#finastebron #baramåla #egenbro

Fortsätter sätta värde på guldkornen i livet, det som betyder allra mest.

Allt annat raderas, jag har lärt min läxa.

Hundar är fenomenala på att visa glädje, sorg, jaa, på sätt o vis känslor över lag.

Ronja är så här lycklig, när det kommer någon hon känner igen och tycker om!!

I dag var det Milton, Meya och deras mamma, vår äldsta dotter,

som kom hit för lite kvalitetstid.

Att få ha dottern "hemma" och bo över natt, tillsammans med sina barn, det är verkligen kul!

Och som av en händelse blev det även i dag badväder,

det bästa barnbarnen vet är just att bada!

Det finns ju några flera som älskar just bad.....

Och jag som sagt till maken, (som väl är lite lite motståndare till bad av berner i poolen)

att dom är såå duktiga, det skulle ALDRIG falla Ronja o Skorpan in,

att kliva ner i poolen utan ett OK från oss.

OOHPS!

Det var Meya som upptäckte att Ronja var på väg, att sakta sakta smyga ner i vattnet

Vi såg det inte ens....hon är allt en liten filur, den där Ronja.

"Jag smyger sakta på tå, så märker dom nog inte om jag tar mig en liten simtur"

Smart, Ronja!   

Skorpan stod på kanten och blev förskräckt över Ronjas tilltag.....

"Nej för tusan, Ronja....du får inte!!"

Under tiden som vi "tvåbenta" lekte med diversa spel på tomten, 

hade Ronja och Skorpan dragkamp....hela tiden!!!

Den bästa "dragkampsgrunkan" ever,

det är den här "golfklubbestrumpan" (eller vad det nu kan heta)

Hållbar så in i vassen, vilket inte är allt för vanligt.

Rätt så ofattbart att den höll även i dag, för ingen ger sig!

Hahaha, jag ropade på dom, och joodå,

visst kommer dom....tillsammans.....med "strumpan" mellan sig.

Gulle er båda     som har så mycket utbyte av varandra.

Bästa vänner i vått o torrt.

Även om man stundvis skulle kunna tro att någon råkar illa ut,

av behandlingen dom ger varandra.

Inget larvigt tjafs här inte.

I dag kom det!

Sista protokollet för Skorpans viltspår.

Hon är en duktig och smart tjej, även om man kanske luras att tro motsatsen ibland.

Nu kommer snart även Skorpan ha en fin Championats-tavla!

Viltspår kommer vi nog alltid syssla med, det är något vi alla gillar mycket.

Kombinationen att,

tillbringa tid i skogen, samtidigt göra det dom gillar - spåra, kan väl inte bli bättre. 

Sist, men absolut inte minst.....äntligen har vi fått en alldeles egen bro.

(Bro till dragträningarna alltså.)

En av våra mågar "råkar" vara snickare, och "slängde ihop"  den här fina på nolltid   

Nu ska jag bara måla dom viktiga linjerna också,

så kan vi köra igång med ordentlig bro-träning.

Jag är så himla glad och tacksam!

Inte så lätt att träna broövergång inför tävlingar, när man inte har någon bro att träna på hemma.

Under tiden som jag skrev det här,

kom jag på att det var hög tid att anmäla till nästa tävling....Då ska vi till Ängelholm.

Sjutton också, jag är fenomenal på att glömma!!

Tror nog att det bara blir jag som åker på den "turnén",

men åker man med hundar som sällskap är man ju aldrig ensam.

Vi tre, en natt på hotell, det är ganska mysigt...eller väldigt mysigt faktiskt   

Nähe, nu sova en stund, för snart kommer vår/våra dotter/barnbarn in till oss från stugan,

och vill ha frukost.

Kram

Susanne 

JÖSSES!!

Nu ser jag skillnaden....Det tog tid minsann, för Skorpan att återhämta sig rent fysiskt,

efter allt som "drabbade" henne.

Majskolven som fastnade, och sedan Pyometra.

Kikade på bilder från i höstas,

och kan bara konstatera att hon nu börjar komma tillbaka till sitt "forna jag" .

Så himla skönt, att hon klarade av denna "pärs" som blev.

Bara några ord till som en fortsättning från gårdagens "hundmatsfråga"

Det är intressant och lärorikt att höra andras åsikter i ämnet.

Dom flesta tänker nog som jag, det viktigaste är att våra hundar ska må bra!

Namn/märke på maten har inte så stor betydelse om innehållet är det bästa.

Efter en del provande, hittade jag ett foder som har passat oss, och det har vi haft länge nu.

Framförallt blev magarna bra (har haft lite bekymmer med det tidigare)

Det jag funderar på nu, det är torr hud!

 Vi ska nu prova ett spannmålsfritt foder, tänkte jag, så får vi se om det blir någon skillnad.

Nu så.....till dagens cirkus!!

(Försökte lägga ihop bilderna till ett collage,

men det fungerade inte på datorn, så dom blir många!)

Ronja älskar att lära sig nya roliga saker, och är så arbetsvillig och framförallt LUGN!

Hur många ringar får plats på nosen?

1.

2.

3.

4.

Helt orörlig sitter hon, medan ringarna hängs på nosen.

Skorpan står under tiden och kollar, lite beundande ser det ut som, hahaha!

Du vill kanske prova du också, Skorpan?

Nu är inte hon så lugn i sina rörelser precis, allt går i 110 knyck,

men är man luuuugn själv, så brukar det gå.

"Ok Skorpan, då provar vi!"

Den första ringen kändes lite konstigt att ha på nosen så där.....

"Men vad sjutton....ska jag bara sitta så här...helt stilla??"

1.

"Jag kollar på dig hela tiden, matte!"

2.

"Blinkar inte ens.....!"

3.

Jaa, hurraaa, vad du är duktig, Skorpungen!!

4.

"Vi kan väl hitta på mera skoj?" 

"Alltid redo!" 

Så när vi ändå var i farten med skojiga "tricks", fortsatte vi med.....

"Hopp i badring"

"Hur då...."Hopp i badring?"

"Hålet är ju jättelitet!"

Ringen undersöktes noga....från alla håll.

Tveksamt....

"Äsch, vad sjutton, jag hoppar!!"

Ronja först igenom det lilla hålet...

"Se och lär, Skorpan!"

Ronja fortsatte hoppa...fram o tillbaka...

Och plötsligt hade Skorpan tänkt klart....hon vågade hon också.

Typiskt att inte jag var rikitgt redo med inställningen på kameran....suddigt   

Här blåste badringen iväg, just i Ronjas hopp,

så den fastnade runt midjan på henne....men hon fortsatte ändå hoppa, igen o igen.

Till slut fick jag ta bort ringen, ni vet när leken tar överhand,

och det höll på att bli en helt luftlös badring.    

 "Men kul hade vi!!"     

Och sover gott i natt också....

I dag har varit en dag att minnas....Jag är nog världens lyckligaste!

Anledningen? Det tar vi en annan dag....

Kram

Susanne

#foder #hundmat #hurskamanveta

         Har vid flera tillfällen tagit upp ämnet HUNDFODER.

Nu gör jag det igen.

Sedan sist har det kommit en uppsjö av nya foder, nya märken, alla med samma "slogan"

"Det bästa för din hund"

Vad är det allra bästa för min hund? 

Skorpan och Ronja, på en fin gammal körväg i skogen

När jag tänker efter (och det gör jag ju ibland) så säger det sig nästan självt,

att alla hundar kan inte äta samma foder.

Alla hundar, liksom alla individer, är ju olika...tål olika foder olika bra.

Dessutom har ju foderallergier ökat markant,

med symptom både från mage och kanske framförallt hud.

Läser man om det här, så märker man att många förknippar inte känslig hud,

ex. klåda, mjäll, m.m, med just fodret.

Jag har verkligen PLÖJT genom artiklar i ämnet, pratat med olika foderleverantörer,

och jag tror boven när det gäller hudproblem ganska ofta är spannmålet i fodret.

TROR alltså!

          Så då är frågan....jag har länge använt ett svenskt foder,

              (det är väl en grej jag fått för mig, att jag vill ha just svenskt foder)        

efter att ha provat mig fram.

Både Ronja o Skorpan har varit lite känsliga i magen,

då blir man glad när man hittar något som magarna mår bra av.

"VA??"

"Menar du att JAG båda ska hämta och komma med frisbeen??"

"Ok....jag kommer väl då!"

"Mig behöver du inte ens be om att jag ska komma....jag kommer direkt, matte!"

"Visst är jag världsduktig va?"

Är egentligen inte så villig att hålla på att byta foder,

men OM man nu kan hitta något som passar just Ronja o Skorpan ännu bättre,

jaa, då är det ju bara bra.

"Oss spelar det inte så stor roll VAD vi äter...huvudsaken ATT vi får mat!!"

SKorpan och Lilla goa Leon   

Mat....ett stort ämne som man kan prata länge om.

Hur resonerar ni i matfrågan?

Vad är viktigast?

För mig spelar det inte så stor roll vad fodret heter,

det är innehållet jag vill vara lite säker på.

Kan man vara det?

En dag med riktigt "hundväder"....kallt, ösregn hela dagen,

som nu bytts ut mot en konstig värme och tät dimma.

Skulle kunna tänka mig att det kommer åska inom snar framtid.

(Dagens bilder...jaa, dom är så klart INTE tagna i dag, utan i går, då kameran inte gillar regn)

Kram

Susanne

                I dag har vi haft mycket att stå i!             

När barnbarnen är här, då har Ronja o Skorpan svårt att sova/vila ordentligt,

för dom MÅSTE bara hålla koll, på vad barnen gör.

Så inget händer, liksom.

Ultimata barnvakterna...det är vi det...ser och hör allt!

Leon och hans familj har varit hos oss i dag, och så här glad blev Leon över gungan vi satt upp.

Han älskar att gunga!

Man kan inte bli annat än överlycklig när man ser den här glada minen....

Bad är också en favoritsyssla....Här kast med liten Leon i poolen!

Han bara skrattar när han far mellan morfar och pappa.

"Näe, vi fick inte bada i dag....bara ligga här och se på....urtrist, om ni frågar oss!"

"Tur vi har varandra, du Skorpungen....så vi kan busa o gosa lite mellan varven!"

Ronja har alltid varit väldigt förtjust i små barn.

Hon gillar att vara nära dom och pussas.

I början tyckte Leon att hundarna var lite väl stora, tror jag, men nu har han vant sig.

"Puss puss Leon"   

Så söta....   

Vädret tillät att vi kunde både bada och vara ute hela dagen, 

det har vi inte varit bortskämda med den senaste tiden.

Vilken otrolig tur vi har, som får ha våra barn och barnbarn så pass nära oss.

Det betyder så mycket.

"Men jisses, så stora ni är!!"

"Tur ni är så otroligt snälla."

Att få klappa och kela med  livs levande nallebjörnar, det är inte så dumt alls.

Leon verkar gilla det, precis som Milton och Meya också gör.

Efter en dag som i dag, när man äter både nu o då, känns det riktigt skönt med en promenad,

både för oss och hundarna.

Jag har väldigt svårt att sitta stilla längre stunder,

då händer det "saker" i min rygg och i benen. 

Frisbee är kul och går att kasta långt.

Är då gräset lite högt så får hundarna söka ordentligt för att hitta den.

Ronja är duktig på att spåra....men ingen spårar som Skorpan!!

Hon är helt galet duktig.

Hon missar ingenting.

Man ser på henne när hon fått upp ett spår på något intressant.

Sätter nosen i vädret....och stoppas hon inte då....   

I dag stack hon iväg ganska långt bort, och återvände direkt med....en stor benknota från en ÄLG!!

Den placerar hon vid mina fötter och sätter sig ner....så ser hon så där söt ut, ni vet, hahaha

Ronja med frisbeen!

"Jag hittade den....nej jag hittade den....ge hit den nu....den är MIN!!"

Trötta hundar som varit barnflickor i dag, det skötte dom så bra så!

Dom kan man minsann lita på, skulle aldrig lämna sin post!

Kram

Susanne

#fästingmedel #vidrigakryp 

                Bravecto!            

Kan inte släppa det här, trots att vi, liksom många många med oss,

har jättebra effekt av detta fästingmedel.

För mig är det så mycket annat som är viktigt.

Har lusläst allt jag kommit över,  

pratat med människor som på olika sätt är relativt insatta i ämnet.....Faktum kvarstår..... 

Jag är inte hundra till freds med tanken...OM!

Att sitta i det här höga gräset innebar att en hel jättefamilj av fästingar flyttade in i Ronjas päls.

Visserligen kunde jag plocka bort dom, under tiden dom kröp omkring, men....

Är det mig det är fel på?

Är det jag som letar efter "fel"? (biverkningar)

Fästingar och loppor behöver INTE suga blod för att få i sig giftet. 

Det räcker med att dom kommer i kontakt med underhudsfettet på hunden.

I NORMALA fall tar det över 12 timmar för anaplasma att överföras!

Det KAN gå snabbare!

Alltså är inte heller Bravecto ett hundraprocentigt skydd.

Det minskar antalet fästingar, JA, men man kan inte utesluta ATT hunden kan smittas av en fästingsjukdom.

Skit också!

"Hur ska jag göra för att komma till er den snabbaste vägen?"

Skorpan gör på Skorpans vis....HOPPAR ÖVER alltihopa, så klart!

Att få till en bild på Skorpungen som swischar förbi,

det är inte det enklaste i världen precis.

Det är inte ofta hon är stilla!

TBE är inte så vanligt på hundar, men å andra sidan hemskt besvärlig om dom skulle drabbas.
TBE anses smitta direkt vid själva bettet,

medan överföring av Anaplasmans och Brorrelians mikroorganismer kan dröja ett dygn.

Så, nu är jag så där tveksam igen.

Ronja och Skorpan har båda fått sin andra dos av medlet,

Fungerar bra på fästingarna, men....

90% av alla hundar som tar upp borreliabakterien blir inte sjuka av berreliainfektion.

Dom bär väldigt ofta på antikroppar, utan att bli sjuka.

TBE drabbar max en hund /år i Sverige.

Det finns ett stort mörkertal av biverkningar, som aldrig anmäls.

Det är därför av stor vikt att vi som ser/upplever biverkningar,

anmäler det till läkemedelsverket.

Varken Ronja eller Skorpan lider av några synliga biverkningar nu,

men första tiden efter intag av medlet, noterade jag några.

Dels dom som var vanligt förekommande, såsom dålig mage, trötthet, dålig aptit....

Men även några andra symptom, som också anmäldes till läkemedelsverket.

Både av mig OCH veterinär.

Jag har inte plockat all denna information från luften,

den har jag fått av vet. Peter Ekström på just läkemedelsverket, vid våra telefonsamtal.

Man kan aldrig lära sig för mycket.

Min stora fråga är också (den har ingen veterinär svaret på), vad händer om ett antal år?

Har det framkommit flera biverkningar då?

Biverkningar som ger hemska föjlder??

Det vill jag veta.

Vissa säger att en berner lever i regel inte så länge, så det spelar ingen roll,

dom lär inte hinna uppleva biverkningarna i alla fall.

Det håller jag inte med om.

Dagens bilder (nästan helt utan bildtext) togs under dagens långpromenad,

som innefattade svamp-plock och uppletande.

Har ni funderingar kring det här med fästingmedel?

Har ni märkt av några biverkningar som inte står i bipacksedeln?

I min värld är ett gift ett gift, kan aldrig bli något annat.

Kram

Susanne

Hämtade upp barnbarn + dotter i morse, för dagens utflykt!

Olidligt spännande, när man inte har en aning om var man ska, tyckte Milton och Meya. 

"Kan ni inte ge oss en ledtråd i alla fall?"

Nix....det kunde vi ju inte!

      Stannade för lite fika och bensträck på en mysig skogsväg.

"Åh, så pirrigt", tyckte Meya! (och även Mille) Man kan bara inte riktigt stå stilla, hahaha!

        Eh....näe, som vanligt tigger INTE Ronja o Skorpan,

    vill bara kolla lite, vad dom har i händerna, hehe  

    "Och OM ni inte orkar äta upp hela bullen, ja då, då kan vi gärna hjälpa till!"

Framme!

Målet var Karlsborgs fästning.

Vi har varit här förr när våra barn var små, och ni ville vi även visa barnbarnen.

     Ni som varit här, vet hur spännande det är att se och uppleva allt här.

När man guidas genom alla underjordiska smala gångar,

medan en röst leder oss genom allt, det är såå spännande...och lite läskigt.

Det smäller ordentligt och gångarna fylls av krutrök....allt för att få det så verkligt som möjligt.

Gångarna blir nästan helt kolsvarta ibland, man ser nästan ingenting,

hör bara alla autentiska ljud som ekar.....

Verkligen en upplevelse för alla.

Nej, hundarna var INTE med där nere bland krutrök och knallskott, dom fick vänta i bilen.

Det var helt mulet när vi kom dit och parkerade,

men jag vet hur det brukar vara.....lämnar man bilen så kan man ge sig sjutton på att solentittar fram!

Kollade lite olika möjligheter att gardera sig mot sol på bilen,

och hittade ett bra ställe bakom ett hus.

Just i det huset var en glass-cafe' .....

Gick in och pratade med personalen,

berättade att vi hade hundar, och frågade om vi kunde ställa bilen där bakom.

Personalen blev så glad att jag frågade, och det gick såå bra....dom erbjöd sig t o m att kolla till hundarna

och bilen, fylla på vatten om det behövdes,

och vi kunde lämna hela bakluckan öppen.

Dessutom fick jag lämna mitt telefonnummer, så skulle dom ringa om något inte var ok.

Så himla snällt, och vi kunde alla känna oss lugna över att hundarna hade det bra.

Det märkliga är, sa personalen, att det var första gången någon frågade om detta,

vilket är konstigt....det var massor av hundar i bilarna!!!!!

Det var så svalt och skönt i bilen när vi återvände      

Vi käkade mat intill Göta Kanal,

tittade på alla båtar som passerade.....och solen lyste.

Så mycket skratt, så roligt vi haft!

Så klart blev det stopp och paus även på hemvägen.

Massor av lek och bus.......

....men också en hel del uppletande av Milton, som gömde sig hela tiden.

Bland det roligaste som finns, att leta upp någon som saknas i "flocken",

och snabbt gick det också, att hitta rätt.

Vilken tur va?!

"Du var jätteduktig, Skorpan!"
Milton belönar! 

Säger som i går....en "Manblirvarmihjärtatdag"

Det är dom här dagarna, med dom som betyder allra mest i våra liv, det är dom som räknas.

Vänner kommer och sk. vänner försvinner (ibland förstår jag verkligen ingenting) men dom nära,

familjen, dom vet man alltid finns där.

Aldrig långt borta.

Det är ett givande och tagande oavsett vem det gäller....finns inte det, då finns ingenting kvar.

Får man aldrig något tillbaka, då känns det verkligen skit, och kan lika gärna va.

Vår underbara lilla familj, där även Ronja och Skorpungen ingår, så klart,

vi finns alltid där för varandra...

Kram

Susanne

Även om man bara varit hemifrån några dagar,

innebär det ändå en del pyssel vid hemkomsten.

Skönt att vara hemma, tyckte hundarna, och njöt med ben på tomten

(när det inte regnade förstås)

    Pälsvård ägnade vi oss åt också,

vilket är en sysselsättning som för mig är så avkopplande.

 Njutbart för alla inblandade....

Så fick vi kärt besök!!

Barnbarnet Leon med familj dök upp för en fika.

Han var lite skeptisk till hundarna i början,

framförallt när han hörde Skorpans "JAG-VILL-LEKA-SKALL"!!

 Det ekar över hela skogen, så det  var väl inte konstigt att Leon blev lite rädd.

Men nu känner han hundarna väl, och tittar efter dom, försöker klappa dom.

Och det är bara för honom att sträcka ut händerna åt varsitt håll,

för där sitter dom båda för det mesta.

Det kan ju tänkas att den lilla människovalpen tappar något?!

"Nej för sjutton, jag tigger i nte alls....håller bara Leon sällskap lite"

(Ronjas förklaring till placering)

"Öh, kolla mormor, fotar du nu?"

"Nu är Ronja helt plötsligt på andra sidan??"'

"Vill du smaka, Ronja??"

"Smultron!"

Jag smälter!!

Den finaste och gladaste lilla Leon.

Blir helt varm i hjärtat

Efter en fixardag, med allt vad det innebär,

avslutades kvällen med god mat på nyöppnad restaurang inne i stan',

tillsammans med sonen och hans sambo.

Gott, trevligt, mysigt...jaa, ALLT!

SE VCH Tjofselinas Z Diezma....vår egen lilla härliga Skorpunge.

Och SE UCH  SE VCH  SE(Ap)CH Brunnstorps Relax-Me....Ronja rätt o slätt!

Ryggen har fått tagit en hel del stryk, det vill jag inte veta av.....svårt att acceptera,

trots alla år som gått sedan olyckan.

Det är när det känns så här urjävligt som jag blir påmind om allt,

och liksom ramlar ner några hack på stegen igen.

Säkert snart på väg upp igen, det får ta sin tid helt enkelt.

SKit!  Man vill bara skrika....AJ SOM......!   

(men det hjälper ju inte)

Ska försöka lösa den värsta smärtan nu, med hjälp av lite specialmedicin jag fått.

I morgon blir det träff (liten resa) med dom andra två underbara barnbarnen, Mille och Meya.

Det kan få den värsta smärtan i världen att bli som bortblåst för en dag.

Tänka sig....tre barnbarn har vi fått!

Vi känner oss verkligen lyckliga, maken och jag.

Att ha Ronja och Skorpan hos oss ger också en sådan känsla.

"Varmihjärtatkänsla"

Kram

Susanne

Efter en lång frukost och packning av bilen, vände vi hemåt igen.

Eller, inte riktigt med en gång!

"Ett, två, tre, fyr!"

"Ett, två, tre, fyr!"

Marscherande Skorpunge, (i väntan på att vi skulle bli klara)

Första stopp!

Hälsa på berner  i olika åldrar och storlekar.

Som om man skulle få nog av berner? Aldrig   

Bland annat träffade vi den här lilla killen, 12 veckor ung, med namnet O'Boy.

Så söt så söt, precis som dom är, dom här nallarna.

Hade tyvärr inte kameran med just då, så det blev enbart mobilbilder.

Här har han just smakat på mitt kaffe, eftersom han råkade gå förbi den och fick lust att prova.

Gott som tusan, tyckte han!

"Mera mera, jag vill ha mera!"

Vi blev bjudna på ett "hej-dundrande" kaffebord, med massor av hembakat.

Nu är inte jag det största kakmonstret direkt men tog några sorter, så klart.

Maken däremot, han var lycklig han!!! och proppmätt när vi lämnade bordet.

Vi styrde vidare norrut, använde oss enbart av småvägar.

Vädret var så härligt, så vi stannade ett flertal gånger på små grusvägar, som ledde oss till fina platser.

Där var det full fart på flickorna!

Just den här leken är också en favorit..."Björnen sover"

Skorpan tror/hoppas på att hon är osynlig i o m att hon pressar sig själv ner i gräset.

Så klart syns hon rätt bra.....även på håll.

Ronja har just fått syn på henne.....

"Ooohps...hon har visst sett mig?!"

Man står där som vanligt och ler/skrattar,

det ÄR så härligt att se dom leka tillsammans.

Love it   

Pustar ut!   

Nu kör vi vidare, mot nästa stopp!

Promenad i Gränna!

Mycket turister, liv och rörelse, många som vill stanna och prata, ställa frågor om hundarna.

Trevligt! 

Det här tycker jag är så fint!

Röda gamla hus, små låga fönster där det så klart står pelargoner.

Och så en Skorpunge framför alltihopa...hahaha!

Paus vid bilen, vatten + mys....kan inte bli bättre....eller?

"Joo, just det, vi hörde ordet GLASS nämnas!!"

"Kom nu så går vi igen...vi ÄÄÄLSKAR ju glass!"

Skorpan står främst, hon med ett mycket gott minne...  

Glass blev det så klart, sedan vidare igen....till Rökstenen.

Tror inte vi varit här sedan våra respektive skolresor, det är liksom då man åker hit.

I dag är jag dessutom mycket mera intresserad av det här, än vad jag var då.

Ronja o Skorpan följde med mig under protest!

Husse stannade vid bilen och fixade med deras mat...som syns på Skorpans tass....

....hon liksom står/sitter i startposition

Är väl inte den som fotar kyrkor direkt, med här var såå vackert, tyckte jag.

Röks kyrka, med rökstenen framför.

Så fastnade jag lite i historiens vingslag igen....

Det allra sista stoppet för denna helg, jaa, det var på garageuppfarten,

och då hade klockan hunnit bli mycket.

Men vad gör väl det...makens semester startar i dag!!

Är det det här som kallas "Chicken Race"?

I så fall ligger jag nog risigt till....vem flyttar sig först??

"Du eller jag, Matte??"

Kram

Susanne