Att vakna upp med två barn i huset, Milton och Meya, det är en skön känsla.

Då utbryter ett hej-dundrande godmorgonkalas!                

Alla ska hälsa ordentligt på alla.

(Det bästa av allt är att ingen vaknar så tidigt)

Morgonsysslor avklarade, då gick vi in i skogen.

Blåst + Östgötaslätt 0 ingen bra kombo.

Man kan knapp hålla balansen.

Det är väl ingen jättebra ide att gå bland gran och tall,

om nu något av alla träd skulle få för sig att välta.

Som tur är gick allt bra!

Kladdig tubost nerkletat på träden, det är en rolig hundsysselsättning.

Trots flera olika träd inblandade i leken, letar dom ALLTID i samma träd samtidigt.

Lite besvärligt var det allt.....osten hade hamnat under barken ibland.

Mycket stående på två ben blev det!

Dom ger inte upp i första taget inte.

ALL ost ska bort!

Slängde oss ner i mossan en stund och bara njöt av skogen.

Och så klart av barnbarnen.

Bäst att passa på, ett tu tre är dom stora!   

"Du och jag, morfar!"

Anmält den här tjejen till arbetsprov i dag.

En hel helg med både träning och tävling.

Även Ronja, förstås.

En dag i framtiden ska vi väl lyckas med vårt mål.

Det gäller bara att matten håller ordning på sig och dom där nerverna

Vi tragglar så gärna ett tag till, det är vägen till målet som är det bästa.

Ronja i trean, och Skorpan ska debutera i ettan.

Nähe, nu ska jag kolla vädret för veckan, se om vi ska ta en heldag igen.

En heldag med matsäck i ryggan....

Vi får se.

I annat fall blir det träning!

Kram

Susanne

"Min matte, hon är så underlig.....så fort vi ska tävla händer något märkligt med henne?"

"Ja jag förstår ingenting jag?"

"I dag var det dags igen för arbetsprov klass III, och vi startade som vanligt med slalom."

"Jag kan det, och det vet hon så väl, men istället för att bara göra som vi brukar,

säger hon hö när det ska vara vä och tvärtom"

"Inte nog med det, hon låter på ett sätt som gör att jag undrar om hon mår dåligt?"

"Föruom att vi då inte fixade slalomen, tyckte jag att jag legat länge nog på platsligget,

och jag var tvungen att kolla till matten där bakom,

så gick allt jättebra......tycker jag i alla fall"

Ronja Ronja, jag måste på något sätt få ordning på dom där tävlingsnerverna.

Vi tar nya tag med det i Gävle om bara en månad.

Då har vi träningsläger i många dagar, och därmed flera chanser att få till det där sista.

                   Eftersom tävlingen var på hemmaplan, var vårt lilla draggäng arrangörer.                

Jag tycker vi skötte allt bra, det var inget som gick fel där inte.

Vi hade ordnat korv och kaffe, vilket jag tror var uppskattat,

samt en hel hög med priser från sponsorer.

Alla våra hundar ÄR duktiga, för det här med sennendrag är ingen lek.

(Trots att det för många kan se lätt ut)

Banorna börjar bli klara, och människorna börjar fylla på....

Många åskådare kom för att se hur det går till med drag.

Efter att allt var bortplockat och städat, på det företag vi fått låna planen av,

passade vi på att leka av oss ordentligt.

Klara-Färdiga-SPRING!!

"Se upp.....nu kommer vi!!"

Det bästa med hela dagen, det är att få vara lite Wild and Crazy!

Det går hett till.....

SUCH SVCH AP Brunnstorps Relax-Me aka Ronja

Och Tjofselinas Z Diezma aka Skorpan,   

som inte fick starta i dag,

pga att jag ville låta hennes mage läka ordentligt, efter operationen.

Men till Gävle ska hon vara redo....(om inget mera inträffar med henne) 

Man vet aldrig med henne 

Skorpan tyckte nog inte alls det var tråkigt att få vara åskådare,

det fanns ju såå mycket folk där...och ALLA ville väl inget hellre än att hälsa på just henne...ELLER??

En härlig dag, där vi fick chansen att träffa alla vänner i draget,

från både norr o söder.

Springer av sig lite energi!

Klara!

Dags att hämta barnbarn, som ska sova hos mormor o morfar i natt.

Så i kväll har vi haft kalas, eftersom Mille dagen till ära fyller 8 år!

Hur är det möjligt, undrar man, var tog dom åren vägen?

Kram

Susanne

.....vad är det där för en lite "pryl"??

Är det en katt?

        Näe, det luktar ju faktiskt hund!    

Han heter Ted!

Träff för första gången i dag.

En tuffing på 5 månader, som skällde ut Ronja o Skorpan....ända tills dom rörde på sig och kom närmare honom.

Hahaha!

"Kan man leka med honom?"

Ronja ägnade inte så mycket tid åt honom, tittade helst åt ett annat håll.

Skorpan tyckte nog att dom kunde leka lite.

Hon lade sig ner för att Ted skulle våga komma nära.

Åter igen kul, att se hundars språk.

Små hundar skäller ofta har jag nog sagt, skäller utan anledning, bara skäller och skäller.

Så även Ted.

Kunde nog se en viss osäkerhet hos honom, och han är ju inte så gammal.

Men allt gick så bra, även när dom senare fick vara inomhus.

I kväll var vi tvungna att ordna lite inför morgondagen...

Jaa, det är visst tävling?

Arbetsprov med andra ord.

Jag vet inte vad jag känner inför det,

allt som hänt oss den senaste tiden har liksom förtagit glädjen lite.

Men vi kör, och gör det bästa av situationen.

Galna tjejer!

Inte många tassar i backen inte.

Härligt att dom båda mår bra nu, det gläds jag åt....mycket!

Ny bekantskap med Ted, som vi säkert träffar igen.

Ser nästan ut som en liten räv.

Så liten så liten.....det hördes inte ens när han rörde sig i huset.

Känns som man skulle kunna trampa på en så liten varelse.

En trevlig dag med hundinnehåll....som vanligt   

Kram

Susanne

"Men sno på nu då!!"

"Alltid ska jag behöva vänta!"

Skorpan är alltid först framme vid en grillplats, och gissa om hennes matte är precis bakom henne.

Man vet ju aldrig om någon "vänlig" själ slängt en majskolv vid en grill.

Ronja, hon ser i stället simningen som det viktigaste när det finns vatten.

Det bästa som finns, SIMMA!

Äntligen är vi här igen.....mitt i VÅREN,

som är lika underbar varje gång den kommer till oss.

"Jag lovar, inget i munnen i dag heller!!"

Att hämta saker, det är också kul.

Om sakerna ligger och flyter i vattnet, då är det extra roligt, tycker Ronja.

Simning är en toppenform av motion, man blir inte ens svettig ju!!

"Varsågod, kasta igen, matte!"

Och Skorpan då.....joo, hon älskar också vatten och simning.

Jag minns hennes första försök till simning så väl, skrattar gott åt minnena.

Som hon tränade och tränade.....och så en dag gick det kanonbra!

Skööönt!

Efter varje simtur måste man rulla sig ordentligt.

Det är så underbart....och pälsen blir precis full av ljung/kottar/pinnar/barr/mossa osv.

Ojoj, har vi gått bort oss?

Någon som larmat?

Trodde helikoptern skulle landa rakt framför oss i vattnet.

Det här är livet på en pinne!

Bad och fika, bara vara, ta det lugnt.....livskvalitet.

Jag tror/vet att även vårt sällskap i dag njöt av att kunna följa med oss.

En kär vän som har det "lite" besvärligt med kroppen, och måste använda kryckor.

Jag vet hur gott det gör i själen att komma ut i skogen, och hon är lika envis som jag.

Över stock och sten, på spång och stig, det gick så bra, så bra, för vi hade ingen som helst brådska.

Tack för att du följde med oss ....

Smile, you're on candid camera!

Att "sno" grejer från Ronja, det är en tuff sport som Skorpan ägnar mycket tid åt.

Hon ligger och väntar på ett bra tillfälle, så vips, om Ronja vrider bort sitt huvud, då är den borta...

(Tror hon säger, "Kolla där borta, Ronja, det kommer någon!!"

Och Ronja som är så godtrogen, hon kollar....varje gång)

"Sch....säg inget till Ronja.....jag gömmer mig!"

Sötaste Skorpungen   

Och även Ronja så klart   

Inte blir det mycket kvar när dom är blöta inte.

Då ser man tydligt hur mycket pälsen lurar ögat....(till er som tycker dom är tjocka!)   

På sjön, i en båt, befann sig några fiskare....och det var mycket spännande att titta på, tyckte Skorpan.

     Så klart blev det "ett gäng" med bilder tagna, för jag kan ju inte låta bli.

Dom där bilderna som är "uppställda", dom blir rätt roliga ibland.

Skorpan slängde sig över Ronja, tar ingen som helst hänsyn till henne....och Ronja låter Skorpan hållas.

"Akta akta, jag vill gärna vara med på bild, Skorpan....du är i vägen!"  

      Pilutta dig!           

Känns som förråden åter är fyllda med endorfiner, så kan vi återgå till det "normala" livet igen.

Allt som hänt, utan avbrott under en tid, fick mig på fall.

Men jag kravlar mig alltid upp igen!

Man benar ut alla saker för var för sig, "bockar av" dom, och det brukar lyckas rätt bra.

Så även nu!

Till god hjälp med det, det är så klart dessa två följare, men även familj och fina vänner.

Jag är inte ensam.

Nu så, nu är jag klar för i dag....(många bilder blev det   var rädda om scrollfingret    )

Kram

Susanne

            Vi är ett litet envist gäng som sysslar med sennendrag i Östergötland.          

Målet har väl alltid varit att få till träningsträffar som passar alla,

men det är så klart inte det lättaste tyvärr.

Men jag vet att vi alla har samma önskan om att få till gemensamma träningstider.

Hur som helst, idag blev vi tre av fyra, vilket man får vara nöjd med.

Sist var det jag som var den där fjärde.....

Det startade med skogsröj, sedan lite träning....mera röj....man måste nog varva lite,

för att inte deras hjärnor ska bli överhettade.

6 berner sammanlagt i dag....Alla lika galna, glad, tokiga!

Skorpan går till attack mot hennes "kille" Ludde!

Senast dom sågs såg man tydligt att inte Skorpan var riktigt ok, och straxt därefter "rök" livmodern.

Men i dag blev jag så glad, hon var sitt "normala" jag igen, fullt ut!

Härligt att se hundar leka....."Måbrasyn"

Även Ronja är en riktig buse, trots att hon faktiskt fyllt 6 år.

Jag tror aldrig hon blir helt vuxen (inte mig emot)

"Hej hej, Emelie, jag står här så fint vid dig, för jag tror du har något åt mig i väskan?!"

"Tigger?"

"Aldrig jag inte!"

Hur gick då träningen i dag?

BRA!

Plankan, den känns som hon förstått hur jag vill att hon ska gå.

Bron, den var det inte några problem med heller.

Korsning med störning, backa, platsligg, helt ok, matte nöjd.

Så var det då slalomen!!

Den har gått så in i vassen bra dom senaste gångerna, jag har varit så nöjd och glad.

Men i dag, då hade vi tränat länge länge, flera timmar, och så skulle jag bara......köra slalomen en gång också.

Ronja var trött i huvudet, det syntes.....började så bra.....men sedan...

Efter halva banan, då gav hon mig den där blicken, som tydligt sa:

"Du matte, jag skiter i det här nu!!"

"Du kan köra din slalom själv, jag hoppar in i bilen!!"

Det var så dumt av mig!!

Men vi ska prova en gång i morgon igen, när hon är pigg och utvilad.

Då går det säkert bra....(sa hon med stor säkerhet)   

4 av 6 på kyrktrappan!

Fr vä. Ronja, "lilla" Ludde, Linus och Skorpan

Dina och Hulda var fullt upptagna med annat.

Duktiga vovvar, allihopa   

Inte ofta man använder kyrkan för träning.

Eller, vi var ju inte inne i kyrkan   

Det blev ett låååångt dygn, säkert många flera timmar än bara 24!

Men roligt hade vi, vilken gör riktigt gott för min del.

Jag fick glömma värmepannor, mobiler, tänder, dödsfall, begravning, cancer....you name it,

för en stund, det kändes bara bra.

Nu laddar vi om inför i morgon.

Då har jag en plan...gissa vad?     

Kram

Susanne 

Blir så trött på mig själv....men det går liksom inte att hejda dom....

Det har hänt så mycket tråkigheter den senaste tiden.

Till slut, då rinner det över, den där berömda droppen.

Droppen som fick bägaren att rinna över idag.

Där satt jag i solen och "bröt i hop" för en stund med tårarna droppandes, ända tills....

Jaa, ni fattar va?

Man hörde liksom dundret i backen,

som ett gäng elefanter som närmade sig med hög hastighet?!

Och knas som jag är, så är jag övertygad om att mina knasiga, fina tjejer,

kommit överens om att springa så nära mig som möjligt, och fort,

som för att väcka upp mig ur min lilla "ledsna-stund"!

"Hon kan ju inte sitta där o vara ledsen, vi måste pigga upp henne!" 

"Vi skrämmer matte, det brukar hon gilla!"

"Kom igen nu Skorpan!"

Så klart lyckades dom med sin taktik!!

Det går ju inte att sitta där och vara ledsen,

när man nästan blir omkullsprungen av min egna "elefanhjord",

bestående av två berner.

Dom kan konsten att få mig att le....

Älskade hundar!

Satt och studerade dom båda i deras härliga lek.

Tänk vad mycket vi har att lära av hundar och deras språk.

Nähe, opp o hpppa nu....lite engagemang om vi får be   

Träning!

Skitsvårt det här, tycker Ronja o Skorpan....men dom börjar förstå vad jag menar,

och i dag gick det över förväntan.

(Och det blev jag också glad över, så klart)

Båda två sitter bredvid mig, jag säger till, exempelvis Ronja, att stanna.....

jag kastar något och ger kommando till Skorpan att hämta.

Då är det sååå jobbigt att vara den hunden som ska sitta kvar!

Dessutom har ju den där lilla filuren Ronja, sagt åt Skorpan, att allt som ska hämtas, det hämtas av mig!!

(Tror jag)

Så Skorpan tittade först på Ronja, för att se om det var ok!?

Men uj uj, vad rörigt det blev, läser jag...jaja, ni fattar säkert hur jag menar i alla fall   

Ibland försvann bollen iväg och gömde sig i gräset,

men som tur är har vi duktiga "spårare" som hittar allt som kommit bort, och lite till.

Gräs är gott......men inte just det här gräset!!

Blä och fy vad det smakade vidrigt.

TVI TVI!!

Mera hämtning av repboll!

Sista!

Ta inte allt jag skriver på blodigt allvar!

Men en sak är säker, hundarna är en stor tröst när livet känns tungt.

Med små små medel får dom mig alltid att le igen   

Vår värmepanna fick sin dom i dag!

Utdömd!

Efter lång o trogen tjänst går den nu i graven.

LÅT PENGARNA RULLA!!!

Allting löser sig så småningom,det är klart,

men just när allt händer på samma gång, då går jag i däck....en stund!

Nu ser vi fram mot en rolig morgondag, med drag och kanske kanske även bernerbus!

Kram

Susanne

Att åka till skogen i morse, trots en tidig morgon, det kändes väldigt skönt.

Att bara lämna allt trassel med värmepannan  och diverse andra saker som inte vill som vi vill.

Underbart!

Att solen lyste, det gjorde allt ännu mera enkelt.

Viltspår, äntligen var vi igång igen!  

Jag funderade över hur Ronja och Skorpan skulle klara ut det,

eftersom det var länge sedan vi spårade.

Jag hade inte behövt fundera alls!?

Jag blir så stolt över hur dom båda tar sig an jobbet.

Ronjas tempo är som en robott.....går raka vägen i spåret,

är det vinklat, då går hon helt rätt i vinkeln.

Ringade en gång, och var raskt tillbaka där spåret gick.

Jag blir så glad, får lite ståpäls....

Samma lugna, trygga tempo, hela vägen till spårslut, och den åtråvärda skanken.

Vilken duktig tjej.

Vår!

Skporpan då.....hur skulle det gå för henne.

Var hon tillräckligt återställd efter den "senaste" operationen?

Dessutom hade spåret blivit lite "tillkrånglat" när det blev lagt,

så svårigheten hade ökat markant.

Vi får se, tänkte jag, och hade kanske inte riktigt trott på att hon skulle fixa det så otroligt bra.

"Problemet" låg vid återgången, det visste jag.....hm....

Lät henne gå ut hela linans längd, så hon fick jobba helt självständigt....och ser man på,

hon klurade ut problemet galant.

Gick ut i återgången, och raka vägen tillbaka......och raskt fram till sitt spårslut.

Ståpäls igen, med andra ord!

Hur kunde jag tveka på att dom skulle klara det här?

Duktiga hundar, som dessutom tycker det är roligt att spåra.

Vi längtar redan tilll nästa gång, men det dröjer lite nu.

Har en "liten" tävling vi ska delta i, så veckans lediga dagar kommer ängnas åt finslipning.

Det mesta kan vi träna själva, behövs inget material direkt......det är tunnel och bro som är kruxet.

Visserligen borde Ronja fixa det med hjälp av sin rutin,

men det vore kul att köra igenom det en gång i alla fall.

Får se om det går att få till i veckan, annar gör vi det bästa av det, och har roligt helt enkelt.

Mitt motto!! Att se en hund ha roligt, på riktigt alltså, det är LYCKA!

Och dom är ju ganska tydliga, alla hundar, med att visa vad dom tycker.

Men det viktigaste NU, det är att få lite värme i huset, (även varmvatten vore skönt)

en fungerande panna står högst upp på vår lista.

Kanske redan i moorgon?!

Hoppas!!

Kram

Susanne

Det är lite som att ha en häst, som stått stilla väldigt länge, t.ex pga skada eller så.

Skillnaden är att vi har hund!

En liten hund som "stått stilla" för länge, och blivit vild..

"Det spritter i kroppen", och i knoppen också för all del.   

Men det händer ibland att hon sitter stilla, för en liten stund.

"Är det sant??"

"Helt knasigt ju, matte, får vi springa överallt, liksom?" 

Japp, så är det...spring ni bara......

Vilken tur för Skorpan att hon har världens snällaste kompis!

Det går rätt hett till emellanåt....

"Aj som tusan dig, Skorpan!"  

Och Ronja ger mig en blick som säger:

"Det gör inget matte, det är bara roligt att hon är sig själv igen.

Samma gamla vanliga, galna Skorpunge"

Att hon är söt och go, det gör inget det heller   

Utställning?

Ska vi, eller ska vi inte?

Ja, det är frågan.

Har fått så många konstiga kommentarer i ämnet, att jag tappat lusten.

"Måste du ställa ut Ronja? Kan du inte låta bli så får jag större chans att ta mig vidare"

Är inte det en rätt korkad fråga?

Det finns ännu knepigare frågor, men det är nog inte värt att jag skriver dom här.

Jag måste erkänna att jag inte förstår några av alla märkliga frågor jag fått.

Hunden man har, den ser väl ut som den gör,

oavsett vilka andra hundar som deltar...eller, har jag fel kanske?

Platsligg på landningsbanan....

Gott om plats, det kan man lugnt säga.

Trots allt, så blev den här dagen rätt ok.

Fick ett roligt telefonsamtal, från en vän jag bara "träffat" här i cybervärlden.

Det kändes som vi inte gjort något annat än pratat med varandra.

Riktigt skoj, ibland bara klickar det, liksom.

Så kom det en transport med andra roligheter.

Tröjor, med Skorpan på ryggen så klart, och den här fina ryggsäcken, också med Skorpan på.

Allt var jättefint!

Ryggsäcken står nu packad, i väntan på morgondagen, bara kaffet och mackan som ska ner.

Då bär det av för ännu en termin i spårskogen.

Åh, vad kul det ska bli!

Det är något vi längtar efter varje säsong, där trivs vi kanon hundarna och jag,

mitt i skogen, bland skanker och granar

Nu lite sova...

Kram

Susanne