och backa.

Solen lyste från en blå himmel....nästan hela tiden.

Utom en kvart si så där, då det ramlade ner STORA vattendroppar från himlen.

Precis så vi blev dyngsura.

Kram

Susanne

#lurigskorpa #springibenen

"Ta det lugnt, ta det lugnt.....GAAAAH, vad det är tråkigt!!"

           "Jag vill inte mera nu!!"             

  "Ronja, hon får minsann springa omkring, och gissa att hon springer."

"Fram och tillbaka, säkert bara för att reta mig?"

"Men om jag smyger lite luuuugnt....Yes, nu fick jag tag på leksaken när Ronja släppte den!"

"Hahaha!"

"Snääälla Ronja...lek med mig, bara lite lite!"

Hm.....        

Så var det igång....

"Mig skrämmer du inte, lilla Skorpunge"

"Här, ta det lite försiktigt nu...vi drar i den här en stund istället"

"Nix, nu får vi sluta busa, Skorpan... .jag springer själv en stund till,

innan vi går till skogen"

Så tog vi oss en skön sommarpromenad, (i koppel för Skorpungen)

Det var länge sedan vi hade så fint väder och varmt på kvällspromenaden.

"Joo då, jag vet att jag kanske inte borde sprungit,

men det gick liksom inte att hejda mig"

"Å andra sidan märktes ingenting av min kennelhosta i dag heller...såå himla härligt va!"

Hoppas ni morgondagen blir lika fin som i dag,

för då ska hundarna och jag iväg på träning, tänkte jag.

Nu var det ett tag sedan, har enbart tränat enstaka moment på hemmaplan,

så nu längtar vi till i morgon.

Kram

Susanne

Först lite arbete!!

I dag blev vi många som besökte äldreboendet, 

maken och jag, sonen med sambo och så dom arbetande hundarna, Ronja och Skorpan.

Synd att det inte är ljud på bilderna, hundarna börjar sitt "pratande" när vi går från parkeringen.

Dom vet precis var vi ska.

"Skynda er då.....här ska vi gå in!"

    Dom turas om att ta plats, backar in sina berner-rumpor,

sätter sig till rätta, och sedan är det bara att njuta.

Uppskattat av alla parter.

Det är så mycket glädje.....

Samtidigt blir jag lite vemodig i hjärtat.

Min lilla mamma....vet inte om jag vill bli så här gammal som hon blivit.

Vi hade i alla fall en mysig stund tillsammans, alla 6

Men nu ska ni få höra!!

Fick ett tips av en vän i dag, att SLU/SVA har ett pågående forskningsprojekt om kennelhosta.

Intressant, tänkte jag, och letade genast upp information i ämnet.

Joo, man söker alltså hundar som drabbats av kennelhosta, och tydligen är det inte alls "rätt årstid" för den sjukdomen just nu.

Det är svårt att få tag i deltagare i projektet,

så självklart tog jag kontakt med ansvarig veterinär/forskningsansvarig.

Vilken tacksamhet!

Dom blev jätteglada, och att Skorpan dessutom uppfyllde kraven för ett deltagande.

Vad går då denna forskning ut på?

Syftet är att ge en bild av smittläget i Sverige,

information som är viktig för att förebygga sjukdom och förhindra smittspridning.

Det finns i dag endast begränsad kunskap om vilka smittämnen som orsakar smitta i Sverige, 

och även internationellt.

Det finns en japansk studie som visar att smittämnet endast går att fastställa i 1/3 av alla fall!

En orsak till det kan kanske vara att provtagningstillfället inte är det rätta,

provhanteringen inte är rätt, eller att det finns okända virus som orsakar kennelhosta.

Prover kommer tas på Skorpan, för att analysera både kända och ev okända virus o ch bakterier.

Det här är viktigt!!!

Jätteviktigt!

Fanns inga tvivel till att vi skulle vara med och hjälpa till

i forskningen om kennelhosta, nu när vi kunde.

OM nu Ronja ev skulle påvisa symptom hon också,

så kommer även hon att ingå i studien.

Projektet stöds av Agria's och SKK's forskningsfond,

Sveland stiftelse för djurens hälsa och livskvalitet,

samt Jan Skogsborgs stipendiefond.

"Så klart är jag med och gör vad jag kan,

för att kanske i framtiden hjälpa en "medhund" som ev får kennelhosta."

Lite cirkuskonster kanske   

Ronjas balans är det inget fel på i alla fall!

Hennes "spänst" gillar jag.....man kan nästan inte tro att berner är så pass tunga som dom är.

"Hopp hopp hopp, inga tassar i marken!"

"Luuugnt o stilla, Skorpan....luuuugnt...."

Just det ordet har hon inte fått kläm på riktigt.

Hon har det inte i sin ordbok, helt enkelt!

Att stå och hoppa jämfota så där, det går inte an!

"Vad vill ni att jag ska göra mera??"

"Jag kan många flera konster"

Skorpan är inte dålig på konster hon heller.

Nu är inte den bästa tiden kanske, att göra konster, men hon blev inte ens andfådd,

och inte hostar hon heller.

Hon har faktiskt inte hostat alls, mer än den första dagen.

Hoppas det är ett gott tecken på att hon inte kommer få så mycket besvär.

"I dag har ni spridit mer än lovligt mycket glädje, tjejer!"

Jag gillar't mycket mycket.

Kram

Susanne

Status, vad gäller Skorpungen!

Hon mår bara bra, inga direkta symptom märks av.

Så himla skönt om hon klarar sig från några att bli sämre.

Vad som gäller för hennes del, det är vila, omsorg och massor av kärlek.

Bron är på plats här hemma, den är så enkel och smidig, faktiskt den enklaste jag sett.

Dessutom otroligt stabil, lätt att handskas med för mig.

Nu tänkte jag måla linjerna, som är dom viktiga,

men tror jag sätter bred färgad tejp i stället.

Skorpan testade i dag, och den fick med beröm godkänt...det tackar vi vår snälla måg för.

Vad gör man med en vildhjärna, som ska hållas lugn och i stillhet???

(Jaa, man ser riktigt hur det lyser i dom här ögonen)

Och inte har man mycket hjälp av "Tok-Ronja", som också älskar bus och spring.

Dom tittar på varandra, och som på ett givet tecken, PANG!!

...så är dom igång med buset, om man inte ser upp.

Förklara, näe, det går ju inte direkt.

I stället fick det bli lite hjärngympa, i form av ett enkelt och lätt "lydnadspass" i dag.

Allt utan spring!

På Ronja syns inga symptom på någon kennelhosta,

och jag håller ständigt tummarna för att hon klarar sig från det.

Hennes träningspass blev lite mera ordentligt, med apportering och rutan.

Jag tycker dom är ganska duktiga båda två,

trots att vi inte alls tränat så mycket som det var tänkt från början.

Skorpan håller full koll på Ronja under pågående träning.

Se och lär....."Äh, vadå, jag är ju mycket bättre än Ronja på det där!!"   

Har läst och läst i ämnet kennelhosta, och man lär sig alltid något nytt.

Det finns en uppsjö av olika tankar och åsikter om sjukdomen,

men någonstans får man väl bilda sig en egen uppfattning,

och använda en del sunt förnuft, kanske.

Det värsta är väl att man oftast vaccinerar mot kennelhosta varje år,

och ändå är man inte alls garderad mot det.

Jag hoppas att det är så att man får det i en lindigare form om man har vaccinet i sig,

annars kan man väl tycka det är onödigt.

Vaccin är inte heller så nyttigt precis.

Kennelhosta smittar enbart via direktkontakt, nos mot nos,

eller möjligtvis om hundarna dricker ur samma vattenskål, precis efter varandra.

Vilken djungel!

Djungeln om sjukdomar, om vaccinationer....djungeln om foder, om såå mycket annat i hundvärlden.

Det är egentligen mycket man ska ta ställning till.

Men nu koncentrerar vi oss på att kunna friskförklara Skorpan snart,

så att allt blir som vanligt igen.

Som vanligt för oss, det är utflykter med ryggsäcken packad, härliga äventyr,

hitta nya leder att vandra (MED pluppar på träden naturligtvis)

DET är bland det bästa vi vet, hundarna och jag.

Morgondagens lilla lugna äventyr,

det blir som "vårdhundar" på min "lilla mammas" boende.

Där gör vi stor skillnad, gör så många glada, inklusive oss själva.

Kram

Susanne

Nog blir jag lite ledsen....

   Har haft hund hela mitt liv,

men aldrig tidigare råkat ut för att någon drabbats av kennelhosta.   

Jag vet att det är som en förkylning för oss, och i dom flesta fall ingen större fara.

Smittar enbart via direktkontakt.

Jag vet också att smittan ofta sprids på ställen där många hundar vistas samtidigt, 

ex.vis utställningar, tävlingar, läger, dagis.

Det kan ta upp till 21 dagar från smittotillfället innan det bryter ut,

och då kan jag bara konstatera att vi med stor sannolikhet fick med oss viruset/bakterien från Moheda,

när vi var på dragläger.

Varken Ronja eller Skorpan har träffat på någon annan hund inom den tiden.

Kan bara säga, att om jag skulle med mina hundar på en plats med många andra hundar,

och det fanns minsta misstanke om att dom hade någon sjukdom,

då skulle jag självklart stanna hemma.

Aldrig att jag skulle utsätta någon annan levande varelse för risken att få en sjukdom....(joo, en fästing kanske)

Klart att jag inte sitter här och anklagar någon, det skulle jag heller aldrig göra,

men av alla hundar som var med där,

vore det konstigt om inte någon mera har haft/har sjukdomen.

Skorpan blev undersökt i dag, och det var inte svårt att fastställa hennes diagnos.

I den bästa av världar blir det inte heller så besvärligt,

kanske var det den värsta dagen i går och i natt.

Det är inte heller säkert att Ronja blir smittad, trots att dom lever så tätt inpå varandra.

Så klart att det viktigaste är att hundarna blir friska utan problem.

Men OM det skulle vara så att någon tar med sin hund bland andra,

trots att man vet om att den bär på en mycket smittsam sjukdom,

jaa, då tycker jag det är fruktansvärt dåligt och ffa oansvarigt.

Precis som med barn, får man aktivera hjärnan lite när man ska ta det lite lugnt.

Meningen var att Ronja skulle "sitta fint" här, men sängen var för mjuk,

och jag hann inte fram med kameran.....så det fick bli en "high five" i stället.

"Skorpan-status" för dagen är alltså;

Kennelhosta....men vi hoppas på en snar friskskrivning, och att Ronja klara sig helt.

Ser ni vem som är vem??

Hoppas nu vi kan vara med på det vi tänkt i höst.

Ängelholm - Drag, Stockholm - Drag, Idre - Fjällvandring,

Side - Lata dagar (och hundarna ska så klart INTE med),

Ängelholm igen - Sista dragtävlingen för i år.

Tror kanske det kommer gå....

Kram

Susanne

Då var det som vanligt igen.

Barn/barnbarn har åkt hem till sitt.

Men vi ses ju snart igen......

Konstig nog är hundarna trötta, men det är väl mest i huvudet?

Måste väl bero på att dom har full koll vad Milton och Meya har för sig hela tiden.

Vila under dagen, för att i kväll ta en ordentlig sväng i skogen.

Mera bär på G!

Hallon i massor, som jag tycker är så gott.

Tyvärr är jag inte ensam om att tycka det,

Ronja o Skorpan blev helt knasiga

när dom fick syn på allt det röda i buskarna....rusade in och slet åt sig bären.

"Ok....då äter ni två där, så går jag bort en bit här", sa jag.

Misslyckades totalt med det, för så fort jag hittade en "egen" buske,

jaa, då stod dom där, båda två!!

Åt och åt!!

Hundarna sprang och busade som vanligt,

och så helt plötsligt lät det som Skorpan satt något i halsen?

Inget som är så ovanligt, eftersom hon ju är en sakletare av rang.

Har ju sagt det förut, säger det igen....mitt mellannamn är ju ORO.

Det här "frustandet" har fortsatt, hon får också upp en del slem,

och jag tycker fortfarande det låter som hon har något  halsen, vilket jag så klart inte kan se.

I övrigt mår hon precis som vanligt, inte dålig på något sätt, ingen feber, mjuk buk, etc, etc

Kunde inte hålla mig ifrån att googla,

förstås, vilket inte hade någon lugnande effekt på mig.

Äh, jag ringer och pratar med veterinär, tänkte jag.

Sagt o gjort!

Svaret blev, KENNELHOSTA!

Jaha?

Bara så där, som en blixt från klar himmel, liksom?

Det var det typiska med just kennelhosta, sa hon.

Det hade jag inte en aning om,

eftersom jag heller aldrig haft en hund med den sjukdomen.

Vi avvaktar och ser hur det utvecklar sig, helt enkelt.

Veterinären berättade också att det kan vara så att hon bara har dessa symptom i dag?

Lurigt....

Vad har ni för erfarenhet av kennelhosta?

Om det skulle vara så, så vet jag att dom inte ska träffa andra hundar

en viss tid efter att dom slutat "hosta".

Och att det är ett virus som kan drabba alla, precis som en förkylning.

Blir lite fundersam också....trist att dom kan få det även att man vaccinerar dom.

Fortsättning följer.......

Ronja visar i alla fall inga tecken på någon hosta, eller annat,

men grimaser är hon väldigt bra på.

Puss-nos   

Kram

Susanne