quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 4 oktober 2015 22:56

  

 


Den där dagen när vi sågs för första gången, den minns jag så tydligt.

Du var bara 10-11 dagar gammal/ung, men där o då bestämde vi oss för varandra.

Vet inte vem som valde vem egentligen, men bra blev det.


Det fanns ingen anledning att leta vidare, Skorpan ville vi ha.

Att det gått tre år sedan dess, det är svårt att fatta,

och åren har ju inte gått helt smärtfritt förbi, precis.


Att hon klarat sig är en gåta, för vid ett par tillfällen har vi varit nära att mista henne.

Hon är stark, helt enkelt, vilket vi är så tacksamma för.


Att vi nu befinner oss i annat land, det är inget som oroar mig alls,

för Ronja o Skorpan blir väl omhändertagna hos Doggsen.

Där har dom båda varit förut, och känner både till personal och rutiner.

Dom har det bäst, helt enkelt.


Jag önskar bara att Skorpan blir bättre för var dag som går, 

det vore en lättnad.

Om inte, får vi ta tag i nya undersökningar när vi är hemma igen.


Underbara hund!




Känns också bra att dom alltid har varandra, Ronja o Skorpan.

Jag vet att Ronja alltid håller ett vakande öga på "sin lilla Skorpunge"

   


Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar dom.....massor!


Här i solens land latar vi oss på stranden, äter god mat och bara kopplar av.

Har oroat mig så länge över Skorpan nu, och här kan jag inte göra ett smack.


Så ett stort hurra för vår Skorpa i da'


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 3 oktober 2015 15:43

Hej då finaste hundarna   

Vi ses om en vecka igen.


 


Ronja o Skorpan lämnades hos DoggsenCenter i morse,

och när man ser att dom känner igen sig och blir glada, då känner man sig så nöjd

  


Snart går flyget till varmare land, där vi ska koppla av och ha det skönt.

Skorpan är inte sämre, och jag var hos veterinär i går för att kolla alla värden.

ALLT var tipp topp!


I bästa fall kommer det som sitter fast i halsen upp av sig självt, och tänk,

om det kunde hända under veckan?!


Det kommer säkerligen att bli en del bilder/bloggande i veckan,

men kanske av lite annan karaktär....typ sol, strand, hav.

(Och så klart några nya hundbilder)

  


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 1 oktober 2015 21:15


                                                  Näe, det går ju inte att låta bli den där kameran,                                                                   och det går inte att låta bli att fota dom här två!                

Nu var väl tanken att det skulle va en bild på Skorpan här,

men, som vanligt klämmer sig Ronja in på ett hörn.

Söt-Ronja

  


Promenad på vår härliga gamla banvall.



      Har tänkt och tänkt.......det här med Skorpan.

Två och en halv månad, och fortfarande ingen diagnos?

Två och en halv månad, och Skorpan har precis samma symtom som hon haft hela tiden.

Och allt detta startade med en 30 sekunders löpning i en rågåker. 


Jag vet att många, inklusive några veterinärer, inte riktigt trott på mig,

när jag berättat hur besvärligt hon har det ibland.

Nu har jag filmat henne och tagit bilder på det hon ibland får upp,

och skickat till djurkliniken,

OJ OJ OJ.....fick jag till svar!

Vem skulle kunna tro att jag gör det här för att det är roligt?

Vem tycker det är roligt att spendera många många mil i bil, för att försöka få svar?

Och vem tror att jag inte har någonstans att göra av mina pengar?



Konstigt!

Även om jag förstår att det är svårt,

så måste det väl finnas någon enda veterinär i Sverige, som sett något liknande?

Jag vägrar tro att hon har en svår sjukdom, som helt plötsligt visar sig efter ett "rågåkersspring".

Hon måste helt enkelt ha något som sitter fast någonstans, ett ax t.ex

Kroppen gör allt för att bli av med detta, därav allt slem/var.




Emellanåt är hon pigg och glad,

men efter ett ordentligt race, då blir hon trött, och mera irriterad i halsregionen.

Tänk om!!

Tänk om hon kunde hosta till ordentligt, och få ut det som sitter där nere....



Vi har tagit en dag i taget, haft många långa pratstunder med div veterinärer.

Jag kan inte ens räkna på ena handens fingrar, hur många diagnoser vi fått sammanlagt.

MÅNGA MÅNGA!

Vi har uteslutit dom alla, och står ändå kvar på ruta ett...



Har haft samtal med försäkringsbolaget i dag också.

Bäst att kolla var vi är i perioden, och hur mycket allt kostat hittills, osv, osv



Vilken tur att vi har ett bra försäkringsbolag,

för där har det i alla fall inte varit några problem.

    Hittills har Skorpan kostat 26.000:-!!! 

Utan att komma fram till varför....bra jobbat va?!


Nu lämnar vi landet på lördag, hundarna är hos Doggsen,

och jag är inte det minsta oroad över det.

Men det hade kännts bra mycket bättre om dom varit helt friska, så klart.



Fjälluften (hos vissa, lukten) har tvättats bort.

Testade även en ny inpackning, som jag gillade mycket.


"Våfflad" Ronja!!



Ser nästan ut som "rasta-flätor"   


    

"Ska vi bli klara någon gång kanske?"

"Torkade t.ex"



Fina Ronja   



"Söt-Skorpan"   

#setilloblibranu




(och så har jag lekt med bilder)


Ett stycke ren o nykammad Skorpunge!



Liksom Ronja.....




Godnatt 

   



Kram

Susanne

  

Av Susanne - 29 september 2015 23:17


Jag gillar verkligen det här, att fota, att skriva.

Men det har hänt så mycket som varit allt annat än roligt,

och jag vill inte skriva om det mera.


Livet är upp och det är ner, senaste tiden övervägande nedåttrend,

ingen "lagom-av-allt-känsla" alls....


Jag vill ha tillbaka dom här galna tjejerna igen!!

Det är dom som gör min vardag till lyckliga dagar.

    

 

Om dom inte mår bra, näe, då mår inte jag bra.


Kram

Susanne


Av Susanne - 28 september 2015 19:20


Det här är vackert, tycker jag!

En sån' där riktigt gammelskog,

som man nästan räknar med att en liten tomte ska dyka upp bakom en mossbeklädd sten.



Trollsk på något vis, och väldigt mjukt o gosigt.

Inga som helst problem att slänga sig ner i mossan med flickorna.


 


Hit tog jag min tillflykt efter dagens veterinärbesök!


Rensade huvudet från alla tankar, som tyvärr är lätt att få i denna soppa.


 


Hur mår hon då, egentligen, den här lilla tjejen?

Hon är inte jättedålig om man tittar på henne,

tror inte någon som inte känner henne ens skulle märka något alls.

Men nu råkar ju jag känna henne rätt väl, och nog ser jag att allt inte är som vanligt.

Det som nog egentligen gjorde mig allra mest orolig, det var hennes plötsliga viktnedgång.

DET gillar jag INTE!!!

Då återkommer alla minnen kring Quila,

kan inte hjälpas, och dom är inte muntra på något sätt.


 


Visst, Skorpan är ung, men det är ingen garanti tyvärr.

Jag tror också att mina tankar är en form av gardering för mig själv.

OM.......förberedd


Men jag måste tänka positivt, måste tro....


 


Inte enbart mossa i den fina skogen, gör den ju bara ännu finare....


   


Skorpan igen.....

Hos veterinären!

En liten parentes, vi hinner bara innanför dörren så går Skorpan och ställer sig på vågen!

Skadad? Lite kanske, eller hon har varit alldeles för ofta hos veterinär och vägt sig.

Jag bev så glad!

Skorpan hade ökat i vikt, trots, eller kanske tack vare, vår vecka i fjällen.

Lycka!


  


Så kom en av veterinärerna för en "pratstund".

Dom är så trevliga och allt det där, men ingen vet något alls.

Ingen vet vad vi ska göra härnäst.

Såå mycket resor, kostnader, oro, men vi har egentligen inte kommit någonstans.


Jag har skickat in ett prov nu, "KollaMasken", som jag räknar med att få svar på i morgon.

Jahaa???, sa "vetten".  Det kunde ju vi gjort.....(just det)




 


Vad beror det på?

Känner att det alltid är så här för oss.

Först är det ingen som tror på vad jag säger,

därefter sätter dom igång med det absolut värsta tänkbara scenariot.

Jag menar, Skorpan kan ju ha en tumör, sa dom.

Joo, visst kan hon, men vad sjutton, det är ju en viss skillnad på tumör och mask!


 


hur som helst, jag blev glad över hennes viktökning, jätteglad,

men vi har inte kommit närmare ett svar (inte glad)



Vi tar en dag i taget.....SKORPAN SKA BLI BRA! 

Denna vecka kommer vi bara mysa och promenera.

Och så klart, flickorna ska badas.

Dagarna kommer inte räcka till för så mycket mera tror jag......

Lite packning i resväska måste vi göra också.....iofs inte så mycket, 

bör väl räcka med lite badkläder kanske  

 


   


Kram

Susanne


  

Av Susanne - 26 september 2015 23:15


Så var det dags att vända hemåt igen, efter en härlig vecka i vår underbara fjällvärld.

Om inget oförutsett inträffar, återvänder vi nästa år igen.

Just den här veckan fylls alla depåer i kroppen på med ny energi.

En må-bra-vecka, helt enkelt.

                              


          Det var det där lite trista kvar bara, innan hemresan kunde börja.

STÄDNING!

Näe, så farligt är det inte, man tillbringar så lite tid i huset,

så det hinner inte bli så väldigt skitigt precis.  


Hundarna trampar runt en del...."Vad händer nu?"

"Vad ska vi göra, ska vi inte packa ryggsäcken i dag?"

 

Mitt "tjat" om att stöta på renar blev också tillgodosett, och det med råge!

Helt plötsligt började hundarna skälla, på något som vi absolut inte såg....

Men där! Kolla hojtade jag.....en hel stor "familj" med renar som spatserade runt huset!!

(Och innan kameran hittades, så blev det bara en som fastnade på bild)



Stugan!



Klockan hann bli mycket innan vi kom iväg,

men vi hade ju ingen tid att passa, som tur var.

Många stopp även på hemresan, blev det.



En okänd liten fin skogsväg någonstans, det är inte alls fy skam, bara trevligt.


 


Skönt att stracka på sig för oss alla,

och hundarna passar på att kivas om vems den där "bästaste" pinnen är

Ronja låter helt klart som en vinnare,

det mullrar lång nere i bröstet....men så släpper hon till slut pinnen till Skorpan.



  Snopen tjej!

"Men....vad nu.....ska du inte ha pinnen nu, Ronja?"

"Öh....hallå!!"




Vi åker oftast på småvägarna!

Dels är det betydligt vackrare, och det är ju just där dom små "smultronställena" finns.


"Är du redo med kameran nu, Matte?"

"Hittade en bra sten här!" (också)

 


Det var ju bara en tidsfråga innan även Skorpan kom på tjusningen med alla stenar.

Visst har hon följt efter Ronja när hon hoppar upp, men inte riktigt klurat ut varför?


"Ahaa......är det så här man ska göra?"



Springtävling på kalhygge! = Inget vidare bra!

"Nej nej, inte springa!!"

  


Att Skorpan blivit betydligt piggare, och fått tillbaka sin energi,

det är det ingen tvekan om alls.

Men hennes symtom som hon haft i flera månader nu, dom finns där fortfarande.

Mindre, men inte borta!

Så svårt att med ord förklara hur det låter om henne, men det är inte hosta.

Snarare kväljningar/harklingar.....som om något satt fast.

Då betyder det i så fall, att hon hade både mask OCH någon annan åkomma?!

(som ingen vet VAD)


VAD KAN DET VARA???????

  


Nu har jag en vecka på mig att försöka komma närmare ett svar,

sedan åker vi iväg igen.

Då ska inte hundarna med oss, men jag gillar ju inte om dom inte mår bra, så klart.


Ska kolla en sak till i morgon, ett prov ska skickas in, svar får man väldigt snabbt.

Skriver mera om det senare.


På återseende, fjällen, och tack för denna gång

   


Fredagen blev till lördag innan vi till slut svängde in på garageuppfarten.

Skönt!

Borta bra, men hemma bäst.

(Jag är en riktig "hemma-tok")


Så var det hög tid att träffa delar av familjen, tyckte vi.

Leon blev först ut.

Vi var så nyfikna på detta,

för vi hade fått veta att han börjat ta sina första staplande steg i veckan.


Gissa att han ville visa oss!!

"Kolla kolla, mormor, kolla vad jag kan....hej då, nu går jag!!"

 


TOTAL LYCKA!!

Vilken känsla att lära sig att gå!

Nu går det undan, så det gäller att rädda det som räddas kan, hahaha.

(fötter, smalben, m.m, m.m...)

Vilken glädjespridare, vilken "sötkorv", jaa, han har många namn den här lilla killen.

(som faktiskt väldigt snart blir hela 1 ÅR!!)


(Ja, det händer väldigt mycket just nu i familjen,

men även det får bli en annan blogg, en annan dag)



Innan solen hann försvinna för i dag, tog vi en runda alla fyra.

Och jag håller med, ser man Skorpan på den här bilden,

så ser hon ju inte det minsta dålig ut precis.



Jag bara hoppas att allt blir bra.....vore kanske praktiskt med en diagnos dock.

Man kan väl också konstatera att det inte är smittsamt,

för Ronja har inte blivit dålig alls.



Sista solstrålarna för dagen, dom hittade Skorpan.

På en sten dessutom 

  


Jag är så tacksam för så mycket i livet.

Det har varit så mycket tråkigheter under en period,

och jag önskar verkligen att det tar slut nu.


Man lär sig mycket också,

under svåra stunder......man lär sig VEM dom där riktiga vännerna är.

Vem som stöttar och vem som istället väljer att strö salt i såren.

Joo då, för dom där saltströarna finns verkligen, dom verkar njuta av det.


Men jag har lovat mig själv och mina kära, att välja bort dessa helt ur mitt liv,

dom tar bara så mycket livsglädje från mig.



Kram

Susanne



Av Susanne - 24 september 2015 21:17

           

Dom här dagarna i fjällen har vi kikat på väderprognosen på kvällen.

Den har sagt REGN REGN och mera REGN.

Men av någon anledning, har vi klarat oss från det.

T o m solen har visat sig, trots att det var det sista som skulle kunna hända,

(enligt meteorologerna.)

Så var det även i dag.

Visserligen låg dimman lågt över fjällen, men vi skulle inte så högt upp i dag.


Det här måste vara bilden av oändlighet!

Såå stort....

Mitt i allt, långt långt bort, där fanns en ensam sten!

"Tok-Ronja" älskar ju stenar, ser dom på hundra meters håll, 

och då, då sticker hon...full fart, mot stenen!!

"Hallååå, ser ni mig här?"

 



Bilde tagen, då kommer hon raskt tillbaka igen.

"Mission completed"

  


  

I dag hade jag bestämt att vi skulle få se renar på fjället.

Många renar!


     

Slog läger på vidderna intill Norska gränsen,

där vi grillade korv och njöt ännu en gång av tystnaden, stillheten....   

Där fick hundarna vara lösa och rasa av sig, vi hade god sikt åt alla håll,

ifall och om nu någon ren skulle behaga att visa sig.



    Härlig syn!



Och lite blött!!!


   

Och så hände det igen!!

Skorpan hittade någon riktigt mysigt.....kladdigt och illaluktande, så klart,

som hon kände för att rulla sig i.....ordentligt!

  


Hon såg så frågande ut när jag sa att jag tyckte det var onödigt.

Vi har ju inte direkt tillgång till hundbad här.


    

Vi besökte silverfallet i dag.

Öronbedövande, men vackert.

Frågan var, hade Skorpan lust att hoppa i??



Det här är St.Olån

      Näe, så klart fick hon inte bada!

Vattnet är kallt som tusan.

Däremot tog jag en mugg och försökte skölja bort det värsta.

(med plastpåse på händerna) 

BLÄÄÄ!!


Jaja, det blev inte sämre i alla fall.....


  


"Hoj hoj, jag kan också hitta på kul saker sok du kan fota, precis som Ronja...så det så!"

 


I dag var vi näst intill helt ensamma på vår färd.

Många raster även i dag, och jag spanade efter renarna.

(Vi brukar ju se dom här!!)


Och Ronja fortsatte sitt letande efter dom högsta stenarna!



"Ser du någon ren där uppifrån, Ronja?"




Näe, inte tillstymmelse till någon enda liten ren....


Skönt att se hur Skorpan sakta men säkert börjar återfå sitt vanliga jag igen.

Orken kommer tillbaka.  



Men......

    


      Ronja ett steg före, för det mesta.



"Blir det bra så här?"



    I bakgrunden ser man Grövelsjön, som vi åkte på häromdagen. 



"Perfekt "HÄNGARE" för mig!"



På väg tillbaka igen, över hängbron.

       



Det gungade rätt bra när vi gick över bron, men det var inget som bekom hundarna.

(Bara matten som ogillar när det gungar)



Så var vi tillbaka vid bilen, och skulle just sätta oss i ......

Då kommer dom!!!

Ett gäng renar kommer gående mot oss på vägen.

Trodde knappt det var sant, nästan som det var någon som var med oss i dag också.

Någon som hjälpt oss och sett till att allt varit så bra?



Så orädda....gick straxt intill bilen, trots att vi stod ute på vägen.



Fin färg   



Blev så glad!

Just Idre är väldigt rentätt, dom har sitt sommarbete här uppe





Nöjd efter ännu en härlig dag.


Vi har bestämt oss för att rulla hemåt i morgon.

Känner oss mer än nöjda med årets vistelse här uppe i denna härliga natur.

Vi har åter fyllt på våra förråd med energi och härliga minnen.


Nu återstår bara det där mindre roliga.....STÄDA!!


Kram

Susanne

 

#grövelsjöfjällen

#renarimassor

#silverfallet

#bernerifjällen

Av Susanne - 23 september 2015 22:00


I dag skulle vi upp på Nipfjället igen.

Det har liksom blivit en återkommande tradition.

Det finns hur många fina leder som helst att gå, bara att välja längd.


MEN....Dimman låg tät när vi kom upp, man såg nästan ingenting.

Joo, bara lilla Niptrollet, som stod där vid vägen, precis som vanligt.

               Att gå i tät dimma tyckte vi kändes ganska onödigt, så vi åkte nedåt igen,

tills det blev bättre sikt igen.      

       


Efter lite funderande bestämde vi oss för att gå runt den vackra Burusjön.

En fjällsjö vid Nipfjällets fot.

För en liten stund lättade dimman och vi kunde se Idre fjäll, med alla dess nedfarter.

Där fanns även en gnutta snö kvar!


     

Starten har precis gått, och en härlig dag väntar oss.  



Vackert, det är bara förnamnet!


Snart mogna lingon.


Ronjas favorit är just lingonen.....


   

Medan Skorpan föredrar blåbären.



Vi var inte så säkra på längden av denna promenad, men vi hade gott om tid, och rastade ofta,

men intag av fika så klart.


    


Vi har haft en otrolig tur med vädret, för trots att dom utlovat regn och mera regn,

har molnen skingrat sig, och vi har t o mm fått njuta av lite sol.
Som man ser i bakgrunden, lättade även dimman över fjälltopparna.



     Man behöver inte känna sig tom i magen, det finns gott om bär.



Skorpungen med Nipfjället i bakom sig.

    


En som njuter av solen....

(I bakgrunden simmar två svanar, som följde oss hela vägen)



Har nog aldrig sett så mycket toppmossa på ett o samma ställe.

Man blir fascinerad av hur lång tid det tar för den att bli just toppmossa....50  år!!!



Och så ligger det två berner tjejer mitt i  mossan   



Kan väl säga att det var rätt långt att gå......men nu så började vi se slutet av sjön....



Hur mår Skorpan då?

Joo, så här ser det ju väldigt bra ut!!

Men jag är inte helt nöjd ännu....."harklandet" eller "kväljningarna" håller fortfarande i sig,

mycket mindre, men dom finns där.

Har hon något som sitter fast trots allt, eller??

Tänk om hon kunde hosta till ordentligt, och sedan spotta ut "något"...



Så kom vi då till slutat av sjön.....bara en liten bit till....

MEN NEJ!!

Det fanns inget slut på sjön!

Det övergick i en bred, forsande å, flera meter bred.

Inte var den grund heller...


JAG VÄGRAR GÅ TILLBAKA HELA VÄGEN SOM VI REDAN GÅTT!!

Vi traskade utmed ån, letade efter något ställe där vi kunde komma över, men icke.

Till slut var mitt tålamod slut!!

  

Nu tar jag av mig kläderna och slänger över dom till andra sidan,

så går jag i vattnet helt enkelt, sa jag!

Hundarna klarar sig, bara vi håller fast i dom så dom inte dras med av strömmen i vattnet.


Jag ska över!! PRONTO!

Sagt o gjort....började ta av mig, tvekade inte en sekund längre.


Då stoppas jag av maken, som ropar...

"Det finns en bro här borta....ska jag ta med hundarna över den, så vadar du i det iskalla vattnet?"


Gissa att jag blev glad!!

  

När vi kom ut ur skogen, till vägen, berättade maken att han först tänkt gå över bron,

och möta mig på andra sidan, bara för att få se min min när jag kom vadande, halvnaken i vattnet.

Han skrattade gott vi tanken....frågan är om han överlevt det?

  



Slutet gott, allting gott.



Efter denna strapats orkade jag inte mera,

så jag vilade vid strandkanten tillsammans med våra björnar, medan min kära hämtade bilen.



Ronja gillar inte när husse försvinner så där!

Hon kunde absolut inte vila....nej nej,

hon höll koll på att bilen skulle komma, vilket det snart gjorde.



Efter en dag som i dag, då mår man så himla bra (trots allt)

Att komma hem till stugan och bara vara, äta gott, ta hand om hundarna, det är livet på en pinne.


Kram

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se